Den offentliga sektorns finanser

överskott 2015–2018. Det finansiella sparandet förstärktes något mellan 2016 och 2017 och uppgick till 1,4 procent av BNP (se diagram 7.1).

Ett lägre överskott förväntas både 2018 och 2019 jämfört med 2017. Detta gäller både för staten och kommunsektorn. Från och med 2020 förväntas den offentliga sektorns sparande stärkas och närma sig 2 procent av BNP år 2022.

Diagram 7.1 Den offentliga sektorns finansiella och strukturella sparande

Procent av BNP samt potentiell BNP. Utfall 2018, prognos 2019–

2022

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det lägre överskottet 2018 jämfört med 2017 följde främst av att inkomsterna från skatter minskade i förhållande till BNP, men också av att utgifterna växte något snabbare än BNP. År 2019 beräknas inkomsterna fortsätta att minska som andel av BNP samtidigt som även utgiftsandelen minskar. Mot slutet av prognosperioden bedöms inkomsterna växa i takt med BNP medan utgifterna i framför allt staten fortsätter att minska som andel av BNP (se diagram 7.2).

-3

Diagram 7.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Procent av BNP. Utfall 2018, prognos 2019–2022

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det strukturella sparandet, som är justerat för konjunkturella variationer och vissa engångs-effekter, är tänkt att visa den underliggande nivån på det finansiella sparandet. Det strukturella sparandet beräknas liksom det finansiella sparandet vara i det närmaste oförändrat mellan 2018 och 2019 och sedan successivt förstärkas t.o.m. 2021.

Tabell 7.4 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2018, prognos 2019–2022

1 Utfallet 2018 bygger än så länge delvis på beräkningar och kan enligt NR skilja sig från regeringens prognos för skatteintäkter 2018 som redovisas i avsnitt 5.

2 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Inkomster

Den offentliga sektorns inkomster utgörs i huv-udsak av inkomster från skatt på arbete samt skatt på kapital och konsumtion. Dessa inkomster uppgick 2018 till närmare 90 procent av de totala inkomsterna. Av inkomsterna från skatt tillföll ca

52 procent staten, ca 12 procent ålderspensions-systemet och ca 36 procent kommunsektorn.

Inkomster i övrigt utgörs av kapitalinkomster, som 2018 svarade för ca 3 procent av den offent-liga sektorns inkomster, och transfereringarna från övriga sektorer, som uppgick till ca 1 pro-cent. Enligt principerna i NR bruttoredovisas även vissa kalkylmässiga poster som inte belastar det finansiella sparandet, i huvudsak kapitalför-slitning, både på inkomst- och utgiftssidan. Dessa poster uppgick till resterande ca 7 procent av in-komsterna 2018.

Den offentliga sektorns inkomster som andel av BNP beräknas minska 2019 jämfört med 2018.

Det beror främst på en svagare skattetillväxt som följer dels av förändringarna i skattelag-stiftningen, dels av att hushållens kapitalskatt beräknas växa svagare än 2018. Från och med 2020 prognostiseras inkomsterna i stort sett utvecklas i proportion till BNP. I tabell 7.5 redovisas skatteinkomsterna efter NR:s redovisning. Den offentliga sektorns totala skatteinkomster som andel av BNP är lägre än skattekvoten (se avsnitt 5) eftersom en mindre del av de totala skatteintäkterna tillfaller EU.

Tabell 7.5 Den offentliga sektorns skatter och avgifter Procent av BNP. Utfall 2018, prognos 2019–2022

2018 2019 2020 2021 2022

Anm.: Utfall 2018 enligt NR, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2018 som redovisas i avsnitt 5. P.g.a.

avrundningar kan summan av delarna skilja sig från totalen.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utgiftskvoten

Utgiftskvoten, dvs. utgifternas storlek i för-hållande till BNP, uppgick 2018 till 48,8 procent.

Denna kvot prognostiseras successivt minska under prognosperioden (se tabell 7.6). I stor ut-sträckning är detta en följd av dels ett antagande

40

PROP. 2018/19:100

117 om oförändrade regler i enlighet med den aktiva

finanspolitik som hittills aviserats, dels antagandet om att kommunsektorn bedriver en utgiftspolitik som är förenlig med balanskravet.

Främst är det den offentliga konsumtionen och transfereringar till hushåll som påverkas av dessa antaganden.

Tabell 7.6 Den offentliga sektorns utgifter Procent av BNP. Utfall 2018, prognos 2019–2022

2018 2019 2020 2021 2022

1 Avser totala pensionsutbetalningar till hushåll. Utöver ålderspensioner inkluderas exempelvis utbetalningar för garantipensioner.

