Fyra av eleverna har börjat söka information om fortsatta utbildningar efter gymnasiet inom det område de är intresserade av att arbeta. Av dessa är tre åk 3 elever. En elev berättar att hon förmodligen först vill jobba lite efter skolan för att sen ge sig ut och resa men efter det vill
hon söka till konstfack. ”För visst vill jag ju bli konstnär.” De övriga sex har ännu inte börjat söka någon direkt information. Flera av åk 2 eleverna vill vänta med att söka information till de börjar åk 3, då de förväntar sig att de ska få en del information från sina lärare på ES. Så här säger en av de eleverna: ”Jag har inte kollat upp så mycket än, men jag vet att de pratar om det mer sen i trean.” Ett par av eleverna menar att de kan känna en viss stress inför att de ska sätta sig in i detta. När jag undrar vad de känner till om fortsatta studiemöjligheter beskriver en elev det så här: ”Jag har inte hunnit kolla upp det än, men jag måste börja kolla på det alldeles snart.” En annan elev ger uttryck för en liknande känsla: ”Ibland går det fort. Typ hela skolkarusellen rullar igång liksom, det har den väl inte riktigt gjort innan, men det kommer den att göra nu i november, så det kommer nog att bli en jobbig månad.” Flera av eleverna verkar dock känna tvärtom. De vill först ut och resa och se sig om i världen eller prova på att jobba innan de läser vidare. Så här uttrycker sig en av eleverna: ” Nej, jag har faktiskt ingen koll på några utbildningar. Jag tänkte ta det lugnt efter skolan.”
5. Analys och diskussion
5.1 Syftet och frågeställningarna
Syftet med min uppsats har alltså varit att undersöka vilka faktorer som har betydelse för elevers val att gå det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning. Detta har jag satt i relation till det postmoderna samhällets levnadsvillkor. Genom att intervjua elever på ES hoppades jag på att bland annat få svar på följande övergripande frågeställningar: Vad anser eleverna att de sig grundat sitt beslut att gå det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på? Hur upplevde de valprocessen och hur ser de på sin framtid?
5.2 Bakomliggande faktorer till elevernas val
I min studie framträder en del mönster bland de faktorer som eleverna menar har bidragit till deras val av gymnasieprogram. Samtliga elever nämner ett flertal olika anledningar till att de valt att gå det estetiska programmet, men främst pekar resultatet på att elevernas intresse för det estetiska området har varit av stor betydelse. Så många som nio av de tio intervjuade eleverna bedömer att deras intresse har varit betydande och de talar bland annat om att de förknippar detta intresse med upplevelser av lust, glädje och kreativitet. Detta är något som även andra studier har pekat på, och såväl Sandström & Svahn (2006) som Hallberg (2007) kommer i sina studier fram till att det har varit just viljan att utveckla sina intressen och upplevelsen av lustfylldhet som varit avgörande för elevernas val av ES. I studierna kommer de också, i likhet med resultatet från min studie, fram till att många av eleverna upplever kombinationen av de teoretiska och praktiska inslagen som något positivt, det vill säga möjligheten att både kunna ägna sig åt den konstnärliga biten och samtidigt bli behörig till fortsatta studier. Enbart två av eleverna i min studie beskriver att de valde ES för att de föreställde sig denna utbildning som en kravlös och slapp väg att gå, och av dessa två elever tänker sig ändå den ena eleven att han/hon vill fortsätta inom det estetiska området efter avslutade gymnasiestudier. En överraskning för min del var att alltså att det visade sig att så många hade ett genuint intresse för det estetiska området, där samtliga elever tror att de i framtiden kommer att hålla liv i sitt intresse i någon form och där flertalet elever också kan tänka sig att satsa på ett framtida yrke inom detta område.
5.3 Valmöjligheter – på gott och ont
När vi under intervjuerna talar om valfrihet i allmänhet kontra begränsningar så menar nästan alla eleverna att de upplever att de har en stor valfrihet och att de betraktar de många valmöjligheterna som något positivt. Väldigt få av eleverna pekar på att de upplever att det finns något som direkt hindrar dem från att göra vad de vill med sina liv. Detta kan man tolka som att eleverna inte själva upplever att de är styrda av sin bakgrund. Samtidigt ger de uttryck för att det ibland kan vara komplicerat att förhålla sig till den ökade valfriheten. Några upplevde till exempel det ökade ansvarstagandet för de egna besluten på gymnasiet som tufft och krävande. För flera av eleverna upplevdes också själva gymnasievalet som ganska svårt och några talar om att de känt sig förvirrade. De kände sig till exempel osäkra på vad de olika programmen innebar och vad de i förlängningen skulle leda till. Flera av eleverna övervägde att gå andra program och för många var valet att gå ES långt ifrån självklart även om alla uppger att de trivs. En del pratar också om att de känner en viss stress inför vad de ska göra efter gymnasiet.
Jag tycker att detta på ett tydligt sätt belyser den bild av det postmoderna samhället som jag tidigare målat upp, som ett samhälle med ökade möjligheter och en ökad frihet, men också med ökade krav på individens eget ansvar för beslutsprocessen. Framförallt Ziehe framhåller att det postmoderna (moderna) samhällets förändrade levnadsvillkor har inneburit ett slags både och. Det vill säga både öppenhet, frihet och möjligheter men samtidigt ökat ansvarstagande, begränsningar och svårigheter. Johan Fornäs, som i samarbete med Ziehe, har sammanställt hans bok ”Kulturanalyser - ungdom, utbildning och modernitet” (1993) beskriver därför Ziehe som varken en utvecklingsoptimist eller en kulturpessimist, utan istället som någon som ser att samhällsprocesserna har medfört både möjligheter och problem.
