Nationella provet i kurs Ma2b! 33!

!

Inför det nationella provet satte vi matematiklärarkollegor ihop ett digert repetitionsmaterial som vi lade upp för vår elever på It’s Learning. Det var både material som riktade sig till de elever som siktade på betyget E och ett mer avancerat material som riktade sig till de elever som ville nå de högre betygsstegen. Vi satte även samman ett allmänt repetitionsmaterial, baserat på adekvata uppgifter från tidigare givna, ej sekretessbelagda, nationella prov.

!

Utöver detta satte jag även samman ett speciellt repetitionsmaterial som jag tänkte att eleverna skulle få använda sig av under gruppdiskussioner i sina studiegrupper. Min plan var att använda i stort sett alla de sex lektioner som var kvar innan provet till problemlösning i grupp. Detta var en plan som mina elever opponerade sig starkt emot. En majoritet ville absolut att lektionerna innan provet skulle användas till genomgångar av det som jag ansåg var det viktigaste, följt av enskild räkning.

!

Det första repetitionspasset gav jag vika. ”Ok - jag går igenom några viktiga ekvationstyper, och sedan räknar ni själva. Men, då är det viktigt att ni verkligen brukar allvar och räknar”, sa jag. Efter genomgången på ca 25 min återstod lika lång tid till enskild räkning. Jag noterade att ungefär en tredjedel satt koncentrerat och räknade, en tredjedel satt och pratade om annat, och den sista tredjedelen satt och pillade på sina telefoner eller iPads…

!

Lektionen efter gav jag mig inte. Nu skulle vi arbeta med det uppgiftspapper som jag förberett. Det handlade om andragradsfunktioner, och ekvationer, samt om funktionsbegreppet i allmänhet. En elev kom fram till mig med tårar i ögonen och sa att hon verkligen inte ville arbeta i grupp. Hon ville repetera enskilt. Jag gav mig inte. När grupperna kommit på plats var det som vanligt full aktivitet. Ingen satt med sin telefon, alla var tvungna att arbeta. Jag noterade att även hon som inte ville sitta med sin grupp var fullt upptagen med att diskutera hur man hittar symmetrilinjen. Det är en otrolig skillnad på aktivitet när de arbetar i grupp respektive enskilt.

!

Resterande lektioner fick de arbeta enskilt. Det var någorlunda bra fokus och jag hade förhoppningar om att de skulle klara det nationella provet bra.

!

Provdagen kom och mina elever satt redo i klassrummet där de skulle skriva. En elev sa på skämt: ”Får vi samarbeta på provet?”, kompisarna flinade till. Under tiden de skrev ögnade jag igenom skrivningen. Det verkade vara ett välkonstruerat, men möjligen lite knepigt prov. Jag anade inte hur rätt jag skulle få. Av mina trettio elever var det tio som skrev ett F. Detta har aldrig hänt förr. Inte så många underkända. Det var inte heller det resultat som jag förväntat mig. Vad berodde detta på? Jag talade med mina kollegor och de hade också fått många underkända. I de två andra

samhällsklasserna var de ungefär lika stor andel underkända. I allmänhet hade inte eleverna nått upp till de betygssteg som kollegorna förväntat sig. Ändå är vi på Katedralskolan lite kända för att vara hårda med betygen. Men nu visste vi inte hur vi skulle resonera. Var det här nivån skulle ligga? Var det såhär man skulle tolka kunskapskraven? Varför gick det såhär dåligt för mina elever som har arbetat med att förklara och förstå hela läsåret? Jag som hade hoppats på att eleverna skulle visa på beständigt lärande.

!

!

!

6. DISKUSSION!

!

Skolans verksamhet måste utvecklas så att den svarar mot de nationella målen. Detta kräver att verksamheten ständigt prövas och att resultaten följs upp och utvärderas samt att olika metoder prövas, utvecklas och utvärderas. (Gy11, s. 8)

!

I klassen som har fått arbeta kollaborativt under två års tid framkommer en tydlig tendens. Trots ett visst motstånd mot att alltför ofta sitta och arbeta i grupper är eleverna rörande överens om att det stärker deras egna förståelse för matematiken. Eleverna tycker att arbete i grupper:

!

• ger fler perspektiv • öppnar nya vägar

• gör att man lär av varandra

• tränar kommunikations- och resonemangsförmågan • befäster de matematiska begreppen

• tränar matematiska procedurer • gör att man lär sig samarbeta

• gör att man: ”…tvingas delta och tänka relativt mycket själv”

!

Detta är en kvalitativ studie, med begränsad räckvidd. Men det förefaller som att kollaborativt lärande ökar förståelsen för matematiken. Att det finns ett motstånd mot att arbeta i grupp beror framförallt på följande tre saker:

!

1. Kollaborativt lärande bygger på aktivitet, och blir därför krävande

2. Man kan inte själv bestämma vad som skall göras och tempot måste anpassas till de andra i gruppen

3. Gruppkonstellationen blir fel

!

Aktivitetskravet ser jag enbart som positivt. När eleverna arbetar i grupp är det hög ljudvolym, men alla talar matematik. Tempot är en svårighet, precis som problemet med att hitta uppgifter på ”rätt” nivå. Om uppgifterna är för svåra stannar aktiviteten i klassrummet av. Uppgifterna får gärna vara av olika karaktär så att det inte alltid blir samma typ av problem. Det gäller att hela tiden få fram uppgifter som ligger på en lämplig nivå, med svårigheter på olika plan så att alla elever i

klassrummet får en utmaning. Faran är att de som redan förstått inte kommer vidare, och att de som fortfarande inte förstår inte vågar ge sig tillkänna, då de varken vill sinka gruppen eller känna sig dumma.

!

Grupperna måste sättas samman med omdöme om det skall vara fasta grupper. Detta kräver att man känner till vilka elever som samarbetar bra. Samtidigt skall det enligt Dillenbourg (1999) finnas en skillnad i kunskapsnivå för att ett autentiskt kollaborativt lärande skall komma till stånd. Ibland kan