Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoängVad är nyttan med en ökad specialisering?
En studie om nya gymnasieutredningens förslag
om förbättrad anställningsbarhet för studenter inom
hantverksprogrammet -Textil & Mode.
What´s the good use in a enhance specialization?
A study of the official upper secondary school report regarding
improvement in employment for students in
vocational education –Textile & Fashion
Cecilia
Fagerlind Kroon
Lärarexamen 180hp Lärarutbildning 90hp 2008-03-23
Examinator: Lisbeth Amhag Handledare: Elisabeth Söderqvist
Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilken nytta den nya gymnasieutredningens förslag om ökad specialisering och förbättrad anställningsbarhet1 kan ha för elever inom Hantverksprogrammet –Textil & Mode2. Gällande frågan om bedömningen av en sådan nytta, har fokus i undersökningen i första hand inriktats på vilka krav och önskemål om kompetens som finns inom hantverks- och konfektionsbranschen idag men även i ett framtidsperspektiv. Undersökningen bygger på en kvalitativ forskningsansats med utgångspunkt från ett antal halvstrukturerade intervjuer med olika verksamheter inom hantverk och konfektion. De gene-rella resultaten visar på att kraven för anställningsbarhet inom den mer kvalificerade kärn-verksamheten, ser ut att ligga bortom det grundläggande kunskapsuppdrag som yrkesutbild-ningen inom gymnasiet kan avses ha. Av den anledyrkesutbild-ningen tenderar yrkesutbildyrkesutbild-ningen också kunna få svårigheter i att matcha dessa krav även då en ökad specialisering införs. Utsikterna för anställningsbarhet inom handel och butik, då främst inom mode och konfektion, ser där-emot ut att vara betydligt bättre. Frågan är då vilket syfte och vilken roll ett mer specialiserat program egentligen ska ha när det kommer till förberedelser inför arbetslivet? Resultaten pe-kar i detta sammanhang uttryckligen på att denna utbildning bör få en ännu tydligare placer-ing mitt emellan att vara både yrkesförberedande och studieförberedande. Detta föranleder ett tänkvärt ställningstagande när det kommer till både värderingen av utbildningsinnehåll och marknadsföring mot elever och bransch, men inte minst också förutsättningen för vidare kompetensutveckling efter avslutade gymnasiestudier.
Sökord: yrkesutbildning, yrkesförberedande, hantverksprogrammet, textilutbildning,
gymna-sieutredningen, specialisering, förbättrad anställningsbarhet
1SOU2008:27
2 Denna programinriktning är känd under en mängd olika benämningar beroende på skolor och vald profilinriktning, ex; -Textil &
Innehållsförteckning
Sammanfattning ...2
1 Inledning ...6
1.1 Bakgrund ... 8
1.1.1 Gymnasieutredningens uppdrag... 8
1.1.2 Den nya yrkesutbildningen... 9
1.1.3 APU (Arbetsplatsförlagd utbildning) ... 10
1.1.4 Skolverkets yttrande... 10
1.1.5 En yrkesbransch och ett näringsliv i förändring – Globaliseringen ... 12
1:2 Syfte och frågeställning... 14
1:3 Avgränsning ... 14
2 Litteratur...15
2.1 Yrkesutbildningens kunskapsuppdrag... 15
2.2 Kompetens, lärande och identifikation... 19
2.3 Kompetenskrav inom arbetslivet och ett livslångt lärande ... 20
3 Metod...22
3.1 Allmänt om metod... 22 3.2 Val av metod ... 22 3.3 Urval av undersökningsgrupp ... 23 3.4 Genomförande... 25 3.5 Bearbetning av material ... 253.6 Validitet och Reliabilitet ... 26
3.7 Etiska överväganden ... 27
4.1 Utbildningsnivå och anställningsbarhet ... 28
4.2 Arbetslivserfarenhet och anställningsbarhet ... 31
4.3 Personliga egenskaper och anställningsbarhet ... 35
4.4 Elevpraktik APU(APL) ... 37
4.5 Enskildheter... 39
4.5.1 Nya krav på kunskaper och arbetssätt ... 39
4.5.2 Miljötrenden ... 41
4.5.3 Upplevelser om kunskapsnivåer... 41
4.5.4 Inriktningsspecifika förkunskaper och kunskapsnivåer ... 42
5 Diskussion ...44
5.1 Allmänna reflektioner om undersökningen... 44
5.2 Vilka kompetenskrav ställs inom branschen och hur långt räcker i så fall den gymnasiala kompetensen? ... 45
5.2.1 Anställningsbarhet inom branschen ─ kärnverksamhet respektive butik/handel. ... 45
5.3 Vilket utrymme ges en ”ökad specialisering” i den nya utbildningen? ... 47
5.4 Vilken nytta kan en ”ökad specialisering” ha för eleverna? ... 48
5.5 Hur skulle formen för en ”ökad specialisering” kunna se ut?... 51
5.6 Avslutning och vidare forskning ... 51
6 Källförteckning ...53
6.1 Tryckta källor ... 53 6.2 Elektroniska källor ... 54 6.3 Referensskolor... 547 Bilagor ...55
7.1 Intervju –Temafrågor ... 551 Inledning
Det här examensarbetet bygger på den nya gymnasieutredningens förslag om ökad specialise-ring och förbättrad anställningsbarhet inom de yrkesförberedande programmen på gymnasiet3. I utredningen förespråkas att elever i den nya gymnasieskolan efter 2011 ska kunna tillägna sig en högre grad av specialisering, genom vilken en yrkesexamen och mer erkänd kompetens förespås kunna leda till förbättrad anställningsbarhet. Arbetets utgångspunkt är att undersöka vilken betydelse detta förslag kan ha för Textil & Mode-elever, ute i ett senare arbetsliv. Som blivande karaktärsämneslärare och tidigare yrkesverksam inom konfektionsbranschen blev jag först mycket positiv över att gymnasieutredningen trycker på elevers möjligheter att nå längre än i dag när det kommer till förberedelser för ett yrke. Men samtidigt som detta kändes som ett lyft för utbildningen och mig som lärare, uppkom också vid vidare eftertanke en mängd frågor. Allt tedde sig plötsligt inte lika självklart längre.
Efter industrialismen genomslag på 1940-talet var den svenska textilyrkesutbildningens roll i första hand att förse tekoindustrin med kompetent arbetskraft. Sedan 1970-talet har utbild-ningen dock ställts mot en förändrad yrkesbransch där höga kostnadsnivåer inom den inhems-ka tillverkningen i allt snabbare takt blivit utkonkurrerad av internationell låglöneindustri. Trots riktade insatser från olika håll har branschen tvingats att hitta nya vägar för överlevnad. Den forna tekoindustrin kom på så sätt i parallell med en allt öppnare internationell handel att genomgå en radikal förändring där spetskompetens inom en rad områden som design, mark-nadsföring, management, produktutveckling och logistik blev ett allt viktigare konkurrensme-del. Svensk mode och konfektionsindustri har de senaste 10-15 åren därmed kommit mer och mer att likna en ”kvalificerad tjänstesektor” 4 där arbetstagarna inom kärnverksamheten för-väntas ha väl erkända förkunskaper eller spetskunskaper. Av naturliga skäl ser vissa av dessa krav ut att befinna sig bortom gymnasieskolans kunskapsuppdrag vilket förmodligen också gjort att yrkesutbildningen fått allt svårare att matcha den moderna branschens kompetensbe-hov. Därmed är det möjligt att hävda att dagens Textil & Mode-program kommit att få en allt mer grundläggande utbildningsroll än tidigare. Att arbeta på den nivå så som utbildningen ofta marknadsförs idag, genom exempel och beskrivningar av mer långsiktiga karriärsmål, kräver sannolikt många gånger minst också en eftergymnasial utbildning. En tanke hos mig har just kretsat kring om eleverna, när de söker, verkligen är medvetna om detta trots att ut-bildningen ligger inom yrkesprogrammet? Många elever vänder sig väl ändå hit med förvänt-ningen om att utbildförvänt-ningen ska leda till ett arbete? Dessa viktiga och högst relevanta
3SOU2008:27
ställningar ligger tyvärr utanför ramen för den här undersökningen. Fokus är istället först och främst är inriktat mot vilka faktiska förväntningar om kompetens det finns inom hantverks- och konfektionsbranschen. En frågeställning handlar om hur långt den gymnasiala kompeten-sen så som Textil & Mode-programmet idag är utformat, räcker i förhållande till de krav som ställs på arbetsmarknaden. En annan ställer frågan om en ny mer specialiserad utbildning kan förbättra anställningsbarheten och i så fall till vilken nytta för eleverna? En tredje frågeställ-ning med anledfrågeställ-ning av den gymnasiala yrkesutbildfrågeställ-ningens möjliga räckvidd tar upp om det finns faktiska skäl att ytterligare tydliggöra dess egentliga placering som mer studieförbere-dande? Dessa frågor och resonemang kom att bli upprinnelsen till det här examensarbetet och känns väldigt viktiga för mig som kommande yrkeslärare att söka svar på. Med hjälp av inter-vjuer med nyckelpersoner inom olika verksamhetsområden inom hantverks- och konfektions-branschen är meningen med arbetet att just belysa förutsättningarna för anställningsbarhet såväl inom olika typer av kärnverksamheter som inom butik och handel. För att begränsa dersökningens omfattning till rimlig nivå och för att samtidigt kunna bibehålla en rimlig un-dersökningsbredd har följande branschområden valts ut för intervjuer.
