Respondenterna delas in i två grupper, ena gruppen med respondenter som bodde på HVB-hem och den andra gruppen som bodde i familjehem. Tre av de fem före detta EKB bodde på HVB-hem i tre olika kommuner runt om i Sverige. De tyckte att boendepersonalen bemötte dem bra genom att de var trevliga, hjälpsamma och snälla mot dem. Boendepersonalen arbetade mot samma mål, vilket var att hjälpa de före detta EKB in i samhället. De före detta EKB ansåg att de hade en god relation till personalen på boendet och de kunde vända sig till personalen om de hade några frågor, behov eller endast behövde någon att samtala med. Dock berättade en av de unga att han upplevde att det ibland kunde vara svårt att få egen-tid med boendepersonalen, dels för att det var alldeles för många ungdomar i ett och samma boende och dels för att boendepersonalen hade många ärenden att hinna med.
Saif tydliggör i nedanstående citat att han inte upplevde boendepersonalen som otrevliga, utan mer upptagna med alla ärenden de var ansvariga över gällande alla placerade barn på boendet. Han klargör därmed bristen angående saknaden av egen-tid med boendepersonal. Boendepersonalens svårtillgänglighet påverkade dock inte relationen och bemötandet med de placerade EKB, då de inte beskrivs som ovilliga att hjälpa.
Boende låg i X, dom behövde pendla flera gånger om dagen. Mycket om skolor, mat, handlingar, olika ärenden, sjukhus, bank, så dom hade mycket att göra. Det var inte så att de var otrevliga och inte vill hjälpa. Dom hade en hel del att göra (Saif)
I början upplevde samtliga att det fanns språkliga hinder vilket försvårade den vardagliga kommunikationen mellan de unga och personalen. Tolk användes för att kunna göra sig förstådda tills att de före detta EKB började lära sig det svenska språket. Trots det språkliga hindret kunde det etableras goda relationer, som samtliga
före detta EKB anser har bidragit till att de utvecklades som människor i det svenska samhället. Personal på boenden lärde de före detta EKB att exempelvis betala med kort i butiker, laga mat, tvätta kläder samt annat som hade med hushållet att göra.
Utöver detta höll boendena i aktiviteter och samhällsorientering i staden för att de före detta EKB, dels skulle lära sig mer om det svenska samhället, men även för att ha en trevlig stund med varandra och komma ifrån sina känslomässiga påfrestningar.
I Akrams nedanstående citat tydliggör han hur boendet underhöll de placerade EKB med aktiviteter som varit både i syfte för nöje med de andra barnen på boendet samt boendepersonal, men även för lärdom. Det framkommer dessutom att dessa aktiviteter har varit betydelsefulla då de upplevdes som en välbehövlig avlastning från det vardagliga livet.
Typ, jag hade så tävling på fotboll med kompisar, sen vi gjort massa, bowling sen massa annat, jag kommer inte ihåg allting man gjorde och haft i alla fall alltid sån aktivitet. Det var jättekul med kompisar och personal. Vi behövde för vi var i skolan och sen vi haft inte nåt annat att göra så mycket, de var bra, vi lärde oss massa där. (Akram)
I denna grupp betonar samtliga att boendepersonalen har haft en stor betydelse för deras liv och utveckling in i det svenska samhället. Boendepersonalen gav de unga möjligheter att lyckas i samhället genom att de var närvarande i deras vardagliga liv.
De såg till att de olika elementen i deras liv som exempelvis skola, fritidsintressen och hälsa balanserades. Samtidigt fick de unga fick möjligheten att av använda sig av boendets digitala verktyg, exempelvis mobiltelefon för att kunna kontakta sin familj i hemlandet. De före detta EKB upplevde att boendepersonalen tog sitt ansvar över de och hjälpte så gott de kunde, vilket i sin tur skapade en stark tillit för dem. För två av dessa före detta EKB blev boendet och personalen som en familj.
I bägge nedanstående citat framkommer det hur den goda relationen såg ut mellan de före detta EKB och boendepersonalen. Det framkommer även hur boendepersonalen har varit till hjälp för de före detta EKB samt skapat förtroende genom deras bemötande och ständiga närvaro, vilket skapat trygghet i relationen.
Det finns dom [boendepersonal] som jobbar med hjärtat och det är där förtroende [skapas som gör] att man kan gå till dom. Och jag hade några personal där som jag kände jag kunde vända mig till dom närsomhelst, fråga om hjälp och säga saker som jag inte skulle säga till någon annan. (Saif)
Med flesta personalen hade jag väldigt bra relation eftersom vi var som en familj egentligen. De var trevligt och jag var trevligt tillbaka. De hjälpte mig.
