Examensarbete i fördjupningsämnet
svenska och lärande
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Läsa lätt, läsa rätt
Analys av fyra lättlästa böcker för nybörjarläsaren
Read Easy, Easy to Read
Analysing Four Easy-to-read for the Beginner Reader
Annika Johnsson
Eva Somfai
Grundlärarexamen med inriktning mot arbete i årskurs F-3, 240 högskolepoäng
Examensarbete 15 poäng, grundnivå Slutseminarium: 2016-03-18
Examinator: Magnus Persson
Handledare: Anna-Clara Törnqvist
Förord
Vi har båda ett stort intresse av barnlitteratur och av hur barn lär sig läsa. För oss är det en självklarhet att barnens läsning ska vara förknippad med något lustfyllt, där nybörjarläsaren, med hjälp av stöttor, kan upptäcka en ny spännande värld. Vår erfarenhet är dessvärre att många böcker som används i skolundervisningen för nybörjarläsaren känns föråldrade, det gäller såväl innehåll som illustrationer och språk. Är det primära att ”knäcka läskoden” och innehållet därför av sekundär betydelse? Vi har erfarenhet av nybörjarläsare, som efter att bokens framsida undersökts och några rader lästs, frågat hur många sidor hen måste läsa. Samma barn har vid andra tillfällen, när boken väckt intresse, inte slutat läsa förrän tröttheten fått orden att staka sig.
På den kommersiella marknaden har lättlästa böcker ökat de senaste tio åren, men hur lättlästa är de egentligen och speglar de barnens intressen och erfarenheter? Många frågor dök upp när vi började diskutera ämnet. Vi insåg ganska snabbt att lättlästa böcker är ett relativt outforskat område. Vårt intryck är att det inte är en genre med hög status och omnämns till exempel inte i sammanhang som Augustpriset eller
Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. För att få större kunskap och en inblick i
dagens utbud, valde vi att analysera fyra nyutgivna böcker för nybörjarläsaren.
Vi ser våra tidigare bakgrunder; Annika med mångårig erfarenhet från förlagsbranschen och Eva som utbildad formgivare och konstvetare, som en bra bas där vi kompletterar varandra. I teoridelen ansvarar Annika framförallt för språkaspekterna och Eva för bild och barns textvärldar. Resterande arbete är ett samarbete av såväl innehåll som textarbete.
Sammandrag
Vår erfarenhet är att många böcker som används i skolundervisningen för nybörjarläsaren känns föråldrade vad det gäller form, innehåll och layout. Vi anser att barnens första kontakt med läsning måste vara förknippat med något lustfyllt, och inte enbart vara ett verktyg för att ”knäcka läskoden”.
Vårt syfte är att, med stöd utifrån teorier om barns textvärldar och vad som är lättläst, analysera fyra skönlitterära böcker för nybörjarläsaren. Utifrån detta har vi utformat följande frågor: Hur är språk och bild utformat? Hur behandlar innehållet identitet, etnicitet och genus? Tar innehållet hänsyn till barnens vardagsvärld och intressen?
Vi har använt oss av kvalitativ innehållsanalys. Böckerna i vår analys är alla utgivna år 2015 och av fyra olika förlag. Det är en liten undersökning, men vi har försökt att få ett så brett och varierat urval som möjligt. Vid vårt val av titlar har vi utgått från några kriterier som vi anser vara speciellt intressanta att studera: vardagshändelser, populärkultur, genus, normer, mångfald samt språk- och bildaspekter. Men vi har även försökt spegla hur utgivningen av denna genre ser ut år 2015.
Varje bok analyseras var för sig för att sedan följas av en generell analys och diskussion. I diskussionen utgår vi från våra forskningsfrågor och fördjupar vår analys ytterligare med stöd av teoridelen. Utifrån vårt resultat tycker vi oss se att förlagen har tagit intryck av barnens textvärldar i såväl illustrationer som i bokens handling. Intrycken kommer framförallt från populärkulturen. Vi ser även en större mångfald och att det finns böcker som utmanar rådande normer och som har ett vidgat genusbegrepp.
Som förslag på framtida forskning tycker vi att det skulle vara värdefullt att studera vad yngre barn själva väljer att läsa och varför.
Nyckelord: barnböcker, barnlitteratur, barns textvärldar, bild, genus, lättläst, mångfald, populärkultur
Innehållsförteckning
Förord ... 2
Sammandrag ... 3
Innehållsförteckning ... 4
Inledning ... 6
Syfte och frågeställningar ... 7
Teori och tidigare forskning ... 7
Barns textvärldar ... 8
Bilden ... 10
Att ha ett kritiskt förhållningssätt till texten ... 11
Språkaspekter ... 12
Textens och bokens layout ... 14
Metod och urval ... 16
Metoddiskussion ... 17
Urvalsdiskussion ... 17
Analys och diskussion ... 17
Familjen Monstersson: Mysis är sjuk ... 18
Handling ... 18 Omslag ... 18 Språk- och bildaspekter ... 19 Typiska drag ... 19 Häxmästaren: Slukaren ... 20 Handling ... 20 Omslag ... 20 Språk- och bildaspekter ... 21 Typiska drag ... 22
Den magiska djuraffären: Novas hemlighet ... 22
Handling ... 22 Omslag ... 22 Språk- och bildaspekter ... 23 Typiska drag ... 24 Olle 8: Matsalen ... 24 Handling ... 24 Omslag ... 25 Språk- och bildaspekter ... 25 Typiska drag ... 26
Diskussion ... 26 Mångfald ... 26 Genus ... 28 Barns textvärldar ... 30 Omslagets betydelse ... 31 Lätt att läsa ... 32
Märkning av lättlästa böcker ... 34
Slutdiskussion ... 34
Framtida forskning ... 36
Inledning
Varje år ger Svenska barnboksinstitutet (hädanefter Sbi) ut en översikt med trender och statistik över det aktuella årets barn- och ungdomsboksutgivning. I den senaste översikten Bokprovning (2015) framgår det att utgivningen av lättlästa böcker för nybörjarläsaren ökat kraftigt och att urvalet blivit bredare. Sbi spekulerar i om ökningen kan bero på den senaste PISA-rapportens genomslag. Rapporten, som fått stor uppmärksamhet i media, visar att svenska elevers resultat i läsförståelse försämrats. Vid vår intervju med skolbibliotekarie Anna-Carin Lindgren bekräftar hon att utgivningen av lättlästa böcker har ökat och att utbudet har breddats. Hon tycker sig även se en tendens att statusen på lättlästa böcker höjts.
