Neverwhere

Neverwhere är en urban fantasy skriven av Neil Gaiman som utspelar sig i London.

Huvudpersonen Richard Mayhew hjälper en dag en flicka vid namn Door som ligger skadad på trottoaren. Doors familj är speciell då de har förmågan att öppna ”dörrar”, en slags portaler, till alla möjliga olika platser. Hon kommer från ett annat London vid sidan av det vanliga och genom att hjälpa henne dras Richard mot sin vilja in i detta Undre London som tillhör alla människor och platser som ”trillat mellan sprickorna”.

Det är fyllt av uteliggare, underliga figurer, råttor och bortglömda platser. När man hamnar där är man i stort sett osynlig för de som lever i Övre London. Richard blir helt enkelt bortglömd av alla han känner och istället följer han med Door för att försöka hjälpa henne att undvika att bli dödad och ta reda på vem som dödat hennes familj samt finna en väg hem till sin egen värld (1999).

De karaktärer jag kommer att analysera är:

Richard – bokens huvudperson.

Door – den flicka som orsakar att Richard hamnar i Undre London.

Hunter – kvinna som anlitas som livvakt av Door.

Markis de Carabas – köper och säljer tjänster, hjälper Door mot betalning.

Islington – en fången ängel.

Jag kommer även kort att nämna några mer perifera bikaraktärer i form av earlen av Court som är ett slags adelsfigur, velvets som är vampyrkvinnor och Serpentine som är en häxliknande karaktär.

Egenskaper

Huvudpersonen Richard framställs som en ganska passiv karaktär. När han är i Övre London är han den som är mest passiv i sitt förhållande med flickvännen – hon är den som styr och ställer. Han tycks även vara rätt passiv i sitt yrkesliv och mest flyta med, även här är det mest hans flickvän som har ambitioner åt honom (ibid, s.15ff). När han sedan hamnar i Undre London är han vilsen och vet inte vad han ska göra. Han

framställs som en ganska sårbar figur som är beroende av andras hjälp för att kunna klara sig (ibid, s.71-77, 215-228). Han uppvisar alltså flera kvinnliga egenskaper enligt Nikolajevas schema. Så småningom visar sig Richard ha något att bidra med istället för att bara vara ett bihang till de övriga. Door och hennes sällskap måste genomgå ett tredelat prov för att vinna en nyckel de behöver. Eftersom de bara är tre stycken tvingas Richard genomföra sista provet, trots att de andra försöker förhandla bort det och ta hans plats. Ingen har någonsin klarat provet tidigare och de som försökt har antingen dött eller blivit galna. Provet består i grund och botten av att tvingas möta sitt eget psyke, vilket Richard klarar. Efteråt framställs det som om han har blivit vuxen (ibid, s.181-197). Han fortsätter dock i stort sett vara ett bihang ytterligare ett tag i berättelsen.

Mot slutet visar han dock verkligen styrka och aktivitet när han är den som räddar dem och dödar ”Londons odjur” när Hunter misslyckas och skadas dödligt. I och med denna handling blir han den störste jägaren i Undre London – Krigaren. Genom hela boken har Richard haft drömmar om denna händelse utan att veta vad drömmarna handlar om och

man förstår att det hela tiden varit hans öde (ibid, s.245ff). Richard kan ses som en ganska feminiserad gestalt som sedan genom prövningar växer upp och får egenskaper som är mer manliga. När han kortvarigt kommer tillbaka till sitt gamla liv i Övre London blir han dessutom befordrad på jobbet och han viker sig inte längre inför konflikter – ytterligare ett bevis på hans vuxenhet och status (ibid, s.279).

Door framställs som både sårbar och stark. Å ena sidan är hon en ung tjej som just förlorat sin familj – när hon återvänder till sin familjs hus gråter hon ”som en liten flicka” (ibid, s.69). Utseendemässigt framställs hon som liten och smal, hon har trasiga kläder i lager på lager och en stor skinnjacka som får henne att se ännu mindre och sårbarare ut (ibid, s.47, 117). Hon beskrivs som att hon har ett trolsk utseende och underligt färgade ögon – man får närmast ett intryck av en späd liten älva (ibid, 82).

Samtidigt är hon en aktiv karaktär som tar tag i saker och har status via sin

familjetillhörighet och sina krafter: ”Door lade armarna i kors och rätade på sig i sin fulla längd med huvudet bakåt och den spetsiga hakan i vädret. Hon såg mindre ut som ett smutsigt gatutroll och mer som den som är van att få sin vilja fram” (ibid, s.123).