Flera av eleverna i min studie beskriver att de upplevde att stödet från skolan var bristfälligt eller att informationen var vinklad i samband med deras gymnasieval och att de också kände sig utlämnade åt sig själva. Några av eleverna var dock ganska nöjda med det stöd och den vägledning de fått via syon och liknande. Ett tydligt samband som jag menar att man kan utläsa av min studie i detta avseende är att de elever som upplevt att de fått tillräckligt med information inför gymnasievalet också är de elever som redan har klart för sig vad de vill syssla med i framtiden. Dessa elever har också relativt god koll på fortsatta utbildningsalternativ efter gymnasiet. Medan de elever som känner sig mer vilsna och osäkra inför vad de vill göra i framtiden visade sig vara missnöjda med skolans stöd i samband med
gymnasievalet och de saknar också till stor del inblick i fortsatta utbildningsmöjligheter. En slutsats som man kan dra utifrån detta är alltså att de elever som redan vet vad de vill verkar bättre kunna hantera det ökade egenansvaret och tillgodogöra sig information samt ta tillvara på de ökade valmöjligheterna. Medan den ökade valfriheten inte verkar gynna de elever som redan är osäkra och vilsna, och man kan därför tala om ett slags moment 22. Jag är därför enig med Anna Sandell (2007) som menar att det postmoderna samhällets ökade krav på individualisering skapar segregering då alla inte har samma förutsättningar att hantera de ökade valmöjligheterna och det ansvar detta innebär. Att så många av eleverna upplever att skolan har brustit i sin uppgift att vägleda dem i samband med deras gymnasieval tycker jag är allvarligt och det visar på att det inom detta område behöver ske en förbättring så att skolan i större utsträckning kan bidra till att utjämna denna segregation.
Hälften av eleverna har genom praktik och liknande verksamhet kommit i kontakt med yrken inom det estetiska området. Av dessa elever är det fyra som kan tänka sig en framtid inom detta område. Inför gymnasiestarten har eleverna som regel varit ute på högst fyra veckors praktik, och endast de som går ett renodlat yrkesförberedande program erbjuds möjlighet att prova på yrkeslivet under gymnasiet (APU). Man kan därför fråga sig vad eleverna egentligen grundar sina framtida yrkesplaner på? Ungdomars begränsade erfarenheter av arbetslivet är något som även författarna i Skolverkets rapport (2004) lyfter fram. De menar att det förvisso finns gott om information för eleverna om utbildningar och arbete men att eleverna saknar upplevelser och erfarenheter av andra sammanhang än de som de själva befinner sig i. Steget blir därför långt mellan information och kunskap. Trots att det alltså är en uttalat mål att skolan skall sträva efter samverkan med såväl arbetslivet som närsamhället i övrigt så verkar det brista på den punkten. Jag menar därför att eleverna på grund av dessa faktorer, och i kombination med det ökade utbudet på arbetsmarknaden, borde erbjudas större möjligheter att ges en inblick i arbetslivet både inför och under gymnasieperioden. Dels genom utökad praktik, men också genom större samverkan mellan skolan och arbetslivet. Exempelvis genom att bjuda in representanter från olika yrkesgrupper att delta i undervisningen. Ett synsätt som tilltalar mig och som refereras till i Skolverkets rapport (2004) presenteras av Jonsson (2001) som menar att dagens ungdomar numera är alltmer hänvisade till att på egen hand förhandla sig fram till ett arbete i ett samhälle som innebär både risker och chanser. Det handlar alltså då om både arbetsmarknadens villkor och ungdomarnas krav på arbetsmarknaden. För att beskriva detta förhållande använder Jonsson begreppet ”socialt kontrakt”. Fördelen med att
använda detta begrepp är att det bidrar till att se både samhälle och individ som aktörer, då ju ett kontrakt förutsätter just två parter.
Enbart en av eleverna i min studie uppger att hon fattat sitt beslut att gå ES helt på egen hand, de övriga nio har på något sätt påverkats av någon inom familjen eller någon utomstående. Det kan handla om stöd, uppmuntran, vägledning eller inspiration i samband med gymnasievalet. Det intressanta är dock att hälften av eleverna samtidigt tycker att det saknar betydelse vad andra tycker och gärna understryker vikten av att beslutet att gå ES i slutändan var deras eget. Som jag var inne på tidigare så upplever eleverna inte heller att det finns något som direkt hindrar dem från att göra vad de vill med sina liv och ingen av de intervjuade eleverna sätter sitt val i samband med sin sociala bakgrund. Detta är något som Anna Sandell (2007) också lyfter fram i sin avhandling där hon pekar på att trots att hennes forskning visat på att det funnits en påverkan utifrån så vill eleverna gärna framhålla sina beslut som självständiga. Det blir alltså i detta sammanhang intressant att fråga sig i hur stor utsträcknig det är struktur respektive aktör, dvs eleven själv, som påverkar resultatet av studievalet? I Anna Sandells undersökning pekar hon på att det finns positiva förändringar som börjar slå igenom, och hon talar om begrepp som kulturell friställning (Ziehe, 1993) och individualisering, det vill säga vissa tendenser som pekar på att eleverna kan bryta sig loss från sin bakgrund och göra andra val i livet än dem som bakgrunden (som kön, klass, etnicitet) annars pekar mot. Dock hävdar hon i linje med Bourdieu ( 1990) att dessa faktorer fortfarande är starka, och att man därför inte kan tala om att alla elever har samma möjligheter.