Genom att titta på några förlags utgivning av lättlästa böcker de senaste tio åren, samt Kulturrådets barnbokskatalog för åren 2008-2015, har vi försökt studera om vi kan se några tydliga trender. Vi har inte gjort någon djupare analys av utbudet eller någon statistisk undersökning, men vi anser att det går att se en förändring. För tio år sedan var det framförallt vardagsnära händelser med realistiska illustrationer. Idag finns det influenser från såväl fantasygenren som seriemediet. Många böcker har en spännande handling, det kan röra sig om allt från deckare till rysare. Det finns även faktaböcker märkta med lätt att läsa-etikett. Vi ser en trend att böckerna är bättre på att skildra mångfald och fler böcker har både en flicka och en pojke i huvudrollerna. Flera av de lättlästa böckerna finns också som e-böcker.
De unga nybörjarläsarna är naturligtvis inte stöpta i samma form, utan variationen är oändlig. För att kunna avgränsa vårt arbete har vi valt att inrikta oss på den genomsnittlige läsaren som inte har några bakomliggande problem och som har börjat läsa enklare meningar med flyt och förståelse. Dagens barn omges av multimodala texter, men vi inriktar oss på den traditionella skönlitterära boken där text och bild samverkar på papper. Vårt val beror på att nybörjarläsaren kommer i kontakt med denna textform i skolan, till exempel som läsläxa eller i skolbiblioteken. Det är lättlästa barnböckers utformning vi undersöker. Vi är väl medvetna om vikten av att samtala om texten. Böckernas utformning påverkar barnens möte med texten, men för att kunna avgränsa vår uppsats fördjupar vi oss inte i boksamtalets betydelse.
Syfte och frågeställningar
Många av de lättlästa böcker vi kommit i kontakt med ute i skolorna har känts föråldrade vad gäller form, innehåll och layout. Vi anser att det är viktigt att böckerna erbjuder mer än att bara vara ett verktyg för att ”knäcka läskoden”. Det måste finnas något som fångar läsarens intresse och väcker hens nyfikenhet parallellt med att läsningen underlättas.
Vårt syfte med detta examensarbete är att, med stöd utifrån teorier om barns textvärldar och vad som är lättläst, undersöka hur de böcker förlagsmarknaden publicerar under etiketter som ”Lätt att läsa” är utformade.
Genom att analysera fyra skönlitterära böcker för nybörjarläsaren söker vi svar på följande frågor:
Hur är språk och bild utformat?
Hur behandlar innehållet identitet, etnicitet och genus?
Tar innehållet hänsyn till barnens vardagsvärld och intressen?
Teori och tidigare forskning
Böcker med etiketten lättläst finns för alla åldrar, men medan lättläst för vuxna och tonåringar vänder sig till de som har någon bakomliggande problematik, vänder de flesta lättlästa barnböcker sig till de som precis börjat lära sig läsa. I artikeln ”The relationship between young children’s enjoyment of learning to read, reading attitudes, confidence and attainment” (McGeown, Johnston, Walker, Howatson, Stockburn & Dufton 2015) menar författarna att barns läsutveckling är beroende av såväl vilken metod som används för läsinlärningen som elevens attityd till läsning, självförtroende och om hen tycker att det är kul att lära sig läsa. De anser att alla delar är av samma vikt och att man därför inte kan fokusera mer på till exempel avkodning än på lusten att läsa. Ett sådant förhållningssätt till läsinlärning gynnar inte barnet i längden. Vi menar att en lättläst bok för de yngre åldrarna ska locka till lust att läsa vilket ställer krav på såväl handling och bild som språk och layout. I vår teoridel har vi valt att utifrån forskning titta närmare på ett antal aspekter som skulle kunna påverka utformningen.
Barns textvärldar
Vi lever i ett globalt informationssamhälle med en snabb teknikutveckling. Digitala medier har inneburit stora förändringar för såväl samhälle som individ, men för barn är denna förändring en självklar del av deras vardag. Idag har en majoritet av svenska barn erfarenhet av internet redan vid tre års ålder och det faktum att allt fler äger surfplattor möjliggör för de yngre barnen att använda digitala medier (Statens medieråd 2015). Digitala medier har således en central funktion i barn liv. En annan viktig komponent är populärkulturen. Magnus Persson diskuterar barn och ungas inställning till denna kultur kontra skolans inställning i Populärkulturen och skolan (2000). Majoriteten av barn och unga lockas av populärkulturen och den spelar en viktig och central roll i deras liv. För en del barn är populärkulturen kanske den enda kulturen. Men skolan har genom historien oftast betraktat populärkulturen som ett problem, något som bör motarbetas. Istället för att avfärda populärkulturen behöver skolan och dess personal skaffa sig kunskap om den, men framförallt måste skolan hitta ett kreativt förhållningssätt till populärkulturen.
