Före detta ensamkommande barns upplevelser av socialtjänstens
bemötande och mottagningssystem
Författare: Hajer Lateef & Diana Eliassi Sarzeli
Handledare: Philip Lalander Examinator: Torbjörn Forkby
Abstrakt
Authors: Diana Eliassi Sarzeli & Hajer Lateef
Titel: Formerly unaccompanied children’s experiences of the social services’
treatment and reception system Supervisor: Phillip Lalander Assessor: Torbjörn Forkby
The aim of this essay was to study formerly unaccompanied children’s experiences of the social services’ treatment and reception system. We also studied whether the reception system made it possible or difficult for their opportunities in Sweden. In this study we have completed five qualitative interviews with five formerly unaccompanied children across Sweden. The interviews have had a retrospective element and have been semi-structured.
Based on our respondent’s answers from the interviews, it was possible to identify four main themes; social secretary, accommodation, school and legal guardian. We analyzed these themes based on previous research and the selected theory which was symbolic interactionism. The main conclusion we made based on the results of the study was that the formerly unaccompanied children were generally satisfied with the social services’ reception system and its treatment. This despite the fact that criticism was directed towards the social secretaries, the different accommodations and school. The formerly unaccompanied children all experienced that the social services’ reception system has for the most part facilitated their current lives.
Nyckelord
Child immigrants, reception system, experiences, ensamkommande barn, socialtjänstens mottagningssystem, socialsekreterare, god man, familjehem, boende, skola
Tack
Vi vill först och främst tacka de före detta ensamkommande ungdomarna som valde att ställa upp för vår studie och berätta om sina upplevelser av socialtjänstens mottagningssystem. Utan er hade inte denna studie varit möjlig att utföra. Vi tackar även vår handledare Philip Lalander för den noggranna och betydelsefulla handledningen han givit oss. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till våra familjer som stöttat och motiverat oss under hela uppsatsens gång.
Diana Eliassi Sarzeli
Hajer Lateef
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ...6
1.1 PROBLEMBAKGRUND ...7
1.2 PROBLEMFORMULERING ...9
1.3 KUNSKAPSLUCKA ... 11
2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 12
3 TIDIGARE FORSKNING ... 12
3.1FÖRSTÅELSE SAMT HANTERING AV ENSAMKOMMANDE BARNS BEHOV ... 13
3.2TRYGGHET, TILLHÖRIGHET OCH FRAMGÅNG ... 14
3.3SKOLA OCH BOENDE ... 16
3.4SOCIALTJÄNSTENS MOTTAGNINGSSYSTEM OCH DESS BRISTER ... 16
3.5SAMMANFATTNING ... 18
4 TEORI ... 19
4.1 SYMBOLISK INTERAKTIONISM ... 19
4.1.1 Fem hörnstenar... 20
4.2 TEORETISKA REFLEKTIONER... FEL!BOKMÄRKET ÄR INTE DEFINIERAT. 5 METOD ... 24
5.1 VETENSKAPSTEORETISK ANSATS ... 24
5.2 KVALITATIV METOD ... 25
5.3 VAL AV DATAINSAMLINGSMETOD ... 25
5.4 ÖVERVÄGANDEN RÖRANDE URVALSMETOD OCH URVAL ... 26
5.5 GENOMFÖRANDE ... 27
5.6 BEARBETNING AV ANALYS ... 28
5.7 VALIDITET OCH RELIABILITET ... 29
6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 30
7 ARBETSFÖRDELNING ... 31
8 RESULTAT ... 31
8.1 PRESENTATION AV INTERVJUPERSONERNA ... 32
8.2 SOCIALSEKRETERARE ... 33
8.3 GOD MAN ... 35
8.4 BOENDE/FAMILJEHEM ... 37
8.5 SKOLA ... 41
8.6 FÖRBÄTTRINGSFÖRSLAG ... 42
8.7 SAMMANFATTNING ... 44
9 ANALYS ... 45
9.1 ANALYS ENLIGT TIDIGARE FORSKNING ... 45
9.1.1 Förståelse samt hantering av ensamkommande barns behov ... 45
9.1.2 Skola och boende ... 47
9.1.3 Socialtjänstens mottagningssystem och dess brister ... 47
9.2 ANALYS ENLIGT SYMBOLISK INTERAKTIONISM... 49
10 DISKUSSION ... 52 10.1 FÖRSLAG TILL KOMMANDE FORSKNING ... 54 11 REFERENSLISTA... 56
Bilagor
Bilaga 1 informationsbrev Bilaga 2 Intervjuguide
1 Inledning
Barnorganisationen Unicef rapporterade att det under november 2020 fanns 34 miljoner barn på flykt runt om i hela världen, där en del av dessa är på väg till Sverige som ensamkommande barn (Unicef 2020). Ensamkommande barn som anländer till Europa och andra delar av världen är en heterogen grupp som bär med sig olika egenskaper och erfarenheter. Gemensamt har denna heterogena grupp erfarenheter av att ha lämnat bakom sig familjen, sociala nätverk och sin hemmiljö. Dessa ensamkommande barn tillhör ofta minoritetsgrupper som har varit offer för övergrepp, våld, krig och förföljelse, vilket har skapat trauman (Ascher 2009).
Ensamkommande barn flyr sina ursprungsländer med förhoppning om att komma till ett land där det är mer stabilt och harmoniskt att leva jämfört med deras ursprungsländer (Socialstyrelsen 2013). Med tanke på de svårigheter som de ensamkommande barnen bär med sig från ursprungslandet (Ascher 2009), behöver dessa omhändertas med omsorg i ankomstlandet (Kohli 2011). Frågan kring hur mottagandet av dessa barn och ungdomar ska gå till blir därmed aktuell att belysa, då vissa brister i mottagningssystemet har kunnat identifieras (Barnombudsmannen 2015).
I Sverige bär kommunerna ansvaret för de ensamkommande barnen som vistas i kommunen och har till uppgift att möjliggöra att dessa barn får den stöd och hjälp som de har rätt till och är i behov av. Enligt socialtjänstlagen ska ankomstkommunen erbjuda tillfälligt boende i den kommun där barnet kommer i kontakt med svensk myndighet. Enligt socialtjänstens (SFS 2001:453) bestämmelser bär ankomstkommunen ansvaret att utreda det ensamkommande barnets behov av stöd och eventuellt skydd, oavsett om vistelsen i kommunen är under en kortare eller längre period. Socialtjänsten bör enligt 6 kap. 7 b § SoL (SFS 2001:453), även ha en regelbunden uppföljning av det ensamkommande barnet genom att besöka och samtala med barnet, den/de ansvariga för barnets omsorg samt barnets vårdnadshavare, för att säkerställa att barnet har det bra och får rätt stöd.
Socialtjänsten i vistelsekommunen bär även ansvaret för att utreda det
ensamkommande barnets behov av placeringsform och andra insatser. I vistelsekommunen har dessutom skolorna ett ansvar för att de ensamkommande barnen ska tillgodogöra sig en grundskoleutbildning, likt övriga barn i Sverige (SKR 2021).
