Musiken och dess betydelse

De intervjuer vi genomfört innehöll ett flertal frågor om musik och vad pedagogerna hade för relation till musik. Förskolan Noten är en musikprofilerad förskola. I intervjuerna förklarar pedagogerna kort att det innebär att det är en vanlig förskola som lägger musikaspekten på allt de gör och att musiken är ett viktigt instrument i deras arbete. Samtliga tre pedagoger från Noten säger sig ha ett stort intresse för musik och de spelar flera olika instrument. De sjunger mycket med barnen och Fia talar om hur viktigt hon anser det vara med en egen ryggsäck full med musik och sånger så att man bara kan plocka fram en sång som handlar om det ett visst barn leker med för tillfället. Uddén menar att varje pedagog i förskolan medvetet ska kunna använda visan för barns kunskapande och bildning. En medveten musisk pedagog bygger in visan med rörelselek och dans i vardagsarbetet (Uddén, 2004:113).

Samtliga pedagoger talar om lärande genom musik och att barnen har roligt och tycker om att sjunga. Eva säger att de på Noten har som mål att musiken ska finnas med i alla delar av arbetet på förskolan. Hon tror att så länge man har det musiska synsättet så går det att arbeta med musiken. ”Man behöver ju inte ha en del orkester med sig utan det räcker att man har sin röst”, menade Eva. Björkvold menar att det musiska och kreativa

32

måste finnas med i alla ämnen i skolan (Björkvold, 2009:114). Det synsätt som bland annat Eva på Noten har, att så länge man har det musiska synsättet kan man arbeta med musik i allt, stöds av Björkvolds tankar kring just detta. Fia tror att musiken kan finnas med i allt, men diskuterar om det är det bästa i alla lägen.

Denise säger att de inte kommit så långt i arbetet att profileringen syns i alla delar, men det är dit de strävar. Denise säger att hon använder sig av musik tillsammans med barnen i den utsträckning hon själv vill. Hon menar att det inte finns några begränsningar utan att det är helt upp till henne själv hur mycket av musikkunskaperna hon kan eller vill använda. Fia tror att den enda svårigheten som finns i arbetet med barn och musik skulle vara om det fanns hörselnedsättningar hos barnen. Denise påpekar mer praktiska hinder som pengar, tid och ork. Denise säger att intresset och viljan finns, men ofta kommer praktiska hinder. Detta tror hon gäller alla förskollärare oberoende av förskolans profilering.

Eva på Noten tror att det är lättare att nå målen på en profilerad förskola. Detta på grund av att musiken kan användas som verktyg för att uppnå de olika strävansmålen. Samtidigt betonar hon vikten av att själv ha målen i bakhuvudet när man jobbar och veta varför man arbetar som man gör. Denise tror inte profileringen i sig har någon betydelse när det gäller att arbeta mot strävansmålen, hon tror snarare det ligger hos den enskilda pedagogen. Samtidigt nämner Denise att hon tror det blir roligare att nå målen på en profilerad då man arbetar med något som är ens intresse. Fia anser att det blir lättare att nå de allmänna målen på en profilerad förskola. Alla tycker att de uppnår strävansmålen som rör musik fortlöpande, men Fia anser att det alltid är viktigt att checka av. Eva tror att profileringen har betydelse när det kommer till personalen. Hon berättar att personalen på Noten tycker det är roligt att använda sig av musik i arbetet med barnen och att deras eget musikintresse ger barnen ett lustfyllt lärande. Fia är fast bestämd om att pedagogens intresse har betydelse vilken inriktning eller profilering man än arbetar med. Eva tror att en stor skillnad jämfört med en ickeprofilerad förskola är att arbetet kan bli rörigt för barnen.

Jag kan ju känna att ibland blir det lite rörigt för barnen. Nu vet alla att det är musiken vi inriktar oss på och det är genom den vi gör saker. På en vanlig förskola så är det så mycket. Där kan de också hålla på med musik och också få in lite Reggio Emilia men det är mer blandat ofta, det är kanske lite mer rörigt för barnen. (Eva)

33

Denise tror, precis som Eva, att personalen och dess musikintresse leder barnen till ett mer lustfyllt lärande. Profileringen blir enligt henne som en extra dimension i arbetet.