Detta innebär inte att skolan skall överge det som traditionellt varit dess enda kultur, högkulturen. Skolan är kanske en av de få platser där unga människor får en chans att komma i kontakt med andra kulturformer än den masskultur som genomsyrar fritiden och vardagslivet. Skolans kulturpolitiska uppgift är att verka för en genuin mångfald och att skapa möjligheter för eleverna att hantera denna mångfald kritiskt. (Persson 2000, s. 92)
Carina Fast följde under flera års tid sju barn med olika bakgrund för att ta reda på i vilka kontexter de möter och praktiserar läsande och skrivande. Hennes avhandling Sju
barn lär sig läsa och skriva. Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola
(2007) visar att barn via populärkultur och media praktiserar läsande och skrivande långt före skolstarten, men dessa erfarenheter och kunskaper utnyttjas sällan i skolan. Barnen möter istället läs- och skrivmetoder som är annorlunda från deras upplevelser. Populärkulturen fungerar som en inspirationskälla för barnens läsande och skrivande, något positivt som skolan borde ta tillvara. Fast anser, liksom Persson (2000), att skolan har ett viktigt uppdrag i att öppna nya kunskapsdörrar för eleverna. Skolan ska varken överge sina intressen eller okritiskt ta in populärkulturen i klassrummet, istället borde skolans ambition vara att bygga broar mellan elevernas vardagserfarenheter och skolans
värld. Det finns annars en risk, enligt Fast, att elever som inte kan identifiera sig med de texter de möter i skolan, känner sig utanför och att klyftor förstärks.
Ett liknande resonemang återfinns även hos Gunilla Molloy i När pojkar läser och
skriver (2007). Hon anser att elevernas erfarenheter av literacy skiljer sig från det
traditionella textbegrepp de ofta möter i skolan. Enligt Molloy borde skolan visa öppenhet och intresse för elevernas kompetenser, men skolan måste även visa sin kompetens och erbjuda eleverna något utöver deras nuvarande textvärldar. Hon anser att samspelet med eleverna är viktigt, där deras kompentens inte negligeras utan tas tillvara och kan bli utgångspunkter.
Vidare belyser Lena Kåreland i Barnboken i samhället (2009) hur de kulturella förändringarna i samhället har medverkat till att kulturella hierarkier alltmer problematiseras och diskuteras. Gränserna mellan högt och lågt, det som ofta kallas hög- respektive populärkultur är mer flytande. Skolans roll som ”smakfostrare” har försvagats och barnkulturen har blivit alltmer kommersialiserad.
Barn kommer från olika bakgrunder och har med sig olika texter och olika mängd text. En del barn kommer tidigt i kontakt med slukarålderns utbud med ett mer avancerat innehåll och fler genrer. Enligt Sbi (2006) var det framförallt realistiska vardagssituationer som tidigare präglade böckerna för 6-9 år. I och med Harry Potter-böckernas genomslag har fantasygenren rönt stora framgångar under 2000-talet. I Sbis senaste rapport (2015) omnämns bland annat fantasy som en genre som numera återfinns som lättläst. I Från fabler till manga (2010) diskuterar Ann Boglind och Anna Nordenstam fantasygenren och vad som utmärker den. Genrens syfte är inte att gestalta verkligheten, utan här är det fantasivärlden som står i fokus. Denna fantasivärld öppnar möjligheter för läsaren att även bearbeta egna drömmar och problem. Fantasin har en viktig roll i barns liv och barn accepterar det magiska och övernaturliga i fantasytexterna. Boglind och Nordenstam gör en jämförelse med barnens egna fantasi- och rollekar.
Populärkulturen kan användas för att med ett kritiskt förhållningssätt utforska identitet och maktförhållanden. Jackie Marsh beskriver i ”’But I want to fly too!’: girls and superhero in the infant classroom” (2000) hur en engelsk klass med 6-7-åringar satte upp en pjäs om en populär superhjälte. Resultatet visade bland annat att speciellt flickor visade stort intresse för att spela superhjälte. Rollen gav dem chansen att utforska makt och identitet i ett hjältesammanhang men ur ett kvinnligt perspektiv. Marsh menar att läraren har en viktig roll då flickorna behöver ges både utrymme och
möjlighet att utforska olika roller. Likväl är det viktigt för pojkar att utforska sin maskulinitet ur andra perspektiv. Om inte läraren hjälper till riskerar eleverna att gå in i stereotypiska könsroller.
Bilden
I dagens samhälle kommer barn, tack vare massproduktionen, i kontakt med bild och text i ett överflöd och i olika kontexter, till exempel barnböcker, serier, dataspel och reklam (Liberg 2007). Barn har en gemensam förståelse för de bilder och ikoner som de möter i bland annat teveprogram eller dataspel. Det är barnen själva, i mötet med andra barn, som bestämmer värdet av denna kunskap (Fast 2008).
I avhandlingen Läsningens och skrivandets bilder: en analys av villkor och
möjligheter för barns läs- och skrivutveckling analyserar Carin Jonsson (2006) bildens
betydelse i barns läs- och skrivlärande. Trots att bilden är en naturlig del i barnens läsning har bilden, och kunskaper om den, låg prioritet inom samtidens läsdiskurs menar Jonsson. Hon anser att det finns en tendens att bilden ignoreras i språk- och utbildningssammanhang. Bilden uppfattas som en tillfällig och övergående utvecklingsfas i barnens läs- och skrivutveckling. I takt med att barnets läsförmåga utvecklas negligeras eller ifrågasätts bildens relevans för läskontexten. Den kritik som framkommit mot bilden i samband med läsinlärningen gäller framförallt risken att barnet använder bilden som en ledtråd och tenderar att gissa, vilket i sin tur skulle vara negativt för läsprocessen. Ett annat argument är att bilder hämmar barnet från att skapa egna inre bilder (Jonsson 2006).
I Ulla Rhedins (1992) avhandling Bilderboken på väg mot en teori argumenterar hon för bilderboken som en konstform mer besläktad med serier, film och teater än med den övriga litteraturen. Den moderna bilderboken undviker inte svåra ämnesval, barndomen skildras mer komplex och böckerna är inte längre entydigt riktade till barn. Texten och bildens gemensamma bidrag har fått större betydelse för berättelsen:
Den vill som annan konst uttrycka något i sin tid: berätta, levandegöra, gestalta och underhålla. Som ett sådant medium har bilderboken under senare decennier utvecklat ett alltmer sammansatt och komplext förhållande till verkligheten. Framförallt har den utvecklat ett mer dynamiskt förhållande mellan text och bild. Den är ofta poetisk, dramatisk och expressiv. Den kan vara symbolisk och
mångtydig. Den tar upp tidigare glömda ämnen och den experimenterar med form och stil. Kort sagt har den i estetisk mening blivit alltmer kvalificerad.
