5.5 Utmärkande inslag i bevisvärderingen
5.5.2 NFC:s sakkunnigutlåtanden
I nästan alla rättsfall jag redogör för ovan från allmän domstol åberopar åklagaren ett sakkunnigutlåtande från NFC för att bevisa att det aktuella körkortet är förfalskat. Ett sakkunnigutlåtande från NFC är en redovisning av de resultat som erhållits vid en undersökning. Utlåtandet utformas som en skala som redovisar hur sannolikt något är eller inte är. Resultatvärderingen bygger på att man kombinerar en slutsats från en forensisk bedömning med den förhandssannolikhet som finns om ett påstående.
Kombinationen ger en efterhandssannolikhet för påståendet.54 I rättsfallen ovan är det vanligast med grad -4 och grad -3.
NFC uttalar sig ofta i termer av att aktuellt körkort inte ser ut som ett äkta körkort från samma land (eller inte är framställt på samma sätt som ett äkta). Frågan är bara vad NFC utgår från då samt vad informationen kommer från. Jag mejlade NFC i den här frågan för att söka svar på hur det går till. Det svaret jag fick var en förenklad beskrivning av förfarandet. Två hypoteser ställs upp, ”körkortet är äkta” och ”körkortet
53 Prop. 2016/17:180 s. 21.
54 Polisen ”Utlåtandeskala”.
36
är falskt”. Forensikern genomför sin undersökning och gör ett antal olika resultat.
Jämförelse görs med information och referenshandlingar där äkta specimen alltid är av stor vikt. Resultaten sammanvägs tillsammans med information och vägs mot de två hypoteserna vilket resulterar i en slutsats på gradskalan (där de exemplen jag tagit upp har hamnat på -4 och -3).55
Äkta specimen är alltså alltid av stor vikt, vilket egentligen ter sig naturligt eftersom det är ett äkta körkorts utseende som gör att man kan veta att ett annat körkort är förfalskat.
Frågan man däremot kan ställa sig är om det fortfarande är möjligt att fastställa hur ett äkta körkort från exempelvis Irak ska se ut. Svårigheten är enligt min mening att undersökningen inte verkar ta hänsyn till att landet i fråga är drabbat av krig samt att korruptionen är hög. En person kan vända sig till en myndighet och ändå få ut ett
”förfalskat” körkort, eller med andra ord, ett körkort som inte stämmer överens med den information som NFC har om hur ett äkta körkort ska se ut.
Detta blir ett problem när åklagaren använder sakkunnigutlåtandet och resultatvärderingen som ett argument för att den tilltalade har uppsåt till brottet, och domstolen går på åklagarens linje. I Kristianstads tingsrätts dom i mål nr B 1260-18 uttalar domstolen, efter att de slagit fast att körkortet enligt NFC:s sakkunnigutlåtande är förfalskat, att ”Redan innehavet av en förfalskad handling kan ge en indikation på att uppsåt förelegat.”56. Mot bakgrund av vad jag kom fram till i stycket ovan är ett sådant uttalande svårsmält.
Vad ett sakkunnigutlåtande egentligen innebär är omdiskuterat. Det NFC presenterar är en resultatvärdering vilket endast är ett resultat av en efterfrågad undersökning. NFC har dock fått kritik för att de ägnar sig åt subjektiv bevisvärdering som stärker åklagarens gärningsbeskrivning.57 Det är främst röster från advokatkåren som framför denna kritik men kritiken kommer även från andra håll. Advokat Johan Eriksson tycker att NFC börjat ägna sig åt bevisvärdering eftersom de numera beräknar sannolikheter (något de inte gjorde innan).58 Sonny Björk, tidigare kriminaltekniker, tycker problemet