Vår studie kommer handla om ensamkommande barns upplevelser av socialtjänstens bemötande och mottagningssystem. Med socialtjänstens mottagningssystem avses i denna studie det mottagningssystem som ungarna möter för att etablera ett liv i Sverige. Det handlar om socialsekreterare, boende, skola och god man. Ascher (2009) skriver att vara ett ensamkommande barn innebär att man kan befinna sig i en känslig situation, särskilt om barnen har eventuella svårigheter. Med denna anledning valde vi att intervjua före detta ensamkommande barn då de nu är vuxna, vilket innebär att det eventuellt inte är lika ömtåligt att tala om sina upplevelser, eventuella svårigheter och behov som ensamkommande barn. Ännu en anledning till varför vi valt före detta ensamkommande barn, är för att det i nuläget är svårt att få tag på nuvarande ensamkommande barn då de är få (Migrationsverket 2020). Dessutom har före detta ensamkommande barn haft utrymme till att reflektera över den perioden av sitt liv, vilket därmed underlättar att besvara våra frågor som behöver omfatta hela perioden av att ha varit ensamkommande barn. Därav har intervjuerna retrospektiv karaktär. Alla före detta ensamkommande barn som har intervjuats i denna studie har nu permanenta uppehållstillstånd.
1.1 Problembakgrund
Antalet ensamkommande barn som söker asyl i Sverige har minskat drastiskt de senaste åren. År 2015 sökte drygt 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige (Migrationsverket 2020). Majoriteten av de ensamkommande barnen under flyktingströmmen år 2015 kom från Syrien, Eritrea, Afghanistan och Somalia. Under Sveriges historia har det aldrig kommit så många ensamkommande barn/ungdomar under ett och samma år (Riksdagen 2020). Senaste rapport från Migrationsverket visar att år 2020 kom det drygt 500 ensamkommande barn till Sverige
(Migrationsverket 2020). Anledningen till den kraftiga minskningen av ensamkommande barn beror framförallt på att det under år 2016 skedde en gemensam och förstärkt europeisk gräns- och kustbevakning, detta till följd av att det under år 2015 skedde 1,83 miljoner gränspasseringar vid EU:s yttre gränser (Europaparlamentet 2017). Utöver detta implementerades den tillfälliga utlänningslagen i juli 2016 fram till juli 2021. Den tillfälliga utlänningslagen innehåller bestämmelser som medvetet har försvårat möjligheten till att få permanent uppehållstillstånd (Unicef 2020). Detta kan ses som ett resultat av vad Herz och Lalander (2019) skriver angående en förändring av politiken, där migration i ökad utsträckning har kommit att förstås som ett problem och som landet måste skydda sig ifrån.
Flyktingströmmen år 2015/2016 av bland annat ensamkommande barn/ungdomar, skapade stora utmaningar för flera kommuner då det krävdes av kommunerna att tillgodose alla dessa barn/ungdomar med trygghet, omsorg och boende enligt SoL (SFS 2001:453). Detta innebar en stor arbetsbelastning för kommunernas socialtjänster, som sedan tidigare redan var belastade och där hög personalomsättning skett (Socialutskottet 2015). Mot bakgrund av detta blev frågan om hur Sverige hanterar ensamkommande barn aktuell. Flera organisationer och statliga myndigheter har belyst just denna fråga och skrivit ett flertal rapporter om hur Sverige har bemött dessa barn och ungdomar. Exempel på dessa organisationer och statliga myndigheter är Rädda Barnen, Röda korset samt Barnombudsmannen. Exempelvis lyfts frågan om hur bemötandet av ensamkommande barn kan förbättras (Riksdagen 2020). Kohli (2011) belyser att det i bemötandet med dessa barn är viktigt att beakta tre faktorer som har en betydande inverkan på hur de ensamkommande barnen kommer att må samt fungera långsiktigt. Dessa tre faktorer är trygghet, tillhörighet samt framgång. I avsnitt tidigare forskning kommer dessa faktorer att förklaras närmare. Dessa aspekter går även i olika omfattning att finna i SoL (2001:453), där socialtjänstens ansvars område vid hantering av placerade barn utan vårdnadshavare tydliggörs.
Tidigare forskning påvisar att intresset ökade redan under 2000-talet för ensamkommande barns mående och livssituation i ankomstlandet, både nationellt och internationellt. Studier kring ensamkommande barn kan delas in i teman med olika fokus, bland annat socialtjänstens erfarenheter respektive studier som fokuserar på barnens upplevelser. Bland annat har Kohli (2007) samt Stretmo och Melander (2013) genomfört studier som påvisar att det finns brister i mottagningssystemet av ensamkommande barn, utifrån att bemötandet med de professionella är bristande.
Kohli (2007) har identifierat dessa brister utifrån sin studie som genomfördes i en brittisk kontext, dock kan det utifrån bland annat Stretmo och Melander (2013) konstateras att dessa brister även har identifierats i det svenska mottagningssystemet.
De professionella intar olika förhållningsätt i arbetet som görs med de ensamkommande barnen där en del professionella utgår ifrån regler och rutiner, som skapar en professionell distans och därmed även ett emotionellt avståndstagande.
Vidare skriver Herz och Lalander (2019) att detta kan leda till en negativ inverkan på de ensamkommande barnens mående och utveckling, då en närhet till en vuxen förebild saknas. Andra professionella har en mer känslomässig relation där man skapar en ömsesidig relation till de ensamkommande barnen, vilket kan bidra till en gynnsam utveckling för barnen (Stretmo & Melander 2013). Utifrån den tidigare forskningen blir det därmed väsentligt att studera de eventuella brister som kan identifieras i mottagningssystemet samt dess bemötande.
1.2 Problemformulering
Under en längre tid har ensamkommande barn flytt sina hemländer med förhoppning om att komma till bland annat Sverige och leva ett mer stabilt och harmoniskt liv, än vad som var möjligt i deras ursprungsländer. I det nya landet möter de ensamkommande barnen flera nya aktörer som ska bidra till att de ska få en plats i samhället (Socialstyrelsen 2013). Enligt Watters (2008) är det viktigt att belysa vikten av medbestämmande och att de ensamkommande barnen ska ges en möjlighet att påverka sitt vardagsliv samt utveckling vad gäller exempelvis skolgång, hälso- och sjukvård och trygghet. Watters (2008) menar även att det är viktigt att inte se på ensamkommande barn som offer på grund av olyckliga omständigheter, utan behövs
även ses som kompetenta individer. Enligt Socialstyrelsen (2013) blir det därmed av stor vikt att mottagningssystemet är lyhört för de ensamkommande barnens önskemål, reflektioner samt vad de själva uppfattar att de har för behov och utmaningar. I den här studien intervjuar vi före detta ensamkommande barn för att få en uppfattning om deras upplevelser av socialtjänstens bemötande och mottagningssystem.
