I avsnittet tidigare forskning har vi funnit sex relevanta forskningsstudier som berört studiens område gällande EKB. Vi kommer i detta delavsnitt att jämföra likheter och skillnader mellan den tidigare forskningen och det resultat som denna forskningsstudie har visat.
9.1.1 Förståelse samt hantering av ensamkommande barns behov
Ascher (2009) skriver att ensamkommande barn påträffar utmaningar på grund av emotionella, kulturella och praktiska omständigheter när de anländer till ett nytt samhälle. Det är därför väsentligt att man bemöter dessa barn med respekt, omsorg, kunskap och kärlek för att möjliggöra god omsorg och samtidigt öka tilliten till de vuxna. Pynoos (1993) nämner även att det är viktigt att beakta EKB:s psykiska, medicinska samt sociala- och utbildningsmässiga behov.
Detta stämmer överens med vår studie då samtliga före detta EKB vi intervjuat stött på svårigheter vid ankomsten till Sverige, vad gäller förmågan att inte kunna förstå eller tala det svenska språket, ny kultur samt saknad till familj och vänner. Resultatet visar att både gode männen och boendena/familjehemmen har spelat en väsentlig roll i huruvida barnen upplevt sig blivit bemötta, omhändertagna och hjälpta utifrån sina behov. Samtliga före detta EKB upplevde att de har haft goda erfarenheter av sina
gode män respektive boenden/familjehemmen, då de beskrivs som trevliga, hjälpsamma och pålitliga.
För att uppnå Kohlis (2011) tre aspekter trygghet, tillhörighet och framgång, bör bemötandet i socialtjänstens mottagningssystem ske likt det Ascher (2009) beskrivit ovan. Dessa tre aspekter går att återfinna i olika omfattning och formuleringar i SoL (2001:453) Trygghet innebär att EKB ska få möjligheten att känna sig trygga i det nya landet som de befinner sig i samt få möjligheten att få uppehållstillstånd.
Tillhörighet innefattar sådant som inkluderar EKB i samhället. Framgång består av sådant som möjliggör att barnen lyckas, exempelvis permanent uppehållstillstånd, utbildning samt stabilt liv. Utöver dessa tre aspekter, betonar Kohli även att det är viktigt att EKB ska kunna etablera nya relationer, likt de gamla relationerna samt driva deras integration i samhället för att minska de psykiska besvären.
Detta går att koppla till vad de före detta EKB berättat kring socialtjänstens mottagningssystem utifrån bemötande och hantering. Trygghet, tillhörighet och framgång har på olika sätt identifierats inom systemets olika delar. Trots att vissa av de intervjuade saknade uppehållstillstånd under tiden de var EKB, kunde de dagliga rutinerna och de stabila relationerna som etablerats med boende/familjehem, gode män samt skola minska eventuell otrygghet. I mottagningssystemet har de före detta EKB utifrån sina upplevelser, kunnat påpeka att boende/familjehem, gode män och skola haft en stor roll för deras integration i det svenska samhället. Detta har möjliggjorts genom att boende/familjehem och gode män haft bland annat samhällsorientering, förklarat lagar och regler samt lärt de unga basala handlingar som att betala med kort, boka läkarbesök eller betala fakturor. Dessutom har skolan varit en del av de EKB:s integrering i det svenska samhället då lärare och elever hjälpt till med bland annat språket samt motiverat dessa att studera vidare. Flera av de före detta EKB nämnde även att socialsekreterarna har haft en stor betydelse för deras livsutveckling. Detta går att koppla till Kohlis resonemang angående framgång, då flera delar av socialtjänstens mottagningssystem har arbetat för att dessa före detta EKB skulle lyckas på olika vis i samhället.
9.1.2 Skola och boende
Darvishpour och Månsson (2019) belyser att skolan och skolpersonalen spelar en väsentlig roll i mottagningen av EKB. Skolpersonalen fyller tillsammans med boendepersonalen en stödjande funktion för EKB. Författarna betonar även vikten av att fritidsaktiviteter har en främjande effektiv för den sociala tillvaron.
Flera av de före detta EKB beskrev skolpersonalen som stödjande och hjälpsamma.
Däremot beskrev en av de intervjuade att han inte upplevde att lärarna kunde stödja honom i hans lärande, då de inte kunde sätta gränser för andra elever. Detta påverkade den intervjuades kunskapsutveckling, men även hans mående då detta blev ett ständigt problem för honom. För somliga före detta EKB var det viktigt att boendet ordnade aktiviteter, eftersom aktiviteterna upplevdes som ett sätt att komma bort från de känslomässiga påfrestningarna, för att istället tillbringa en trevlig stund med varandra.
9.1.3 Socialtjänstens mottagningssystem och dess brister
Vad gäller bristande kontakt med socialsekreterare och EKB (Barnombudsmannen 2015; Herz & Lalander 2019), går det utifrån denna studiens resultat att bekräfta att majoriteten av de före detta EKB vi intervjuat har upplevt denna brist. Detta på grund av att träffar med socialsekreterare endast skett vid fåtal tillfällen. Endast en av de intervjuade upplevde att hans kontakt med sin socialsekreterare var tillräcklig. Den bristande kontakten som socialsekreterarna har haft med fyra av de före detta EKB, har resulterat i en allvarlig brist då två av dessa inte fick en noggrann uppföljning av sin placering i familjehem. Den ena befann sig ett familjehem som han var missnöjd med och den andra hade inte familjehemspappan tillräckligt närvarande. Denna brist har i sin tur påverkat aspekten trygghet som Kohli (2011) beskriver som viktig vid bemötandet av EKB, då de före detta EKB inte fick tillräckligt med utrymme för att
skapa en trygg och transparent relation som hade kunnat underlätta för de unga att uttrycka sina missnöjen över de olika delarna i mottagningssystemet.
Den andra bristen som handlar om mottagande/omhändertagande av EKB är att det tar lång tid innan en god man tillsätts EKB, att god man inte besitter rätt kompetens samt att hen inte använder sig av tolkade möten (Barnombudsmannen 2015). Detta går inte att finna i studiens resultat, då de före detta EKB alla berättat att de fick en god man tillsatt en kort tid efter ankomsten samt upplevde att deras gode män besatt tillräckligt med kompetens för att hjälpa de. I de fall där de före detta EKB inte kunde tala engelska eller hade god man som talade samma språk, använde sig de gode männen av tolk den första perioden, tills ungdomarna lärde sig tala svenska.
Den tredje bristen handlar om att boendena har för många ungdomar placerade, vilket leder till att alla barnens behov inte kan tillgodoses (Barnombudsmannen 2015).
Denna brist identifierades endast av en av de intervjuade som menade att ungdomarna inte fick tillräckligt med tid med personalen. Detta berodde på det höga antalet EKB på boendet samt att de individuella behoven var för många att hinnas med. Dock upplevde en annan före detta EKB som vi intervjuat att de var många placerade på boendet, men att detta inte var något problem för att tillgodose allas behov.
Utredning av försvinnande EKB (Barnombudsmannen 2015) är inte relevant för vår studie då ingen av de intervjuade varit med om något försvinnande. Dock är detta viktigt att uppmärksamma då det framkom att en av de intervjuades familjehemspappa var frånvarande halva hans placerade tid. Detta hade eventuellt kunnat utsätta honom för risk av all typ av våld då mottagningssystemet brister i sin närvaro (ibid).