55 Mejl från NFC.
56 Kristianstads tingsrätts dom den 9 oktober 2018 i mål nr B 1260-18, tingsrättens bedömning stycke fem.
57 Advokaten ”Skarp kritik mot NFC:s resultatvärdering”.
58 Advokaten ”Skarp kritik mot NFC:s resultatvärdering”.
37
ligger i att ytterst få advokater och domstolar förstår NFC:s resultatvärdering vilket innebär att den blir svår att granska, ifrågasätta och kritisera.59
Enligt min mening är det svårt att säga något kring huruvida NFC:s resultatvärderingar i praktiken är subjektiv bevisvärdering. För att domstolen ska ta ställning i frågan krävs det att den tilltalade (med hjälp av försvarare) ifrågasätter NFC:s bedömning av körkortet. Om NFC:s bedömning av körkortet ifrågasätts är det inte ostridigt att körkortet är förfalskat och domstolen måste därför ta ställning till om NFC:s bedömning kan ligga till grund för att körkortet är förfalskat eller om den bevisning som försvararen lägger fram förtar NFC:s bedömning av körkortet. Vad för bevisning som kan läggas fram av försvararen är svår att förutse men här kan det i alla fall sägas att det ligger något i det som kriminalteknikern Sonny Björk säger, nämligen att problemet är att advokater inte har den kunskap som krävs för att förstå NFC:s bedömningar. För att försvarare ska kunna ifrågasätta och kritisera NFC:s bedömningar krävs således en hel del utbildning och kunskap. En bra början är i alla fall enligt min mening att läsa om vad det finns för information om aktuellt land och börja sin argumentation utifrån det.
Kan man i mål som dessa, med förfalskning av körkort, argumentera för att landet i fråga är krigs- och korruptionsdrabbat har man kommit en bra bit på vägen för att inte låta NFC ensamma stå för bevisvärderingen av den aktuella handlingen.
Att NFC:s sakkunnigutlåtanden lutar åt att vara subjektiv bevisvärdering får en del konsekvenser. I brottmål är det domstolen som exklusivt har att värdera bevis eftersom det är domstolen som slutligt har att avgöra frågan om den tilltalade gjort sig skyldig till brottet eller inte. Tingsrätten är dessutom första instans i brottmålsprocessen. NFC är en del av polismyndigheten vars uppdrag är att utföra forensiska undersökningar i brottmål åt rättsväsendets myndigheter.60 Det är ett rättssäkerhetsproblem om det ligger till på det sättet att NFC ägnar sig åt bevisvärdering samtidigt som det är upp till parterna att ifrågasätta och kritisera detta. Det finns emellertid ett visst ansvar på domstolen att se till att ett mål är tillräckligt utrett, trots att det huvudsakliga ansvaret för detta ligger på polis och åklagare. Enligt 46 kap. 4 § andra stycket RB ska rätten se till att målet blir utrett samt försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter. Domstolen skulle därmed i fall där NFC:s bedömningar går väl långt kunna ifrågasätta desamma och till
59 Advokaten ”Skarp kritik mot NFC:s resultatvärdering”.
60 Polisen ”Om NFC”.
38
och med kunna inhämta egen bevisning. Att detta skulle ske i ”små” mål som dessa verkar dock ganska otänkbart. Rätten har även en objektivitetsplikt att iaktta vilket pekar mot att rätten inte skulle inhämta egen bevisning i fall som dessa. Det ligger därmed primärt på försvararen att ifrågasätta och kritisera NFC:s sakkunnigutlåtanden.
5.6 Sammanfattning
Av avsnittet ovan kan sammanfattningsvis sägas att det finns exempel på att bevisvärderingen skiljer sig åt mellan förvaltningsdomstol och allmän domstol. Det är främst fyra fall från allmän domstol som skiljer sig från fallen från förvaltningsdomstol.
Slutsatserna i fallen är vid en jämförelse svåra att förena med varandra. Det handlar framförallt om domstolarnas uppfattning om situationen i aktuellt land samt hur denna påverkar myndigheternas funktion som är svåra att förena.
Vidare finns det varsitt utmärkande inslag för vardera domstolstypen som i bevisvärderingen fått stort genomslag. Det handlar dels om Skatteverkets ställningstaganden dels om NFC:s sakkunnigutlåtanden. Jag har kommit fram till att båda dessa inslag är i närheten av att vara bevisvärdering i sig och diskuterat konsekvenser av detta. Det man kan se är att konsekvenserna inte är lika allvarliga i förvaltningsdomstolarna som de är i de allmänna domstolarna. Detta har att göra med att förvaltningsdomstolarnas uppgift är att överpröva förvaltningsmyndigheters beslut vilket gör att en bevisvärdering egentligen redan är gjord i förvaltningsmyndighetens beslut. Myndigheter har också att värdera bevis i sina beslut. För allmänna domstolar är det inget beslut som är överklagat utan där ska den tilltalades skuld prövas av tingsrätten som första instans. Att bevisvärdering då redan är gjord i en annan verksamhet, om än så bara en del av bevisvärderingen, är inte bra för den tilltalade och inte för rättsäkerheten i stort. För att råda bot på detta krävs det mer kunskap och därmed mer utbildning för att kunna ifrågasätta NFC:s sakkunnigutlåtanden under huvudförhandlingen.
39