Även om tanken med en ”ökad specialisering” inom yrkesprogrammen i sig är mycket god, är det möjligt att ifrågasätta vilka mervärden detta egentligen kan ge eleverna på Textil och Mode-programmet i jämförelse med hur det redan ser ut idag. Skolverket påpekar i sitt re- missyttrande att utredarna i fråga om yrkesprogrammens struktur, någonstans på vägen har ”tappat bort” det så viktiga tjänstemannaperspektivet, som bevisligen också enligt min under- sökning representerar en mycket betydelsefull del av branschens framtida arbetsmarknad. Med anledning av detta går det att identifiera en rad komplikationer, även om det också finns positiva aspekter. Exempelvis uppkommer frågan om vilken grad av kunskapsfördjupning ett
utbildningsuppdrag enlig Lpf-94 egentligen kan förutsätta? Troligtvis är det så att, oavsett hur denna programinriktning utformas kommer det kvarstå svårigheter i att kunna matcha mer kvalificerade branschkrav. Enligt min mening måste därför utbildningen med tanke på tjäns- temannaperspektivet, också fungera och säljas in som studieförberedande, vilket inte riktigt framkommer inom dagens utbildning.
-En andra komplikation handlar om att de elever som vill direkt ut i arbetslivet efter studierna, många gånger ställs inför en snäv arbetsmarknad. I praktiken innebär detta först och främst butik och handel. Detta behöver absolut inte vara något fel eftersom det kan ge fördelar i ett längre perspektiv, som vid internrekrytering. Samtidigt utgör detta marknadssegment bara en liten del av branschen som helhet och är ett område som det i praktiken redan finns tillgång till. En parantes i sammanhanget här gäller frågan om Textil & Mode-programmet från början egentligen var tänkt som konkurrent på handelsmarknaden i förhållande till andra mer specia- liserade program, eller om det bara har blivit så som en konsekvens av branschens utveckling? Min övertygelse är dock att det utifrån den potential som kan tänkas finnas inom programmet borde vara möjligt att även utbilda för andra typer av mindre kvalificerade uppgifter inom kärnverksamheten, exempelvis på assistentnivå. Detta kräver dock en rejäl uppdatering gäl- lande intern kompetens och moderna branschrelaterade undervisningsredskap. Det finns också ett viktigt uppdrag för huvudmän och lärare i att få upp ögonen inom branschen för vad gym- nasiestudenter faktiskt skulle kunna uträtta och bidra med, inte minst för att få fler APU (APL)-platser. De tidigare svårigheterna i att få till möten med olika typer av branschområden bör även ha påverkat elevernas uppfattning av hur branschen i sin helhet ser ut. Detta kan också förväntas skapa en viss enkelspårighet i vilka mål eleverna sätter upp under utbildning- en. Av den anledningen är de nya riktlinjerna gällande APU-verksamheten av stor godo. Sam- tidigt förutsätter detta även att skolorna har tillräckliga resurser i att kunna utveckla ett för- bättrat nätverk, både i nationellt och i ett internationellt perspektiv. Projekt inom Leonaro Da Vinci97 skulle på det här sättet kunna vara ett perfekt exempel på ett naturligt komplement inom utbildningen.
-En tredje komplikation rör den nya utbildningsstrukturen inom yrkesprogrammen, vilken tvingar elever till valet mellan antingen allmän högskolebehörighet eller en fördjupad yrkes- kunskap. I de fall elever önskar få grundläggande högskolekompetens måste de utnyttja det redan krympta utrymmet för valbara kurser (200p), då det fattas 100p motsvarande
Svenska B och 50 p Samhällskunskap i den nya strukturen. Vid ytterligare behov av poängut- rymme, vilket troligtvis kan bli nödvändigt, förväntas eleverna läsa utökat program. Ambitio- nen med den nya strukturen må vara god, men för en yrkesutbildning som i allt större ut- sträckning även kommer krävas vara studieförberedande är detta en stor olycka. Frågan är också om det finns någon realitet bakom förslaget i att läsa utökat program, med hänsyn till programmets karaktär och det elevunderlag som vanligtvis söker sig till denna typ av utbild- ning. I så fall bör också en annan kategori av elever lockas till utbildningen. Strukturproble- matiken omfattar även de elever som valt en fördjupning framför allmän behörighet, eftersom de riskerar att få det riktigt tufft att hitta relevanta jobb (i relation till sin fördjupade kompe- tens) utöver butik och handel. Dessutom saknar dessa behörigheten till högskolestudier. Av denna anledning kommer kravet på möjlighet till eftergymnasial komplettering på komvux eller i arbetslivet vara mer eller mindre nödvändig om inte det stora flertalet studenter ska fly
branschen. Ett ytterligare problem gällande komplettering är då studenter inom yrkespro-
grammen som söker sig vidare till högskolan hamnar i en mindre fördelaktig intagningskvot. Detta kan på sikt ge ytterligare trassel för de elever som från början valde fel kurser under sin gymnasieutbildning. Sahlström98 menar i detta sammanhang att stat och kommun i syftet av
att gynna ”ett livslångt lärande”, måste bära ett gemensamt ansvar i skapandet av en funge- rande struktur kring både formell och informell kompetensutveckling i framtiden. Samtidigt uttrycks också att ett stort ansvar vilar hos individerna själva att se fördelarna med ett fotsatt lärande. För att möta ev. hinder måste därför vidareutbildningens arbetssätt och arbetsformer enligt Sahlström, i större grad anpassas efter individers skilda förutsättningar vilket kan inne- bära olika typer av lärandeformer.
-En fjärde komplikation handlar om att kunna hitta adekvata examensmål (examensutgångar) vilka kan bevisa tillräcklig kompetens för anställning inom fler områden än handel och butik. I det här fallet är det exempelvis i praktiken omöjligt att inom hantverksprogrammet uppfylla kompetensnivåerna för en skräddargesäll, apropå det enligt utredningen hittills tilltänkta pro- gramnamnet, ”Skrädderi”. Situationen kan alltså innebära att examensuppgiften som giltig- hetsstämpel för anställning, i praktiken blir av en mer konstgjord karaktär, precis som APU verksamheten inom dagens utbildning.
-En positiv effekt av specialiseringen går ändå att koppla till studenternas konkurrensfördelar vid anställning inom mode och konfektionshandeln. I konkurrens med de mer handelsoriente-
rade programmen kan Textil & Mode-eleverna inom detta marknadssegment troligtvis hävda sig på ett bra sätt. Fler studenter skulle snabbare kunna få anställning. En specialisering är säkerligen inte heller i sig till någon nackdel som komplement i ett fortsatt lärande inom ar- betslivet eller vid fortsatta studier.