Door tar beslut och anlitar andras tjänster med van hand och är en aktiv figur trots den bräcklighet som hon till synes har. Hon uppvisar alltså både manliga och kvinnliga egenskaper enligt Nikolajevas schema.

Hunter är en kvinnlig karaktär som beskrivs som otroligt vacker. Hon är den vackraste kvinna som Richard har sett (ibid, s.84ff). Utseendemässigt uppvisar hon alltså

kvinnliga egenskaper/ideal. I övrigt uppvisar hon dock manliga egenskaper. Hon är en aktiv, ofta aggressiv och våldsam samt mycket tävlingsinriktad – hon jagar diverse odjur för ärans skull och jobbar som livvakt och försvarar gruppen med våld flera gånger. Hon uppvisar få känslor utom exalterad glädje vid ett tillfälle när hon inser att hon ska få jaga Londons odjur (ibid, s.234) och svaghet vid ett tillfälle när hon inte kan bege sig till Övre London: ”Richard insåg att det här var första gången Hunter visade några andra känslor än avspänd kompetens eller, någon enstaka gång, road tolerans (ibid, s.135).”

Markis de Carabas hjälper Door att ta reda på vem som dödat hennes föräldrar. Han gör det dock inte av någon medkänsla utan mot betalning. Det görs klart att han är en mäktig karaktär och aldrig gör något gratis. (ibid, s.41ff) Han är manipulativ och ser till att få ut så mycket som möjligt av ett avtal, gärna med någon baktanke. Utifrån

Nikolajevas schema kan man nog hävda att de Carabas är analyserande och tänker kvantitativt i det mesta han gör och framför allt är han rovgirig, d.v.s. manliga

egenskaper. Han vill vara den som får mest ut av en överenskommelse och ser gärna att människor är skyldiga honom tjänster. Å andra sidan sträcker han sig väldigt långt för att tillmötesgå Door i deras överenskommelse – så pass att han låter sig dödas.

Visserligen med vetskapen om att han kan återupplivas, men det är ändå en ytterst plågsam resa han gör (ibid. s.199ff). Så ett visst mått av självuppoffring hittar man hos honom även om jag tycker det inte går att avgöra om det är av medkänsla eller av helt egoistiska skäl han gör det.

Uppgifter

I det Undre London tycks det framförallt vara män som har uppgifter av det mer fysiska slaget, såsom att vara smed, soldat eller livvakt (ibid, s.98, 198ff, 212). Hunter är ett undantag som kvinnlig livvakt och jägare. När Door har uttagningar för att hitta en livvakt är alla andra deltagare män förutom Hunter (ibid, s.98).

Maktpositioner tycks också framförallt innehas av manliga karaktärer. Man finner exempel i Doors far, markis de Carabas och earlen i Earl's Court. Det finns även en ängel vid namn Islington som, även om den är fängslad i boken, är en mäktig varelse.

Den är en övermänsklig varelse och beskrivs som att den varken är man eller kvinna (ibid, s.155), den befinner sig alltså helt och hållet bortom kön.

Några specifikt kvinnliga uppgifter eller yrken i Undre London finns det inga exempel på. De yrken som finns är tämligen jämnt könsfördelade, vilket främst handlar om olika tjänster och varor som säljs på marknaderna, t.ex. matförsäljare, vägvisare, råttalare och övriga försäljare.

Relationer

I Neverwhere finns få beskrivningar av relationer. De fyller inte någon egentlig funktion i berättelsen, vilket gör det lite svårt att göra någon djupare analys. Det finns ett par exempel, men det finns ingen generell bild av hur förhållanden ser ut.

Det ena exemplet är Doors familj. Den är egentligen inte med i berättelsen eftersom de har dödats innan berättelsen börjar men man förstår att Door hade två syskon samt föräldrar, d.v.s. en klassisk kärnfamilj. Fadern tycks vara familjens överhuvud och även den som har högst status utanför familjen i Undre London. Modern nämns inte mycket alls och egentligen inte Doors syskon heller. Rollfördelningen och sammansättningen av familjen kan sägas vara heteronormativ och befinna sig på den ”bra/normala” sidan av Rubins schema.

Det andra exemplet finns i Richard och hans flickvän. Detta förhållande framställs inte som något positivt. Richards vän kallar flickvännen för varelsen från den Svarta lagunen (ibid, s.20). Hon styr och ställer med Richard och talar om hur han bör bete sig för att bli framgångsrik. Hon ser Richard som en man med ”enorm potential, som rätt tyglad av den rätta kvinnan skulle göra honom till en idealisk äkta hälft (ibid, s.15-23).