(Rhedin 1992, s.12- 13)
I avhandlingen Berättande bilder. Svenska serier för barn framhåller Helena Magnusson (2005) släktskapet mellan seriemediet och bilderboken. Hon anser att samverkan mellan bild och text är central hos båda genrerna. Barn använder ofta serier som en uttrycksform för eget skapande och Magnusson menar att de japanska mangaserierna bidragit till intresset. Hon efterlyser dock en förnyelse av de svenska barnserierna som enligt Magnusson ofta är för entydiga och därigenom underskattar barns förmåga att läsa bilder och förstå mer komplexa berättelser. Magnusson anser att seriemediet, precis som bilderboken, är särskilt intressant när barnet är i gränslandet alldeles före eller under läsinlärningen, eftersom bildberättande ger barnet möjlighet att ta till sig berättelsen på egen hand. Bildstödet är framförallt en viktig hjälp för ovana läsare. ”Barnserierna fyller barnens behov av formelberättelser (jämför med sagor). Det kan ses som en inskolning i berättelsernas värld: att lära sig läsa, inte tekniskt, men formellt” (Magnusson 2005, s. 276).
Att ha ett kritiskt förhållningssätt till texten
Första kapitlet i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011) behandlar skolans värdegrund och uppdrag. I denna del betonas bland annat skolans ”ansvar för att motverka traditionella könsmönster” (s. 13). Skolan ska aktivt arbeta för jämlikhet och eleverna ska, oberoende av könstillhörighet, ges möjlighet att testa och utveckla sina förmågor och intressen.
I Modig och stark – eller ligga lågt (2005) beskriver Lena Kåreland hur barn redan i förskoleåldern är medvetna om att somliga sysslor betraktas som kvinnliga respektive manliga och att det manliga oftast är överordnat. Litteratur har möjlighet att påverka barns uppfattning om genus, något hon anser att lärare bör vara väl medvetna om vid val av texter. Flera studier visar på könsskillnader när det gäller läsvanor och läsintresse hos barn och unga. Enligt Kåreland (2009) har flickor generellt en mer positiv inställning till läsning än pojkar, men barns läsvanor påverkas även av vilken sociokulturell och socioekonomisk bakgrund de kommer ifrån. I den litteratur som barnen möter i skolan och förskolan är huvudpersonerna framförallt pojkar. Pojkar
själva tenderar att välja böcker med en pojke i huvudrollen, medan flickor är mindre könsbundna och kan välja böcker med såväl en pojke som en flicka i huvudrollen.
Karin Jönsson och Elisabeth Jennfors betonar i Kritiskt textarbete – att läsa och välja
texter (2015) att läraren har en viktig uppgift när hen väljer texter och lärarens val måste
vara genomtänkt. Texter inverkar på våra tankar och på hur vi tolkar världen omkring oss. Samma ämne kan beskrivas på skilda sätt beroende på vem avsändaren är och hens
syfte med texten. En text är en skildring av ämnet i fråga. Eleverna måste
medvetandegöras om att texter inte är neutrala, att det alltid finns en avsändare bakom varje text. När läraren väljer texter bör hen utgå från begreppen power, diversity, access och design/redesign. Det finns olika tolkningar av begreppen, men Jönsson och Jennfors (2015) utgår från Hilary Janks definitioner. Vi har valt att använda oss av Jönsson och Jennfors tolkning, men vi översätter begreppen till svenska och förklarar nedan hur vi tänker använda oss av dessa i vår analys. Vi tittar på makt, till exempel på vem som har tolkningsföreträde och vem som blir marginaliserad. Det kan handla om genus eller etnicitet och gäller såväl text som bild. Vi tittar på mångfald. En text kan förmedla mångfald som något positivt och berikande, men den kan även förmedla mångfald som något hotfullt eller exotiskt, vilket förstärker myten om ”den andre”, mellan ”vi” och ”dom”. Det tredje begreppet handlar om textens tillgänglighet. Kan läsaren identifiera sig med texten och förstå miljön? Eftersom barns sociala-, språkliga- och kulturella bakgrund ser olika ut kan vi fråga oss vems historia som berättas. Vi undersöker om det går att omskapa texten eller bilden. Vad händer när man byter kön eller hudfärg på karaktärerna?
Språkaspekter
Ur ett språkperspektiv finns det ingen mall för hur en lättläst bok ska utformas, men däremot finns det vissa aspekter som kan underlätta läsningen. Enligt lingvisten Katharine Perera (i Pitcher & Fang 2007) bör böcker uppfylla följande tre kriterier: ”de ska stötta barnen då de börjar lära sig läsa, visa barnen att det är roligt och givande att läsa samt erbjuda goda förebilder för barnens eget skrivande” (s. 45). Ingvar Lundberg och Monica Reichenberg menar i Vad är lättläst (2009) att texter som motiverar läsaren att vilja fortsätta läsa är anpassade till läsarens nivå, har ord som barnet klarar av att avkoda och förstå, där meningsbyggnaden är anpassad till läsaren samt har en tydlig berättarstruktur.
Texter som har ”omväxlande långa och korta meningar respektive omväxlande långa och korta ord” (Lundberg & Reichenberg 2009, s. 45) får en naturlig rytm som underlättar läsningen. En text med bara korta meningar kan upplevas uppstyltade och det är svårare att få ett sammanhang då texten ger för lite information samtidigt som den saknar flyt. I nybörjarböcker är meningarna ofta korta, substantiv upprepas i varje mening och det saknas bindeord som ”och”, ”därefter”, ”eftersom” och ”men”. Bindeorden hjälper till att göra texten mer lättillgänglig då de binder ihop ord och satser med varandra och förklarar sambanden mellan olika satser. Texten lättas på så vis upp och blir mindre informationstät. Det är till exempel lättare att läsa och förstå meningen ”Lisa föll i ån därför att hon cyklade för fort och inte kunde stanna” än ”Lisa cyklar. Lisa cyklar fort. Lisa ser en å. Lisa faller i” (a.a. s. 34) där läsaren måste koppla ihop meningarna med varandra för att förstå vad som händer. I de allra enklaste böckerna upprepas ibland samma fraser där till exempel substantivet byts ut, eller, som i exemplet med Lisa, där meningarna följer ett bestämt mönster. Detta kan enligt Brandy Pitchers och Zhihui Fangs artikel ”Can We Trust Levelled Texts?” (2007) visserligen ses som en enformig och händelselös berättelse, men de menar att för en ovan läsare kan det ändå ge ökat självförtroende då läsaren klarat av att ta sig igenom texten.
