Observationstillfälle E – Elever på samma kunskapsnivå

Lektionen inleddes med att den ena observatören delade in eleverna i par. Denna gång fick eleverna möjlighet att arbeta och samspela tillsammans med en annan elev som låg på ungefär samma nivå som eleven själv i svenskämnet. (Se bilaga 10) över hur

eleverna satt under arbetstillfället. Efter att eleverna placerats ut i klassrummet, förklarade pedagogen vad eleverna skulle arbeta med under arbetstillfället.

37

Denna gång skulle eleverna få arbeta med frågor rörande almanackan (se bilaga 11). Därefter sa pedagogen högt till klassen att de fick lov att börja med sina arbetsblad. Till höger längst fram i klassrummet satt Moa och Amalia. Dessa elever hade

pedagogen innan lektionen benämnt som två lite svagare elever i ämnet svenska. När pedagogen sa att de fick lov att börja arbeta, tog Moa direkt upp pennan och ljudade fram första frågan högt. Men paret fastnade kort därefter, då pedagogen ville att de skulle skriva hur många dagar en vecka har.

- Ska vi räkna med helgen, frågade Amalia? - Tror du, svarade Moa?

- Men du ska också bestämma, sa Amalia - Jag tror att det är fem dagar, sa Moa.

- Då skriver vi fem dagar. Fast jag vet inte, sa Amalia.

Diskussionen pågick därefter för fullt, om ifall att det är fem dagar på en vecka eller sju, tills att Moa plötsligt utbrast:

- Nej nu skriver vi sju, för helgen ska man nog räkna med.

Nästa gång paret observerades hade de återigen ett dilemma, för de kunde inte komma underfund med hur många månader det går på ett år. Efter ett tag började dock Moa räkna månaderna men hon frågade först Amalia, vilken månad man skulle börja räkna på. Till slut kom de fram till att det finns tolv månader och att man ska börja räkna på januari månad. Då Amalia inte kunde svara på frågorna Moa hade, suckade Moa högt. De diskuterade även vad för en månad som kommer efter augusti. Moa skrev då

fortfarande men Amalia var den som kom på att september måste komma efter augusti. Paret arbetade hela tiden och diskuterade mycket men det tog långt tid för dem att komma fram till svaren på frågorna och atmosfären var inte alltid så vänlig.

Till höger längst fram i klassrummet satt även Linda och Linnea. Två elever som även de hade lite svårare med svenskämnet. Det första som observatörerna hörde av Linnea och Lindas diskussion var:

- Kolla snälla inte på dem, vi måste göra detta nu, Linda. - Okej, sa Linda

38

Därefter inledde eleverna en diskussion med varandra men det tog långt tid för dem att komma fram till vad de skulle svara på frågorna. När de läste uppgifterna, ljudade de även fram orden, långsamt. Till slut tappade Linda koncentrationen och ägnade sig åt att titta på sina klasskompisar medan Linnea skrev och räknade månaderna på egen hand. Efter en stund verkade dock Linda tröttna på att titta på sina klasskompisar och hon ryckte då istället arbetsbladet ifrån Linnea som skrev och utbrast att hon också ville skriva. Linnea kommenterade inte att Linda ryckte pappret ifrån henne, utan lät Linda skriva medan hon själv kom med idéer till vad Linda kunde skriva för svar till frågorna. Nästa gång vi observerade paret så satt Linda och tittade på annat medan Linnea skrev. I mitten längst fram i klassrummet satt Eskild och Sam, även dessa elever hade

benämnts som lite svagare i ämnet svenska. Då paret observerades satt både eleverna och tittade på andra elever i klassrummet. Till slut satte de dock igång med arbetsbladet och började gissa sig till svaren. Pedagogen sa då högt till samtliga elever:

- Är en fråga svår, så kan ni hoppa över den så länge. Då utbrast Sam:

- Då hoppar vi över alla.

Lite senare kunde man dock se Eskild rita på arbetsbladet medan Sam räknade på fingrarna för att komma fram till vilken månadssiffra november har. Kort därefter försökte Eskild ljuda fram vad de stod på arbetsbladet men tröttnade och frågade pedagogen när det var dags för mat. Pedagogen svarade att de skulle äta om fem minuter. En stund senare när pedagogen sa att de kunde lägga ner arbetsbladet i sina respektive låder, tittade dock Eskild på arbetsbladet och fortsatte försöka ljuda fram vad det stod.

Till vänster längst fram i klassrummet satt Ida och Bella. Dessa elever hade enligt pedagogen lätt för svenskämnet. Då vi observerade paret skrev båda eleverna på arbetsbladet med varsin penna. Efter en stund började dock Ida läsa vad Bella skrivit och sa till henne att hon gjort fel då hon hade skrivit nionde med bokstäver istället för siffror. Ida ändrade genast sitt fel och började sedan läsa högt vad de hade skrivit hitintills på arbetsbladet och Bella stämde in i läsandet så att de läste tillsammans. De skrattade hela tiden och samspelade ständigt under arbetstillfället.

39

Madelene och Saga satt till vänster längst bak i klassrummet. Båda flickorna var starka i ämnet och hade satt upp en pärm mellan sig själva och paret bredvid, för att undvika att bli störda. De arbetade bra under hela arbetstillfället och diskuterade samtliga frågor med varandra. Ivriga om att komma så långt som möjligt under lektionens gång. Till vänster längst bak i klassrummet satt Peter och Max, två elever som även de hade lätt för svenskämnet. När vi observerade paret satt de och pratade om annat. Bland annat så räknade de till tio på rumänska. Max började till slut skriva på arbetsbladet men Peter sprang då runder i klassrummet. Efter en stund och en tillsägelse från pedagogen började dock även Peter arbeta och skriva på uppgiften. Då var det istället Max som lekte med en ljusstake.

