Figur 4: Skillnaderna mellan ISO 14001 och EMAS-systemet
Källa: Europakommissionen (2011)
2.7 Nyckeltalsanalys
Nyckeltal beräknas med hjälp av information från både resultat- och balansräkningen och handlar enligt Lundén och Ohlsson (2003 s. 157–159) om att olika poster i redovisningen ställs i relation till varandra. Nyckeltalsanalys används för att analysera företagens ekonomi, eftersom det ger en mer begriplig och översiktlig förståelse av företagets ekonomiska tillstånd och en bättre uppfattning av företagets styrkor och svagheter.
Nyckeltalen är ett verktyg i företagens ekonomiska styrning och är en nödvändig och viktig del av finansiellt beslutsfattande och därför har det utvecklats en stor mängd av olika nyckeltal genom åren (Lundén & Ohlsson, 2003 s. 160). Omvandling av företagens finansiella poster till relationstal leder också till att finansiell information lättare kan jämföras mellan olika företag och branscher. Enligt Företagsanalys r.f. (2017 s. 63–78) grupperas nyckeltalen till två olika huvudkategorier; lönsamhetens relationstal och finansieringens relationstal.
Enligt Lundén och Ohlsson (2003 s. 161) finns det två olika sätt hur man kan ta sig till väga med nyckeltalsanalys. Det första sättet är analys av enbart det senaste tillgängliga bokslutet, vilket ger en rätt statisk bild av ekonomin på bokslutsdagen, vilket leder till att helhetsbilden av företagets ekonomi också förblir statisk. Ifall man har inga referenssiffror, exempelvis tidigare perioders bokslut, är det omöjligt att avgöra är värdena bra eller dåliga. Det andra sättet att utföra nyckeltalsanalys är att göra en så kallad
28 trendanalys. En trendanalys går ut på att studera nyckeltalens utveckling över ett antal år.
Det här sättet ger enligt Lundén och Ohlsson (2003 s. 161) betydligt mycket mer information och ger möjligheten att studera hur nyckeltalen har utvecklats.
Analys av relationstalen i denna avhandling utförs som en trendanalys, eftersom undersökningen går ut på att studera utvecklingen av relationstalen över ett antal år.
(Lundén & Ohlsson, 2003 s. 161) Relationstalen som undersökningen innehåller är tre olika mått på lönsamhet; rörelsevinst, avkastning på totalt kapital och avkastning på investerat kapital. Ett vanligt misstag i genomförande av nyckeltalsanalys är enligt Lundén och Ohlsson (2003 s. 160–161) att välja för få eller för många nyckeltal och därför är enbart de väsentligaste med i analysen. I denna avhandling används Företagsanalys r.f.:s anvisningar på räknesätten av de olika nyckeltalen för enhetlighetens skull, eftersom räknesätten ibland kan variera mellan olika källor. Företagsanalys r.f. är en förening vars syfte är att förenhetliga och utveckla företagsanalys i Finland (Företagsanalys r.f.,2017).
2.7.1 Lönsamhetens relationstal
Lönsamhet beskriver enligt Företagsanalys r.f. (2017 s. 63) företagsverksamhetens ekonomiska resultat och är en grundförutsättning för verksamhetens kontinuitet, eftersom företaget inte utan en lönsam verksamhet kan överleva på lång sikt. Nyckeltalsanalys är ett viktigt verktyg i företagets uppföljande av lönsamhetsutvecklingen. Lönsamhet kan även kallas för räntabilitet eller avkastning, men innebörden i begreppen är densamma.
Lönsamhet kan mätas på absolut eller relativ nivå; absolut lönsamhet baseras på skillnaden mellan inkomster och kostnader, det vill säga verksamhetens resultat, medan relativ lönsamhet beskriver resultatets förhållande till det investerade kapitalet i företaget (Företagsanalys r.f., 2017 s. 63). Lundén och Ohlsson (2003 s. 191) förklarar att vid räknande av lönsamhetens relationstal vill man främst veta ifall resursutnyttjandet i företaget går till så att de genererar vinster i förhållande till tidigare perioder, branschen som företaget tillhör, insatt kapital eller alternativa placeringar av kapitalet.
Lönsamhetstal räknas genom att ställa företagets resultat i förhållande till företagets kapital, vilket visar ifall utnyttjandet av resurser ger en tillräcklig avkastning eller inte.
29 Bruttovinstprocent
Bruttovinsten fås genom att från omsättningen subtrahera inköp under räkenskapsperioden och förändringen i varulagret. Bruttovinstprocenten räknas sedan genom att bruttovinsten divideras med omsättningen och multipliceras med hundra.
Bruttovinstprocenten räknas ofta i grossist- och detaljhandel. (Företagsanalys r.f., 2017 s. 63)
Rörelseresultat (EBIT)
Rörelseresultatet är en vinst som skiljer sig från den officiella resultaträkningens vinst.