I Barnombudsmannens analys i rapporten “Ensamkommande barn som försvinner”
framkommer det att ensamkommande barns behov vid placering inte har utretts noggrant och tillräckligt. Detta har visat sig genom att placeringarna inte varit lämpliga utifrån barnets behov (Barnombudsmannen 2017). I rapporten “Nationell handlingsplan för att stärka skyddet för ensamkommande asylsökande barn”
framkommer det att trots att det finns ett utbyggt mottagande av ensamkommande barn, finns det brister, vilket gör mottagningssystemet svagt. Dessa brister handlar bland annat om ensamkommande barns försvinnande, anvisning/uppföljning samt mottagande/omhändertagande (Barnombudsmannen 2015). Detta kommer att tas upp mer ingående i avsnitt tidigare forskning. Barnombudsmannen hänvisar i rapporten till de rekommendationer som FN givit till Sverige utifrån barnens rättigheter. I rapporten framkommer det även en oro kring att Sveriges mottagningssystem inte kan tillgodose de ensamkommande barnens rättigheter, likt de rättigheter som andra barn i Sverige har (Barnombudsmannen 2015).
Utifrån Socialstyrelsens och Barnombudsmannens rapporter går det att argumentera för att detta forskningsproblem, gällande ensamkommande barns upplevelser av socialtjänstens mottagningssystem, är relevant för socialt arbete. Detta då det handlar om social utsatthet i stor utsträckning samt ett område där socialtjänsten är en central aktör.
1.3 Kunskapslucka
Eftersom Sverige fram till 2016 har stora erfarenheter av att ta emot ensamkommande barn, vidtog regeringen ytterligare åtgärder för att öka kunskapen kring just dessa barn. På regeringens initiativ initierade myndigheter som Socialstyrelsen och Barnombudsmannen rapporter samt hjälpmedel för att förbättra situationen för ensamkommande barn i Sverige. Barnombudsmannen skapade en webbplats med information till de ensamkommande barnen och ungdomarna. Socialstyrelsen genomförde en analys av de insatser som ensamkommande barn erbjöds i sin rapport
“Ensamkommande barns och ungas behov”. Materialurvalet i rapporten bestod av rapporter från svenska myndigheter, ideella organisationer samt slutrapporter från olika forskningsprojekt (HRW 2016: Socialstyrelsen 2013). De uppdrag som diverse myndigheter fått från regeringen, har inte framfört enbart de ensamkommande barnens röster och upplevelser av socialtjänstens mottagningssystem. Därmed finns det behov av forskningen kring ensamkommande barns egna upplevelser av socialtjänstens mottagningssystem. Utförandet av denna studie blir därmed relevant utifrån denna aspekt.
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande uppsatsarbete är att utifrån intervjuer med före detta ensamkommande barn, förstå deras upplevelser av socialtjänstens bemötande och mottagningssystem.
Vi kommer att använda oss av följande frågeställningar för att besvara vårt syfte.
● Hur upplever de före detta ensamkommande barnen att de blivit bemötta av socialtjänstens mottagningssystem?
● Upplever de före detta ensamkommande barnen att mötet med socialtjänstens mottagningssystem försvårat och/eller möjliggjort deras möjligheter i Sverige?
3 Tidigare forskning
I följande avsnitt presenteras tidigare forskning som är relevant för bemötandet och utvecklingsmöjligheterna för ensamkommande barn. Avsnittet är uppbyggt på tre teman. Först beskrivs ensamkommande barns behov, sedan skriver vi om Kohlis tre aspekter som är viktiga för bemötandet av ensamkommande barn. Eftersom vi tidigare förklarat att skola och boende ingår i socialtjänstens mottagningssystem, skriver vi i detta avsnitt varför dessa anses som viktiga för ensamkommande barn.
Slutligen belyser vi vikten av socialtjänstens bemötande och dess brister, kopplat till ovanstående områden.
De artiklar, tidskrifter och böcker som använts i denna studie har hittats genom Linnéuniversitetets sökmotorer, Google Scholar samt genom tips från vår handledare.
I sökmotorerna har vi använt oss av sökorden; “ensamkommande barn”, “child immigrants”, “mottagningssystem”, “safety”, “bemötande”, “behov” samt
“upplevelser”.
3.1 Förståelse samt hantering av ensamkommande barns behov
Ascher (2009) skriver att vissa av de ensamkommande barn som inte lyckats fly sociala misär, kan falla offer för människohandel, kriminalitet samt barnarbete. Ett flertal studier visar att trauman som de ensamkommande barnen bär till det nya landet kan påverka deras psykiska hälsa under den primära perioden i landet. Förhållandena i det nya landet avgör huruvida den psykiska hälsan på lång sikt kommer att utvecklas.
De ensamkommande barnens trauman och dess negativa påverkan kan minskas genom att stöd och hjälp erbjuds i det nya landet (ibid).
Ensamkommande barn har reducerade möjligheter till stöd och omsorg eftersom barnen inte har någon förälder i landet, vilket innebär att de utsatta barnens behov är särskilt viktiga att beakta. Ensamkommande barn har individuella behov och bakgrunder som kan ha inverkan på det enskilda barnets hälsa och utveckling. Genom att ha detta i åtanke underlättas förståelsen för den komplexa situationen som dessa ensamkommande barn och ungdomar kan befinna sig i. Detta då man ej enbart fokuserar på deras psykiska behov, men även medicinska, sociala och utbildningsmässiga behov beaktas (Pynoos 1993).
Newbigging och Thomas (2011) betonar vikten av att ensamkommande barns behov är svårare att tillfredsställa när dessa barn inte är i närvaro av sina föräldrar. Ascher (2009) skriver att dessa barn påträffar emotionella, kulturella samt praktiska utmaningar då föräldrarna inte är fysiskt närvarande. Med anledning av att det sker ett avbrott i omvårdnaden av barnen, bör det nya samhället barnen kommer till, bemöta de med respekt, omsorg, kunskap och kärlek. Tilliten för andra vuxna kan avta vid brist på någon av ovanstående faktorer. Detta kan vara ett hinder för en god
omsorg av de ensamkommande barnen. Ytterligare något som bör tas hänsyn till är att inte lägga för mycket ansvar på barnen, men samtidigt skapa en delaktighet i de beslut som berör barnens framtid och levnadssituation. Förutom att barnen bör erbjudas skolgång och bostad, är det även väsentligt med goda förebilder samt skydd mot samhället för att inte låta barnen utsättas för diskriminering vid exempelvis möten med andra myndigheter. Detta kan ha en betydande effekt på deras nuvarande och framtida psykiska hälsa (ibid.). Forskningen ovan om ensamkommande barns behov visar att aktörerna som barnen kommer i kontakt med bör möta dessa barn med kunskap, god omsorg samt förståelse för att de ska kunna utvecklas gynnsamt.
3.2 Trygghet, tillhörighet och framgång
Ravi Kohli (2006:2007) nämner tre aspekter som bör tas hänsyn till gällande ensamkommande barn. Dessa tre aspekter är trygghet, tillhörighet och framgång, vilka är viktiga redan vid ankomsten till det nya landet.
