Namnbruket i brevmaterialet

Redan i de äldsta bevarade jämtländska breven, från 1300-talets första hälft (jag bortser här från ett par brev från 1200-talets slut), är det ovanligt att en och samma person omnämns omväxlande med ett starkt böjt dop-namn och en hypokorism. I tabell 1 har jag listat alla jämtlänningar med starkt böjda och/eller hypokoristiska namn som är kända genom brev-materialet från 1300-talets första hälft och som är belagda minst tre gånger totalt (inklusive omnämnanden i brev före 1300 och efter 1349 samt i sigill om skrifter). Det rör sig om sjutton individer, enbart män; kvinnorna kommer vi inte åt tyvärr.2 Dessa män var företrädesvis ståndspersoner eller blivande sådana (hirdmän åt den norske kungen, lagmän, präster). Även en del personer som får betecknas som välbärgade bönder ingår i materi-alet. Ämbetsmän som verkade i Jämtland men inte kontinuerligt bodde där är exkluderade.

Sexton individer i tabellen (nr 1–14 och 16–17) bar starkt böjda dop-namn men två av dem omtalas i materialet även med hypokorismer. Individ 4 hade i sitt sigill låtit ingravera namnet Gudhmund, alltså ett tvåledat och

i Jämtland förhållandevis vanligt nordiskt namn, men i breven kallas han

Gumme (bosatt i Rösta, Ås socken; JHD 1 nr 32, 39, 49, NSig 1 nr 480).3

2 I tabellen medtas inte en individ Bæsse, vars namn inte utgör en hypokorism utan ett

i Västnorden redan under vikingatiden vanligt monotematiskt dopnamn (fvn. Bersi, Bessi, Lind 1905–15:132f, 1931:163–168), ursprungligen troligen en

djurbeteck-ning på -si (Hellberg 1965:32).

3 I Bertil Flemströms personregister till JHD 1 (tr. 1965) och i SMP (2:418) redovisas beläggen för honom som syftande på två personer, men då har sigillmaterialet inte beaktats, se Holm 2010:133f.

Nummer 12 var en bonde som bar ett osammansatt namn, Pavel, men som

enligt breven också kallades Pale (JHD 1 nr 39, 63, 69, 70).4

Den återstående individen i tabellen, nr 15, var en präst som i alla brev och även i sitt sigill bär namnet Tove (JHD 1 nr 64, 68, 71, 83, 69

sigill-remsa, RAp 1348 22/2 sigill nr 2). Detta namn har sitt ursprung som hypo-korism till namn som runsv. Þōrfastr, Þōrfreðr (NRL:220 s.v. Tōfi/Tūfi),

men var på 1300-talet väl etablerat som dopnamn i Skandinavien (Lind 1905–15:1033–1035, 1931:793 s.v. Tófi, DGP 1:1475f s.v. Tovi, 1495–

1504 s.v. Tuvi). Jag uppfattar därför Tove som hans dopnamn (namnet

finns för övrigt belagt ingående i ett patronymikon i ett samtida jämt-ländskt brev, JHD 1 nr 75).

4 Flemström (i SOJä 6:46) uppfattar namnet Pale som återgående på fsv. pale m. ’påle’,

men förklarar inte växlingen Pavel (Paal, Pal) : Pale beträffande ovannämnda individ.

tAbell 1. Jämtlänningar kända genom brev 1300–49 och belagda minst tre gånger totalt med starkt böjda och/eller hypokoristiska namn (normaliserade forn-svenska namnformer). $ = ståndsperson eller blivande sådan (präst/lagman/ hirdman). Källor: JHD 1 nr 5–87 och JHD Suppl. nr 1360A, med sigill vid originalen i RA (delvis reproducerade i NSig 1 och Ahnlund 1948).

