Neymans p-värde

Syftet med korrelationsanalysen har, som tidigare nämnt, varit att bekräfta alternativt förkasta de statistiska nollhypoteserna. Det finns dock enligt Navarro och Foxcroft (2019, s.185) risker med statistiska tester av nollhypoteser, som följer av att det inte är

Sannolikheten för att en type 1 error förekommer, det vill säga att en sann nollhypotes förkastas, utgör testets signifikansnivå. Den statistiska signifikansen hos ett samband uttrycks normalt som dess p-värde (Navarro & Foxcroft, 2019, s.192). Det finns dock olika sätt att tolka värdet på, dock menar Navarro & Foxcroft (2019, s.194) att p-värdet absolut inte får likställas med sannolikheten att nollhypotesen är sann. Nollhypotesen är antingen sann eller falsk, däremot kan p-värdet tala om hur stor sannolikheten är att en sann nollhypotes förkastas (error 1). Sannolikheten för att en sådan error 1 förekommer, det vill säga att en sann nollhypotes förkastas, utgör testets signifikansnivå. För denna uppsats har Neyman´s tolkning av p-värdet tillämpats (Navarro & Foxcroft, 2019, s.192). Neyman definierar p-värdet som den minsta type 1 error rate som behöver accepteras för att rättfärdiga förkastandet av en nollhypotes. Resultatet har huvudsakligen analyserats utifrån denna definition av p-värdet, vilket innebär att inget djupare resonemang kring huruvida identifierande samband är signifikanta eller inte. För att ändå ta någon form av ställning i frågan så har p-värdet dock ställts mot tre allmänt accepterade signifikansnivåer och motsvarande type 1 error rate: p < 0.5 (type 1 error rate < 5 %, låg signifikansnivå), p < 0.01 (type 1 error rate < 1 %, måttlig signifikansnivå) och p < 0.001 (type 1 error rate < 0.1%, hög

signifikansnivå).

3.14 Kvalitetskrav

Genom att operationalisera de teoretiska koncepten personlighet,

personlighetssammansättning och använda de framställda måtten för att samla in empirisk data som i sin tur genererat analyserbara datavariabler (Navarro & Foxcroft, 2019, s.22) har ett resultat erhållits. Enligt Navarro & Foxcroft (2019, s.22) är det viktigt att kontrollera huruvida studien uppfyller de kvalitetskrav som finns inom

kvantitativ forskning. Vidare menar Navarro och Foxcroft (2019, s.22) att kvaliteten hos måtten kontrolleras i termer av två liknande koncept: reliabilitet och validitet.

3.11.1 Reliabilitet

Enligt Navarro och Foxcroft (2019, s.22) handlar reliabilitet huvudsakligen om hur precist de studerade fenomenen mätts. En huvudsaklig metod för att bedöma studiens reliabilitet är att pröva stabiliteten hos de mått som tillämpats för studien (Navarro & Foxcroft, 2019, s.22).

Stabilitet handlar om huruvida tillämpade mått förblir stabila över tid, så att resultatet inte fluktuerar om studien utförs igen efter en viss tid (Bryman & Bell, 2017, s.174). BigFive-modellen har sedan tidigare, genom en omfattande mängd forskning, visats uppnå hög begreppsvaliditet (Barrick m.fl., 1998, s.382). Att mäta

personlighetssammansättningen i ett team genom TPD, TPE samt minimi- och

maximumnivåer är också väl beprövade metoder (Barry & Stewart, 1997, s.67; Barrick m.fl., 1998, s.380-382; Neuman m.fl., 1999, s.36; Balthazard m.fl., 2002, s.3;

Begreppsvaliditeten hos de två subjektiva mått som använts för att mäta teamens finansiella prestation kan däremot ifrågasättas. De utförda korrelationsanalyserna (se avsnitt 4.2) visar på ett mycket starkt signifikant samband (p < 0.001) mellan den faktiska skillnaden mellan teamens målsatta och uppnådda omsättning och

kontorschefens bedömning av denna skillnad. Begreppsvaliditeten hos detta mått kan alltså anses vara hög, då det mäter vad det avser mäta. Däremot så föreligger ett betydligt svagare samband (p < 0.05) mellan den relativa omsättningen och

kontorschefens bedömning av teamets förmåga att jobba tillsammans för att uppnå målomsättningen. Korrelationskoefficienterna mellan bedömningen av denna

teamförmåga och teamets miniminivå av cheerfulness (r = 0.507) samt teamets TPD vad gäller cheerfulness (r = -0.524) visade sig vara större än korrelationen mellan

bedömningen och den faktiska relativa omsättningen (r = 0.455).

Detta visar alltså på en möjlig risk att kontorscheferna tar hänsyn till inställningen hos de teamen snarare än deras faktiska teamförmåga. Begreppsvaliditeten hos detta mått kan alltså ifrågasättas på goda grunder.

