Naturresurser och biologisk mångfald

I detta avsnitt är avsikten att ge svar på den EU-gemensamma utvärderingsfrågan om

i vilken utsträckning har landsbygdsprogrammet 2007-2013 bidragit till att skydda och stärka naturresurser och landskapet, inklusive biologisk mångfald och jord- och skogsbruk med höga naturvärden?

Miljögruppens rapport visar att landsbygdsprogrammet spelat en stor och i många fall avgörande roll genom att förhindra nedläggning av jordbruk och genom att bevara marker av stort värde för biologisk mångfald. Som nämns i rapporten kan dock begreppet biologisk mångfald tolkas olika och t.ex. avse hotade arter eller mångfalden i det lokala landskapet. Det finns dessutom många olika organismgrup- per att beakta som det saknas data för. Vidare tar man upp att en definition av vad som är höga naturvärden saknas. Således är det inte självklart vad som avses med ”naturresurser och landskapet, inklusive biologisk mångfald och jord- och skogsbruk med höga naturvärden” i utvärderingsfrågan. I Miljögruppens rapport redovisas analyser av stödens effekter på markanvändning med hjälp av resultat från simuleringsmodellen CAPRI. Exempelvis har det s.k. kompensationsstödet, dvs. ”Åtgärden för stöd för naturbetingade svårigheter för jordbrukare i bergsområden

(åtgärd 211) och stöd till andra områden med svårigheter (åtgärd 212)” bidragit till bevarande av betesmark, och slåtter- och betesvallar. I Miljögruppens rapport dras slutsatsen att kompensationsstödet därmed varit gynnsam för den biologiska mångfalden. I rapporten noteras dock att stödet inte uppnått landsbygdsprogrammets mål att bevara 132 000 hektar jordbruksmark med höga naturvärden. Miljögruppens slutsats gällande kompensationsstödet är att det fört med sig (genom att det förhindrat nedläggning av betesmark) en ökad biologisk mångfald, men säger samtidigt att det empiriska underlaget i form av fågeldata är litet vilket omöjliggör regionala analyser och även att fågeldata inte med nödvändighet speglar den biologiska mångfalden. Miljögruppen efterlyser en stärkt övervakning av fåglar i regioner där tillgången på jordbruksmark är liten och även övervakningsdata från andra organismgrupper (Smith m.fl. 2016, s. 104).

Inom ”Åtgärderna 214 och 216: Ersättningar för miljövänligt jordbruk (214) och stöd för icke-produktiva investeringar – jordbruk (216)” visar simuleringarna att den totala effekten av de olika stöden inom dessa åtgärder på markanvändningen framförallt varit att betesmark ökat, slåtter- och betesvallar ökat medan framförallt odling av oljeväxter minskat jämfört med om stöden inte funnits. Den totala arealen åkermark har blivit högre än vad den skulle varit utan stöd. För dessa åtgärder (214 och 216) fanns stöd för ”Biologisk mångfald och kulturmiljövärden i betesmarker, slåtterängar och våtmarker”. I Miljögruppens rapport bedöms att framförallt ersättningen för skötsel av betesmarker har varit avgörande för att vi fortfarande har kvar relativt stora arealer av dessa värdefulla marker som även är viktiga för biologisk mångfald. Effekter av stöden till skötsel av våtmarker (som ingår i åtgärd 214) på biologisk mångfald är oklar eftersom det inte är klart hur skötselvillkoren fungerar. Däremot är skötselstödet ofta kopplat till anläggning av våtmarker som ingår i ”Regionalt prioriterade ersättningar” inom åtgärd 216 och i Miljögruppens rapport görs en kunskapssammanställning som visar att skapande av nya våtmarker kan bidra väsentligt till ökad biologisk mångfald i jordbrukslandskapet (Smith m.fl. 2016, s. 154ff).

Inom ”Regionalt prioriterade ersättningar” (inom åtgärd 214/216) gavs även stöd till restaurering av betesmarker och slåtterängar. Miljögruppen betonar det stora värdet av detta för den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Återhämtningen av dessa marker sker dock långsamt och effekten på den biologiska mångfalden blir stor först efter ganska lång tid. Återhämtningen kräver mer än 10 år av skötsel efter restaureringen. Således är effekten av restaureringsåtgärderna inte omedelbara och beroende av att de följs av varaktig skötsel.