Trygghet innebär att de ensamkommande barnen och ungdomarna ska känna sig trygga och skyddade i det nya landet, istället för att det nya livet ska präglas av eventuella trauman och ovisshet kring framtiden. Att enligt lag kunna stanna kvar i ett land och få permanent uppehållstillstånd är en önskan som många ensamkommande barn men även vuxna har. Det som är grundläggande för att kunna känna trygghet i ett land är att få stanna kvar i landet genom asyl under obestämd tid.
Kohli utgår ifrån hur läget ser ut för ensamkommande barn i Storbritannien, där väldigt få erhåller permanent uppehållstillstånd. Kohli drar en parallell mellan Storbritannien och andra delar av Europa, vilket även inkluderar Sverige, där man har kunnat identifiera liknande brister. Att få erhåller permanent uppehållstillstånd resulterar i att möjligheten till trygghet minskar, vilket därmed anses som en brist.
Ensamkommande barn som bär på oro kring sin asylansökan, tenderar att fylla på sin tidigare oro som de burit med sig från hemlandet. Utöver en permanent vistelse i
asyllandet, skapas trygghet även genom dagliga rutiner samt stabila relationer enligt Kohli (2011).
Tillhörighet innebär att de ensamkommande barnen ska inkluderas i samhället, men även få möjligheten att kunna ta tillvara sina tidigare kontakter från sina tidigare relationer. Dessa barn har tvingats bryta relationerna med familjemedlemmar i samband med exempelvis krig, förföljelse eller naturkatastrofer. Enligt Kohli (2011) har vissa av dessa barn svårt att kunna blicka tillbaka till sina gamla liv, på grund av de inte längre är tillsammans med sina ursprungsfamiljer samt omständigheterna som varit orsaken till att de tvingades fly landet. De ensamkommande barnen kan förlora meningen med livet och hamna i en ond cirkel av påfrestningar på grund av exempelvis integrationsprocessen. Kohli betonar vikten av att leva så vardagligt som möjligt, vilket kan vara till stor betydelse för de ensamkommande barnen. Exempel på detta kan vara att äta “hemmalagad” mat som tillagats i boendet/familjehemmet eller att få ta del av någon aktivitet. Alla dessa handlingar kan skapa en känsla av tillhörighet hos de ensamkommande barnen (Kohli 2011).
Framgång innebär att de ensamkommande barnen ska få möjlighet att få permanent uppehållstillstånd, tillgodogöra sig en utbildning samt leva ett stabilt liv. En gemensam önskan hos ensamkommande barn är att anses som accepterad medborgare i det nya landet. I det nya landet drivs många ensamkommande barn och ungdomar av motivation samt önskan att lyckas utbildningsmässigt och ekonomiskt, detta för att kunna bli självförsörjande. Oavsett den starka viljan hos ensamkommande ungdomar att bli självständiga och framgångsrika, kan detta bromsas under asylprocessen, som präglas av en utdragen väntan. Däremot kan detta motverkas genom att ensamkommande barn/ungdomar erbjuds en fortsatt bosättning som därmed bidrar till praktiska, utbildningsmässiga och sociala utvecklingsmöjligheter (Kohli 2011).
Vidare skriver Kohli (2011) att ensamkommande barn kan gynnas både fysiskt och psykiskt av att bevara deras politiska och religiösa sammanhållning. Detta möjliggörs
genom att barnen etablerar nya relationer likt de tidigare relationerna som funnits och som de kan knyta till deras förflutna. Den nya situationen kan förbättras i det fall barnen kan återskapa ett tryggt familjeliv, vilket leder till ett stabilt vardagsliv då nya anknytningspersoner finns i barnens nya nätverk. För att på bästa möjliga sätt minska ensamkommande barns trauman, är det viktigt att det finns ett skyddande nätverk som möjliggör barnens integration i samhället, samt ser till att barnen ges möjligheter att behålla tidigare seder, kultur och tro (ibid).
3.3 Skola och boende
Darvishpour och Månsson (2019) skriver att skolan och skolpersonal är en betydelsefull del av mottagningssystemet för ensamkommande barn. Skolpersonalen ses som stödjande personer som de ensamkommande barnen kan vända sig till vid diverse frågor. Utöver skolpersonalen nämns det även att boendepersonalen kan vara ett viktigt stöd för barnen, både vad gäller skolgången, men även vad gäller det sociala livet utanför skolan, exempelvis aktiviteter och samhällsorientering. Fritidsaktiviteter visar sig ha en främjande effekt för känsla av socialt sammanhang (ibid). Även Kohli (2011) bekräftar att ensamkommande barn gynnas av att ha dagliga rutiner, exempelvis genom att få vara i en bra skola och lära sig saker. Detta i sin tur skapar en trygghet hos de ensamkommande barnen, vilket kan kopplas till “trygghet” som är en av de tre aspekter som Kohli (2011) betonar.
3.4 Socialtjänstens mottagningssystem och dess brister
När det ensamkommande barnet anländer till det främmande landet, är det mycket i det nya samhället som de förväntas navigera sig igenom. Exempelvis kan de möta olika myndigheter som har ansvar för de ensamkommande barnen. Socialtjänsten är en myndighet som ansvarar för mottagningssystemet där boenden och dess personal kan påverka de ensamkommande barnens självbild och uppfattning av de möjligheter som finns. I det fall myndigheten inte har ett gott bemötande gentemot de
ensamkommande barnen, kan detta leda till ensamhet samt en upplevelse av att personal i systemet inte verkar vara lyhörda eller finna något intresse för att hjälpa barnen (Herz & Lalander 2019). Det blir därmed relevant att tillämpa de tre dimensioner; trygghet, tillhörighet och framgång som Kohli (2011) nämner är viktiga att ta hänsyn till vid mötet med ensamkommande barn. Vidare talar både Stretmo (2013) och Herz och Lalander (2019) om att ensamkommande barn ser socialarbetare som personer som de kan vända sig till när problem av olika slag uppstår. Det krävs däremot en etablerad och ömsesidig känslomässig relation genom lyhördhet och förståelse, för att kunna vara behjälpliga och tillgodose barnens behov.
Sammanfattningsvis krävs det att barnen har förtroende för de professionella aktörerna i mottagningssystemet, då den språkliga barriären och brist på aktörernas tillgänglighet kan försvåra barnens motivation till att motta hjälp och stöd från dessa aktörer (Kohli 2006:2007).
