Strand-Alma
7. Sociala aspekter på Kågeträskdagbokens namnmaterial
Utifrån namnforskningens perspektiv är värdet av dagböcker att de utgör en sammanhållen, under en avgränsad tid tillkommen källa som speglar namnens användning i vardagsdiskurs, vilket av Britt Liljewall (1995:116 ff., 188 ff., 264 ff.) lyfts fram i hennes studier av bondedagböckernas per-sonnamnbruk. Dagböcker har ju inte tillkommit i ett uttalat syfte att
insamla bygdens inofficiella namn – som fallet varit när upptecknare styr utfrågningen eller meddelare svarat på en förelagd frågelista. Därför kom-mer man i dagböckerna det funktionella namnbruket in på livet.
Med utgångspunkt från dagböckernas redovisning av de inofficiella namn som användes, kan man – för att låna Linnea Gustafssons (2016:48) välfunna formulering – skapa en »betydelse som aktivt guidar i social interaktion och förmedlar kulturell kunskap«, varigenom genus, social status och prestige kommuniceras (jfr Zaitzow, Skipper & Bryant 1997:83 och där anf. arb.).
Sammanlagt finns i Kågeträskdagboken 208 individuellt indikerande namn, bortsett från namnen på gårdsfolket hos Anten-Ors. Det är uppen-bart att systrarna Lovisa och Greta vanligen benämner dem som omtalas med deras inofficiella namn – närmare bestämt finns 169 sådana namn i det samlade materialet. Detta är precis vad man förväntar sig i en folklig dagbok.
Vår analys visar ett antal tydliga namnbildningsmönster. Den största kategorin inofficiella namn utgör de som aktualiserar barnens relation till fadern: Adams Oskar och Nickes Tilda, totalt 60 namn (17 kvinnor, 43
män). En andra stor kategori är inofficiella namn som bildats till ortnamn, namn såsom Bastulid-Johan och Strand-Alma, totalt 44 namn (10
men bara 2 av dem avser kvinnor. Sammanlagt 20 namn (8 kvinnor, 12 män) relaterar till hemmans- och bydelsnamn. Andronymikon är en tredje namnkategori, alltså typen Roberts Greta, som uteslutande avser kvinnor
där den gifta kvinnans relation till maken aktualiseras och omfattar totalt 17 unika namn. Däremot finns i materialet inte något exempel på ett gynai-konymikon, alltså ett mansnamn relaterat till hustruns namn10 – lika lite, kan tilläggas, som något enda metronymikon.
Om man jämför antalet namn inom de olika namnkategorierna med de frekvenser som framkommer i exempelvis Arnold Lidarängs studie av väst-götska namn (1982), slås man av att antalet namn på kvinnor samt antalet andronymikon är relativt sett lägre i vår studie. Men eftersom Lidarängs studie ju bygger på en systematisk insamling i en bygd och vi studerar den faktiska namnanvändningen i systrarnas dagböcker, kan skillnaderna nog förklaras. På grund av männens relativt sett större rörlighet i bygden möter de dagboksskrivande systrarna antagligen färre kvinnor, varför dessa blir, relativt sett, mindre exponerade i dagboken.
Tre sociala aspekter är särskilt framträdande i de inofficiella namnen: kön, platstillhörighet och släktskap. Kön är en framträdande aspekt i samtliga namnbildningar som diskuterats. Platstillhörighet är betydligt mer framträdande i de inofficiella mansnamn som är bildade till ortnamn än i kvinnonamnen. Det finns dessutom en tydlig skillnad mellan vilka platser som mansnamn och kvinnonamn aktualiserar. Två tredjedelar av dessa mansnamn hänför sig till en by, typen Bastulid-Johan, medan en
övervikt av dessa kvinnonamn istället hänför sig till bydelar eller till gård-namn, typen Strand-Alma. Genom namnen positioneras alltså männen i
relation till en plats, till byn, medan kvinnan istället undantagsvis posi-tioneras till en plats, vanligtvis då en bydel eller ett hemman, alltså den egna gården. Namnbildningarna positionerar alltså män och kvinnor som aktörer på olika sociala arenor: i byn respektive på gården. Historiska studier av arbetsdelning mellan män och kvinnor i jordbruksmiljö visar att männens rörlighet tillhörde en norm som gav innebörd åt manlighet på samma sätt som platsbundenhet gav betydelse åt kvinnlighet (Östman 2000:88f.).
Två av namnkategorierna aktualiserar släktskap: parentonymikon som används för kvinnor och män och relaterar till fadern (och i ett fall modern) 10 Detta förhållande iakttas också i äldre tider, se, för att ta ett exempel, Kousgård
samt andronymikon som endast används för kvinnor och relaterar till maken. Barnen identifieras här nästan uteslutande med fadern medan de gifta kvinnorna identifieras med sin make. Andronymikon aktualiserar också den beroenderelation till maken som den gifta kvinnan befann sig i under 1800-talet. Ogifta kvinnor blev myndiga redan under det sena 1800-talet (1865: 25 års ålder, 1884: 21 års ålder), medan gifta kvinnor fick vänta till 1921 innan de blev myndiga (Liljewall 2013:2 ff.). De stod som bekant under makens målsmanskap.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den sociala identifikation som de inofficiella namnen i Kågeträskdagboken skapar och upprätthål-ler kan knytas till namnbärarnas kön, platstillhörighet och släktskap (jfr ovan och Giddens 1999). Ur ett genusperspektiv är ett antal identifika-tionsaspekter i namnbruket värda att uppmärksamma. För det första iden-tifieras kvinnorna som döttrar och hustrur som är verksamma på den egna gården, medan männen identifieras som söner verksamma på en annan social arena – i byn. Här hade männen sin givna arena, exempelvis i bya-stämman. För det andra kan namnbruket för kvinnor sägas vara dyna-miskt i och med att det återspeglar kvinnans position i hushållet alternativt giftermålsstatus. Som ogift kvinna identifieras namnbäraren med fadern (eller husbonden), medan den gifta kvinnan identifieras med maken. För det tredje synliggör namnbruket både makar och fäder medan hustrur och mödrar knappt framträder i namnmaterialet. I en studie av de Klerk & Bosch (1996:525 ff., jfr härtill Gustafsson 2016:42) framhålls att kvin-nors binamn oftare än män innefattar »en genuskopplad närhetsaspekt där kvinnors binamn är mer intima än mäns« (Gustafsson a.st.), vilket kan sägas karakterisera också förhållanden som möter oss i dagboksmateri-alet. De inofficiella namnen bidrar uppenbarligen till att både skapa och upprätthålla samhällets rådande sociala, kulturella och ideologiska förhål-landen (jfr Ainiala & Östman 2017; Brylla 2001:25, et passim).
Namnen varierar som vi sett också för enskilda namnbärare, och i dag-boken indikerar de situationella betingelserna för namnanvändningen, vilket visar hur identitet ständigt skapas och återskapas (jfr Gustafsson 2016:38 ff.). Sådana förhållanden illustrerar Kågeträskmaterialet, och detta erfar man också vid en jämförelse med det material som Liljewall (1995; se ovan) analyserat.
Systrarna Dahlqvists vardagliga dagboksskrivande ger oss en unik inblick i både vardagsliv och umgänge i en nordsvensk by under 1890-talet och därtill får vi möjlighet att genom systrarnas namnbruk i
dagbo-ken lägga det samtida sociala pussel som består av inofficiella personnamn och social identifikation.