– Hantverksspecialisten (ateljé/skrädderi)
– Produktutvecklande varumärkesleverantör (fristående konfektions företag) – Integrerad detaljist (kedjeföretag inom konfektion)
– Detaljhandeln (concept store respektive kedjebutik)
Det finns anledning att tro att det utöver dessa områden även finns ytterligare branschrelate-rade arbetstillfällen för gymnasiestudenter men som jag med förutsättningarna för detta arbete inte kommer kunna undersöka. Således bör utfallet i undersökningen snarare ses som en gene-rell indikation över branschens tillstånd, än en statisk sammanställning.
1.1 Bakgrund
I detta kapitel presenteras en mycket kortfattad sammanställning över gymnasieutredningens uppdrag och dess förslag både i ett allmänt och mer yrkesutbildningsinriktat perspektiv. Ka-pitlet avslutas med en beskrivning av tekobranschens utveckling och globaliseringen.
1.1.1 Gymnasieutredningens uppdrag
När den nya gymnasieutredningen på uppdrag av regeringen tillsattes i februari 2007 bestod uppgiften i att lägga fram förslag till en ny struktur för en förnyad gymnasieskola med upps-tart 2011. Med i dag gällande lagstiftning samt befintliga läroplan Lpf -94 som utgångspunkt, kom utredningen i sin analys fram till tre övergripande frågeområden att belysa. Den första frågan behandlar utbildningarnas kvalitetsnivå, den andra om behovet av att förtydliga struk-turer och regelverk för alla inblandade i skolans verksamhet och den tredje att
samverkans-funktionen mellan gymnasieskola, avnämare och skolhuvudmän måste fördjupas.5 I
utred-ningsmaterialet vill man framhålla fokus på elevens självklara position som gymnasieskolans ”huvudperson” och därmed också dennes rätt till en kvalitativ utbildning med både tydligt innehåll och tydlig information om vart den ska leda. Ett annat av de grundläggande målen är att samtliga utbildningar ska uppnå en mer jämbördig nivå, det vill säga jämnare kvalitetsnivå och att de redan från start ska präglas av en mer tydlig karaktär och programfördjupning6. En viktig utgångspunkt i strävan om att uppnå en bättre kvalité är förslaget om elevers möj-lighet att nå längre i sin förberedelse inför ett yrke eller vidare studier jämfört med idag7
Upp-draget handlar således både om att ge eleven möjlighet till fördjupade ämneskunskaper men också att förbereda för ett ”aktivt samhällsliv”, det vill säga att eleven ska kunna utvecklas till en fungerande samhällsmedborgare. En annat kvalitetshöjande förslag är att minska antalet valbara kurser för skolorna. Utredaren vill på det här sättet lyfta fram problematiken kring de oändliga variationer av lokala kurser8 som finns ibland dagens nationella program. Situation-en anses skapa både kvalitetsskillnader och otydlighet vilket försvårar situationSituation-en för både elever och avnämare när det kommer till bedömning av utbildningsinnehåll och kunskaps-nivåer. På så sätt underlättas inte heller rekryteringen till näringslivet. För att öka kvalité och skolutveckling på strategiskt nivå föreslår utredaren att tillsätta ett övergripande utvecklings-organ, nationellt råd för utbildning vilket ska vara knutet till skolverket. Detta råd ska exem-pel ansvara för fastställandet av den avslutande examensuppgift som föreslås införas som
5 SOU 2008:27 s.21 6 SOU 2008:27 s.18-19, 177 7 SOU 2008:27 s.27
ytterligare en kvalitetssäkrande faktor inom alla gymnasieprogram. Däröver ska det för varje programinriktning inrättas nationella råd samt för yrkesprogrammen även ett lokalt program-råd. Dessa olika råd ansvarar för utveckling på operativ nivå, varav det nationella programrå-det består av olika intressenter, branschföreträdare och i mån av behov även statliga företräda-re medan de lokala programråden inom yrkesprogrammen även ansvarar för samordningen mellan avnämare och skola9.
1.1.2 Den nya yrkesutbildningen
Yrkesutbildningen ska vara möjlig att bedrivas både som skolförlagd och lärlingsbaserad. De två ingångarna ska väga lika tungt mot varandra och inneha samma mål men ska samtidigt räknas som två olika ingångar för att uppnå en yrkesexamen10. Tyngdpunkten i den nya yr-kesutbildningen ska oavsett ingång ligga vid elevens möjlighet att nå lägre än idag när det gäller förberedelse till ett yrkesområde. Genom en avslutande examensuppgift ska den ökade specialiseringen leda till en erkänd kompetens och förbättrad anställningsbarhet. Den ökade specialiseringen bedömer man inte ska behöva stå i motsats till elevers möjligheter att uppnå grundläggande högskolebehörighet. Dock kommer den ökade yrkesspecialiseringen inte au-tomatiskt ge något utrymme över för de kurser som kommer att vara nödvändiga för allmän högskolebehörighet. Istället förväntas eleven använda det kursutrymme som är tänkt till ele-vens val eller alternativt att läsa utökat program. En motivering till detta förslag är att andelen elever som lyckas uppnå grundläggande högskolebehörighet hittills har varit så låg att förde-larna med en specialisering som istället ger förbättrad anställningsbarhet är övervägande. När det gäller särskild behörighet anser man inte att detta ska kunna garanteras alla elever, utan att vissa elever på vissa yrkesprogram kommer att kunna uppnå denna nivå11.
9 SOU 2008:27 s.23, 331, 387
10 SOU 2008:27 s.33, 42 11 SOU 2008:27 s.394
1.1.3 APU (Arbetsplatsförlagd utbildning)
Arbetsplatsförlagd undervisning (APU) eller Arbetsförlagt lärande (APL) som utredningen nu föreslår den praktikförlagda delen inom yrkesprogrammen heta, kommer även fortsättningsvis bestå av totalt 15 veckor under elevens utbildningstid. Denna yrkespraktiska del i yrkespro-grammen, vilken har så stor betydelse för elevers första möte med arbetslivet, har sedan dess ursprungliga införande 1994 inneburit en svår situation för många utbildningssamordnare att lösa. Historiskt sett har ansvaret att ordna APU-platser enbart legat på skolorna och viljan att ta emot praktikanter har lutat sig helt på yrkesbranschernas välvillighet. Detta har resulterat i att inom de yrkesbranscher där man inte har haft god traditionell samverkan mellan arbetsliv och skola har man varit tvungen att lösa APU-frågan på annat sätt. En lösning har varit att skolförlägga APU:n medan en annan lösning har gjort att APU:n inte haft tillräcklig koppling till elevens yrkesinriktning. I den nya gymnasieutredningen har man ambitionen att involvera näringslivet på ett tydligare och mer aktivt sätt, vilket innebär en strävan om att fördjupa
sam-verkansfunktionen mellan gymnasieskola, avnämare och skolhuvudmän.12 Genom ett
avtals-förfarande med arbetsplatsen ska skolan kunna kvalitetssäkra elevens APL13. Ett stort ansvar gällande kontakten med näringslivet faller på skolorna och skolhuvudmännen själva och i de fall man inte lyckas frambringa APL-platser till alla elever ska man heller inte vara berättigad att hålla sin utbildning. Ett krav som ställs på avnämarna är att det ute i verksamheten ska finnas en utbildad handledare vilken har ansvaret för eleven på plats. Denne person ska ha genomgått en av skolan kvalitetssäkrad handledarutbildning. En kontaktperson hos skolhu-vudmannen ska ansvara för kontakterna mellan skola, näringsliv och elev och ska i samråd med de två första sätta betyg på eleven. Dessa förslag till trots lyfter man i utredningen fram att problematiken kring att få tag på intresserade verksamheter och handledare fortfarande kvarstår. En lösning föreslår man dock kan vara att utgå med någon sorts ersättning till avnä-marna och ansvaret för ersättningsfrågan föreslås i detta fall ligga på skolhuvudmannens bord.14 I utredningen framställs avnämarna som positiva till en lösning på ekonomisk grund.