Specialpedagogen Kristina Sköld menar dock att korta meningar är bra för nybörjarläsaren som ännu bara kan ljuda sig igenom en mening. Det kräver koncentration att läsa och det ställer stora krav på att arbetsminnet kan bevara de lästa orden tillräckligt länge för att kunna tolka och förstå innebörden i meningen. I arbetsminnet lagras kontinuerligt den information som behövs för att vi ska kunna utföra kognitiva uppgifter som till exempel att läsa. Arbetsminnet har en begränsad kapacitet och tar avkodningen för stor plats minns man inte början på meningen (Høien & Lundberg 1999).
För att förstå det man läser måste man förutom att kunna avkoda mening för mening även kunna koppla ihop meningarna med varandra. Det sker genom att man gör inferenser, det vill säga dra slutsatser om det man läser. I exemplet ”Lisa kom farande nedför trappan. Kalle rusade iväg för att få tag på en läkare” (Lundberg & Reichenberg 2009, s. 30) drar de flesta läsare slutsatsen att Lisa har skadat sig. Läsaren har erfarenhet, självupplevd eller medierad, av att man kan trilla i trappor och skada sig och tolkar texten som att det är det som hänt (Lundberg & Reichenberg 2009). Det finns forskning som visar att barn lättare överskrider språkliga hinder i texten om de är
förtrogna med det kulturella innehållet och därmed kan göra inferenser. Våra kunskaper om världen hjälper oss med andra ord att tolka texten (Liberg 2001).
Textens och bokens layout
En boks läsbarhet är inte bara beroende av språket utan även bokens layout, det vill säga hur boken är utformad, har betydelse för hur vi uppfattar text och bild. När vi läser stannar ögonen upp efter ca 8-9 bokstäver för att sedan glida vidare. Stoppen kallas fixeringspunkter och hjälper till att identifiera orden (Høien & Lundberg 1999). Orden känns igen genom dess ortografiska och fonologiska uppbyggnad samt av dess betydelse (Lundberg & Reichenberg 2009). En längre fixeringstid förekommer som regel i slutet av en mening och tyder på att man fogar samman orden i meningen och skapar en innebörd. Det sätt vi tar in texten på gör att särskild hänsyn till dess typografiska utformning bör tas. I Typografisk handbok (2000) av Christer Hellmark anges att med typografi avses typsnitt, bokstavsstorlek (grad), radlängd och radavstånd (Hellmark 2000).
Det typsnitt som bör användas i löpande text anses vara av huvudgruppen antikva, även kallad serif (Hellmark 2000). En antikva har serifer – små klackar och flaggor – vilket gör att en bokstav är lättare att skilja från en annan och hjälper dessutom ögat att följa raden genom att klackarna skapar en baslinje. Typsnittet Times New Roman som används i den här texten är ett exempel på antikva. Sansserif, som den andra huvudgruppen kallas, har med dess raka linjer ansetts svårare att läsa än antikva. Den används därför mest vid rubriker, affischer, korta texter som ingresser men inte till löpande text. Typsnittet Arial är ett exempel på sansserifer.
Storleksgraden på brödtexten bör inte vara för stor då det gör den mer svårläst. Hellmark (2000) menar att ordbilderna blir för breda för att ögat ska orka ta in hela ordet och det tvingas istället till att skapa fler fixeringspunkter. Ögat måste dessutom röra sig över en större yta än om storleksgraden är mindre. En lämplig storleksgrad för mindre barn och nybörjarläsare är 14-16 punkter vilket kan jämföras med en normal text som ligger på 10-12 punkter. Den större storleksgraden erbjuder en luftigare layout än en mindre då radavståndet ökar proportionerligt med typernas storlek. Samma princip som för storleksgraden gäller även för radlängden. Är raden för lång blir det ansträngande för ögat som behöver bryta ”den linjära avscanningen av raden med
radbyten” (a.a. s. 31) och som dessutom får svårt att hitta till början av nästa rad om avståndet är för långt.
Versaler används ibland i de första nybörjarböckerna. Huruvida det hjälper nybörjarläsaren eller inte finns det ingen forskning om. Caroline Liberg anser dock i
Hur barn lär sig läsa och skriva (2006) att versaler är enklare uppbyggda än gemener
och därmed lättare för nybörjaren att ta till sig. Men Hellmark (2000) menar i sin tur att gemener är mer lättlästa då de ”med sina staplar och underhäng ger mer varierade ordbilder” till skillnad från versalernas ordbilder som är ”rektanglar av olika längd” (a.a. s. 24).
I många av de första nybörjarböckerna ligger det en mening per rad. Detta är enligt specialpedagog Kristina Sköld bra vid den allra första läsningen och för de elever som har koncentrationssvårigheter. Nybörjarläsaren har svårt för att fästa blicken på texten långa stunder och tittar ofta bort någon sekund. Om raden består av enbart en mening underlättar det för läsaren att hitta tillbaka till där hen var. Nästa steg är att längre meningar delas upp i fraser på två rader (Lundberg & Reichenberg 2009). Detta kallas för frasanpassat radfall och innebär att meningen bryts där en fras avslutas och medför då att nästa rad börjar med en ny fras (Sundin 2007). Att bryta efter en fras hjälper läsaren att minnas vad hen har läst. Sista steget är att låta texten brytas där layouten kräver det.