Individ Starkt böjt namn Hypokoristiskt namn

1 $ Aghmund i 6 brev –

2 $ Aghmund 2 brev, sigill –

3 $ Erik 3 brev –

4 $ Gudhmund i sigill Gumme i 3 brev

5 Iohan 3 brev + lat. gen. iohANNis i sigill –

6 Kætil 3 brev –

7 $ Laurens 15 brev, sigill –

8 $ Niklas 6 brev, sigill –

9 $ Olaf 9 brev, sigill –

10 $ Olaf 4 brev –

11 Olaf 3(?) brev –

12 Pavel 2 brev Pale 2 brev

13 $ Peter 3 brev, sigill –

14 Thore(r) 5 brev –

15 $ – Tove 5 brev, sigill

16 $ Ødhgisl 4 brev –

Det förekom alltså att jämtlänningar som bar starkt böjda dopnamn under 1300-talets första hälft också – och i vardagslag förmodligen oftast – omtalades med hypokorismer. Generellt är dock hypokoristiska namn-former inte så vanliga i breven från denna tid. Av totalt omkring 121 i Jämtland bosatta män belagda i skrift 1300–49, som jag räknat till (präs-ter oräknade), omtalas sex stycken, motsvarande 5 %, med sådana namn (JHD 1 nr 6–78).

I det stora jämtländska skuldebrevet från år 1410 (JHD 1 nr 145), där inte mindre än 122 jämtländska bönder namnges, ligger andelen män som omtalas med hypokoristiska namn på ungefär samma nivå: 6 % (sju stycken). Utvecklingen under 1400-talet går sedan mot att hypokoristiska namn används i ännu lägre grad i brevmaterialet. Det är ännu glesare mel-lan sådana namn i registret till det andra bandet av det jämtländska dip-lomatariet (som börjar 1451) än i det första. Detta hänger säkert delvis samman med att dopnamnsskicket under senmedeltiden i Jämtland, lik-som på många andra håll i Norden, blir alltmer stereotypt och domine-rat av vissa helgonnamn (Holm under utg.). Ett antal sådana namn blir mycket populära medan en mängd namn av andra slag trängs undan och blir ovanliga eller faller ur bruk.

Något som också blir tydligt i 1400-talets jämtländska brevmate-rial – som är långt rikare än 1300-talets – är att i de fall där skrivarna faktiskt använder hypokoristiska namn rör det sig främst om perso-ner som bar dessa som sina dopnamn, i likhet med ovannämnde Tove.

Det finns till exempel belägg för Iæppe och Iakob, men aldrig

avse-ende samma person, såvitt jag har kunnat se, och Iæppe särhålls från Iakob i patronymika. Likadant med Hadde och Havardh, Øste och Østen,5Halle och Halvardh, Sigge och Sighurdh. (Se JHD 1–2 med

Suppl. genom registren, SMP 1–4.2, Lind 1905–15 och 1931.) Nam-nen Iøsse och Iønis samt Nisse och Niklas hålls som regel också isär.

Till exempel skiljer skrivaren av ett brev från 1400-talets andra hälft på farsnamnet Jenson, buret av en person, och Iusseson, buret av en

annan person; den senares dräpta far anges uttryckligen ha hetat Iusse

(ÖLAp odat. nr 9).6 I ett annat brev, från seklets mitt, uppräknas fas-5 I JHD 1:146 nr 127 har utgivarna omotiverat supplerat ett n till namnet Øste (motsv.

fvn. Austi). I hans by (Haga, Lockne socken) bodde senare en man med samma namn,

se JHD 1 nr 242, 244, 257, 2 nr 265.

tarna Njsse Olafson och Ion Njsseson i direkt följd, troligen far och

son (JHD 1 nr 279).

I några fall ger dock materialet belägg för att dylika namn brukats som hypokorismer ännu under 1400-talet. I ett brev (det ovannämnda skulde-brevet 1410) har således hypokorismen Gumme slunkit in om en bonde

som egentligen hette Gudhmund (bosatt i Grytan, Brunflo socken, JHD 1

nr 122, 2 nr 32, 153). I ett annat (JHD 2 nr 40 från 1465) används nam-net Fardhe om en bonde vars dopnamn var Farthægn (bosatt i Rasten,

Frösö socken, JHD 2 nr 61, JHD Suppl. s. 120, Moberg 1965:93). En hypokorism som sticker ut genom sin vanlighet är Lasse, bildad till Lau-rens (Lind 1905–15:730f). Den ingår aldrig i patronymika i jämtländska

1400-talsbrev, såvitt jag har kunnat se, vilket talar emot att den skulle ha uppnått dopnamnsstatus. Lasse framstår som en levande och av

brevskri-varna accepterad hypokorism. En annan sådan förefaller Brudde ha varit,

till Brud (SMP 1:502f, 505f).