Vad gäller tillämpandet av relativ omsättning som prestationsmått så torde även detta mått uppfylla hög stabilitet, då det tar hänsyn till geografiska, tidsmässiga och

marknadsrelaterade faktorer. 3.11.2 Validitet

Enligt Navarro och Foxcroft (2019, s.26) så är konceptet med validitet väldigt enkelt: validiteten hos en studie indikerar huruvida resultatet är pålitligt eller inte. Att

konstatera nivån av validitet hos en studie är svårare än att bedöma reliabiliteten (Navarro & Foxkroft, 2019, s.26).

Av denna anledning så har en diskussion kring denna studies validitet förts, snarare än att validiteten har bestämts. Diskussionen kring validitet har haft sin utgångspunkt i tre viktiga former av validitet (Navarro och Foxcroft (2019, s.26): Intern validitet, extern validitet och begreppsvaliditet.

I diskussionen kring validitet har hänsyn huvudsakligen tagits till extern- och intern validitet, då dessa mått utgör de viktigaste indikatorerna för studiens validitet (Navarro & Foxcroft, 2019, s.26). Intern validitet handlar huvudsakligen om kausalitet och berör hållbarheten i en slutsats som omfattar ett kausalt samband mellan två faktorer (Bryman & Bell, 2017, s.69). Enligt Bryman och Bell (2017, s.69) handlar det om huruvida den påstådda effekten som x har på y verkligen stämmer, eller om det kan finnas någon annan variabel som ligger bakom förändringar i y. Eftersom att korrelationsanalyserna som utförts i denna studie inte visar på perfekta korrelationer (r = 1 eller r = -1) så går det att konstatera att det finns andra oberoende variabler än de studerade, det vill säga

Att generalisera resultatet på ett sätt som innebär att slutsatser dras utöver den

population som legat till grund för urvalet, det vill säga fastighetsmäklarbranschen, har undvikits trots att sådana generaliseringar är relativt vanliga (Bryman & Bell, 2019, s.180; Banerjee, & Chaudhury, 2010, s.4). Att ett antalet respondenter begränsats av ett urval torde inte avsevärt minska generaliserbarheten från de utvalda kontoren till

fastighetsmäklarbranschen i sin helhet, förutsatt att urvalet är representativt (Bryman & Bell, 2017, s.180). Däremot så bidrar den låga svarsfrekvensen på teamnivå till att den externa validiteten minskar, då godtagbara svar erhållits från enbart 22 av 451

tillfrågade kontor. Generaliserbarheten i denna studie är alltså begränsad. Även om respondenterna, både på individ- och teamnivå, kan anses representera branschnormer vad gäller personlighet och demografiska variabler (se avsnitt 4.1), så kompenserar inte detta för bortfallet.

Utöver de ovan diskuterade validitetsmåtten så presenterar Navarro och Foxkroft (2019, s.29) ytterligare två mått: ekologisk validitet och innehållsvaliditet. Dessa har dock inte diskuterats i någon vidare utsträckning, då de huvudsakligen handlar om huruvida studien ser ut att undersöka vad den syftar till att undersöka (Navarro & Foxkroft, 2019, s.28). Dessa validitetsmått är alltså inte vidare relevanta ur ett rent vetenskapligt

perspektiv (Navarro & Foxkroft, 2019, s.28).

Då Covid-19 utvecklats under den tid som studien genomförts så har hänsyn tagits till den potentiella historiska effekten som denna pandemi kan ha haft på studiens resultat (Navarro & Foxcroft, 2019, s.31). Då den finansiella data som legat till grund för mätningen av teamens prestation hör till 2019 så har dessa variabler inte påverkats av pandemin. Däremot så har svaren på personlighetstestet granskats för att identifiera potentiella avvikelser som kan tänkas bero på pandemin. Exempelvis så handlar frågorna kopplade till Friendliness om respondentens tendenser att undvika stora folksamlingar, hålla andra människor på avstånd samt hur respondenten trivs i sällskapet med andra. Av denna anledning så jämfördes medel- och min/maxvärden samt standardavvikelsen för svaren på dessa frågor med resterande frågor. Jämförelsen visade inte på någon anmärkningsvärd skillnad.

Även urvalsmetoden för denna studie, i kombination med svarsfrekvensen, kan anses hota validiteten genom ett fenomen som Navarro och Foxkroft (2019, s.32) kallar för differential attrition. Enligt Navarro och Foxkroft (2019, s.33) kan de bakomliggande faktorerna till att individerna som ingår i urvalet, hur representativt det än är, väljer att inte delta eller att hoppa av studien minska validiteten.

En negativ inverkan på validiteten på grund av Differential attrition föreligger troligtvis för denna studie, då en frekvent angiven anledning till att inte delta i studien har varit tidsbrist och respondenternas Activity level utgör en av de studerade fenomenen i denna studie (Navarro & Foxkroft, 2019, s.33)

4. Resultat

4.1 Deskriptiv data