Nutritionsbehandling

Figur 2 Grundläggande principer för nutritionsbehandling, Näring för god vård och omsorg, Socialstyrelsen 2011.

Omvårdnadsplan ska upprättas i samråd med patienten och dokumenteras enligt rutin samt kommuniceras med berörda parter. Nutritionsbehandlingen syftar till att

tillgodose patientens energi- och näringsbehov på ett optimalt sätt och förstahands-alternativet är alltid vanlig mat. Nutritionsbehandling inkluderar följande

terapiformer:

8.3.1 Rådgivning beträffande ätande och ätbeteende

Måltidsordning och nattfasta

För personer med nedsatt aptit är det viktigt att maten fördelas på flera måltider, till exempel tre huvudmål och två till tre mellanmål, och att de sprids ut över en så stor del av dagen som möjligt. Det är viktigt att mellanmålen utformas efter patientens preferenser och har ett högt energi- och proteininnehåll. Ofrivillig nattfasta bör inte överstiga elva timmar och för personer som vaknar på natten bör det finnas tillgång till något att äta.

Måltidsfördelningen ska individanpassas så att fler mellanmål kan ges vid behov. Det bör finnas möjlighet till sena nattmål och/eller tidiga morgonmål. Den som önskar eller behöver äta vid någon udda tidpunkt bör få denna möjlighet.

Anpassad måltidsmiljö

Måltidsmiljön kan ha positiva effekter på patientens energiintag, vikt, nutritionsstatus, funktionsförmåga och välbefinnande. Det är viktigt att ta detta i beaktande när man planerar behandlingen och om möjligt hjälpa patienten att få en god måltidsmiljö.

Ätstödjande åtgärder

Ätstödjande åtgärder syftar till att stödja, underlätta och göra det möjligt för patienten att uppnå ett optimalt energi- och näringsintag samt känna värdighet och välbefinnande genom kosten. I kapitel 6.5 och 7.5 finns information om och exempel på ätstödjande åtgärder.

Matvanor

Man bör ta hänsyn till att matvanor kan variera med nationell och etnisk bakgrund, religion och personliga preferenser. Det är därför angeläget att visa respekt och ta reda på vilka önskemål som finns, till exempel vad gäller livsmedelsval,

matlagningsmetoder och hur man vill äta.

8.3.2 Grundkost och specialkost

I kapitel 5, Kvalitetskrav för mat och måltider finns information om energi- och näringsrekommendationer samt de kosttyper som finns att tillgå.

8.3.3 Anpassad kost och speciallivsmedel

Individuell anpassning av kosten kan behöva göras av flera skäl, till exempel allergi, trosuppfattning eller biverkning efter medicinsk behandling.

Det finns inte ett lika starkt vetenskapligt stöd för individuellt anpassad kost som för specialkost men det är likfullt viktigt att utforma patientens kost så att den bidrar till symtomlindring och ökat välbefinnande, se kapitel 5, Kvalitetskrav för mat och måltider för information.

8.3.4 Kosttillägg och annat oralt nutritionsstöd

Kosttillägg och annat oralt nutritionsstöd är komplement när den vanliga kosten inte räcker för att tillgodose patientens behov av energi och näringsämnen. Ordination ska föregås av utredning samt bedömning av energi- och näringsbehov och vid behov görs detta i samarbete med dietist. Ordinerad insats förs in på signeringslista för

omvårdnadsåtgärder. Erbjuden och intagen mängd ska signeras. På äldreboende ordinerar sjuksköterskan kosttillägg eller annat oralt nutritionsstöd. Ordinationen ska innehålla produktnamn, mängd och tidpunkt för administrering. I kvarboende finns inte möjlighet för sjuksköterska eller dietist att förskriva kosttillägg. I de fall brukaren är i behov av kosttillägg för sin nutritionsbehandling rekommenderas denna att handla produkten på apotek utan subvention. Sjuksköterskan rekommenderar vilken typ av näringsryck, mängd och när den bör intas.

8.3.5 Enteral nutrition

Enteral nutrition ges efter individuell medicinsk bedömning. Före uppstart ska patienten informeras om syfte med behandling, administrering och eventuella komplikationer. Det bör även ingå ett etisk ställningstagande till

nutritionsbehandlingen.