I tabell 2 förflyttar vi oss till 1500-talets två första decennier, en tid då det jämtländska brevmaterialet är oerhört rikt på namnbelägg. För att begränsa mig har jag gjort ett urval bestående av personer som ägt egna sigill och som är belagda i minst tre brev totalt (inklusive i andra roller än som sigillanter och inklusive omnämnanden före 1500 och efter 1519). Det rör sig om 41 män, mestadels bönder.

Individ 21 i denna tabell var en bonde som vanligtvis benämns Laurens i

breven men i ett brev (JHD 3 nr 71) omväxlande Laurens och Lasse (bosatt

i Sörviken, Sundsjö socken). Individ 41 bar ett gammalt nordiskt, tvåle-dat dopnamn, Ødhgisl, men kallas i ett par brev Gisle (bosatt i Handog,

Lits socken, JHD 2 nr 286, 307, 341, 370, 371, 3 nr 13, DN 14 nr 731). Individ 6 kallas i breven Arne, förmodligen hans dopnamn. Alla övriga 38

personer i tabellen omtalas enbart med starkt böjda namnformer i det av mig genomgångna brevmaterialet och då rör det sig ibland om individer (såsom nr 11 Gudhmund, bosatt i Optand, Brunflo socken) omnämnda i

mer än två dussin brev vardera.

Växlingen Ødhgisl : Gisle är intressant, för den vittnar om att inom det

smala segmentet av alltjämt brukade tvåledade namn var vikingatidens sätt att bilda korta hypokorismer på fortfarande levande i Jämtland – och detta så sent som vid medeltidens slut.7 Ett jämförbart exempel från samma

tid utgör en individ Thorgils : Torgie (bosatt i Mo, Bergs socken, JHD 2 nr

260, 292, 382, 3 nr 4, 7, 117).8

Växlingen Laurens : Lasse är väntad. Precis som under 1400-talet används

hypokorismen Lasse ofta i de jämtländska breven under 1500-talets första

hälft, men i patronymika ingår som regel bara starkt böjda dopnamnsfor-mer av samma namn. I övrigt kan i tabell 2 noteras att ingen av de totalt elva män som bar de vanliga namnen Olaf, Peter och Niklas omtalas med

några hypokorismer. Detta stämmer överens med namnbruket i det övriga 8 I nätutgåvan av SMP är namnet Torgie insorterat under Thorger, vilket åtminstone

beträffande den här omtalade individen förefaller omotiverat.

tAbell 2. Jämtlänningar kända som sigillanter genom brev 1500–19 och belagda minst tre gånger totalt med starkt böjda och/eller hypokoristiska namn (normalise-rade fornsvenska namnformer). Källor: JHD 2–3 med Suppl. samt tryckta och otryckta brev efter 1530 genomgångna av förf.

Individ Starkt böjt namn Hypokoristiskt namn

1–5 Anders (5 individer) – 6 – Arne 7 Biornkarl – 8–9 Erik (2) – 10 Gregers – 11 Gudhmund – 12 Hans – 13 Hæming – 14 Iohan – 15 Iønis – 16 Iørian – 17 Karl – 18–20 Kætil (3) – 21 Laurens Lasse 22 Laurens – 23 Magnus – 24 Mikael – 25–29 Niklas (5) – 30–31 Olaf (2) – 32–33 Pavel (2) – 34–37 Peter (4) – 38 Sighurdh – 39 Sævast – 40 Æsbiorn – 41 Ødhgisl Gisle

skriftliga källmaterialet från 1500-talets första hälft: formen Pelle finns

bara belagd vid något enstaka tillfälle (DN 15:638 nr 517), Olle och Nisse

aldrig, såvitt jag har kunnat se.