1.1.4 Skolverkets yttrande
Det kan även vara av intresse att ta del av skolverkets yttrande gällande gymnasieutredning-ens förslag. I det här fallet har ett urval av kommentarer gjorts vilka på ett eller annat sätt kan vara av intresse för undersökningen. I skolverkets yttrande över gymnasieutredningen15, som framlades i augusti -2008 bifaller man i huvudsak utredningens förslag om en kvalitetsskärp-ning inom gymnasieprogrammen, därav även skärpkvalitetsskärp-ningen av behörighetskraven gällande
12 SOU 2008:27 s.21 13 SOU 2008:27 s. 17, 28-29 14 SOU 2008:27 s. 48, 391
antal godkända ämnen (från grundskolan) vid ansökan till gymnasiet. Samtidigt finns det en del påpekanden, bland annat om att det är lite hänsyn tagen till behovet av förnyelse och att det finns en mängd inlåsningseffekter, speciellt bland yrkesprogrammen. Dessutom anser skolverket att man i utredningen helt har uteslutit tjänstemannaperspektivet inom yrkespro-grammen. Andra kritiska synpunkter är att det saknas ett beaktande kring skolans bemötande av den ökande globaliseringen samt att varken frågeställningar kring EU: s nyckelkompeten-ser eller hållbar utveckling berörs16.
Inom yrkesprogrammen och i synnerhet det program, som ligger till grund för författarens undersökning, HP – ”Textil och Mode” föreslår skolverket en inriktningsändring. Den inrikt-ningen inom Hantverksprogrammet som i utredinrikt-ningen föreslås heta ”Skrädderi” är skolverket kritisk till eftersom det i arbetslivet anses finnas en större efterfrågan av en bredare kunskaps-bas när det gäller exempelvis modern sömnad och design. Därav är inriktningen ”Skrädderi” för smal. Dessutom är tillgången på APL platser inom just skrädderi otillräckligt. Skolverket förordar istället att alla de skolor som idag har olika specialiseringar samlas under beskriv-ningen ”Mode och design” och att det under detta ”paraply” kan finnas flera former av yrkes-utgångar varav skrädderi kan vara en17. I det fallet vill skolverket även påpeka det viktiga i att inte heller vilseleda inför gymnasievalet genom att använda en yrkesbenämning som inte rim-ligtvis kan uppnås genom gymnasieskolan. På så sätt vill skolverket trycka på hur viktigt det är att också tydliggöra innehållet inom alla program eftersom vissa av dem kräver fortsatt lärande i praktik eller lärande på eftergymnasial eller högskolenivå innan eleverna kan uppnå reell anställningsbarhet.
15 Skolverket (2008) Yttrande Dnr: 02-2008:1699 s.1
16 Skolverket (2008) Yttrande Dnr: 02-2008:1699 s.31 17 Skolverket (2008) Yttrande Dnr: 02-2008:1699 s.15
1.1.5 En yrkesbransch och ett näringsliv i förändring – Globaliseringen
I en allt mer ökande globalisering och knivskarp konkurrens har många företag inom Svensk textil och konfektionsindustri allt sedan 70-talet tvingats till en rad anpassningsstrategier18. Trots riktade insatser inom den inhemska tekoindustrin har branschen allt eftersom tvingats hitta nya vägar för överlevnad. Den svenska tekoexporten har trots detta kommit att utvecklats mycket framgångsrikt och är idag en av de största exportnäringarna i Sverige; 15,4 miljarder, 2005 och 17,7 miljarder (varav kläder 9,9), 2007. Detta tål att jämföras med andra stora ex-portnäringar som pappersmassa; 14,4 miljarder 2005 eller järnmalm; 8,4 miljarder 200519. En strategi för tekoindustrin har varit att förlägga produktionen i låglöneländer, antingen ge-nom egen fabrik eller gege-nom att köpa produktionstjänster, vilket är det vanligaste. Förutom att få ner lönekostnader har motiven också bestått av möjligheten i att bredda det egna produkt-sortimentet med inhemskt tillverkning av lågprisalternativ. Ett annat motiv är att utflyttningen ibland kan har varit enda lösningen för att kunna nå ut med egna produkter på en ännu oeta-blerad marknad20. Nyberg21 beskriver att förutom fördelen med att vara nära en potentiell tillväxtmarknad kan ett annat viktigt motiv för svenska företag i allmänhet också vara att få tillgång till rätt kompetens. Låglöneläget hävdar författaren kommer därför inte i framtiden vara det främsta skälet till utflyttning av verksamheter utan att just närheten till rätt marknad och rätt kompetens kommer vara det viktiga. Lite större globalt verksamma företag kommer på det här sättet att välja de platser i världen som passar bäst för de olika egna behoven. En annan tydlig överlevnadsstrategi för tekoföretagen har varit utvecklingen mot specialise-ring och då inte bara mot produkter utan även mot att kunna tillhandahålla ett mervärde för kunden utöver produkterna. Mervärden som å ena sidan kan utgöras av produktkvalitet, de-sign/formgivning, funktion eller miljöställningstaganden i produkt och produktion, eller å andra sidan en tjänstefierad service där företagen exempelvis intygar kvalité i leveranser, till-handahåller kundcentrerad service eller involverar kunden i produkt- utvecklingsarbetet22. Textilbranschens olika verksamhetsområden kan delas in i tre övergripande områden, det som brukar kallas för textilbranschens tre ben; mode & konfektion, inredningstextil samt teknisk textil. Teknisk textil har kommit att bli en av de viktigaste ”benen” och står för nästan halva det svenska produktionsvärdet inom teko. Ett annat snabbväxande område är utvecklingen av ”smart textiles” vilket förutspås bli ett av de stora forskningsområdena framöver23 18 Cele (2007) s.69-70 19 (www.teko.se) 20 Cele (2007) s.69-70 21 Nyberg (2007) s.12 22 Cele (2007) s.69-70 23 Smarttextiles (Artikel, 2008-11-25)
tionen av produktions-outsourcing och specialisering har ofta lett till att företagen har valt att behålla produktutveckling, design och marknadsföring kvar i Sverige24. Denna bild förstärks i Nybergs25 redogörelse för den allmänna situationen inom svensk tillverkningsindustri.
En annan konsekvens och tillika strategi för konkurrenskraft är att företag framförallt inom mode och konfektion väljer att vara aktörer i hela textilvärdekedjan, från produktion till för-säljning. På så sätt finns det utrymme till kontroll av alla delar, från produktion till kvalité och distribution. Dessutom får man en direkt kanal till slutkunden. Vissa företag har egna kedje-butiker medan andra har Flagship stores/Concept stores26 (vid ex näthandel), vilken har till syfte att fungera som både marknadsförings- och säljkanal. En annan lösning är shop-in-shops d.v.s. en säljyta i exempel en fristående butik där varumärkesleverantören säljer sitt eget mär-ke27 Framtidens svenska konfektionsarbeten kommer främst att koncentrera sig till textil- företagens kärnverksamheter som utgörs av (utan inbördes ordning) logistik, design, produkt-utveckling, miljökunnande samt marknadsföring28.
Till sist men inte minst har miljöställningstaganden kommit att bli ett allt mer värdefullt kon-kurrensmedel. Västvärldens utflyttning av textilproduktion har kommit att bli ett stort miljö-problem för många utvecklingsländer. Textilindustrin är en av de mest kemikalieintensiva industrier som finns, mycket tack vare bomullen (hälften av alla kläder som tillverkas i värl-den är av bomull). För ett kilo förädlade textilier går det i genomsnitt åt ett kilo kemikalier29 Mer är 120 miljoner människor i världen är beroende av bomullsproduktion och textilindustri för sin försörjning. Som en följd av miljökonsekvensexponeringen har en allt mer medveten konsument reagerat och ställt företagen i en ny position. Detta har fått till följd att framtag-ning av miljömässigt och etiskt ansvarsfullt producerade textilier och kläder har fått ett tydligt uppsving de senaste åren. Även de stora klädkedjorna har hoppat på tåget men fortfarande är miljötrenden mest synlig hos mindre företag och nyetablerade designers30.
24 Cele (2007) s.69-70
25 Nyberg (2007) s.13
26 Se vidare förklaring i metodavsnittet 27 Hedén & McAndrew (2005) 28 (www.teko.se)
29 Råd och Rön (2003) nr 5, Dina kläder 30 Åker Zeander (2007) s.3-6
1:2 Syfte och frågeställning
Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilken nytta den nya gymnasieutredningens förslag om ökad specialisering kan ha för elever inom Hantverksprogrammet – ”Textil & Mode”. För att kunna bedöma nyttan av en specialisering, är arbetet fokuserad på undersök-ningen om vilka krav och önskemål som finns gällande utbildningsnivåer och arbetslivserfa-renhet i ett antal verksamheter inom hantverks- och konfektionsbranschen. Följande fråge-ställningar har använts;
• Vilken kompetens respektive kompetensnivå efterfrågas i realiteten inom branschen och hur långt räcker i så fall den gymnasiala kompetensen så som programmet är ut-format idag?
• Kan en ny mer specialiserad utbildning förbättra anställningsbarheten och i så fall till vilken nytta för eleverna?
• Finns det något skäl med anledning av arbetsmarknadens förutsättningar att tydliggöra utbildningens egentliga placering som både yrkes- och studieförberedande?
