4. RESULTAT & ANALYS
4.3 NÄTVERKANDE SOM FÖRUTSÄTTNING FÖR EN EFFEKTIV KRISHANTERING
Nätverket Krissamverkan Kronoberg initierades, som vi tidigare nämnt, år 2008. De olika organisationerna insåg efter hanteringen av stormen Gudrun att de behövde mer kunskap om varandras verksamhetsområden och styrmekanismer för att kunna bli bättre på att samverka vid en kris. Upprättandet av nätverket skedde alltså med utgångspunkt ur det som Eriksson beskriver som positiva konsekvenser av en kris, förändring och utveckling av invanda arbetssätt.120 Castells poängterar vidare att just kunskap om de inblandade aktörerna i ett
119 Linda Kazmierczak 2012
120
40
nätverk är en grundförutsättning för att samarbetet ska fungera.121 I Krissamverkan Kronoberg arbetar man numera aktivt med att öka förståelsen för varandra. Detta sker bland annat genom regionala samverkanskurser där samtliga individer som på något sätt är involverade i nätverket får utbildning i de olika organisationernas verksamhetsområden, både vad gäller arbetsuppgifter och aktuell lagstiftning. De introduceras också i samverkansarbetet och får praktisera den nyvunna kunskapen genom diskussioner kring fallexempel.
Jag fick ut mycket av samverkanskursen eftersom man lär sig om de andra organisationerna och framförallt lär man sig namnen och får reda på vilka man kan kontakta. Det bästa är att få kontakter och få den här överblicken och få insikt om att man jobbar mot samma mål men med lite olika redskap.122
De regionala samverkanskurserna hålls regelbundet och för att upprätthålla såväl kunskap som relationer anordnas utöver dessa kurser även två årliga nätverksträffar där tanken är att lyfta aktuella ämnen och diskutera samverkansarbetet. Enligt Westrin är denna typ av sammankomster väsentliga för att förankra målbilder och för att skapa gemensamma referensramar.123 Sammankomsterna är av stort värde både för att erbjuda naturliga ingångar i nätverket och för att utveckla de befintliga relationerna.
4.3.1 RESURSUTBYTE PÅ FLERA PLAN
Den huvudsakliga anledningen till upprättandet av Krissamverkan Kronoberg var alltså att tydligare kunna dra nytta av de resurser som finns i respektive organisation. Dessa resurser består av både immateriella och materiella tillgångar och innefattar såväl kunskap och kompetens som teknisk utrustning och lokaler. Gulati m.fl. betecknar detta som nätverksresurser och menar att alla interorganisatoriska nätverk bygger på en önskan om att få ta del av de resurser som nätverkets aktörer tillhandahåller.124 Kopplingarna mellan organisationerna blir alltså värdefulla genom att parterna kan skapa värden för varandra och till det gemensamma nätverket.
Om man ser till de materiella resurserna i nätverket är det Länsstyrelsen som genom lokaler, teknisk utrustning och material bidrar mest i förhållande till de andra parterna. Det är oftast Länsstyrelsens lokaler som fungerar som samlingspunkt både före, under och efter en kris. När det gäller den operativa krisinsatsen finns inte samma möjlighet till materiellt resursutbyte. Detta beror dels på att majoriteten av resurserna är knutna till respektive verksamhetsområde men också på ansvarsprincipen som innebär att varje organisation ska hantera de händelser som ligger inom deras ansvarsområde.
Den främsta nyttan som aktörerna har av nätverket är den tillgång som de får till de övriga organisationernas immateriella resurser. Samtliga intervjupersoner har poängterat värdet av
121 2010 122 Bo Tenland 2012 123 Westrin i Danermark m.fl. 1999 124 2011
41
det utbyte som sker i nätverket vad gäller framförallt kunskap, erfarenhet och intjänad tid genom kompetensutbyte.
Ja, hur har jag inte nytta skulle jag vilja ställa frågan! Man lär känna jättemånga människor som jobbar med samma sak, man får så mycket gratis. Det finns tusen saker som jag inte har någon aning om som jag bara får till mig utan att ha frågat om det och frågar jag så får jag ännu mer. Så det är väldigt mycket nätverk, kontakter och kunskap. Stöd liksom.125
De immateriella resurserna är inte bara något som aktörerna får nytta av i den gemensamma krissamverkan utan de kan också leda till att nya tankemönster och arbetssätt implementeras i de egna organisationerna. Meyer och Rowan kallar denna anpassning för isomorfism och menar att organisationerna genom att likrikta sitt arbete både kan effektivisera sin verksamhet samtidigt som de ökar sin legitimitet gentemot omgivningen.126 Samtliga intervjupersoner påpekar att de i mötet med andra aktörer tar till sig nya infallsvinklar som de tar med sig hem till sin egen verksamhet. De har svårt att identifiera exakt vad detta utbyte består av men poängterar att nätverket ger dem värdefulla reflektioner. Samverkan bidrar således till nytta på flera plan och leder till förbättrade verksamheter såväl på hemmaplan som i Krissamverkan Kronoberg.