Läkare ordinerar inläggning av nutritionssond eller insättning av nutritionsknapp.

Sondnäring rekommenderas av dietist på sjukhus om behandling startas upp när patient är inskriven.

För information om skötselråd för tillbehör, se bilaga 8, Rutin för skötsel vid Enteral Nutrition. För information om administrationsvägar, omvårdnad, tillförsel av

sondnäring och läkemedel samt komplikationer, se Vårdhandboken.

Informationsöverföring och beställningsrutiner

Överrapportering sker från sjukhus gällande skötsel av nutritionssond/gastrostomi (PEG/knapp) samt ordination av sondnäring, läkemedel, droppställning och eventuell pump i god tid innan patienten skrivs ut. MTA Region Halland ansvarar för leverans av droppställning samt reparation och service av pump.

Insättning av gastrostomi utförs på röntgenavdelning. Byte av gastrostomi sker efter överenskommelse med ansvarig läkare, antingen i hemmet eller på sjukhus. Vid akut byte på sjukhus, se bilaga 9, Rutin för planerad eller akut byte av nutritionsknapp eller nutritionsond. Vid akut byte i hemmet, se Vårdhandboken.

Sjuksköterska ansvarar för att

• upprätta en omvårdnadsplan

• omkuffning görs enligt gällande direktiv från tillverkaren

• säkerställa att sondnäring och tillbehör beställs

• ange om byte av gastrostomi ska genomföras i hemmet av sjuksköterska eller på sjukhus

• säkerställa att röntgenremiss finns vilande för akutbyte av gastrostomi.

I omvårdnadsplanen ska sjuksköterska enligt rutin dokumentera

• daglig skötsel av gastrostomi, näringstillförsel samt omvårdnad

• sondmatningsschema där ordination, typ av enteral näringslösning, mängd, införselhastighet, tider för administrering samt vätska framgår

• läkemedelshantering

• uppföljning.

Vad gäller läkemedel ska sjuksköterskan ange

• hur eventuella tabletter ska lösas upp

• hur flytande mediciner ska sprutas in i gastrostomin

• hur mycket vatten som sonden ska spolas med före, efter samt mellan tillförsel av olika läkemedel

• hur länge patienten ska sitta eller vara halvsittande efter det att medicinen givits.

Patientansvarig sjuksköterska delegerar omsorgspersonal gällande tillförsel av sondvälling och läkemedel i gastrostomi. Näringstillförsel eller läkemedelstillförsel via nasogastrisk/nasojejunal sond är inte delegerbara arbetsuppgifter.

8.3.6 Parenteral nutrition

Parenteral nutrition (PN) ges efter individuell medicinsk bedömning. Före uppstart ska patienten informeras om syfte med behandling, administrering, tidsramar och eventuella komplikationer. Det bör även ingå ett etisk ställningstagande till nutritionsbehandlingen.

Inläggning av central infart, central venkateter (CVK), perifer venkateter (PVK) eller port a cath (PAC) ordineras av läkare. Läkare ordinerar parenteral näringslösning, ofta i samråd med dietist och/eller sjuksköterska. Ordinationen omfattar energinivå, val av näringslösning, mängd i ml, eventuella tillsatser samt huruvida PN ska ges perifert eller intravenöst.

Information om administrationsvägar, skötselråd och omvårdnad, tillbehör, tillförsel av parenteral näringslösning samt komplikationer, se Vårdhandboken.

Informationsöverföring och beställningsrutiner

Överrapportering sker från sjukhus gällande skötsel av infart samt ordination av parenteral näringslösning och eventuella tillsatser, droppställning och eventuell pump i god tid innan patienten skrivs ut. MTA Region Halland ansvarar för leverans av droppställning samt reparation och service av pump.

Läkare ordinerar och förskriver parenteral näringslösning.

Sjuksköterska ansvarar för att

• beställa alla tillbehör från tillverkaren

• upprätta en omvårdnadsplan.

I omvårdnadsplanen ska sjuksköterska enligt rutin dokumentera

• handhavande samt skötsel av infart

• ordination, energinivå, typ av parenteral näringslösning, mängd i ml, eventuella tillsatser, införselhastighet, tider för administrering samt huruvida PN ska ges perifert eller intravenöst

• läkemedelshantering

• uppföljning.