1:3 Avgränsning
För att kunna hantera undersökningen inom de förutsatta ramar som finns till förfogande har det gjorts ett antal avgränsningar. Undersökningen är härvid koncentrerad till verksamheter som rör beklädnadsområdet då merparten av hantverksprogrammets textila programgrenar i första hand vänder sig till denna marknad. I undersökningen kommer det inte heller läggas något särskilt fokus på den kommande lärlingsutbildningens förutsättningar utan arbetet är i första hand inriktad på en beskrivning av programmets allmänna förutsättningar i ett senare arbetsliv oavsett ingång. Skolverket har i sitt yttrande31 om gymnasieutredningen föreslagit att hantverksprogrammets textila och konfektionella gren i dess nya form efter 2011 bör samlas under beskrivningen HV – ”Mode & Design” för att på ett bättre sätt kunna spegla en relevant bredd och ett adekvat innehåll. I detta examensarbete valt jag valt att använda beskrivningen HV –Textil & Mode som ett samlingsnamn för de många lokala inriktningar som finns idag exempelvis, -Textil & Konfektion32, -Textil & Design33 och -Mode & Kläder34.
31 Skolverket (2008) Yttrande Dnr: 02-2008:1699 32 HP -Textil & Konfektion: Jacobskolan, Hässleholm 33 HP -Mode &Kläder: Rönnowskaskolan, Helsingborg
2 Litteratur
I detta kapitel tar jag min huvudsakliga utgångspunkt ifrån Lpf-94 och Lindbergs utvecklings- kategorier och lärandepraktiker för att kunna ge en bild av hur kunskapsuppdraget i den post-moderna yrkesutbildningen i realiteten ser ut idag. Samtidigt ringar jag in begreppet kompe-tens i ett lärandeperspektiv för att i slutet av kapitlet koppla detta till det moderna näringsli-vets förutsättningar.
2.1 Yrkesutbildningens kunskapsuppdrag
I läroplanen för gymnasieskolan, 1994 (Lpf -94) 35 beskrivs att en av huvuduppgifterna för skolan ska vara att dels överföra värden och förmedla kunskaper men också att förbereda ele-ver för att arbeta och ele-verka i samhället, det vill säga att eleele-verna också ska kunna bli funge-rande samhällsmedborgare. Detta innebär att gymnasieskolan har ett flerdelat ansvar i sitt uppdrag. Det står även under rubriken ”Kunskaper och lärande ” i läroplanen att skolan inte på egen hand har möjlighet att förmedla alla de kunskaper som eleverna behöver i arbetslivet efter avslutad skolgång, utan att man inom dess ramar ska försöka skapa de bästa ”betingel-ser” som går. Huruvida i vilken bemärkelse begreppet ”betingel”betingel-ser” går att tolka är mycket öppet, men som ett exempel nämns att skolan tillsammans med det arbetsliv som eleven mö-ter under sin skolgång ska vara ett sätt till förberedelse36. I det här fallet har den nya
gymna-sieutredningen som mål att gå ett steg längre när det kommer till nivå av förberedelse trots att utgångspunkten fortfarande bygger på den befintliga läroplanen Lpf-94.
Ett annat uppdrag som skolan ansvarar för är att förbereda eleverna i att kunna ”orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt”. För att kunna behärska detta beskrivs det som viktigt med förmågan att tillägna sig och använda ny kunskap genom träning i kritiskt tänkande, analys och bedömning37. Detta skulle kunna ses i meningen av att behärska olika former av redskap. I sammanhanget beskriver Säljö38 att den digitala utvecklingen och den variation av informationsutbud som finns idag har skapat en stark fram-växt utav nya former av medierande redskap. Däribland har skriftspråket, som är ett av de viktigaste verktygen, kommit att påverkas till det mer komplexa vilket i sin tur lett till föränd-rade krav på sättet att skapa mening och innebörd. Lindberg39 lyfter också fram skriftspråkets förändrade roll för lärandet men syftar inte i första hand på generella läs och skrivkunskaper utan skriftspråkets användning som redskap i en yrkesutövning (med innehåll av olika sorters 35 Lpf -94 Lärarens handbok (2005) s.39 36 Lpf -94 Lärarens handbok (2005) s. 40 37 Lpf -94 Lärarens handbok (2005) s.39 38 Säljö (2005) s.218 39 Lindberg (2002) s.77
texter) och som medel i en social lärandeprocess. Säljö40 menar att lärandet på det här sättet kommit att bli mer av en designskapande process än reproduktion. De nya verktygen vilka lett till förändrade uppgifter i arbetslivet har också förändrat yrkesutbildningen som lärandeprak-tik beskriver Lindberg som ett resultat av sin forskning41. Yrkesutbildningen har därmed kommit att genomgå en teoretisering till både innehåll och redskap, vilket i sin tur lett till mer abstrakta uppgifter varav många är datorbaserade som exempel styrning och övervakning av processer, följa informationsflöden eller göra simuleringar. Det oändliga antalet medierande redskap orsakar också en situation vilken gör att individer inte rimligtvis kan behärska mer än ett urval av dem. Därför har det blivit allt svårare att avgöra var en person kommer att hamna i en yrkeskarriär och vilka redskap denne kommer att behöva. Den institutionaliserade utbild-ningen är av den anledutbild-ningen därför nödgad att skapa en bredare kunskapsbas för utveck-lingsbara färdigheter som exempel förståelse, urskiljning, tillämplighet, meningsbyggnad och konsekvensbedömning liknande metakognitivt tänkande istället för att lära ut specialiserad
kunskap42. I Lindbergs forskning om yrkesutbildningens förändring framkommer i första
hand tre dimensioner av uppfattningar kring yrkesutbildningens kunskapsuppdrag. De olika dimensionerna är indelade i en yrkesförberedande nivå, en nivå som hanterar uppdraget att utveckla eleven inför ett fortsatt lärande efter skolan samt en sista nivå som beskriver uppdra-get att förbereda eleven som samhällsmedborgare. Häri får lärandeaspekten av APU (APL) tolkas som inräknad under alla kategorier.
Kategori 1 ”Preparation for the vocation” speglar uppdraget i att förbereda eleven inom sitt
valda yrkesområde. En homogen uppfattning gällande frågan om yrkesförberedelsenivå är att
40 Säljö (2005) s.121-122 41 Lindberg (2003) s.68-70, 75
Abilities to develop
Preparation for the vocation
For becoming acquainted with the aspects of knowing within the vocation.
- To use an choose common tools, materials, methods and techniques. - To participate in vocational discussions
- To independently plan and perform common assignments to assess the situation & adjust the work.
- To work accordingly to the standards - To assess one´s own work and others.
PROGRESSION
Preparation for further learning
For becoming acquainted with the aspects of knowing within the vocation.
- For following the development of knowledge within the vocation. - For going into re-training - For going into further education
Preparation for citzen-ship
For independent decisions and control
- Literacy - Numeracy
Kategori 1 Kategori 2 Kategori 3
Källa: Lindberg (2003) Article: Vocational Knowing and the Content in Vocational Education s.11.
yrkesutbildningen har en grundläggande funktion och att det inom ramen för denna, många gånger inte finns förutsättningar att uppnå ett färdigt yrkeskunnande. Dock ses målet som att eleverna ändå ska kunna ta del av de huvudsakliga kunskaperna när det gäller exempel an-vändning av redskap, kunskaper om material, förmågan att hantera yrkesspråk, metoder, pla-nering och organisation inom yrkesområdet. Den kunskap som sedan ligger utanför kun-skapsuppdraget förväntas arbetslivet medverka till. Lindberg summerar uppfattningarna kring kunskapsnivåer på följande vis vilket skulle kunna tolkas ur meningen att eleverna ska inför-liva både en kunskapsintroduktion och en känsla för sitt yrke.
“ As a summery, in order to be prepared for working life the students need to learn the ways of thinking, talking and working within the vocation.”43
Ett sätt att uppnå ett flerdimensionellt lärande på, är enligt Lindberg44 att arbeta med kunskap ur flera olika perspektiv vilket också ger utrymme för infärgning. Härvid definierar denne tre typer av lärandeperspektiv så som skoluppgifter, yrkesuppgifter och simulerade uppgifter 45.
Skoluppgifterna kan i detta sammanhang tolkas som den förståelse eller färdighet som elever
skapar genom att läsa, skriva eller undersöka hur något är beskaffat, konstruerat eller funge-rar. Redskapen omfattas av såväl fysiska som intellektuella verktyg så som skolböcker, yrkes-texter el. modeller. Yrkesuppgifterna är kopplade till resp. yrke vilka kan utgöras av exempel-vis kundarbeten, reparering, eller service av repetitiv karaktär. I de simulerade uppgifterna kan det ingå både skol- och yrkesuppgifter. Här handlar det om att pröva kunskaper (för hand eller på dator) innan ett fysiskt arbete utförs för att sedan kunna bedöma konsekvenser och sammanhang i diskussion med andra. Redskapen kan här utgöras av så väl datorprogram som manualer och arbetsinstruktioner.