2 Omfattar bl.a. sjukpenning samt sjuk- och aktivitetsersättning.

3 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Finanspolitikens effekter på efterfrågan

I avsnittet nedan redovisas en analys av förändringen av det finansiella och strukturella sparandet 2019–2022. Analysen ger en över-gripande bild av hur finanspolitiken förväntas påverka den allmänna efterfrågan på varor och tjänster i ekonomin de närmaste åren. Analyser av detta slag är dock osäkra och beaktar inte att själva utformningen av finanspolitiken även kan påverka efterfrågan, dvs. att två finansiellt sett lika kostsamma åtgärder kan påverka efterfrågan på olika sätt.

Förändringen av det finansiella sparandet är ett övergripande mått på finanspolitikens effekt på efterfrågan. Det finansiella sparandet förväntas vara i stort sett oförändrat mellan 2018 och 2019 för att därefter stärkas. Det samlade finansiella sparandets förändring fångar de offentliga finansernas totala effekter på efterfrågan, dvs.

såväl de s.k. automatiska stabilisatorerna som

finanspolitiska beslut. En automatisk stabilisator är en regelkonstruktion som innebär att den aggregerade efterfrågan i ekonomin med auto-matik hålls nere vid en hög tillväxt och uppe vid en låg tillväxt. Exempelvis minskar hushållens disponibla inkomster mindre än den ekonomiska aktiviteten generellt i en lågkonjunktur, eftersom skatteintäkterna minskar som andel av BNP medan ersättningarna för arbetslöshet ökar. På så sätt stabiliseras efterfrågan automatiskt i ekonomin.

För att komma närmare effekten på efterfrågan av finanspolitikens utformning används därför ofta förändringen av det strukturella sparandet som en indikator.

I tabell 7.7 redovisas den årliga förändringen av det strukturella och det finansiella sparandet.

Skillnaden mellan utvecklingen av det finansiella sparandet och förändringen av det strukturella sparandet utgörs av nettoeffekten av de automatiska stabilisatorerna och skattebasernas sammansättning samt engångseffekter (om raderna 2–4 i tabellen dras från rad 1 erhålls rad 5). År 2019 förväntas resursutnyttjandet i ekonomin minska (rad 11 i tabellen), vilket ingår som en del i försvagningen av det finansiella sparandet genom de automatiska stabilisatorerna (rad 2 i tabellen). Denna försvagning dras bort vid beräkningen av det strukturella sparandet.

Samtidigt blir skattebasernas sammansättning (rad 3 i tabellen) något mindre gynnsam. Inte heller denna försvagning av det finansiella sparandet ska ingå i det strukturella sparandet.

Sammansättningen av BNP kan i varierande grad ha olika effekt på de offentliga finanserna, t.ex. är hushållens konsumtion i större utsträckning beskattad än export. Om centrala skattebaser växer snabbare (långsammare) än BNP så förstärks (försvagas) det finansiella sparandet.

Under den redovisade tidsperioden bedöms det inte finnas någon engångseffekt som påverkar det finansiella sparandet (rad 4 i tabellen).

Om förändringen av det strukturella sparandet är nära noll indikerar det att finanspolitiken, utöver effekten av de automatiska stabilisa-torerna, har en neutral effekt på resurs-utnyttjandet i ekonomin det aktuella året. Om det strukturella sparandet i stället ökar eller minskar indikerar det att finanspolitiken har en åtstramande respektive expansiv effekt på resursutnyttjandet.

Tabell 7.7 Indikatorer för impuls till efterfrågan Årlig förändring, procent av BNP och potentiell BNP

2019 2020 2021 2022 1 Förändring av finansiellt sparande,

procent av BNP -0,1 0,1 0,4 0,8

2 Automatiska stabilisatorer -0,1 -0,2 -0,1 0,0 3 Skattebasernas sammansättning -0,1 -0,1 0,0 -0,1

4 Engångseffekter 0,0 0,0 0,0 0,0

5 Förändring av strukturellt

sparande, procent av potentiell BNP 0,1 0,4 0,5 0,8

6 Aktiv finanspolitik¹ -0,6 -0,1 -0,2 0,1

7 Kapitalnetto² 0,2 0,1 0,1 0,0

8 Kommunsektorns sparande³ 0,0 0,0 0,1 0,1 9 Pensionssystemets sparande³ 0,0 0,0 0,1 0,1

10 Övrigt 0,5 0,3 0,5 0,5

11 BNP-gap, förändring i

procentenheter -0,2 -0,6 -0,4 0,0

Anm.: Raderna 2–5 i tabellen summerar till rad 1, medan raderna 6–10 summerar till rad 5.

1 Avser utgifts- och inkomstförändringar 2018–2021 till följd av tidigare beslutade samt nu föreslagna och beräknade åtgärder (se tabell 7.8).

2 Intäkter från räntor och utdelningar minus räntekostnader.

3 Konjunkturjusterat sparande exkl. kapitalkostnader, netto (kapitalkostnader minus kapitalintäkter).

Källa: Egna beräkningar.