Efter 30 minuter avslutades lektionen med att pedagogen bad eleverna lägga ner sina arbetsblad i sina respektive lådor och tvätta händerna för det var dags för mat.

5.5.1 Analys av observationstillfälle E

Efter att ha granskat observation E så kunde det konstateras, att de elever som hade svårare för svenskämnet arbetade lite sämre under arbetstillfället. Medan de elever som hade lite lättare för svenskämnet arbetade lite bättre under arbetstillfället. Dock så fanns det undantag.

Då Moa och Amalia arbetade ihop, kunde vi se ett samspel mellan eleverna i omgångar. Flickorna verkade vilja komma någonstans med arbetsuppgiften och de hjälptes därför åt men det märktes att de tyckte arbetsuppgiften var svår. Vilket ledde till att de många gånger gissade sig fram till svaren. Det uppstod också meningsskiljaktigheter under tiden då de arbetade och ingen av dem verkade vilja erkänna att de inte kunde svaren på frågorna. Om detta var en givande parkonstellation kan diskuteras. För man kan se det som om att den var givande, då eleverna samspelade och ville komma framåt. Vygotskij (2001) menar att samspel är primärt för att människor ska lära (Vygotskij, 2001 s.11). Så förutsättningarna för att ett lärande ska ha skett, under arbetstillfället fanns där. Fast man kan samtidigt funderar över om parkonstellationen var speciellt givande då

eleverna gissade sig fram till svaren och de inte alls visste om de hade svarat rätt på frågorna eller inte. Dock så fördes det hela tiden en dialog mellan eleverna och som tidigare nämnts så menar Säljö (2000) att elever lär sig då de för dialoger med varandra (Säljö, 2000 s.105). Det är alltså svårt att veta om eleverna lärde sig något i denna parkonstellation eller inte.

40

I de andra parkonstellationerna där eleverna som hade lite svårare för svenskämnet fick chansen att arbeta och samspela ihop, fanns det inte mycket samspel. Paret Linda och Linnea började arbetstillfället med att samspela och föra en dialog med varandra men efter en stund så tappade Linda koncentrationen på arbetsuppgiften då det var för svårt. Koncentrationen och samspelet togs efter en stund upp igen genom att Linda ryckte arbetsbladet från Linnea och sa att hon också ville skriva. Dock tappades

koncentrationen kort därefter igen. Precis som mellan Moa och Amalia, uppstod det en del svårigheter i parkonstellationen på grund av att det var svårt för paret att komma vidare, då de inte verkade ha de kunskaper och färdigheter som krävdes för att utföra uppgiften. Dysthe (2003) hävdar att det är bra för elever att ingå i samspel med varandra, då de i samspel får ta del av varandras färdigheter och kunskaper (Dysthe, 2003 s.43). Det förutsätter dock att eleverna har en del kunskaper och färdigheter om ämnet. Vilket eleverna säkert hade men kanske inte inom det område som krävdes för att ta sig an arbetsuppgiften. Även paret Eskild och Sam hade svårt att ta sig an arbetsuppgiften. Det uppstod inte alls ett samspel mellan paret. När den ena försökte arbeta, ägnade den andra eleven sig åt något annat och tvärtom.

Paren Ida och Bella samt Madelene och Saga som alla var starka i svenskämnet, gick det dock bra för under arbetstillfället. Ida och Bella samspelade ständigt och hjälptes åt att komma fram till svaren på frågorna. De rättade även varandra när den andra hade tänkt fel. Detta får oss att tänka på Vygotskij och hans teori om att elever som samspelar lär av varandra och når mer kunskap än vad de hade gjort på egen hand. Vygotskij (2001) hävdar nämligen att elever får mer kunskap och mognar med hjälp av en annan individ (Vygotskij, 2001 s.254). Ett exempel på detta är då Bella skrev nionde med siffror istället för bokstäver och Ida då påpekade detta för Bella. Vilket i sin tur ledde till att Bella nådde mer kunskap tack vare samspelet med Ida. Mellan paret Madelene och Saga kunde vi som observatörer även se ett ständigt samspel igenom hela

arbetstillfället och de var ivriga om att lära sig.

Peter och Max ansågs även de ha lättare för svenskämnet men i denna konstellation tycktes båda eleverna ha svårt att tillägna sig arbetsuppgiften. När paret observerades så kunde vi se att de exempelvis satt och räknade till tio på rumänska.

När Max till slut började arbeta på deras arbetsblad, så sågs Peter springa runt i klassrummet. En stund senare var det ombytta roller. Max sprang då omkring i

41

klassrummet och Peter arbetade på arbetsbladet. Detta får oss att återigen fundera över hur Peter har agerat under de olika observationstillfällena. I observation A arbetade han, då han skulle arbeta på egen hand men i samtliga andra observationer har han roat sig med annat under arbetstillfällena. Så vi ställer oss återigen frågan, om det kan vara så att inte alla elever lär sig och gynnas av att samspela med andra individer. Som tidigare nämnts så hävdar Illeris (2007) att teoretiker inom den traditionella läropsykologin menar att lärandet kan ske inom individen utan påverkan från omgivningen (Illeris, 2007 s.34). Kanske var Peter en sådan elev som lärde sig då han arbetade på egen hand men inte lärde sig så bra då han arbetade ihop med andra.