Stöden inom ”Värdefulla natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet och renskötsel- områdena” syftar bl.a. till att bevara småbiotoper som är av stor betydelse för biologisk mångfald i jordbrukslandskapet. Stödet bedöms dock ha haft en begränsad betydelse för biologisk mångfald på grund av stödets utformning och dess skötselvillkor (Smith m.fl. 2016). När det gäller stöden inom ”Traditionella kulturväxter och husdjursraser” skriver Miljögruppen att det varit svårt att bedöma stödets effekter. Inom stöden för ”Minskade växtnäringsförluster från jordbruksmark” lämnades ersättning för skyddszoner mot vattendrag” främst för att minska växtnäringstransporter ut i vattendragen. Dessa skyddszoner kan även bidra till biologisk mångfald t.ex. genom insådd av fröblandningar som gynnar pollinerande insekter och naturliga fiender (Smith m.fl. 2016). Skyddszoner kan även tänkas bidra som ekologiska korridorer

Stöden inom ”Certifierad ekologisk produktion och kretsloppsinriktad produktion” bedöms kunna bidra till ökad biologisk mångfald i odlingslandskapet. I Miljögruppens rapport görs en genomgång av forskningsresultat som belyser detta och den generella slutsatsen är att ekologisk odling har en positiv effekt på biologisk mångfald. En rimlig bedömning (gjord av syntesgruppen) är att ersättningen även bidragit till att hålla åkerareal i produktion vilket troligen bidragit till ett mera varierat kulturlandskap. Inom landsbygdsprogrammet 2007-2013 gavs det även stöd till ”Åtgärd 227: Icke-produktiva investeringar – skog”. Inom åtgärden gavs ersättning till delinsatserna ”Bevara och utveckla skogens biologiska mångfald” och ”Öka arealen ädellövskog”. Inom den förstnämnda gavs stöd till anpassad skötsel som till exempel manuell röjning i områden med höga värden, naturvårdsbränning eller åtgärder som skapar död ved. Dessa skötselåtgärder bedöms bidra väsentligt till biologisk mångfald men det betonas också i Miljögruppens rapport att det krävs kontinuerlig skötsel för bibehållen effekt på biologisk mångfald. Effekten av ökad areal ädellövskog är, enligt Miljögruppens rapport, inte lika uppenbar som för delinsatsen att ”Bevara och utveckla skogens biologiska mångfald”. Man noterar i rapporten att stödet för ädellövskog delvis betraktas som ett produktionsstöd där skogen är tänkt att avverkas i mogen ålder och då inte i ett stadium då de stora fördelarna för den biologiska mångfalden inträffar (som sker i äldre lövskog). I sina slutsatser kring åtgärden (227) lämnar Miljögruppen ett konstruktivt förslag:

På lång sikt kan stödet till att öka arealen ädellövskog möjligen ha en gynnsam effekt på biologisk mångfald, men det kräver som sagt att en del av den skog som gynnas också får bli överårig och alltså sparas från nedhuggning. Även om man av flera anledningar vill ha mer ädellövskogar i Sverige (högt rekreationsvärde, variation mellan skogsbestånd), så skulle effekten på biologisk mångfald bli större om man koncentrerade sig på åtgärder som skapade gamla och ur produktionssynvinkel ”dåliga” ädellövträd i våra skogar. En möjlighet vore att köpa loss delar av mogen ädellövskog för att på så sätt snabbt förstärka poolen av biologiskt värdefulla träd. (Smith m.fl. 2016, s. 255)

Sammanfattningsvis bör landsbygdsprogrammet 2007-2013 ha bidragit i hög utsträck- ning till att skydda och stärka naturresurser och landskapet, inklusive biologisk mångfald och jord- och skogsbruk med höga naturvärden. Detta beror dels på effekter av ovan nämnda stöd inriktade på biologisk mångfald men även på att landsbygdsprogrammet som helhet har bidragit till att vidmakthålla jordbruk i områden där detta knappt är lönsamt och därmed till att vidmakthålla ett öppet och mera varierat landskap.