Kategori 2 ”Preparation for further learning” återger det uppdrag för vidareutveckling som
grundlägger de enskilda elevernas valmöjligheter efter avslutade studier. Här förväntas ele-verna uppnå mer och mer självständighet och allt eftersom arbeta med mer komplexa uppgif-ter samt öka medvetenheten kring yrkesrelauppgif-terade och ekonomiska val och genomföranden. Yrkeselever kommer genom denna process därmed utveckla olika förutsättningar och färdig-heter vilket i sin tur leder till vidare val som att gå direkt till yrkesarbete, vidareutbildning eller fullständig omskolning.
42 Säljö (2005) s.218, 236-240
43 Lindberg (2003) Article: Vocational Knowing and the Content in Vocational Education. s. 11-12 44 Lindberg (2003) s.69-70
Kategori 3 ”Preparation for citizenship” beskriver de förmågor gällande tillräckliga läs och
skrivfärdigheter samt matematikkunskaper som är nödvändiga att besitta för att fungera som självständig samhällsmedborgare. I det här fallet har både kärnämnen och yrkesämnen samt förmågan till infärgning mellan dessa stor betydelse för elevers utveckling.
Det går enligt Lindberg46 också att se yrkesutbildningen som ett möte eller sammansmältning av olika kulturer eller praktiker vilka består av kärnämnen, karaktärsämnen och arbetslivet. Vissa praktiker överlappar således varandra medan andra är fristående. Skoluppgifter kan exempel ses som en fristående del inom karaktärsämnena medan yrkesuppgifter och den ar-betsplatsförlagda utbildningen (APU) befinner sig i överlappningen mellan arbetsliv och ka-raktärsämnen. De simulerade uppgifterna rör sig fritt mellan fälten arbetsliv och karaktärsäm-nen.
När det handlar om infärgning av ämnen, vilka också kan representera kunskapsföreningen mellan praktik – teori, kan dessa också röra sig mellan de olika fälten beroende på karaktär. Vissa uppgifter är följaktligen kontextualiserade i kärnämnet medan andra är en blandning av karaktärs och kärnämnet (exempel arbetsbeskrivningar). En tredje variant utgörs av en sam-mansmältning av såväl kärn- som karaktärsämnet och arbetslivet (mitten fältet). Ett exempel på detta kan vara när en övergripande modell för arbetslivet integreras i undervisning (exem-pel som miljöstyrning).
Som yrkeslärare kan det vara svårt att bedöma vilka reella kunskaper som krävs av studenter när de kommer ut i arbetslivet. Inom textil och konfektion är utbudet av företag och verksam-heter stort, å ena sidan kan det handla om ren hantverkskunskap och å andra sidan industriell produktion. Dessutom är variationen gällande utvecklingsgrad och traditionsbundenhet stor. Enligt Lindberg47 har ett av yrkesutbildningens stora dilemman alltid varit att den måste kun-na hantera både det gamla och det nya. Ett av skolans uppdrag måste därför vara att utbilda för anställning inom olika typer av verksamheter. Därmed finns också ett behov av att förbe-reda elever längre i sin yrkeskunskap än vad som är aktuell kunskap just nu. Lindberg
46 Lindberg(2003) s. 80-81 47 Lindberg(2003) s. 67-68, 76
terar utöver detta i enlighet med Lpf-94 att skolan också måste ansvara för kunskaper som både förbereder för ett fortsatt lärande (både i formella eller informella sammanhang) och för funktionen som samhällsmedborgare.
2.2 Kompetens, lärande och identifikation
När det handlar om begreppet kompetens menar Illeris48 med grund från Jorgensens49 defini-tion att detta i formen av kvalifikadefini-tion kommit att få en bredare betydelse. Medan man histo-riskt sett med kvalifikationsbegreppet enkom åsyftade kravet på konkreta kunskaper och fär-digheter menar Illeris omvänt att utgångspunkten idag i första hand ligger på det personliga planet och att de konkreta kvalifikationerna istället kompletterar för uppnåelse av kompetens. Därmed går det enligt denne också att se en tydlig koppling till dagens organisations och ma-nagementtänkade. Illeris ringar in lärandets betydelse för en kompetensutveckling genom att å ena sidan peka på ”(bakåtriktade) relevanta erfarenheter”, ”(samtida)” samverkansrollen i tolkningen mellan tidigare erfarenheter och ny teoretisk kunskap samt den ”(framåtriktade)” reflektionen och perspektivisering. Å andra sidan när det handlar om personliga egenskaper, betydelsen av bakgrund och personhistoria i förhållande till förståelse och meningsbyggande. Till sist nämns även betydelsen av det ständiga samspel som finns mellan det individuella och sociala sammanhanget. Med utgångspunkt från Illeris resonemang om kompetens och Lind-bergs forskningsresultat gällande olika lärande perspektiv känns det naturligt att dra en paral-lell till Vygotskijs teorier om socialkulturellt lärande50 inom vilket lärande och utveckling sker genom kommunikation i social interaktion. I samverkan med andra och genom det inre samtalet kan en successiv förtrogenhet med fysiska och intellektuella redskap (inom vilka språket är av största betydelse) ge individen nya erfarenheter och vidare reflektion. På så sätt vidgas det som Vygotskij kallar individens utvecklingszon till att bli en ständigt pågående (meningsbyggande) process. Det är i denna process inom ramen för ett samhälle och en kultu-rell tradition som individen formas och kan utveckla egen kunskap och därmed individuell kompetens. Som ett första led i strävan efter att skapa sig kompetens inom ett område kan identifikationsprocessen med frågan om vad man vill, vilken riktning och vad man vill satsa på, vara av allra största vikt. Att uppnå en identitet är enligt Evenshaug och Hallen51att ha utforskat sin person och svarat sig själv på vem man är, vilka mål man vill uppnå, vilka värde-ringar och attityder man vill stå för, men även att ha skapat sig en insikt i att mål kan föränd-ras och utvecklas allt eftersom nya erfarenheter görs. Med Meilman (1979) som källa
48 Illeris (2007) s.160-162 49 Jorgensen (1999):4 50 Säljö (2005) s.127
ver Evenshaug & Hallen att identitetsprocessen tenderar att ta längre och längre tid och att de flesta identitetsförändringar inte sker förrän i slutet av tonåren vilket leder till att många indi-vider inte har bildat någon fast identitet före 20-års ålder. Av olika orsaker finns det även många individer som fortsätter sin identitetsprocess genom hela vuxenlivet.
2.3 Kompetenskrav inom arbetslivet och ett livslångt lärande
I samarbetsprojektet Framtidens näringsliv52 pekar författarna på att nivån av kompetens inom näringslivet kommer vara en av de enskilt viktigaste konkurrensfördelarna i framtiden, såväl nationellt som globalt. En marknad med allt högre grad av konkurrens leder till ständig ut-veckling av produkter, tjänster, koncept, organisation och arbetsformer vilket i sin tur kräver en förändrad kompetens inom företagen. Det har på det här sättet skett förändringar i synen på vad som kan skapa utvecklingsvärden i företagen beskriver Blomgren och Larsson53. Därmed har tjänstefieringsbegreppet kommit att bli ett nytt uttryck för den effektiviseringsprocess (förfining och uppgradering) som skett inom organisation och styrning vilket kan handla om allt från kvalitetsstyrning till miljöaspekter. Detta ställer i sin tur nya krav på arbetstagarna. Den forna tekoindustrin har på liknande sätt kommit att just genomgå en radikal förändring där frågor kring effektivisering och spetskompetens inom exempel design/produktutveckling, marknadsföring, management, och logistik har kommit att bli ett allt viktigare instrument för framgång. Svensk mode och konfektionsindustri har som följd av detta de senaste 10-15 åren just kommit att få karaktären av en kvalificerad tjänstesektor vilket många gånger förutsätter väl etablerade förkunskaper hos sina arbetstagare54. När fokus riktas på lärande och kompe-tensutveckling inom näringslivet menar Illeris55 att det finns en grundproblematik kopplad till
det huvudsakliga målet för företag att producera varor och tjänster och inte lärande. Tenden-sen lutar därför åt att företag i pressade situationer i allt större grad nedprioterar läroinsatser för de egna arbetstagarna vilket också rimligtvis påverkar situationen när det gäller praktikan-ter. Detta kan i många aspekter spegla skolornas problemsituation när det kommer till anord-nandet av APU (APL)-platser. I Lpf -94 återfinns en beskrivning om att skolan i viss mån lutar på elevernas möte med arbetslivet när det kommer till uppdraget om att förbereda till ett liv efter skolan. Därav bör det också finnas en stor drivkraft i en ny gymnasiereform att uppnå förbättringar när det kommer till etableringen av kontakter och hanteringen av APU(APL)-placering.