Att Richard är passiv och flickvännen Jessica är den aktiva, kontrollerande och tävlingsinriktade parten är alltså inte något positivt utan deras roller i förhållandet framställs som något mindre bra.

När Richard efter sina äventyr i Undre London är tillbaka i Övre London igen så vill Jessica ha tillbaka honom efter att tidigare ha slagit upp deras förlovning men den numera aktiva och ”vuxna” Richard är inte intresserad av det längre. Han återvänder till sitt jobb och träffar efter ett tag en ny tjej. Han inser att han kommer att gå hem med henne, så småningom gifta sig och skaffa barn och hus ihop med henne och att det inte är ett dåligt liv, men han vill inte ha det (ibid, s.282). Hur man ska välja att tolka detta tycker jag är lite svårt. Jag ser det mer som att det inte är det heteronorma livet han vill undkomma utan hela Svensson-livet – han vill tillbaka till det underliga Undre London med dess spänning och faror. Hans vän säger att han haft någon slags episod och Richard svarar ”Jag menar, jag kanske är galen. (…) Men om det här är det enda som finns, ja, då vill jag inte vara klok” (ibid, s.287).

Roller

I Neverwhere hittar man en del typiska sagoarketyper hos de mer perifera

bikaraktärerna. Det gäller framförallt kvinnliga karaktärer. Dels finns det exempel på vampyrkvinnor, s.k. velvets, som är sammetsklädda bleka kvinnor med mörkt hår och och silversmycken som lockar män och dricker deras liv (ibid, s.96, 215) – en väldigt

konkret vamproll alltså i form av förföriska och dåliga kvinnor. Man hittar även

exempel på ”häxkaraktärer” i form av Serpentine som går i en gammal trasig klänning, har vildvuxet grått hår med en grym mun i ett högdraget ansikte. Hon är en farlig figur som väcker skräck i Undre London (ibid, s.169ff). Två exempel på dåliga kvinnor i form av arketypiska karaktärer.

I Hunter hittar man ett tydligt exempel på en ”hero in drag”. Hon är visserligen mycket vacker – en kvinnlig egenskap – men i övrigt hade hon lika gärna kunnat vara man då hon enbart uppvisar ensidigt manligt egenskaper.

Richard är huvudkaraktären i boken men länge är han en sidekick i sin egen berättelse och det är först precis i slutet av boken han verkligen stiger fram på allvar. Intressant är att jämföra detta med Nilsson som skriver att det är vanligt med fantasyböcker med en manlig huvudkaraktär som har en kvinnlig sidekick (2010, s.100-105). Richard är huvudperson men ändå en sidekick och inte en stark sådan heller.

Dock växer Richard som karaktär och tar så småningom en aktivare roll. Richards resa kan man jämföra med Andraes undersökning som visar att pojkarna i pojk-berättelserna ska utforska och bli erfarna och bli självständiga (2001, s.248). Detta tycker jag man ser tydliga exempel på hos Richard som börjar som en ganska passiv karaktär som sedan ”växer upp” och blir stark, aktiv och får ett flertal manliga egenskaper. Man kan hävda att hans resa är från pojke till man.

Sammanfattning

I Neverwhere hittar man en hel del könsstereotypa egenskaper och uppgifter. Richard besitter länge många egenskaper som brukar ses som kvinnliga, men samtidigt

genomgår han en inre likväl som yttre resa som resulterar i att han ”växer upp” och då får mer manliga egenskaper. Fysiska uppgifter och maktpositioner innehas av män, med undantag i ängeln Islington som är mäktig och övermänsklig men också bortom kön.

Hunter har manliga uppgifter trots att hon är kvinna men man kan å andra sidan hävda att hon är en typisk ”hero in drag”, d.v.s. hon hade i stort sett kunnat ersättas av en man.

Det stora undantaget är Door. Hon beskrivs med både kvinnliga och manliga egenskaper. Hon är både liten och till synes bräcklig men har mycket makt via sina krafter och sin familjetillhörighet och är en aktiv och stark karaktär.

Vad gäller relationer så finns de med i boken i mycket liten utsträckning. Doors familj visar exempel på en typisk kärnfamilj med fadern som familjeöverhuvud. Man har även Richards förhållande med flickvännen Jessica där han är passiv och hon är aktiv och styrande och där Jessica framställs som en tämligen osympatisk karaktär med sina okvinnliga egenskaper.