5. Empirisk genomgång och analys
5.3 Observationstillfälle C – Lottdragning
Följande observation inleddes med att den ena observatören slumpmässigt lottade ut eleverna i par. Efter att paren ropats upp, fick de gå och sätta sig tillsammans. Många elever ropade av glädje medan andra elever endast följde observatörens uppmaning, (se bilaga 6) över hur eleverna satt i klassrummet. Därefter berättade pedagogen vad de skulle arbeta med under detta arbetstillfälle. Eleverna skulle fortsätta arbeta med ordklasser men denna gång fick eleverna göra en berättelse innehållande ordklasser (se bilaga 7).
I mitten längst fram i klassrummet satt Eskild och John, under genomgången lyssnade de inte på vad pedagogen talade om utan Eskild ropade istället ut:
- Man kan klä sig i mat.
Pedagogen påpekade då att detta inte är något man gör. När genomgången sedan var slut kunde man finna John framme vid tavlan och Eskild vid bänken i full färd med att rita prickar på sitt suddgummi. Pojkarna kom inte igång förrän pedagogen upptäckte dem och hjälpte dem att komma igång. I slutet av lektionen kunde man se Eskild sitta och skriva medan John återigen stod vid tavlan.
Till höger längst fram i klassrummet satt Bella och Amalia. När Bella fick arbetsbladet greppade hon genast pennan och startade en diskussion med sin kompis. Dock så ville Bella gärna bestämma själv vad det skulle stå i berättelsen och Amalia bad Bella om att hon också skulle få vara med och bestämma. Då sa Bella att Amalia inte förstod vad det skulle stå i berättelsen och skrattade åt Amalia.
31
Amalia såg ledsen ut och vände sig emot en annan bordskamrat men han ignorerade henne. I slutet av lektionen sa Bella till Amalia att hon var knäpp, samtidigt som hon skrattade. Amalia såg då återigen ledsen ut.
I mitten längst bak i klassrummet satt Astrid och Rebecka. Rebecka läste ständigt högt för Astrid och lyssnade samtidigt in Astrids idéer. Det skedde ett samspel mellan Astrid och Rebecka då en ständigt läste och den andra flikade in med vad de kunde skriva i berättelsen. Diskussioner uppstod och de kom gemensamt fram till vad de skulle skriva. Till vänster längst bak i klassrummet satt Sara och Sandra. De arbetade under hela lektionen, utan att störas av de andra vid samma bord, som inte arbetade lika bra. För att undvika att de andra eleverna tittade och störde dem under arbetets gång så satte flickorna upp en pärm emellan sig själva och sina klasskompisar. Sara och Sandra samsades, medan de skrev berättelsen, om att skriva och läsa. När de sedan hade skrivit hela berättelsen, så läste de berättelsen högt för varandra. En gång så läste den ena hela, en gång läste den andra hela och sen delade de upp berättelsen så att de skulle få läsa halva var.
Till höger längst fram i klassrummet satt Ida och Moa. Ida greppade pennan så fort de fick ut arbetsbladet. Hon ville skriva och gjorde detta en stund tills Moa utbrast:
- Jag vill också skriva! - Nej, jag skriver nu, sa Ida.
- Då vill jag att hon ska ha gröna kläder på sig i berättelsen, sa Moa. Ida började då skratta åt Moas förslag och berättade att hon ogillade att flickan i berättelsen skulle ha gröna kläder. Arvid vid samma bord la sig då i diskussionen och frågade Ida varför inte flickan kunde ha gröna kläder. Ida utbrast då:
- För att hon har krulligt hår.
Flickorna stirrade efter det surt på varandra ett tag men började därefter arbeta. Flickan i berättelsen fick inga gröna kläder att ha på sig. En stund senare var det dags att gå ut på rast.