51 Evenshaug & Hallen (2001) s.309-312
52 Blomgren & Larsson (2007) 53 Blomgren & Larsson (2007) s.25 54 Cele (2007) s.62
Ett näringsliv i ständig förändring fodrar såväl arbetstagare i kontinuerlig omskolning som arbetstagare som har förmåga att i större utsträckning byta arbeten. Därav kommer det
livs-långa lärandet i ett framtida arbetsliv att bli en mycket viktig faktor både för den enskilda
individen och för intressenterna inom näringslivet56. I det här fallet bär gymnasieskolan ett stort ansvar i att eleverna genom sina studier kan skapa sig en ”grund för livslångt lärande”57. Kommun och stat förväntas tillsammans kunna åstadkomma en god uppbyggnad av ett system som kan gynna det livslånga lärandet både på formell och informell nivå58. En oro i
samman-hanget rör dock avsaknaden av den reella möjligheten att i det livslånga lärandet kunna varva studier med arbete så som det ser ut idag. Därav måste det även till alternativa lösningar och komplement för kompetens-försörjning vilket ett tätare samarbete och utbyte mellan företag exempel i kund och leverantörsled eller genom företagsnätverkande kan ge59. I ett förebyg-gande syfte föreslår Sahlström60 när det kommer till livslångt lärande kontra yrkesarbete ett antal förslag och scenarier om hur situationen kan avhjälpas. En lösning är att utbildningarnas arbetssätt och arbetsformer i första hand anpassas efter individernas förutsättningar och behov vilket innebär att det måste till olika typer av lärandeformer som exempel distansutbildning, nätbaserat-, teknikbaserat eller klassrumsbaserat lärande. Lämpliga utbildningsaktörer nämns som Vuxenskolan, Ky, PU och Högskolorna men även det utbud av privata utbildningssam-ordnare som vuxit. Även om samhället har en skyldighet att skapa förutsättningar till vidare lärande så ligger ett stort ansvar på individerna att själva vilja och inse fördelarna med ett livslångt lärande som konkurrensverktyg. Gällande finansieringsfrågan finns förslaget om en form av statligt skattesubventionerade kompetenskonton där varje löntagare genom bidrag kan spara inför framtida kompetensutvecklingsbehov. På så sätt kan individen självständigt styra över formen för sin kompetensutveckling61. Ett livslångt lärande handlar inte bara om den kunskap som fås genom utbildningssystemet utan även den kunskap som individen tar till sig i arbetslivet det sk. informella lärandet. På den punkten föreslås att i framtiden skapa ett fungerande internationellt valideringssystem där denna ”tysta” kunskap kan giltigförklaras på ett mer formellt sätt.
56 Blomgren & Larsson (2007) s.29 / SOU 2001:46 s.81-85 57 Lpf-94 Lärarens handbok (2005) s. 39
58 SOU 2001:46 s.81-85 59 Nyberg (2007) s.88 60 SOU 2001:46 s.81-85 61 SOU 2001:46 s.8a
3 Metod
Som metod i det här examensarbetet har jag valt att arbeta med en kvalitativ forskningsansats med utgångspunkt från ett antal halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna har gjorts med ett urval av personer vilka representerar undersökningens utvalda verksamhetsområden.
3.1 Allmänt om metod
Den kvalitativa forskningsmetoden bygger på ett fenomenografiskt förhållningssätt där män-niskors beskrivning (upplevelser) av ett fenomen tillvaratas och analyseras. Beskrivningen av en uppfattning är således ett centralt tema inom fenomenografin och hanteras vanligtvis ge-nom öppna personintervjuer. Av den anledningen använder sig författaren av en induktiv ana-lysmetod, det vill säga att materialet ordnas och kategoriseras utifrån de mönster och enskild-heter som går att urskilja62 En av huvuduppgifterna är att försöka förstå innebörden och
me-ningen i det som sägs. För att öka trovärdighet och giltighet är det därför viktigt att försöka fokusera på beskrivningen av specifika situationer och personers handling, istället för allmän-na åsikter63.
3.2 Val av metod
I och med syftet att undersöka gymnasiestudenters förutsättningar inom arbetslivet föll det sig naturligt att samla empiriskt material i form av samtal med människor. Valet föll därmed på att genomföra ett antal halvstrukturerade intervjuer med stöd utifrån förutbestämda temafrå-gor.Utifrån dessa frågor har sedan intervjupersonerna fått tala fritt och anpassat med hänsyn till respektive verksamhetsområde. Syftet med valet av denna intervjuform var att kunna för-tydliga både fakta och upplevelser. Med begreppet fakta menas i det här fallet exempel en persons utbildnings bakgrund eller arbetslivserfarenhet och med begreppet upplevelser menas vad personerna upplever fungerar inom sin verksamhet. Ett annat syfte med intervjuerna är att försöka förstå dolda meningar som kan visa sig ha stor betydelse för arbetets frågeställningar.
62 Patel och Davidson (2003) s.33
3.3 Urval av undersökningsgrupp
Antalet intervjuer i en undersökning uppgår enligt Kvale64 vanligtvis till mellan 15 +/- 10 stycken. Många gånger höjs det kritiska röster över att antalet intervjuer i kvalitativa under-sökningar ofta är för få, vilket då skulle kunna orsaka svårigheter i att generalisera resultatet. I sammanhanget menar dock Kvale att det i första hand bör vara behovet och syftet som ska styra antalet intervjuer i en undersökning. Då det är aktuellt med mer djupgående intervjuer kan det dessutom vara mer motiverat med ett färre antal intervjuer då det kan öka chansen att kunna tränga in i materialet. Eftersom syftet med denna undersökning är att just skapa en lite djupare förståelse för upplevelser och vad som fungerar i en verksamhet kan det med stöd utifrån Kvale vara motiverat att endast genomföra ett mindre antal intervjuer. Trots det mind-re antalet intervjuer är det samtidigt viktigt att kunna bibehålla en så rimlig undersöknings-bredd av verksamheter som möjligt. Med anledning av detta har följande urval av lämpliga aktörer inom hantverk/skrädderi och konfektion gjorts med utgångspunkt från Hedén och McAndrew65.
– Hantverksspecialisten (ateljé/Skrädderi)
– Produktutvecklande varumärkesleverantör (fristående konfektions företag) – Integrerad detaljist (kedjeföretag inom konfektion)
– Detaljhandeln (concept store respektive kedjebutik)
De fyra enskilda intervjuerna är var och en kopplad till ett eller två verksamhetsområden
enl. ovan förteckning. Anledningen till att en intervju kan företräda flera områden är att före-tagen är integrerade inom såväl framtagningen av kläder (produktutveckling och produktion) som i detaljistledet med egna butiker (exempelvis Kedjebutik eller Concept store). Därav är det möjligt att undersöka ett företag ur olika verksamhetsperspektiv. Undersökningen är dels inriktat på förutsättningarna för anställningsbarhet inom respektive kärnverksamhet vilket hos hantverksspecialisten innebär den huvudsakliga kundorienterade verksamheten och hos kon-fektionsföretagen de tjänsteformer inkl. assistenttjänster som återfinns inom avdelningen för produktframtagning det vill säga ex. design, mönsterkonstruktion, inköp och produktuppfölj-ning. Det andra undersökningsområdet omfattar hur anställningsbarhet värderas inom
detal-jistledet (butik). På nästa sida återfinns en lite kortare presentation och beskrivning av
inter-vjupersonerna inom respektive verksamhetsområde.
64 Kvale (1997) s.97-98
……….. – Hantverksspecialisten (Ateljé/Skrädderi)
Intervjuperson M är född på slutet av 60-talet och är både dam och herrskräddare. M har
tidigare under sin karriär arbetat ett antal år på frilansbasis (i egen verksamhet) för olika skräddare men har sedan ett par år tillbaka en anställning inom teaterområdet.
Intervjuperson A är också född i slutet av 60-talet och är skräddarmästare. A är sedan många
år tillbaka ensam ägare till en ateljé/skrädderi i vilken hon arbetar aktivt i. A har inga anställ-da men tar emot praktikanter då tillfälle ges.
………..
– Produktutvecklande varumärkesleverantör (Fristående konfektions företag)
Intervjuperson V är en av två ägare till ett relativt nystartat lite mindre företag som säljer
kläder både via nätet och genom den egna centralt belägna konceptbutiken. Konceptbutiken fungerar som en verklig säljarena där kunden kan bekanta sig och göra sig förtrogen med fö-retagets varumärke innan denne köper via nätet66.
……….. – Integrerad detaljist (Kedjeföretag inom konfektion)
Intervjuperson R utgörs av en representant (personaladministratör) för ett större kedjeföretag
inom mode & konfektion. Företaget har ett 100-tal svenska butiker där de marknadsför och säljer såväl egna som inköpta märken.
……….. – Detaljhandeln (Concept Store respektive Kedjebutik)
Intervjuperson V Konceptbutik. (Concept Store) Typ av fysisk butik där varumärket
mark-nadsförs och säljs i direkt möte med kunden.