Som tidigare nämnts i avsnittet problembakgrund finns det brister i det svenska mottagningssystemet. Dessa brister uppmärksammades av Barnombudsmannen i rapporten “Nationell handlingsplan för att stärka skyddet för ensamkommande asylsökande barn”, vilken visar att mottagningssystemet inte uppnår bestämmelserna om barnens rättigheter som finns i Barnkonventionen. Bland annat fanns en oro kring försvinnandet av ensamkommande barn och att alla dessa försvinnanden ej utreds fullständigt. Detta leder till att det eventuellt finns risk för att ensamkommande barn kan utsättas för sexuell exploatering och våld då mottagningssystemet brister i sin närvaro. Den andra bristen som Barnombudsmannen nämner i sin rapport handlar bland annat om bristande kontakt mellan socialsekreterare och de ensamkommande barnen (Herz & Lalander 2019), vilket kan innebära bristande uppföljning av exempelvis placeringar (Barnombudsmannen 2015). Ännu en brist som går att finna i mottagningssystemets bemötande är oroligheten kring att de olika aktörerna inte alltid bevarar personlig information kring det ensamkommande barnet. Det menas att de ensamkommande barnen exempelvis oroar sig för att personlig information kan föras vidare till Migrationsverket utan deras samtycke, vilket kan påverka deras möjlighet att få stanna i Sverige (Herz & Lalander 2019).
Även skolan utsätts för en utmaning gällande kontakten med de ensamkommande barnen, då det inte finns stöd eller riktlinjer kring hur ensamkommande barn ska hanteras. Den tredje bristen som Barnombudsmannen nämner handlar om mottagandet/omhändertagandet av de ensamkommande barnen. Exempelvis tar det lång tid tills en god man utses samt att alla gode män inte har passande utbildning eller inte använder sig av tolkade möten med de ensamkommande barnen då det behövs. Barnombudsmannen har även konstaterat att en del boenden inte kan tillgodose alla behov som de ensamkommande barnen har, då antalet ensamkommande barn är för högt i det enskilda boendet (Barnombudsmannen 2015).
Viktigt att ha i åtanke är att Barnombudsmannens studie gjordes år 2015 då det var som mest ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige, vilket eventuellt inte speglar situationen för ensamkommande barn i nuläget.
3.5 Sammanfattning
I detta avsnitt görs en kort sammanfattning av vår valda tidigare forskning. Tidigare forskning visar att de förhållanden som de ensamkommande barnen möter i det nya landet, är väsentliga för deras psykosociala utveckling. Det är därmed viktigt att det nya landet erbjuder hjälp och stöd för att minska detta. För att barnen ska utvecklas i alla aspekter, bör man inte enbart fokusera på de fysiska och psykiska behoven, utan även de sociala. Genom att tillämpa det som Kohli (2011) beskriver som trygghet, tillhörighet och framgång i bemötandet, kan detta bidra till en gynnsam utveckling för de ensamkommande barnen. Dessa tre aspekter är viktiga att beakta i alla delar som i denna studie ingår i socialtjänstens mottagningssystem.
4 Teori
I detta avsnitt kommer vi att presentera vår teori som kommer att användas, för att tillsammans med teoretiska perspektiv från tidigare forskning analysera det insamlade materialet. Den teori vi har valt är symbolisk interaktionism. De begrepp som finns inom teorin kommer att vara väsentliga vid analysen och kommer därmed att förklaras närmare.
4.1 Symbolisk interaktionism
Den symboliska interaktionismen är ett teoretiskt perspektiv som används vid analys och tolkning av den sociala verkligheten. Den symboliska interaktionismen är ett användbart redskap för att fördjupa sig i gruppliv och beteende. Till skillnad från andra teoretiska perspektiv handlar symbolisk interaktionism om att förstå skeenden och inte att förklara eller ange orsaker. Inom symbolisk interaktionism har människan en väsentlig roll, eftersom teorin betonar att det är människan själv som skapar och ändrar sin omvärld. Detta innebär att människan själv har en inverkan på varför samhället ser ut så som det gör. Symbolisk interaktionism är uppbyggt av olika element som är till nytta för att förstå mänskliga beteenden och känslor (Trost &
Levin 2018:Charon 2009). Dessa element förklaras i nedanstående underrubrik.
Eftersom den symboliska interaktionismens utgångspunkt är mänsklig interaktion, finner vi den som passande teoretisk ram för vår studie. Detta då studiens fokus ligger på de intervjuades upplevelser av bemötandet samt den mänskliga interaktionen med socialtjänstens mottagningssystem. Därmed belyses upplevelser och definitioner av ungarnas olika sociala interaktioner med hjälp av den symboliska interaktionismen, vilket underlättar för analysen av studiens resultat.
4.1.1 Fem hörnstenar
De element som Trost och Levin (2018) beskriver inom symbolisk interaktionism har ett samlingsnamn, vilket är “de fem hörnstenar”. Dessa hörnstenar är; definition av situationen, social interaktion, symboler, tonvikt på aktivitet samt nuet.
Definition av situationen förklaras som att det som uppfattas av en människa inte bara är en verklighet, utan är också något som styr människans beteende. Situationen är densamma för alla men dess innebörd beror på det individuella synsättet människor har. Definierandet av situationen är beroende av de sociala interaktioner som finns i den givna situationen, som i sin tur påverkar människans agerande (Trost & Levin 2018; Charon 2009). Om en person exempelvis upplever att den inte är omtyckt av andra i den givna situationen, kommer denna person som ett resultat av sin individuella definition att agera utifrån just denna definition. Personens agerande kan eventuellt leda till avståndstagande. Skulle personens definition istället vara motsatt hade denna person eventuellt intresserat sig för att närmare interagera med de andra i den givna situationen.
I denna studie tillämpas denna hörnsten genom att de före detta ensamkommande barnen återberättar sina erfarenheter av att ha varit i liknande situationer men som de definierar på olika sätt. Denna individuella definition av situationen bidrar därmed till deras beteende och synsätt i samband med mötet med socialtjänstens mottagningssystem.
Inom symbolisk interaktionism är en av de viktigaste hörnstenarna social interaktion.
Detta innebär att människor interagerar med varandra genom samtal, minspel och kroppsrörelser. Att interagera med någon kan betyda att man använder någon av dessa tre sätten, men det kan även innebära att man sänder ut något genom att inte agera överhuvudtaget, vilket ändå kan räknas som en interaktion. Exempel på social interaktion är när två personer samtalar med varandra. Människor i samhället ägnar sig nästan alltid åt social interaktion genom olika symboler, vilket kopplas till den tredje hörnstenen symboler (Trost & Levin 2018).
Social interaktion handlar som tidigare nämnt om den mänskliga interaktionen, vilket hela vår studie grundar sig på. Således är denna hörnsten högst relevant för vår studie då den bygger på den interaktion som de före detta ensamkommande barnen har haft, genom bland annat samtal med de personer som omfattas av socialtjänstens mottagningssystem.
Inom symbolisk interaktionism kan människor genom symboler kommunicera med varandra för att uttrycka sina tankar, känslor och kunskaper, vilket bidrar till en ökad kommunikationsförståelse i den givna situationen (Charon 2009). Den mest vanliga typen av symboler som vi människor använder är våra ord. Redan vid ung ålder, när människan lär sig det språk den talar, lär sig människan även betydelsen av dessa ord.