Lättlästa böcker är som regel rikt illustrerade och text och bild kompletterar varandra. I barnböcker illustrerar bilden vanligtvis vad som händer i texten och omvänt förklarar texten vad som sker i bilden, men bilden kan även beskriva sådant som inte framgår av texten (Myndigheten för tillgängliga medier 2016). Enligt Kristina Sköld är det viktigt att tänka på bildens placering i förhållande till texten. På uppslaget ur
Ryggsäcken av Thomas Halling (2014) här
intill, omgärdas texten på den vänstra sidan av illustrationen och det finns en risk att läsare med koncentrationsproblem störs då de inte kan fokusera på texten. Då är illustrationen på uppslagets högra sida ett bättre exempel på hur bilden ska placeras i förhållande till texten.
Metod och urval
Vi har valt att använda oss av kvalitativ innehållsanalys. Till skillnad från kvantitativ innehållsanalys där man systematiskt samlar in data om texter och behandlar dessa likvärdigt, inriktar sig den kvalitativa på själva texten. En innehållsanalys görs av ”textens delar, helhet och den kontext den ingår i” (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud 2009, s. 237). Vi anser därför att kvalitativ innehållsanalys lämpar sig bäst för att besvara frågorna i vårt syfte.
I vår analys studerar vi fyra skönlitterära böcker för nybörjarläsaren i 6-9-årsåldern. Böckerna är utgivna år 2015 av fyra olika förlag; Bonnier Carlsen, Rabén & Sjögren och B. Wahlströms Bokförlag, som är tre av Sveriges ledande barnboksförlag, samt Nypon förlag som har specialiserat sig på lättlästa böcker för barn. Vi undersöker om det finns några gemensamma drag hos böckerna samt vad som skiljer dem åt. Det är en liten undersökning, men vi har försökt att få ett så brett och varierat urval som möjligt. Vid vårt val av titlar har vi utgått från några kriterier som vi anser vara speciellt intressanta att studera: vardagshändelser, populärkultur, genus, normer, mångfald och versaler. Men vi har även försökt spegla hur utgivningen av denna genre ser ut år 2015. Utifrån våra kriterier valde vi en bok som utgår från en vardagshändelse i en klassrumsmiljö (Matsalen), en bok som är tydligt influerad av populärkultur (Slukaren), en bok där versaler uteslutande används (Novas hemlighet) och slutligen en bok som har ett intressant och modernt genus- och normperspektiv (Mysis är sjuk).
Lättlästa böcker är, som vi tidigare påpekat, ett relativt outforskat område. För att få bredare kunskap i ämnet valde vi att intervjua en skolbibliotekarie respektive en specialpedagog. De har genom sin mångåriga erfarenhet bistått med värdefull information. Dessa intervjuer ska dock inte ses som en metod som vi har använt oss av för att komma fram till de slutsatser vi drar, utan de har varit oss behjälpliga på så vis att vi har kunnat bredda vår teoretiska bakgrund.
I vår analys försöker vi se boken som en helhet och se hur paratexter som omslag, layout och bild samverkar, hur språket behandlas samt hur barnens intressen och vardagsvärld tas tillvara.
Metoddiskussion
Det hade varit intressant att undersöka barns smak, deras åsikter och reaktioner på text och bild. När det gäller barn i de tidiga skolåren finns det fler studier om hur de läser, själva läsinlärningen, än vad de läser. Enligt Eva Nordlinder (2004) är en orsak metoden. Det är inte helt enkelt att intervjua små barn, friare samtal fungerar ofta bättre. Det går att göra observationer, men då behöver det pågå under en längre period. Nordlinder efterlyser fler studier om yngre barns smak och val av litteratur. I vår bokanalys tog vi hjälp av en elev i årskurs 1. Han tog uppgiften på stort allvar och har högläst böckerna och diskuterat deras utformning. Alla barn är individer med sina intressen, förkunskaper och erfarenheter. Vi har därför inte dragit några slutsatser utifrån detta specifika barn, men diskussionerna har varit till hjälp och utvidgat vårt perspektiv.
Urvalsdiskussion
När det gäller val av titlar så har vi utgått från ett antal kriterier för att försöka visa ett så varierat och intressant innehåll som möjligt. Det är ett personligt val och det kunde naturligtvis sett annorlunda ut. Det är många förlag som ger ut lättlästa böcker för nybörjarläsaren, men på grund av arbetets tidsgräns och omfattning fanns det inte möjlighet att fördjupa oss i fler än fyra böcker. Det finns förlag som har många intressanta titlar, men vi bestämde att enbart välja en titel per förlag. Den litteratur som elever kommer i kontakt med i skolan och förskolan har ofta pojkar i huvudrollerna, därför var det viktigt att en av böckerna har en flicka i huvudrollen. Vår ambition var att välja hälften kvinnliga respektive manliga författare och illustratörer, men efter alla kriterieval blev det dessvärre slagsida för manliga skapare. Vi hade gärna visat en annan sida.
Analys och diskussion
Nedan följer fyra analyser av lättlästa böcker. Varje bok analyseras var för sig för att sedan följas av en generell analys och diskussion. Vi börjar med att kortfattat beskriva handlingen. Därefter gör vi en bildanalys av såväl fram- och baksida som för- och eftersättsblad. Vi går igenom språk- och bildaspekter samt hur dessa samverkar. Efter en
kortfattad sammanfattning av typiska drag hos boken följer den gemensamma analysen och diskussionen.
Familjen Monstersson: Mysis är sjuk
Författare: Mats Wänblad Illustratör: Pelle Forshed Förlag: Rabén & Sjögren (2015) Antal sidor: 45
Boken har märkningen ”Lättläst”
Handling
Ebba bor med sin pappa i ett villaområde. I samma stad, i ett gammalt ”kråkslott”, bor hennes bästis monstret Boris och hans familj. Mysis är sjuk är den sjunde delen i serien om familjen Monstersson och i den här boken är Boris enorma husdjur Mysis sjuk. Mysis ligger helt apatisk i sin koja och Boris vet inte vad han ska göra. Ebba berättar att de måste gå till veterinären, men Boris är skeptisk eftersom Mysis kanske blir rädd och så är han ju så blyg.