32
5.3.1 Analys av observationstillfälle C
När vi granskade observation C, upptäcktes det att en del elever arbetade och
samspelade bra tillsammans i parkonstellationerna medan andra inte alls arbetade och samspelade så bra tillsammans. Dock arbetade majoriteten av eleverna, som lottats ut att arbeta och samspela tillsammans, inte bra. Eskild och John, Bella och Amalia samt Ida och Moa arbetade mindre bra under arbetstillfället. Detta kan ha berott på det som Nilsson (2005) menar då han påpekar att det inte är gynnande att sätta ihop deltagare som ska arbeta tillsammans, slumpmässigt. Eftersom att en grupp behöver bestå av både formella och informella ledare för att de ska bli ett effektivt arbete (Nilsson, 2005 s.19). Paret Eskild och John arbetade endast under slutet av arbetstillfället efter en tillsägelse från pedagogen. Kan en bidragande orsak till detta vara, att John hade svårt att komma igång med att arbeta? Vi reflekterar över detta alternativ då vi i samtliga andra
observationer mötte John då han sysslade med annat. I observation A mötte vi nämligen John då han sprang runt under arbetstillfället med en linjal. I observation B mötte vi honom då han roade sig under hela arbetstillfället med att kasta suddgummi och samtala med sina bordskamrater och i denna observation mötte vi honom då han stod framme vid tavlan samt ritade på sitt suddgummi. Detta behöver dock inte vara anledningen till varför John inte arbetade, många möjligheter och anledningar till brist på engagemang för arbetsuppgifterna kan ha varit av orsak. John kanske inte fann arbetsuppgifterna motiverande. Men vad vi ville komma fram till är, att i denna observation så ingick John i en parkonstellation med Eskild men ingen av eleverna tog på sig rollen som den
informella eller formella ledaren som Nilsson påpekar är viktigt i en parkonstellation. Kanske var det därför arbetet var mindre effektivt för paret?
Då Bella och Amalia samspelade och arbetade tillsammans uppstod det även problem. Bella var en stark elev i ämnet och Amalia var en lite svagare elev i ämnet svenska. Vilket man skulle kunna tro, skulle bidra till att Bella var ledaren och Amalia den som lät sig ledas. Men även om Bella tog på sig rollen som ledaren under arbetstillfället så lät sig inte Amalia ledas. Amalia ville även hon vara med och bestämma, vilket ledde till att Bella skrattade åt Amalia och påstod att hon inte förstod vad de skulle stå i berättelsen. Det uppstod en maktkamp mellan Bella och Amalia och det tycktes inte vara en gynnande parkonstellation. Nilsson (2005) menar att för att ett arbete i par ska vara gynnande för lärandet, så behöver deltagarna engagera sig, samarbeta och vilja dela
33
med sig av sina erfarenheter och uppfattningar (Nilsson, 2005 s.19). I följande parkonstellation verkade eleverna vara engagerade men de kunde inte samspela och samarbeta med varandra. Inte i heller var de villiga att dela med sig av sina erfarenheter och uppfattningar till varandra. Även då Ida och Moa skulle arbeta tillsammans och lära sig av varandra uppstod det liknande problem. Båda flickorna ville bestämma och hade starka viljor.
Trots att det fanns många elever som inte alls kom överens under arbetstillfället och varken verkade lära sig eller samspela, så fanns det de elever som bröt mönstret och arbetade och samspelade bra tillsammans. Astrid och Rebecka var ett sådant par, som arbetade bra tillsammans. De samspelade hela tiden och förde en ständig dialog med varandra om vad de skulle skriva på arbetsbladet. Enligt Strandberg (2006) menar Vygotskij att läraraktiviteter gynnas då elever ingår i dialoger med varandra (Strandberg, 2006 s.30). Astrid och Rebeckas förde en dialog vid detta
observationstillfälle som tycktes gynna läraraktiviteten. Även paret Sara och Sandra arbetade bra. De samspelade och lyssnade in varandra under hela arbetstillfället. Det uppstod även där en gynnande dialog som kan ha lätt till lärande.