För att dessa ord ska ha någon innebörd, måste dessa ha samma betydelse även för de personer som finns i vår omgivning (Trost & Levin 2018). Språk ger oss möjlighet att generalisera, kategorisera och skilja på olika symboler. Språket är ett sätt för människor att komma närmare varandra, förstå varandras intentioner, uppfattningar, beteenden och känslor (Charon 2009). Denna hörnsten hänger ihop med den första respektive andra hörnstenen genom att ordets betydelse präglas av den definition den får i en viss situation. Kan inte ordet definieras utifrån en situation, blir därmed ordet eller termen ingen symbol (Trost & Levin 2018). Vidare skriver Charon (2009) att alla sociala objekt inte är symboler eftersom de saknar en gemensam definition i den givna situationen. Exempel på detta kan vara att en häst inte ses som en symbol om den i situationen avsiktligt inte definieras som en häst (ibid).
Hörnstenen symboler kan kopplas till tidigare hörnsten genom att människor i samhället oftast ägnar sig åt social interaktion genom olika symboler, vilket exempelvis kan vara ord. Ordets betydelse präglas av den definition den får i en viss situation. Detta kan kopplas till studien då en symbol kan få olika betydelser för ensamkommande barn, beroende på vilken situation de befinner sig i.
Vi människor är aktiva genom handlingar och beteenden. Tonvikt på aktivitet innebär att man är delaktig i en process som är föränderlig, genom att vara aktiv i processen.
Detta innebär att inom perspektivet så uttrycker man sig genom att säga exempelvis att någon agerar (i situationen), istället för att säga att någon är på ett visst sätt.
Eftersom vi människor är föränderliga och kan definiera situationer på olika sätt, kan det vara svårt att förstå varför en människa handlar på det sättet som hon gör. För att kunna förstå varför en person agerar på ett visst sätt, bör man förstå hur personen definierar situationen samt uppfattar symbolerna. För att förstå människors åsikter, känslor och beteende, bör man därmed studera deras aktiviteter. Detta gäller främst aktiviteter som är sociala på så sätt att det är riktat mot andra människor, genom exempelvis direkt eller indirekt kommunikation (Trost &Levin 2018). Exempel på denna hörnsten är att en viss person inte är elak, eftersom personen i en annan situation kan definieras som snäll. Man bör därmed uttrycka att personen agerar elakt (i situationen) istället för att säga att personen är elak. Tonvikt på aktivitet kommer inte att tillämpas i studien då den inte är relevant.
Nuet innebär att vi människor befinner oss i samt definierar situationen och symbolerna i nuet. I dessa situationer är vi aktiva, vilket innebär att vi människor befinner oss i en ständig process som är föränderlig. Inom perspektivet betonar man även att minnen sällan är helt bortglömda, utan att de får en ny form i nyare meningar och värderingar. Med andra ord menas det inom symbolisk interaktionism att människan är en produkt av sin historia och sina erfarenheter. Dessa erfarenheter påverkar människan än idag men även i nya situationer. Hur man beter sig i nuet är inte endast påverkat av hur människan blivit uppfostrad, utan även ens erfarenheter i dåtid har en inverkan på ens beteende (Trost & Levin 2018: Charon 2009). Exempel på denna hörnsten är att man i ung ålder har arbetat, trots att man inte blivit uppfostrad till detta men då omständigheterna krävt det. I vuxenålder tenderar man eventuellt att vara mer självständig än andra och vara kritisk till att ta emot hjälp av sin omgivning.
Nuet som handlar om att människan är en produkt av sin historia och erfarenheter är relevant för vår studie. Specifikt hjälper det oss att förstå och besvara den andra
frågeställningen som handlar om huruvida mötet med socialtjänstens mottagningssystem, försvårat eller möjliggjort de ensamkommande barnens möjligheter i Sverige. Detta innebär att de före detta ensamkommande barnen delvis kan ha påverkats av mötet med socialtjänstens mottagningssystem och att detta haft en inverkan på hur de är idag.
Utifrån symbolisk interaktionism kan människor därmed förstå samt studera samhället som de lever i. Människor är inga färdiga produkter vid födseln med ett fast
“jag”, utan omskapas och uppstår genom samlevnad med andra människor (Cooley
& Hedlund 1981).
Det går dessutom att dra en parallell mellan de olika hörnstenarna inom symbolisk interaktionism och Kohlis teori angående trygghet, tillhörighet och framgång. Hur den sociala interaktionen mellan den ensamkommande barnen och aktörerna i socialtjänstens mottagningssystem har fungerat, påverkar samtliga tre aspekter som Kohli nämner är väsentliga vid bemötandet av ensamkommande barn. Upplever exempelvis de före detta ensamkommande barnen att den sociala interaktionen genom bland annat samtal, har varit bristfällig, kan det resultera i att barnen inte känner sig trygga och bekväma med motparten. Alltså vid det fall de före detta ensamkommande barnen definierar bemötandet med mottagningssystemet som bristfälligt eller felfritt, kan detta vara avgörande för agerandet men även för känslan av trygghet, tillhörighet eller framgång. Exempel på detta är om barnet definierar aktören som ointresserad, kan detta resultera i tillbakadragande och otrygghet hos det ensamkommande barnet.
Detta minskar i sin tur känslan av tillhörighet då barnet eventuellt känner att det inte finns intresse från aktörens sida att inkludera barnet i samhället. Detta kan eventuellt utgöra ett hinder för det ensamkommande barnets framgång.
5 Metod
I följande avsnitt kommer vi att redovisa studiens metod samt utförande. I detta avsnitt kommer följande att presenteras; vetenskapsteoretisk ansats, kvalitativ metod, val av datainsamlingsmetod, urval av intervjupersoner, genomförande av intervjuer, bearbetning och analys av materialet, validitet och reliabilitet samt etiska överväganden. Metodavsnittet avslutas med en beskrivning av arbetsfördelning, bearbetning och analys av materialet.
5.1 Vetenskapsteoretisk ansats
Vår studie avser att undersöka hur ensamkommande barn upplever att de blir bemötta samt hjälpta av socialtjänstens mottagningssystem, då socialtjänsten är ansvarig myndighet för dessa ensamkommande barn. Enligt Thomassen (2007) skapas det en helhetsförståelse kring det undersökta ämnet när det görs en förståelseskapande studie. Förståelseskapande kvalitativa studier använder metoder som betonar exempelvis innebörder, närhet, känsla och tolkningar av situationer. Den vetenskapsteoretiska ansats som vi inspirerats av i denna studie är den fenomenologiska ansatsen. Enligt Thomassen (2007) bygger fenomenologin på subjektets upplevelser av “vardagsvärlden”. Fenomenologin belyser individens tankar, känslor,meningsskapande och upplevelser av det sociala fenomenet (Smith 2009). Detta går att koppla till vår studie då syftet är att belysa de ensamkommande barnens erfarenheter och upplevelser av socialtjänstens mottagningssystem samt hur detta haft en påverkan på deras livsutveckling.