Förändringen av det strukturella sparandet enligt rad 5 kan även förklaras av flera andra faktorer (raderna 6–10 i tabellen). En av dessa faktorer är den aktiva finanspolitiken (se tabell 7.8 för en mer utförlig redovisning av aktiva finanspolitiska åtgärder). Den aktiva finanspolitiken bidrar till att det strukturella sparandet minskar 2019–2021, om än i mindre grad efter 2019, givet aktuella aviserade åtgärder som är planerade att träda i kraft efter 2019. För 2022 medför den aviserade aktiva finanspolitiken att sparandet förstärks.

Förändringen av det strukturella sparandet förklaras också av utvecklingen av nettointäkter från kapital samt utvecklingen av det strukturella sparandet i kommunsektorn och pensions-systemet. Kapitalnettot (rad 7) förstärks under perioden vilket har en positiv effekt på det finansiella sparandets utveckling.

Det strukturella sparandet i kommunsektorn och pensionssystemet (rad 8 respektive 9) har såväl för innevarande och nästa år en neutral effekt på efterfrågan. För de två sista prognosåren väntas de sammantaget ge en något åtstramande effekt på efterfrågan.

Förändringen i det strukturella sparandet (rad 5) reducerat med ovan uppräknade faktorer (rad 6–9) benämns Övrigt i tabellen (rad 10).

Posten Övrigt innehåller bl.a. effekten av en underliggande automatisk budgetförstärkning.

Denna uppkommer då skatteintäkterna ökar i

ungefär samma takt som BNP i löpande priser, medan de statliga utgifterna ökar något lång-sammare. Anledningen till att utgifterna ökar långsammare än BNP är att många transfereringar och andra anslag inte automatiskt räknas upp i takt med att ekonomin växer. Anslagen till de statliga myndigheterna kompenseras vidare inte fullt ut för att lönerna ökar, eftersom viss produktivitetsökning förutsätts i pris- och löne-omräkningssystemet. Utan nya aktiva beslut förstärks därför normalt de offentliga finanserna.

Även inkomstförändringar som inte bedöms bero på konjunkturen ingår i posten Övrigt.

PROP. 2018/19:100

119

Tabell 7.8 Samlade budgeteffekter av tidigare beslut och nu aktuella förslag och aviseringar i förhållande till föregående år

Budgeteffekter i förhållande till föregående år av tidigare beslutade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder på den offentliga sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor om inte annat anges

2017 2018 2019 2020 2021 2022 Förändring av takbegränsade

utgifter¹ 26,4 26,3 9,3 2,5 5,3 -6,3

Justering för olika redovis-ningsprinciper i statens

budget och NR -10,6 2,1 3,5 2,9 0,8 -2,3

varav stöd till kommuner och

landsting -8,8 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

varav lånefinansierade

infrastrukturinvesteringar² -0,4 1,4 3,2 2,6 0,7 -2,4 Summa utgiftsförändringar³ 15,9 28,4 12,8 5,3 6,1 -8,7 Skatter, brutto^4,5 6,7 -3,9 -18,5 -1,5 -4,3 -0,4 Indirekta effekter av skatter⁵ 1,4 2,1 0,5 1,0 0,0 0,0 Övriga inkomstreformer 0,3 -1,4 -0,1 0,0 0,0 0,0 Summa inkomstförändringar,

netto³ 8,4 -3,2 -18,1 -0,6 -4,3 -0,5

Utgifts- och inkomst-förändringar, effekt på offentliga sektorns

finansiella sparande^3,6 -7,5 -31,6 -30,8 -5,9 -10,4 8,2 Procent av BNP -0,2 -0,7 -0,6 -0,1 -0,2 0,1 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1 Avsnitt 6.1 innehåller en mer detaljerad genomgång av utvecklingen av de takbegränsade utgifterna. I tabell 6.4 redovisas budgeteffekterna per utgifts-område.

2 Posten visar förändringen av nettoupplåningen för väg- och järnvägsobjekt.

Nettoupplåning utgör skillnaden mellan nyupplåning och amortering.

3 För utgiftssidan innebär minustecken anslagsminskningar eller att temporära program upphör eller minskar i omfattning. För inkomstsidan innebär minus-tecken att skatteinkomsterna minskar. För den sammanlagda budgeteffekten av åtgärder på utgifts- och inkomstsidan innebär minustecken att de offentliga finanserna försvagas jämfört med året innan.

4 Se tabell 5.9. Förändrad kommunal utdebitering ingår i tabell 5.9 men ska inte ingå i tabell 7.8 eftersom den ska visa budgeteffekter av tidigare riksdagsbeslut och förslag från regeringen.

5 För åtgärder på skatteområdet beskriver bruttoeffekten den statiskt beräknade förändringen i intäkterna från den skatt som regeländringen avser. En indirekt effekt kan uppkomma om regeländringen påverkar andra skattebaser eller kon-sumentprisindex (om konkon-sumentprisindex påverkas består den indirekta effekten bl.a. av att utgiftsnivån i olika offentliga transfereringssystem påverkas via prisbasbeloppet).

6 Exklusive indirekta effekter på inkomstsidan till följd av åtgärder på utgiftssidan.

Källa: Egna beräkningar.