En avgörande aspekt när det kommer till förmågan att dra nytta av de andra organisationernas resurser är det som Kilduff och Tsai benämner betweeness centrality, alltså antalet kopplingar som en aktör har till övriga parter.127 I Krissamverkan Kronoberg går det att skilja på betweeness centrality i varje enskild organisation och i det samlade nätverket. I den egna organisationen är det av stor vikt att känna till kompetenserna på individnivå medan det i nätverket är viktigare att känna till de samlade kompetenser som varje organisation innehar. Anledningen är att den egna organisationen i ett krisläge måste kunna skicka rätt person till samverkansstaben. Eftersom varje kris varierar i karaktär skiftar kompetensbehovet beroende på krissituationen och antalet kopplingar från en specifik aktör kan bli avgörande för att kunna identifiera rätt kompetens.
I det löpande arbetet är det också viktigt att rätt kompetens finns representerad i varje arbetsgrupp. Nätverksresurserna utnyttjas här genom att spetskompetens från olika organisa-tioner är aktiva i de arbetsgrupper som driver prioriterade frågor i nätverket. Styrgruppen är den enhet som ansvarar för att arbetsinsatserna får genomslag i hela nätverket. Länsstyrelsens Linda Kazmierczak besitter ordförandeposten i styrgruppen och har som uppgift att driva arbetet i de olika arbetsgrupperna framåt. Genom ordförandeposten får hon insikt i samtliga grupper och kan därmed skapa kopplingar till en mängd individer i nätverket. Detta ger henne en väldigt central roll och stor medvetenhet om den samlade kompetensen. På individnivå är således Linda Kazmierczak en av de personer i nätverket som innehar störst betweenness centrality.
Det är ju naturligt tycker jag att Länsstyrelsen sitter där med sitt paraplyperspektiv. Om en kris inträffar tyr man sig till Länsstyrelsen oavsett om man är landsting, 125 Martina Lennartsson 2012 126 Eriksson-Zetterquist 2009 127 2003
42 polis, kommun eller vad det nu är. Och en annan framgångsfaktor är att Linda är
den hon är, att hon är så drivande och duktig på det här med samverkan.128
Den person som har flest kopplingar och störst kännedom om kompetenser i nätverket behöver dock inte nödvändigtvis inneha samma stora betweenness centrality i den egna organisationen. Linda Kazmierczak påpekar själv att hon, på grund av sitt externt orienterade uppdrag, har mer kontakt med individer från nätverkets andra organisationer än vad hon har med dem som arbetar på Länsstyrelsen.129 Andra individer besitter tvärtom stor betweenness centrality i den egna organisationen medan kopplingarna i det totala nätverket är färre. Detta är en naturlig del av interorganisatoriska nätverk och går att härleda till de positioner eller roller som de olika organisationerna innehar.
4.3.2 VÄRDESKAPANDE RELATIONER I NÄTVERKET
Den faktor som intervjupersonerna identifierat som viktigast för en väl fungerande samverkan är relationer och personkännedom. Relationerna bidrar framförallt till att kontakten mellan organisationerna vid en händelse kan effektiviseras eftersom individerna vet vart de ska vända sig i respektive situation. Kontaktnätet medför också en trygghet då det finns en medvetenhet om att man inte står ensam utan att de andra organisationerna kan bistå oavsett om det rör sig om en stor eller liten händelse.