(Emir)
Både Musa och Teim bodde i familjehem under tiden de var ensamkommande barn.
Musa bodde i ett och samma familjehem tills han fyllde 18 år och fick flytta ut, medan Teim fick bo hos tre familjehem och även på HVB- hem en kortare tid däremellan.
Musa bodde i ett familjehem som bestod av endast en familjehemspappa. Han tyckte att han blev bra bemött av familjehemspappan, att de spenderade en del tid tillsammans som att gå på aktiviteter eller fika. Han fick även lära sig hur man betalar fakturor och annat som kan vara till nytta i vuxenlivet. Musa kände att kommunikationen inte var tillräcklig i början då han inte kunde det svenska språket samtidigt som familjehemspappan inte kunde engelska. Även efter att Musa lärde sig det svenska språket och kunde kommunicera med familjehemspappan, kände han att han inte fick tillräckligt med tid att kommunicera med familjehemspappan eller komma honom närmare, då familjehemspappan reste två veckor i månaden. Detta tyckte inte Musa var något problem då, med tanke på att han fick hemmet för sig själv, men nu i efterhand kan han tycka att familjehemspappan borde ha tillbringat mer tid
med honom. Musa hade velat att familjehemspappan skulle agerat som en riktig pappa, mer än vad han gjorde.
I Musas nedanstående citat framkommer det att det inte fanns någon brist i familjehemspappans bemötande med Musa, vilket var anledningen till att Musa inte kände att han ville byta familjehem. Dock identifierar Musa en brist i familjehemspappans omsorg då han inte varit närvarande halva placeringstiden, vilket medförde att Musa fick bo och klara sig på egen hand halva hans period som EKB.
Jag ville inte byta för han var jättesnäll mot mig men han var inte hemma så mycket. Han reste till …... mycket, typ varje månad två veckor. Bodde typ själv där. (Musa)
Teim hade däremot andra erfarenheter av familjehem och boende. Anledningen till varför han fick flytta flera gånger var för att han inte var nöjd med första familjehemmet på grund av för litet utrymme i hemmet, medan det andra familjehemmets föräldrar separerade. Detta resulterade i att han fick flytta mellan olika boenden och familjehem. Teim anser att alla familjehem och boenden bemötte honom bra. Dock uppskattade han vistelsen hos ett svenskt familjehem mer än familjehemmen med utländsk bakgrund, då han fick lära sig det svenska språket bättre samt få en förståelse för den svenska kulturen. Teim föredrog att bo hos familjehem istället för HVB-hem då han upplevde att han lättare kunde komma in i samhället.
Både boendepersonalen och familjehemmen Teim boddes hos hade tillräckligt med tid att tillbringa med honom. Dessutom var goda relationer inte något svårt att etablera med dessa. De språkliga svårigheterna löstes i början med hjälp av tolk samt att Teim kunde prata lite engelska, tills han lärde sig att kommunicera på svenska.
I nedanstående citat från Teim framkommer det hur han upplevde att familjehemmen brydde sig mer om honom än vad boendepersonalen gjorde. Att Teim kände så
berodde på att familjehemmets fokus enbart var på honom, medan boendepersonalens fokus var fördelat mellan alla placerade barn.
Jag tycker att i familjehemmet de var lite bättre, de brydde sig lite mer, det var liksom bara jag. Och sen i boendet det var en annan situation. (Teim)
Teims behov har blivit delvis tillgodosedda i både familjehemmen och boendena. Han har fått lära sig mycket kring hur man betalar fakturor, lagar mat, skaffar sommarjobb samt andra vardagssysslor som han idag anser har hjälpt honom att klara sig i samhället. Teim tycker att boendepersonalen och familjehemmen har betytt mycket för honom, då han fått lära sig en massa. Dock lyfter Teim upp brister med familjehemmen och boendena. Ett av familjehemmen hade litet utrymme i hemmet, medan boendepersonalen var mindre engagerade i Teims tillvaro.
Sammanfattningsvis har de före detta EKB nämnt att de blivit bra bemötta och hjälpta av boendepersonalen samt att de kunnat etablera goda relationer. Å andra sidan har det identifierats brister vad gäller egen-tid med personal, stort antal barn på boendet, samt språkliga hinder på grund av brist på personal som talar barnens språk eller tolkarnas tillgänglighet. Även familjehemmen har beskrivits som trevliga och viktiga personer för de före detta EKB:s livsutveckling. Det framkommer dock även brister vad gäller familjehemmets närvaro samt utrymme i hemmet.