Omslaget och framförallt dess framsida är det första som möter en potentiell köpare. En gammal sanning inom förlagsbranschen säger att man har 2-3 sekunder på sig att sälja in en bok. Det är all den tid köparen ägnar åt boken innan blicken glider vidare till nästa. Därför är omslagets framsida till stor del avgörande för om boken lyfts ned från hyllan eller ej. Framsidans betydelse anser vi gäller i ännu högre grad för barn än för vuxna och i intervjun med skolbibliotekarien bekräftar hon omslagens betydelse och menar att det framförallt påverkar pojkars val av böcker. Både Persson (2000) och Fast (2007) menar att populärkulturen spelar en stor roll i barns vardag och vi anser att det därmed finns en risk att titlar som inte speglar läsarens intressen väljs bort. Här går det
att diskutera huruvida förlagen tar tillräckligt mycket intryck av barnens textvärldar. När vi tittar på några förlags utgivning av lättlästa böcker de senaste tio åren ser vi en tydlig trend att de har tagit intryck av populärkulturen. De lägger även mer arbete på omslagens utformning för att fånga barnens intresse. Ett exempel är Slukaren som med sitt färgstarka fantasyomslag påminner om en tecknad film eller serie, och är därmed något de flesta barn kan knyta an till från sin vardag.
Omslagets baksida har mindre betydelse när det gäller de yngre läsarna. Enligt skolbibliotekarien tittar barnen inte ens på baksidan utan de går direkt på inlagan. Här menar vi att illustrationerna återigen har stor betydelse för om titeln blir vald eller inte. Även textmängd, storleksgrad på typsnitt och hur luftigt texten är satt kan spela in.
Lätt att läsa
Överlag är språket i böckerna väl anpassat till målgruppen 6-9 år. Det finns utmaningar i form av längre och svårare ord, meningarnas och ordens varierande längd ger en bra läsrytm och layouten är luftig. Det finns dock ett par saker i Slukaren som vi anser försvårar läsningen då grammatiken inte är korrekt. I nedanstående exempel är den andra meningen ofullständig och går inte att läsa som en självständig mening:
En liten lindorm dök ner bredvid dem.
Lilla Berit som de hade räddat ur bergsspindelns nät. (Krog & Egerkrans 2015, s. 24)
Om man till exempel har koncentrationssvårigheter eller bara tittar upp från texten en sekund, är det svårare att tolka innebörden av meningen. Enligt Annamaria Pinter (2006) bör barn i yngre åldrar inte lära sig grammatik separat utan det ska komma naturligt genom goda textexempel. Därför menar vi att det är viktigt att även lättlästa böcker har ett korrekt språk för att undvika felinlärning. Det finns ytterligare exempel i
Slukaren där texten försvåras för nybörjarläsaren. I följande exempel måste läsaren själv
koppla ihop meningarna och göra tolkningen att det är Slukaren som skiftar färg: ”Slukaren växte ännu mer. Fick alla möjliga färger” (Krog & Egerkrans 2015, s. 18). För att göra texten mer läsvänlig för nybörjarläsaren borde meningarna knytas ihop till en mening med hjälp av ett bindeord. Till exempel skulle det kunna stå så här: ”Slukaren växte ännu mer och fick alla möjliga färger.” Lundberg och Reichenberg
(2009) menar att korta meningar inte alltid innebär att texten är lättläst utan anser att bindeord gör texten mer lättförståelig trots längre meningar.
En annan, i våra ögon, försvårande omständighet är användandet av versaler i Novas
hemlighet. Vi har inte funnit någon forskning som säger att det är lättare att börja läsa
texter skrivna med versaler och omvänt finns det ingen forskning som visar att gemener underlättar. Däremot använder flera förlag versaler som ett försäljningsargument, då böcker saluförs med etiketten ”endast versaler” på omslaget. Men till exempel Hellmark (2000) menar att det är lättare att känna igen ordbilder om gemener används eftersom de ger en variation åt bilden genom bokstävernas nivåskillnader. Dessutom är de texter de flesta barn kommer i kontakt med redan innan de kan läsa, skrivna med gemener och så kommer texterna att vara när de har kommit längre i läsprocessen. Vi anser därför att det underlättar för läsaren om hen redan från början får öva sig på texter där typografin är så autentisk som möjligt. Lär hen sig endast att läsa ortografiskt versalt blir det en tröskel när hen ska läsa gemena texter; hen måste lära om och tolka ordbilderna på nytt. Tröskeln behöver visserligen inte vara så stor, läsförmågan har övats upp, men vi menar att versala texter är en onödig omväg och kan komplicera läsprocessen för de barn som har problem med läsinlärningen. Läsningen försvåras dessutom ytterligare av att brödtexten är satt med ett sansserif typsnitt. Lundberg och Reichenberg (2009) menar att typografin ska vara tydlig med stor grad och ett tydligt typsnitt. Detta styrks av Hellmark (2000) som menar att läsningen underlättas av ett typsnitt med klackar och flaggor som hjälper läsaren att med den ortografiska avkodningen.
Ytterligare ett problem med textens typografiska utformning i Novas hemlighet är att raderna ofta består av två-tre ord. Hellmark (2000) menar att det i lika hög grad är tröttsamt för ögat att läsa för korta rader som allt för långa. Vid korta rader får ögat lägga mer energi på att hela tiden byta rad och det tar kraft ifrån avkodningen. Det är förståeligt att det ibland på grund av illustrationernas storlek är nödvändigt att använda sig av korta rader, men i detta fall inverkar dessa sällan på textens placering. Möjligen kan det vara så att förlaget vill underlätta läsandet med att använda sig av frasanpassad radbrytning (Sundin 2007).