Eftersom grunden för denna studie är individernas upplevelser kring deras erfarenheter av att vara ensamkommande barn, argumenterar vi för att vår studie kan inspireras av den fenomenologiska ansatsen. Dock utgår studien från den symboliska interaktionismen i analysavsnittet. Både den fenomenologiska ansatsen och den symboliska interaktionismen går att koppla till studiens syfte samt till varandra. Detta
på grund av att fenomenologin belyser upplevelser medan den symboliska interaktionismen lyfter fram upplevelser och definitioner av olika sociala interaktioner.
5.2 Kvalitativ metod
Kvalitativ metod innebär att man genom bland annat intervjuer och observationer samlar data för att skapa ett resultat (Ahrne & Svensson 2015). Denna studie har genomförts genom en sådan metod. En styrka med kvalitativa metoder är närheten till respondenterna eller de observerade, vilket leder till att forskarna får en mer nyanserad förståelse för deras livserfarenheter och upplevelser (Ahrne & Svensson 2015). Ytterligare fördelar med kvalitativ metod är att bortfall av viktiga delar minskas då intervjuaren träffar respondenterna personligen, följdfrågor kan ställas samt att en vidare diskussion är möjlig. Nackdelen med kvalitativa metoder är att resultaten inte kan generaliseras och att det tar längre tid att sammanställa undersökningens resultat. Ännu en nackdel med kvalitativa metoder, specifikt intervjuer, kan vara att respondenterna inte vågar vara ärliga med sina svar och svarar istället utifrån vad de tror intervjuaren förväntar sig (Larsen 2018).
Vårt metodval för denna studie känns passande eftersom vårt syfte med studien fokuserar på att förstå och analysera ensamkommande barns upplevelser av socialtjänstens bemötande och mottagningssystem. Detta går att koppla till ett av Yins (2018) utmärkande drag för kvalitativ forskning, vilket är att återge människors åsikter och synsätt.
5.3 Val av datainsamlingsmetod
Vi har i denna studie valt att använda oss av kvalitativ metod, specifikt intervjuer.
Vårt val av datainsamlingsmetod grundar sig i att vi genom intervjuer haft möjlighet att träffa respondenterna och ta del av deras upplevelser av socialtjänstens mottagningssystem. Genom intervjuerna har vi fått möjlighet att fördjupa vår
förståelse för deras situation med hjälp av passande följdfråga. Detta har bidragit till att intervjuerna har flutit på, vilket har underlättat genomförandet av studien och insamlingen av data.
Det finns tre typer av intervjuer; strukturerade intervjuer, semistrukturerade samt ostrukturerade intervjuer. Vi har i denna studie valt att genomföra semistrukturerade intervjuer. Enligt Eriksson- Zetterqvist och Ahrne (2015) har intervjuarna sammanställt ett antal frågor som berör det undersökta ämnet i en intervjuguide (bilaga 2) innan utförandet. Detta innebär att frågorna är förutbestämda och samtliga frågor ställs till alla respondenter i studien. Däremot kan forskarna själva bedöma om det är lämpligt med följdfrågor utifrån respondenternas svar. Semistrukturerade intervjuer innebär att alla respondenter behandlas på liknande vis, samtidigt som intervjuerna blir individuella utifrån respondenternas svar. Detta innebär att denna intervjutyp är relativt fri och öppen utan en påtaglig styrning från forskarna.
Intervjuerna vi utfört har varit retrospektiva samt semistrukturerade då vi använt oss av vår intervjuguide som en grund för genomförandet av intervjuerna. Dock har varje intervju varit unik utifrån respondenternas personliga svar på frågorna, vilket bidrog till ytterligare frågor utöver de som finns med på intervjuguiden. Detta för att få en djupare förståelse av de enskildas situationer och upplevelser. Vår intervjuguide var en trygghet för oss intervjuare då vi såg den som hjälp för att hålla oss till ämnet samt att denna bidrog till att intervjuerna flöt på.
5.4 Överväganden rörande urvalsmetod och urval
I denna studie har vi att använt oss av flera urvalsmetoder för att nå fram till den information som besvarar våra frågeställningar och studiens syfte. Jupp (2006) förklarar ändamålsenligt urval som ett urval som fokuserar på att hitta respondenter som kan tillföra studien med relevant information för att kunna besvara frågeställningarna. Därmed är fördelen med ett ändamålsenligt urval att forskaren kan
få den information som bidrar till att uppnå studiens syfte (ibid.). Vidare förklarar Denscombe (2014) ändamålsenligt urval som ett handplockat urval baserat på dess relevans för forskningsprojektet samt kunskap och erfarenhet inom området.
Urvalsmetoden bygger på att forskarna använder sig av de objekt som är kända sedan tidigare och eventuellt kan bidra med största möjliga nytta för studien (ibid). Fyra respondenter valdes enligt det ändamålsenliga urvalet, då vi sedan tidigare känner dessa och ansåg dem vara lämpliga för denna studie, med erfarenhet av att ha varit ensamkommande barn i Sverige.
I denna studie har vi dessutom till viss del använt oss av snöbollsurval. Urvalet innebär att de personer som finns i urvalet rekommenderar nya respondenter som anses passande för studien och dess syfte. Genom att använda sig av denna urvalsmetod, skapas en snöbollseffekt då nya personer slussas in i forskningen, tills underlaget blir tillräckligt stort. Snöbollsurvalet underlättar för forskaren att komma i kontakt med de nya respondenterna, för att delta i studien då de blivit rekommenderade av bekanta (Denscombe 2014). Vi har använt snöbollsurvalet genom att en av respondenterna i det ändamålsenliga urvalet rekommenderat oss ännu en lämplig respondent för studien.
5.5 Genomförande
Ett informationsbrev (Bilaga 1) upprättades av oss intervjuare där information kring studien och dess syfte tydliggjordes. Även intervjupersonernas samtycke respektive rättigheter stod med i informationsbrevet. Innan vi intervjuade respondenterna, både de från det ändamålsenliga urvalet samt snöbollsurvalet, skickades informationsbrevet ut till dessa personer. Den sociala plattformen Messenger användes för att skicka ut informationsbrevet. Intervjuguiden (Bilaga 2) skickades i förväg till de respondenter som önskade att få ta del av den innan intervjuerna.
Med tanke på rådande omständigheter och rekommendationer från Folkhälsomyndigheten på grund av smittspridningen av Covid-19, genomfördes intervjuerna digitalt via Messenger utifrån deltagarnas önskan. Samtliga intervjuer varade mellan 45–60 minuter och spelades även in utifrån respondenternas samtycke, vilket gjorde att intervjuerna flöt på utan några avbrott. Intervjuguiden användes som mall och följdes i ordning då vi har delat upp socialtjänstens mottagningssystem i fyra områden; socialsekreterare, god man, boende/familjehem och skola. Intervjuerna utfördes av oss båda forskare för att hjälpas åt med följdfrågor för att därmed få en fördjupad förståelse. Efter varje område i intervjuguiden valde vi intervjuare att kort återberätta deltagarnas svar för att bekräfta att vi som intervjuare förstått rätt (Eriksson- Zetterqvist & Ahrne 2015). Intervjuerna transkriberades kort efter intervjuernas genomförande. Efter sammanställning av intervjuernas resultat har respondenterna fått ta del av transkriberingen för att ytterligare säkerställa att vi uppfattat dem korrekt och ifall eventuella ändringar behövde göras. Vi har även meddelat de intervjuade att all inspelning och transkribering av intervjuerna kommer att raderas efter att uppsatsen blivit godkänd.