Rörelseresultatet berättar hur mycket vinster det finns kvar av den egentliga verksamheten innan finansiella poster och skatter. Detta relationstal lämpar sig bäst till följning av utvecklingen i enstaka företag och jämförelser inom samma bransch, men den kan också användas till jämförelser mellan olika branscher. Ifall rörelseresultatsprocenten är över 10 % kan man säga att den ät på god nivå. Ifall den är 5–10 % är den nöjaktig, medan en rörelseresultatsprocent som är under 5 % anses vara svag. (Företagsanalys r.f., 2017 s. 64–65)
EBITDA
EBITDA, som kommer från engelskans earnings before interest, taxes, depreciation and amortization, är måttet på företagets rörelseresultat före räntor, skatter, avskrivningar och nedskrivningar. EBITDA berättar alltså rörelseresultatet före finansiella poster och avskrivningar. Denna relationstal berättar hur stor del av försäljningen finns kvar för att täcka investeringar och räntekostnader. EBITDA är lämpligast i jämförelser mellan företag inom samma bransch och ses som ett absolut mått på lönsamhet. Då man analyserar tillräckligheten av denna relationstal ska man utöver bransch ta hänsyn till främmande kapitalets finansiella kostnader och avskrivningskraven av materiella och immateriella tillgångar. På grund av detta har EBITDA inte enligt Företagsanalys r.f.
(2017 s. 64) något allmängiltig målvärde, men oftast är EBITDA inom industribranschen
30 5–20 %, inom handelsbranschen 2–10 % och inom servicebranschen 5–15 %. (Lundén &
Ohlsson, 2003)
Avkastning på totalt kapital (ROA)
Avkastning på totalt kapital, förkortat ROA från engelskans return on assets, visar förmågan att skapa lönsamhet i företaget i förhållande till det totala kapitalet som företaget har till förfogande. ROA är ett av de mest använda avkastningstalen. Avkastning på totalt kapital är ett bra mått för lönsamhet och budgetmål samt för jämförelser mellan olika företag. Den visar alltså hur framgångsrikt företaget har skapat vinster med hjälp av dess tillgångar. Företagets hela verksamhet har en inverkan på ROA och exempelvis faktorer som investeringar, prissättning och resursutnyttjande är betydande komponenter i nyckeltalet. Ju högre avkastning på totalt kapital är, desto bättre har företaget klarat av utnyttjandet av sina resurser. Ifall avkastning på totalt kapital är över 10 % är den på god nivå, ifall den är 5–10 % är den nöjaktig och under 5 % betyder att den är svag (Företagsanalys r.f., 2017 s. 67). Då man gör en trendanalys, det vill säga beräknar ROA för flera års tid, ser man enligt Lundén och Ohlsson (2003 s.192–194) hur avkastningen har utvecklats. Författarna beskriver att ifall trenden är sjunkande, finns det sannolikt något problem. Ett exempel på problem som inverkar lönsamheten kan exempelvis vara affärsverksamhetens dåliga marginaler. Då företaget gör förlust är avkastningen negativ.
Avkastning på eget kapital (ROE)
Avkastning på eget kapital, förkortat ROE från engelskans return on equity, är ett relationstal som visar avkastningen på kapital som ägarna själva har satsat i företaget. Då man räknar ROE ställs företagets nettoresultat i förhållande till det justerade egna kapitalet. Räntabiliteten på det egna kapitalet ska vara tillräckligt stor att den kan jämföras
31 med den avkastning som ägarna i en normal kapitalplacering med låg risk skulle få. Enligt Företagsanalys r.f. (2017 s. 68) bestäms den förväntade nivån på avkastning på det egna kapitalet av företagsägarnas avkastningskrav, vilket påverkas av risken relaterad till investeringen. Avkastning på eget kapital påverkas mest av uppskrivningar då man jämför det med andra avkastningsmått på kapital. (Lundén & Ohlsson, 2003 s.195–196)
Avkastning på investerat kapital (ROI)
Avkastning på investerat kapital, förkortat ROI från engelskans return on investment, är det mest använda måttet på företagets lönsamhet och den används för att värdesätta en investering. Den visar hur stor vinst företaget har förtjänat på det investerade kapitalet i företaget. Med investerat kapital avses det totala egna kapitalet och det totala investerade främmande kapitalet. Enlig Företagsanalys r.f. (2017 s. 67–68) kan relationstalets jämförbarhet mellan olika företag försämras ifall man inte har tillräckligt information om hur främmande kapital delas in till räntefritt och räntebärande främmande kapital. Även uppskrivningar och stora investeringar kan hindra analysen av utvecklingen av avkastning på investerat kapital. Företagsanalys r.f. (2017 s. 67–68) förklarar att ROI kan anses vara på god eller nöjaktig nivå då den är ungefär lika stor som de genomsnittliga finansiella kostnaderna av företagets räntebärande främmande kapital. (Lundén &
Ohlsson, 2003 s. 197–200)
32 Detta kapitel förklarar den avhandlingens teoretiska referensram. Inledningsvis presenteras de två teorierna som är förknippade med undersökningen, det vill säga intressentteori och legitimitetsteori. Därefter presenteras tidigare studier som undersöker ISO 14001:2015-standardens eller -certifikatets inverkan på företagens ekonomiska prestation med ett fokus på lönsamhet. Avhandlingen vill få fram hur miljöledningssystem påverkar finansiella mått och därför förklaras inte tidigare studier som berör icke-finansiella aspekter av miljöledningssystemet här. Tidigare studierna som presenteras i det här kapitlet är relevanta till avhandlingen. Undersökningarna är från senaste tio år, det vill säga från åren 2010–2020. Till sist presenteras hypoteserna, som är baserade på tidigare studierna.