Det som är bra är att man har skapat en direktkontakt oavsett vad som händer. Skulle det vara en gigantisk brand, ja då har jag kontakter på räddningstjänsten. Skulle det vara ett mord, ja då har jag kontakt med polisen. Skulle det vara en stor olycka med många skadade som drabbar Landstinget, ja då har jag koll på det. Alltså det beror litegrann på vad som sker. Så personkännedomen är en väldigt viktig faktor!130
Nätverksteorin pekar ut att relationer vanligtvis skapas mellan aktörer som befinner sig nära varandra geografiskt och som är relativt likasinnade.131 I Krissamverkan Kronoberg visar sig detta genom att organisationerna som är lokaliserade i Växjö har en tätare kontakt med varandra än med de övriga organisationerna. De är även de storleksmässigt största organisationerna, vilket ger dem ytterligare en faktor som binder dem samman. Något som leder till att de Växjöbaserade organisationerna utvecklar en bättre samarbetsbas då de har större förståelse för varandra och får en ökad personkännedom. För Krissamverkan Kronoberg i sin helhet kan detta innebära att de Växjöbaserade aktörerna får större inflytande i nätverket. Genom intervjuerna har vi sett en tendens till att detta kan stämma då flera av de mindre, icke Växjöbaserade, organisationerna har gett exempel på hur de tagit efter tankemönster och arbetssätt som finns inom en större organisation medan samma benägenhet inte har pekats ut av de största aktörerna i nätverket. DiMaggio påpekar att denna typ av anpassning är vanlig i nätverk och att den nästan uteslutande sker gentemot de aktörer som
128 Ola Severinsson 2012 129 2012 130 Henrik Nilsson 2012 131 Brass m.fl. 2004
43
innehar centrala positioner. Han menar vidare att det inte behöver vara något negativt utan att det snarare beror på att resurserna och viljan att samverka är större hos vissa aktörer än hos andra.132 Denna faktor har också en betydelse i utvecklingen av nätverket eftersom det, trots att samverkansparterna ska betraktas som lika, krävs att någon part är mer dominant och tar taktpinnen. En konsekvens av denna diskussion kan bli att de Växjöbaserade organisationerna utvecklar en typ av maktcentra där nätverkets största samlade resurser finns representerade såväl vad gäller immateriella som materiella resurser.
I grunden har organisationerna alltså storleksmässigt ett ojämlikt förhållande till varandra. Den främsta konsekvensen av det blir en skillnad i förmågan att avsätta resurser till nätverket och innebär att de mindre aktörerna ofta inte har samma möjlighet att lösgöra personal till exempelvis övningar och nätverksträffar. I de större organisationerna är fler individer införstådda med arbetet i Krissamverkan Kronoberg medan det i de minsta organisationerna enbart är ett fåtal personer som är involverade i nätverket. Detta storleksförhållande går inte att jämna ut och leder till en ökad personkänslighet i de små organisationerna. Om exempelvis en kommunikationschef i en stor organisation är otillgänglig vid en kris finns det oftast andra personer med informationskompetens inom organisationen som skulle kunna sköta arbetet under den tidsbegränsade perioden. Samma möjligheter finns inte i en liten organisation och därmed blir deras behov av att samverka större.
Man ska inte vara rädd för att be varandra om hjälp. Det kanske är Ljungby kommuns angelägenhet men om man vill låna en informatör eller webbredaktör från Länsstyrelsen så sure. Lyft telefonen och har vi någon hemma så kan vi ju hjälpa till. För när den stora händelsen inträffar då är det ju så vi måste jobba. Därför ska man ju inte vara blyg för att i de lite mindre händelserna testa de här samverkansmekanismerna.133
Utifrån nätverksteori går det att beskriva aktörernas förhållande genom begreppen räckvidd, rikedom och mottaglighet.134 Räckvidd motsvarar begreppet betweenness centrality och i Krissamverkan Kronoberg är det alltså Länsstyrelsen som har störst räckvidd. Ovanstående diskussion visar på att det är de mindre organisationerna som kan få ut störst rikedom genom sina kopplingar inom Krissamverkan Kronoberg. Detta då rikedom innefattar det potentiella värdet av de resurser som nätverkskopplingarna erbjuder och då de mindre organisationerna är mer personkänsliga och inte själva har samma bredd i sina egna resurser. Men på grund av att de inte har samma täta relation och utarbetade samarbetsbas som de Växjöbaserade verksamheterna har hämmas deras mottaglighet och det reella värdet minskar. I likhet med det Gulati m.fl. poängterar blir fördelarna med ovanstående tre begrepp värdefulla först när de sätts i relation till varandra. I Krissamverkan Kronoberg är förhållandet mellan rikedom och mottaglighet det mest påtagliga då rikedomen och bredden på nätverksresurserna inte alltid utnyttjas på grund av en bristande mottaglighet.
I nätverket finns det genomgående en stark vilja till att samverka. Samtliga organisationer har kommit fram till att de är för resurssvaga för att kunna hantera en större samhällskris utan
132 DiMaggio i Eriksson-Zetterquist 2009 133 Gunnar Karlsson 2012 134 Gulati m.fl. 2011