5.6 Bearbetning av analys
Samtliga intervjuer spelades in då alla respondenter gav samtycke till inspelning av intervjuerna. De inspelade intervjuerna transkriberades i efterhand, vilket innebär att vi omvandlade ljudinspelningarna till skrift (Kvale 2014), som vi sedan sammanställde i resultat avsnittet. Genom transkribering är det möjligt att återgå till det som respondenterna sagt och svarat under intervjuerna (Eriksson & Zetterqvist 2015). Eftersom vi genomförde fem intervjuer, valde vi att fördela transkriberingen mellan varandra. Var och en använde sin telefon vid inspelningen och antecknade det som sagts i ett gemensamt dokument. Efter transkribering av samtliga intervjuer, lästes transkriberingarna igenom tillsammans för att sedan kategorisera materialet.
Data som framkom kategoriserades utifrån olika teman (Dencombe 2000) och därefter utlästes data utifrån olika begrepp. Sammanlagt delade vi in data i fyra teman:
socialsekreterare, god man, boende/familjehem och skola. De begrepp som vi
använde oss av för att sammanställa vår data var “bemötande”, “upplevelser” samt
“stöd för vidareutveckling”. Begreppen valdes utifrån studiens syfte och frågeställningar. Genom att kategorisera data i fyra teman, kunde vi utläsa den information som var relevant för att besvara våra frågeställningar. Dessa fyra teman användes sedan i studiens analys för att koppla det till den tidigare forskningen samt teorin om symbolisk interaktionism.
5.7 Validitet och reliabilitet
Vid forskning är det viktigt att beakta validitet och reliabilitet. Det som menas med validitet är att man som forskare i studien undersöker ämnet som har valts ut för forskning. För att en studie ska ha en hög validitet bör forskaren samla in och tolka data på ett lämpligt sätt, detta för att analysen och slutsatsen ska på ett korrekt sätt reflektera respondenternas tankar och åsikter kring deras verklighet. Med reliabilitet innebär det att man som forskare använder sig av sedan tidigare kända metoder, noggrannhet, tydliggörande av sitt tillvägagångssätt samt bearbetning av den insamlade datan (Jönsson 2010, Yin 2018).
Utgångspunkten i vår studie är att endast presentera respondenternas upplevelse av socialtjänstens mottagningssystem. Genom intervjuerna vi genomfört har vi fått möjligheten att ta del av olika upplevelser och perspektiv på hur före detta ensamkommande barn upplevt sig blivit bemötta av socialtjänstens mottagningssystem. För att få en hög validitet samt reliabilitet för studien, var det väsentligt för oss att ställa följdfrågor under intervjuerna, detta för att säkerställa att vi som forskare har uppfattat respondenternas upplevelser korrekt.
6 Etiska överväganden
Målgruppen för denna studie är ensamkommande barn. Detta är en särskild känslig och utsatt grupp i samhället, vilket därmed gör det viktigt att ta hänsyn till de etiska aspekterna på ett noggrant sätt vid genomförandet av intervjuerna. Brunnberg, Borg och Fridström (2011) belyser vikten av att informera de intervjuade om vad studien går ut på och att de har rätt till att avbryta intervjun när som helst. Det är även väsentligt att forskarna är etiskt medvetna och kan avgöra huruvida vissa frågor är lämpliga utifrån situationen (ibid). Detta hade vi i åtanke genom att ta med ovanstående aspekter vid skrivandet av informationsbrevet (bilaga 1) samt intervjuguiden (bilaga 2). Trots att denna grupp är särskilt känslig har vi i våra frågor försökt i den mån vi kunnat att inte ställa frågor som eventuellt kan trigga igång respondenternas känslor. Frågor som utlöst var exempelvis frågor gällande deras personliga liv i hemlandet eller anledningen till flykten
Vetenskapsrådet (2017) har utformat fyra etiska krav som ska beaktas vid forskning för att undvika etiska dilemman. Dessa har innefattats i informationsbrevet (bilaga 1) samt genomförandet av intervjuerna. De fyra forskningsetiska krav är:
● Informationskravet, vilket innefattar att forskaren ska delge deltagarna om vad studien har för syfte och vad deras deltagande kommer bidra till.
● Samtyckeskravet, vilket innebär att deltagarna som väljs ut genom urvalen får själva ge samtycke till huruvida de vill delta i studien eller inte.
● Konfidentialitetskravet, som innebär att alla personuppgifter och data som anses vara av personlig karaktär och som kan leda till anonymitetsröjning, ska hanteras varsamt för att skydda deltagarna från oberörda.
● Nyttjandekravet, vilket innebär att deltagarna i studien kommer att få kännedom för vilket ändamål studien kommer att användas.
Utöver Vetenskapsrådets fyra etiska forskningskrav ska man även förhålla sig till rådande lagstiftning utifrån forskning. I 2 § lagen om etikprövning (SFS 2003:460) av forskning som avser människor, klargörs lagens tillämpningsområde.
Tillämpningsområdet innefattar inte forskning som bedrivs inom högskoleutbildning som är på en grund- eller avancerad nivå. Då denna studie genomförs på en högskoleutbildning som är på en grundnivå, är lagen om etikprövning ej tillämpningsbar. Dock kommer vi att ha i åtanke att beakta personuppgifter utifrån Vetenskapsrådets konfidentialitetskrav.
7 Arbetsfördelning
Under hela uppsatsarbetet har vi arbetat och diskuterat utformningen och innehållet av uppsatsen med varandra. Vi har tillsammans letat, läst och gjort ett urval av de artiklar, internationella tidskrifter samt litteraturer som ansågs var lämpliga för vår studie. Det enda individuella arbetet som gjorts i denna studie är transkriberingen av våra intervjuer. Var och en av oss transkriberade 2–3 intervjuer var för att spara in tid som istället lades ner på uppsatsskrivandet. Efter transkriberingen läste vi igenom varandras texter för att kontrollera att allt stämde. Uppsatsens alla delar är skrivna, lästa igenom samt rättade tillsammans, detta för att säkerställa att båda parter är nöjda med arbetet.
8 Resultat
Respondenternas intervjusvar har analyserats för att nå fram till ett resultat som besvarar studiens frågeställningar, utifrån fyra teman. Redan vid upprättandet av intervjuguiden (bilaga 2) tematiserade vi våra frågor för att underlätta sammanställningen av data. Dessa teman är: socialsekreterare, god man, boende/familjehem och skola. I detta resultatavsnitt kommer dessa teman att användas som rubriker för att presentera det empiriska materialet.