Omslag
Omslagsbilden är en tecknad färgillustration som föreställer Ebba, Boris och det monstruösa husdjuret Mysis. De befinner sig inne i Mysis koja som är full av gammalt skräp. Husdjuret ligger med huvudet i Boris knä. Han ser trött och sjuk ut och barnen tittar oroligt på honom. Illustrationen är rikt detaljerad med tydliga monsteratribut som vassa klor och huggtänder. Färgsättningen går i kalla och dova färger som förstärker känslan av sjukdom och oro. Valet av det taggiga typsnittet i titeln och i serienamnet upplever vi som väl genomtänkt då det för tankarna till skräck och monster. Det finns en bra samverkan mellan titel, typsnitt och illustration som ger en förförståelse till bokens handling. Baksidan består av sex bilder av tidigare utgivna böcker i serien om Familjen Monstersson. Det finns ingen baksidestext som presenterar den aktuella boken, utan baksidan fungerar mer som en översikt. Monstertemat förstärks ytterligare
av att bokens svarta för- och eftersättsblad är illustrerade med vita monstersymboler, så som kranier och spindlar.
Språk- och bildaspekter
Det vi tycker är speciellt för den här bokserien är samspelet mellan bild och text. Bilden förstärker inte enbart texten utan berättar något mer. Man får till exempel som en sidoberättelse, enbart i bildform, följa Boris tama gam Polly. Det ger även större utrymme för eget tänkande och möjlighet att ”läsa mellan raderna” både vad det gäller texten och bilderna. Berättelsen är dock enkel att följa med en rak handling och den går att läsas på olika nivåer. Om läsaren enbart läser pratbubblorna och tittar på bilderna får hen i stora drag berättelsen om Mysis som är sjuk och behöver gå till veterinären.
Språket är väl anpassat till nybörjarläsaren men erbjuder även utmaningar. Till exempel förekommer ovanliga ord som dansmöss och specialitet. Svåra ord som veterinär förklaras enkelt och lättbegripligt. Arbetsminnet och läsförståelsen utmanas då meningar delas upp på två sidor och där andra halvan av meningen bryter med det läsaren kanske förväntar sig ska stå. Som när barnen och Mysis kommer fram till veterinären och Boris säger att ”Mysis kanske är lite … rädd” (Wänblad & Forshed 2015, s. 25-26).
Långa meningar i boken delas upp på flera rader men varje ny mening börjar på en ny rad dock utan blankrad innan. Brödtexten skrivs med gemener och typsnittet är en antikva av traditionellt slag som därmed är vanligt förekommande i böcker. Graden är något större än i kapitelböcker och radavståndet väl avmätt. Pratbubblornas typsnitt är en sansserif som ser handskriven ut och texten är versal, båda typiska drag för tecknade serier.
Typiska drag
Det är en flicka och en pojke som har huvudrollerna och det är ett jämlikt förhållande dem emellan. Boken har hämtat inspiration från populärkulturen vilket återspeglas i
valet av pratbubblor och i skräck- och monstertemat. Temat till trots; Mysis är sjuk är framförallt humoristisk.
Häxmästaren: Slukaren
Författare: Niklas Krog Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag (2015) Antal sidor: 31
Boken har märkningen Lätt att läsa samt Kodknäckarna
Handling
I den inledande resumén kan man läsa att drottning Krias soldater har bränt ner flickan Ellas by. Ella flyr upp i bergen där hon lär känna pojken Rand och tillsammans beger de sig till Häxmästaren för att få hjälp. Häxmästaren är dock inte intresserad av att hjälpa till så barnen stjäl hans trollstav. När Slukaren tar sin början är Ella och Rand på väg för att varna Rands hemby för drottning Kria. Plötsligt kastar sig en varelse över dem och stjäl trollstaven. Det är Slukaren och han äter magi. Barnen följer efter och med list och mod lyckas de ta tillbaka staven. Det visar sig att Slukaren inte är så farlig och gärna vill hjälpa dem mot drottning Kria. Samtidigt närmar sig drottningens soldater mer och mer …
Slukaren är den tredje delen av fyra i serien Häxmästaren.
Omslag
Framsidan är en färgillustration som föreställer Slukaren och de båda barnen i en skogsmiljö. Slukarens blågrå kropp består av ett gigantiskt huvud varpå det sitter två ben och två armar. Han har horn, gröna ögon och många vassa tänder. Slukaren står på en stor sten och har trollstaven i sitt stora gap. Han tittar med orolig blick på Ella och Rand som står bakom honom. Barnen har stora ögon och ser förskräckta ut. Himlen är röd och bilden signalerar spänning och dramatik. Serietitelns typsnitt med sina kraftiga bokstäver och svarta skuggning ger ett mäktigt intryck som passar väl till fantasygenren.
Den svarta baksidan har en utförlig baksidestext som beskriver bokens handling. Bokens för- och eftersättsblad har ingenting med bokens handling att göra, utan består av symbolen för Kodknäckarna som bildar ett mönster i två olika röda nyanser.
Språk- och bildaspekter
Det som driver berättelsen framåt är spänning och dramatik och det genomsyrar såväl texten som illustrationerna. Bilderna och texten samspelar väl då bilden illustrerar vad texten förmedlar.
Häxmästaren är en bokserie uppbyggd som en följetong och den här boken slutar med en cliffhanger. Böckerna inleds med en resumé av vad som hänt i tidigare böcker. Resumén är en lite längre, komprimerad text där meningarna inte är uppdelade rad för rad, utan radbyte bestäms efter ytan. När handlingen kommer igång är brödtexten uppdelad i stycken bestående av en eller flera meningar. Det finns en kohesion mellan meningarna i varje stycke. Ofta är det en person som utför något, en rörelse eller en tanke, för att sedan säga något som har med händelsen att göra. Eller också är det ett samtal mellan två eller flera personer men när dialogen bryts avslutas stycket.