Intervjuperson R (Kedjebutik) Typ av butik där såväl egna som andras varumärken
mark-nadsförs och säljs.
………..
66 Hedén och McAndrew (2005) s.61
3.4 Genomförande
Intervjupersonerna kontaktades i första hand genom mail i vilket också temafrågorna bifoga-des. Flertalet större kedjor undanbad konsekvent intervjuer av studenter men efter några för-sök fick författaren upp en kontakt som ställde sig positiva till medverkan. Bortsett från detta var intresset för medverkan från övriga kontaktade verksamheter mycket god. Efter upprättad kontakt med aktuella intervjupersoner bestämdes via telefon eller mail en tid för intervju. Alla intervjuer utom en som utgjordes av en telefonintervju (R), genomfördes mellan fyra ögon. Intervjun med temafrågorna som grund anpassades till respektive intervjupersons verksamhet, därav kom också intervjutiden att variera mellan 30-45 min.
3.5 Bearbetning av material
Bearbetningen av intervjumaterialet har skett med stöd av det som Kvale67 beskriver som Ad hoc. Denna analysmetod ger stort utrymme till tolkning av olika perspektiv. Då det visade sig att intervjumaterialet i undersökningen innehöll en del enskildheter som troligtvis beror på verksamheternas olika inriktningar, fanns det anledning att föra analysen vidare till en nivå där det även är möjligt att giltigförklara enskildheterna. Ad hoc till skillnad mot andra ana-lysmetoder kan i det här fallet ge större utrymme till en beskrivning av en differentiering. Som utgångspunkt i analysen befinner sig Lindbergs68 teoretiska modell om det ”flerdelade kunskapsuppdraget” inom yrkesprogrammen. Modellen kan på ett bra sätt beskriva yrkesut-bildningens struktur och förutsättningar gällande nyttan och ett införande av en ”ökad specia-lisering”. Enligt Patel och Davidson69 ska en fenomenografisk forskningsansats följas av en analys i fyra steg. Efter att ha transkriberat undersökningsmaterialet är första steget att identi-fiera data och skapa sig ett helhetsintryck. I nästa fas uppmärksammas likheter och skillnader i materialet för utifrån detta i tredje fasen kunna skapa åtskilda kategorier. I den sista och fjär-de fasen stufjär-deras möjliga unfjär-derligganfjär-de strukturer och meningar i utsagorna.
67 Kvale (1997) s.184-185
68 Lindberg (2003) Article: Vocational Knowing and the Content in Vocational Education. s. 11-12 69 Patel och Davidson (2003) s. 33
3.6 Validitet och Reliabilitet
Med begreppet validitet menas lite slarvigt giltigheten eller riktigheten i det som undersöks det vill säga om det som (från början) var tänkt att undersökas verkligen undersöks. Både Kvale70 och Patel och Davidson71 framhåller härvid att i ett kvalitativt undersökningsperspek-tiv är validitet och i viss mån även reliabilitet, tillförlitligheten, en ständigt pågående process, det vill säga att den utgör en slags kvalitetskontroll över om de iakttagelser som görs verkli-gen speglar det fenomen som är tänkta att undersökas. Författarna menar också att det viktiga i en kvalitativ undersökning inte alltid är att få ut samma svar på frågorna utan om hur väl man lyckas fånga innehållet och variationen i unika situationer. Ett intervjuresultats giltighet och tillförlitlighet beror dels på forskarens intervjufärdigheter men också tillförlitligheten i det som intervjupersonen säger. Ett sätt att öka validitet och reliabilitet i sammanhanget kan vara att göra en förebyggande pilotstudie men också att under intervjutillfället ifrågasätta mening-en i det som yttras samt ideligmening-en kontrollera framförd information72. Med hänsyn till förutsatt ram och valt intervjuperspektiv innehåller undersökningen endast ett mindre antal intervjuer. Ur ett perspektiv skulle detta kunna tolkas sänka validiteten och reliabiliteten. Författaren anser dock med hänsyn till vald avgränsning (kapitel 1.3) och med stöd av Kvales73 synpunk-ter att valet av verksamhesynpunk-ter ändå kan ge en tillfredställande bild av aktuella tendenser inom branschen. En svaghet i sammanhanget kan dock vara att jämförbarheten mellan verksamhe-terna kan vara låg vilket förmodligen ger upphov till en hel del enskildheter. Dock är en avgö-rande del i syftet med spridningen av verksamhetsområdena att just hitta enskildheter och vad dessa har för betydelse. För att ytterligare öka tillförlitlighet och giltighet i materialet anpas-sades intervjutiderna både efter verksamheternas karaktär men också efter hur intervjuinne-hållet kom att utvecklas. Allt för att hitta intressanta trådar att följa upp. En styrka i detta sammanhang gällande möjligheten i att föra intervjuinnehåll och analys vidare kan vara den egna skräddarbakgrund samt tidigare arbetslivserfarenhet inom mode och konfektion som intervjuaren själv har.
70 Kvale(1997) s. 85, 213,
71 Patel och Davidson (2003) s.103 72 Kvale(1997) s. 214
3.7 Etiska överväganden
På svenska vetenskapsrådet74 menar författarna att det är upp till den ansvarige forskaren att avväga det värde en undersökning kan bidra med till vetenskapen mot de risker och konse-kvenser som kan drabba inblandade eller tredje man. Enligt vetenskapsrådets forskningsetiska principer går det utläsa att kravet på individskydd är reglerat i fyra huvudkrav; Informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren ska informera de berörda om syftet med forskningen och samtidigt klargöra att medverkan är frivillig och att de data som insamlas inte är till syfte för något annat än just forskningsuppgif-ten. Det andra kravet handlar om alla deltagares rätt att själva bestämma över sin medverkan, det vill säga att forskarens krav på att inhämta deltagarnas samtycke till medverkan samt rät-ten för deltagarna att när som helst avbryta sin medverkan. Det tredje kravet utgörs av frågan om konfidentialitetsnivå vilken förtydligar forskarens ansvar i att ta största möjliga hänsyn gällande avidentifiering och hantering av personidentifierbara uppgifter. Det sista kravet tar upp nyttjandeändamålet vilket innebär att insamlad data inte får användas till annat än till syfte för forskningsuppgiften. De etiska konsekvenserna och övervägandena i författarens undersökning värderas enligt Kvales75 beskrivning vara relativt hanterbara eftersom innehållet i intervjuerna är av särskilt känslig karaktär. Med detta som bakgrund ser författaren ingen anledning till att låta innehållet granskas av en etisk kommitté, däremot finns all anledning att föra löpande diskussion med handledare och respondenter gällande värderingsfrågor. Alla intervjupersoner informerades vid första kontakten om syftet med undersökningen. Samtidigt redogjorde även författaren för hur konfidentialitetsfrågan var tänkt att hanteras. Med detta som bakgrund hade personerna redan innan den första kontakten möjlighet att fundera på överväganden kring samtycke och konfidentialitet. Eftersom alla deltagare är myndiga finns ingen grund till ansökan om medverkan från vårdnadshavare. Allt intervjumaterial så väl som innehåll som namn har avidentifierats i den grad författaren har bedömt vara lämpligt. Detta innebär att person-, och verksamhetsnamn inklusive all annan direkt identifierbar information är exkluderad. Med anledning av arbetets undersökningssyfte ser författaren heller ingen an-ledning att ens beskriva kön eller etnisk tillhörighet då undersökningen till sin grund intar en neutral position. Det viktiga är istället att få fram upplevelser och erfarenheter av vad som fungerar i en verksamhet och det bedömer författaren är möjligt att få fram oavsett denna information.
74 Vetenskapsrådet (2002) s.5
4 Resultat
I detta kapitel redovisas resultatet av de intervjuer och den research som gjorts inom respekti-ve respekti-verksamhetsområde enligt nedan förteckning. Närmare beskrivning av respektirespekti-ve respekti- verk-samhetsområde finns i metodkapitlet. För att på ett tydligt sätt kunna belysa undersökningens frågeställningar har jag valt att dela in materialet i kategorier som ur olika perspektiv anknyter till frågeställningarna. Inom flertalet kategorier har jag även valt att beskriva intervjuperso-nernas bakgrund eftersom detta kan ge ytterligare stöd till undersökningens frågeställningar. Intervjupersonerna är angivna med bokstavsbetäckningarna M, A, V och R. I vissa intervjuci-tat kan även mina uttalanden förekomma och är då angiven som I (Intervjuare).
Verksamhetsområden: Representant:
– Hantverksspecialisten (Ateljé/Skrädderi): Intervjuperson M och A
– Produktutvecklande varumärkesleverantör Intervjuperson V
(Fristående konfektions företag)
– Integrerad detaljist (Kedjeföretag inom konfektion) Intervjuperson R
– Butiksledet (Concept Store respektive Kedjebutik) Intervjuperson V och R
4.1 Utbildningsnivå och anställningsbarhet
I denna kategori återges dels en kortare beskrivning av respektive intervjupersons utbild-ningsbakgrund men även en beskrivning om vilka uppfattningar intervjupersonerna har kring utbildningsnivå och anställningsbarhet utifrån respektive verksamhetsområde. I det fall då intervjupersonen endast är en representant för en verksamhet får den beskrivning som återges vara gällande för den verksamhet som representeras.