På förskolan Blomman svarade två av pedagogerna att de kan spela instrument i viss utsträckning men att de inte använder sin kunskap så ofta som de hade velat. Samtliga tre pedagoger talade om att de sjunger väldigt mycket tillsammans med barnen. Beatrice berättade att det kan vara i samlingar, i den fria leken eller när de byter blöja. Uddén skriver att det behövs en repertoar som kan passa vid olika tillfällen under dagen. Rutinmässiga sånger, såsom vid morgonsamling eller inför middagen, skapar trygghet och gemenskap för barnen (Uddén, 2004:126). Clara tycker att de hade kunnat sjunga mer med barnen. Hon talar också om hur de små barnens intresse för saker ökar när man hittar på sånger om något. Som exempel berättar Clara om att hitta på en sång kring att ta på sig stövlarna och hur detta fångar barnens intresse på ett annat sätt än att enbart säga till barnen att ta på sig stövlarna. Uddén skriver att vuxna har upptäckt att det är lätt att avleda barn och få dem att genomföra rutinhandlingar med hjälp av sången. Det positiva med detta är att barnet på så sätt får hjälp att samla sina tankar och koncentrera sig på sin uppgift (Uddén, 2004:125).

Pedagogerna på Blomman motiverar musikens roll i förskolan med att musiken ingår i allt. Beatrice menar att inom musiken finns allt, bland annat matematik och språk. De talar om den glädjen musik ger barnen och pedagogerna. Beatrice säger också att det är inte är viktigt för henne om hon sjunger falskt eller har en vacker sångröst. Alla tre tror att det är möjligt att få in musiken i mycket av arbetet på förskolan. Anna jämför med matematik som hon arbetar mycket med tillsammans med barnen. Hon menar att matematiken finns överallt och är lättare att få in i arbetet än vad musiken är.

Det ställdes en fråga huruvida det finns några hinder eller svårigheter i arbetet med barn och musik. Clara svarade att det enbart är ens egna spärrar, att man inte vågar eller har inbillat sig att man inte kan sjunga eller spela. Hon menar att detta inte är något barnen är medvetna om utan det ligger enbart hos en själv. Björkvold menar att det är prestationsångesten och rädslan som gör att man undviker att spela. Musicerandet går från att vara något roligt till allt fler tankar kring att göra så lite fel som möjligt (2009:199). Detta ligger i linje med Vygotskijs tankar kring mellanåldern där barnet går från att vara subjektivt i förhållandet till sitt skapande till att bli mer kritisk (Vygotskij,

34

2003:42). Även Uddén skriver att många pedagoger saknar trygghet i sina musiska uttrycksformer och att detta är ett problem. Hon menar att detta kan ändras med vilja och en positiv inställning (Uddén, 2004:117).

På Blomman går åsikterna isär när det kommer till skillnader mellan deras förskola och en profilerad musikförskola. Beatrice tror inte det är någon stor skillnad i arbetet och hur de använder sig av strävansmålen på en profilerad förskola, men säger sig också vara dåligt insatt i hur verksamheten fungerar på en sådan förskola. Clara tror att man som pedagog på en profilerad förskola blir ganska säker på de mål som rör profileringen på ett annat sätt än de allmänna målen. Hon tror också att personalen på en profilerad förskola är mer införstådd i och kan tala för hur de ska arbeta med de mål som rör profileringen.

Det Clara tror är den största skillnaden jämfört med Blomman är att man på en profilerad förskola får högre krav från föräldrar när det gäller att nå målen. Anna tror att pedagogerna på en profilerad förskola får arbeta mer för att synliggöra det de gör och att det är lättare om man har en profil att gå efter. Hon tror främst det är lättare att nå målen som rör musik och att de allmänna målen är lika lätta eller svåra att arbeta efter var man än arbetar. Anna talar mycket om de personliga erfarenheter man har och hon menar att dessa bör ha större betydelse än förskolan man arbetar på. Hon svarar flera gånger att hur man är som person har större betydelse än en profilering. Även Beatrice är inne på samma spår. ”Har man det sättet att kunna jobba så tror jag man jobbar så överallt”, menar hon.