Sammanfattning
En homogen uppfattning bland intervjupersonerna är att endast gymnasiekompetens utan
branschknuten arbetslivserfarenhet ger en sämre grund för anställningsbarhet. Ett undantag är dock när det gäller anställning i butik. Detta styrker bilden av att utbildning och arbetslivs-erfarenhet ofta är intimt förknippade när det kommer till graden av anställningsbarhet. Inom kedjeföretaget ser de det som helt nödvändigt med arbetslivserfarenhet från butik (retail) in-nan anställning oavsett utbildningsnivå, vilket kan ses som ett bevis på detta förhållande.
I: ”Hur långt tror du att du hade klarat dig om du valt att jobba direkt efter komvux76…hade du
kommit in där du är idag?”
M: ”…Jag tror det hade varit svårt att komma in på teatern…det tror jag faktiskt …men det är klart, det är efterfrågan som styr. Men då tror jag att det hade varit andra som hade kommit före” ---
I: ”Vilken grad av kompetensnivå behövs inom din typ av verksamhet?”
A: ”I allra högsta grad behöver man mer utbildning än gymnasium, den räcker ingenstans…då är det Ky-utbildningen i Uddevalla77 som gäller. Men man behöver även arbetslivserfarenhet för att kunna bli en fullgod medarbetare!”
---I: …men om ni nu skulle behöva expandera och faktiskt skulle behöva ha någon assistent på pro-duktionssidan, vad skulle du då behöva ha för kompetens?
V: Då vill jag ha någon som har utbildning för området…och med utbildning menar jag inte bara teoretiskt utan praktiskt också. Det är en helt (betoning) annan sak att komma ut i verkligheten! ”
---I: ” Vilken grundkompetensnivå önskas/krävs (för nyanställda) inom denna del av verksamhe-ten78?
R:”Lägst eftergymnasial utbildning upp till högskolenivå. I det här fallet är även Ky-utbildningarna inom området intressanta. Vi har flera anställda med Ky-bakgrund på assi-stent/mönsterkonstruktionsnivå…sökanden med enbart gymnasium utan arbetslivserfarenhet är ej intressanta.”
Intervjuperson M har en grundläggande textil utbildning motsvarande hantverksprogrammet
samt en eftergymnasial påbyggnadsutbildning inom skrädderi (komvux) med gesäll inom både dam och herr. Personen gick ekonomisk linje på gymnasiet under sent 80-tal. Utbild-ningsbakgrunden bland kollegorna på teatern kan variera enligt M. Personalen säger sällan upp sig vilket gör att många arbetar inom verksamheten ända fram till pensionen. Det är inte nödvändigt att vara skräddare men de flesta har en grundläggande gymnasieutbildning med någon typ av påbyggnadsutbildning inom området. De personer som har kommit in i verk-samheten efter det att M började 2002 har i första hand en eftergymnasial utbildningsnivå motsvarande Ky-skrädderi. M tillägger även att arbetslivserfarenhet inom området kan vara en viktig faktor för anställningsbarhet. Som också går att utläsa av tidigare citat under denna kategori beskriver M att anställningsbarheten oavsett utbildningsnivå kan bero på aktuell ef-terfrågan samt tillgången på personer med skräddarutbildning eller motsvarande, vilket kan förtydliga bilden av att efterfrågan i vissa fall kan stå över värderingen av utbildningsnivå. I
76 Komvuxutbildning motsvarande gymnasienivå; exempel hantverksprogrammet Mode & Kläder. 77 Ky-utbildning inom skrädderi
78 I detta fall avses de tjänsteformer inkl. assistenttjänster som återfinns inom produktutvecklingskedjan det vill säga design,
allmänt perspektiv är uppfattningen hos Intervjuperson M att det i dennes verksamhet är vik-tigt att ha grundläggande hantverkskunskaper för att kunna fungera på ett bra sätt i verksam-heten.
M: ” du behöver inte vara något superproffs det är inte det dem (arbetsgivaren) förväntar sig …men att du kan lite av varje, det tror jag är jätte mycket värt…Alltså att man har grunderna …du ska veta hur du gör…”
Intervjuperson A har haft en skräddarateljé under många år och är skräddare på mästarnivå.
Personen har en grundläggande gymnasial beklädnadsteknisk utbildning från 80-talet och har därefter satsat helhjärtat på sin enskilda verksamhet. A är av den meningen att en gymnasial utbildningsnivå inte alls är tillräcklig för anställningsbarhet inom dennes verksamhetsområde. Inte ens designskolans utbildning79 räcker till ”den är ingen adekvat skrädderiutbildning”. Däremot har en eftergymnasial utbildning motsvarande Ky-skrädderi en tillfredsställande utbildningsnivå. Personen tillägger också samtidigt att arbetslivserfarenhet inom branschen är minst lika viktigt.
A: ”Då är det ju Ky-utbildningen i Uddevalla som gäller..men man behöver även arbetsliverfaren-het för att kunna bli en fullgod medarbetare”
Intervjuperson V är en av två ägare av ett lite mindre konfektionsproducerande företag med
egen koncept butik. Ägarna har delat upp design/produktion och marknadsföring mellan sig och har en anställd webbansvarig samt ett antal anställda i butik (en deltidsanställd samt ett antal extra vid behov). V har sedan tidigare en textil 2-årig folkhögskoleutbildning inom tex-tilområdet. Eftersom ägarna själva föredrar att ta hand om kärnverksamheten gällande pro-duktion och design har man ännu inte tagit steget att anställa någon där men om det skulle bli aktuellt med anställning inom kärnverksamheten så vill man ha någon med adekvat utbild-nings nivå.
I: ”…men om ni nu skulle behöva expandera och faktiskt skulle behöva ha någon assistent på pro-duktionssidan, vad skulle du då behöva ha för kompetens?”
V: ”Då vill jag ha någon som har utbildning för området…och med utbildning menar jag inte bara teoretiskt utan praktiskt också. Det är en helt (betoning) annan sak att komma ut i verkligheten!”
Även i denna typ av verksamhet efterfrågar man inte bara rätt utbildningsnivå utan också
arbetslivserfarenhet. Enligt V ser utbildningsbakgrunden hos anställda i butik väldigt olika ut, någon har textil utbildning medan andra har helt annan utbildningsbakgrund. Det gemensam-ma för dessa personer är att de på något sätt har rätt personlighet och passar in i
företagets verksamhet. Utbildningsbakgrunden har mindre betydelse i sammanhanget.
Intervjuperson R Denna person är verksam som personaladministratör80 i ett större
konfek-tionsföretag med 100-talet egna butiker. R återger att efter en stor omorganisation för två år sedan har man många nyanställda. Av dessa har åtskilliga på främst på assistentnivå, Ky-bakgrund. Aktuell snittålder i företagets kärnverksamhet81 är just nu relativt låg, ca 24 år. Generellt sett ligger utbildningsnivån för anställning på lägst eftergymnasial nivå upp till hög-skolenivå. Oavsett utbildningsnivå är det vid anställning nödvändigt med någon form av ar-betslivserfarenhet och då i retailledet, gärna inom den egna verksamheten. Om personen sak-nar adekvat utbildningsnivå men har arbetat länge inom den egna verksamheten finns möjlig-het till internrekrytering.
4.2 Arbetslivserfarenhet och anställningsbarhet
Under denna kategori återges de upplevelser och attityder som intervjupersonerna har uttryckt om arbetslivserfarenheter och anställningsbarhet inom resp. verksamhetsområde.
Sammanfattning
De olika intervjupersonernas beskrivningar ger en ganska klar bild över att tidigare arbetslivs-erfarenhet och i synnerhet inom branschen är en mycket viktig ingrediens för ökad anställ-ningsbarhet oavsett utbildningsnivå. I sammanhanget finns även en beskrivning om att det finns olika vägar för att uppnå en anställning. Genom dialogen med de olika intervjupersoner-na gällande denintervjupersoner-na kategori går det även att bilda sig en stärkt uppfattning om hur arbetssitua-tionen för nyexaminerade inom textilbranschen kan se ut. Nämligen den om hur svårt det kan vara, för speciellt unga oavsett utbildningsnivå, att få in en fot i arbetslivet då många arbetsgi-vare efterfrågar tidigare arbetslivserfarenhet. En annan diskussion som uppkom av sig självt under intervjuerna var kriteriet; ålder. Detta har man inom de olika verksamhetsområdena lite olika uppfattning om vilket kan ge en indikation om hur arbetsgivare ser på anställningsbarhet
80 Personalfrågor och anställningar inom företaget.
81 I detta fall menas de tjänsteformer inkl. assistenttjänster som återfinns inom produktutvecklingsverksamheten det vill säga design,