Handlingen är rak och texten varierar mellan långa och korta meningar där orden har varierande längd och svårighetsgrad. Ordföljden är övervägande rak men omvänd ordföljd förekommer också. Vid ett par tillfällen förekommer ofullständiga meningar som andra meningen i exemplet nedan:
Slukaren krympte ihop igen.
Blinkade några gånger och tittade på dem. (Krog & Egerkrans 2015, s. 20)
Typsnittet är en rak sansserif och graden och radavståndet är mindre än vad som är brukligt i lättlästa böcker. Boken riktar sig dock till de som har börjat att få upp lite flyt i sin läsning och som börjat läsa ortografiskt.
Bilderna är färgstarka och illustrationerna som visar drottning Krias soldater är dramatiska och ganska otäcka, men det finns även humoristiska bilder. Ibland förekommer det roliga detaljer i form av små figurer som inte har med själva berättelsen att göra, vilket för tankarna till mucklorna i Sven Nordqvists populära böcker om Pettson och Findus.
Typiska drag
Huvudpersonerna i Slukaren är en flicka och en pojke. Båda barnen har lika framträdande roller. Boken är inspirerad av populärkulturen och det är framförallt fantasygenren och japansk manga som är framträdande. Berättelsen är spännande med en fartfylld handling. När det gäller etnicitet så finns ingen mångfald. Flickan och pojken har ljus hud och de enda mänskliga gestalter som finns med, förutom barnen, är drottning Krias soldater, som även de har ljus hud.
Den magiska djuraffären: Novas hemlighet
Författare: Linn Hallberg Illustratör: Jonna Björnstjerna Förlag: Bonnier Carlsen (2015) Antal sidor: 61
Boken har märkningen Extra lätt att läsa
Handling
Nova drömmer om ett eget djur, en vän att älska. I staden finns en magisk djuraffär. Nova vet att bussen går dit, men det är hennes hemlighet. Nova sparar alla sina pengar och en dag är spargrisen full. Utan att be mamma om lov tar hon bussen till staden. Nova får promenera genom staden som är stor och lite farlig. I den magiska djuraffären träffar Nova massor av konstiga djur och en mystisk tant. Plötsligt försvinner tanten och djuraffären blir nu kuslig med konstiga ljud och lukter. Som tur är återvänder tanten och hon har med sig en ny vän till Nova – en guldhamster. Bussresan hem bjuder på dramatik och när Nova äntligen kommer hem möts hon av en orolig mamma. Novas
hemlighet är den första delen i serien Den magiska djuraffären.
Omslag
Framsidan består av en detaljerad och fantasifull färgillustration som föreställer utsidan av den magiska djuraffären. I bildens mitt är ett av skyltfönstren placerat. Fönstret är proppfullt av olika djur, såväl traditionella husdjur som vilda djur från olika världsdelar.
Det finns även djur ute på trottoaren som gör olika aktiviteter, till exempel klättrar på en stege och åker rutschkana. Trottoaren har ett fantasieggande mönster som påminner om ett hav. På trottoaren, med ryggen mot skyltfönstret, står Nova. Hon har långt svart hår, rödbruna byxor, röd tröja och en jacka i en rosaröd nyans. Hon tittar med en vaksam blick på djuren. Bilden är färglagd i kalla ljusa färger där en turkosgrå nyans dominerar. Titeln är skriven i versaler med röd färg. Typsnittet som används ger intryck av att vara skrivet för hand. På baksidan finns en mindre bild av Nova och några av djuren, men baksidestext saknas. Istället finns åtta bilder på andra böcker med kort text i versaler som förlaget har gett ut. Bokens för- och eftersättsblad visar en tecknad bild av en stadsmiljö där den magiska djuraffären och bussen finns med. På kolofonsidan finns ett persongalleri och här presenteras de personer och djur som har störst betydelse för handlingen med bild och namn.
Språk- och bildaspekter
Handlingen i Novas hemlighet är enkel och rak och inga bihandlingar förekommer. Språket är varierat och texten får stöd av illustrationerna. Orden är till större delen enkla vardagsord som barnen har stött på tidigare. Vid ett tillfälle förekommer ordet ”ängslig” som kan tänkas vara ett svårare ord, men innebörden förklaras i nästa mening:
– Var försiktig,
hon är lite ängslig av sig, berättar tanten.
– Jag är också rädd ibland, viskar Nova.
(Hallberg & Björnstjerna 2015, s. 36-37)
Ordföljden är övervägande rak där subjektet står före predikat, men även omvänd ordföljd förekommer. Tillsammans med meningarnas och ordens varierande längd ger det texten en behaglig läsrytm. Brödtexten är skriven i versaler i ett sansserif-typsnitt. Typsnittets grad är lämplig för den allra första läseboken, det vill säga cirka 14-16 punkter, och storleken på radbrytningen ger luft åt texten. Radbrytningen sker till större delen efter layoutens begränsningar. Om möjligt sker radbrytningen dock efter
kommatecken och vid dialog där brytningen sker mellan själva dialogen och vem som säger det.
Det finns sparsamt med text på sidorna och antal meningar per sida varierar mellan ingen och två förutom på en sida i slutet av boken där det förekommer tre. Trots den sparsamma texten känns handlingen inte torftig. Det beror dels på det omfångsrika sidantalet (61 sidor), men även på de detaljerade och fantasifulla färgillustrationerna. Illustrationerna följer och klargör texten, men de utvidgar även berättelsen. Bilderna lyckas med hjälp av färg och form betona stämningar och känslor.
Typiska drag
Huvudpersonen är en flicka. Berättelsen beskriver en dröm som många barn kan känna igen – drömmen om ett eget husdjur. Det är en vardagsmiljö som skildras, men handlingen pendlar mellan fantasi och verklighet. Novas hemlighet innehåller både humor och dramatik. Bilderna har stor betydelse för handlingen. Berättelsen utspelar sig i en stad samt i en förort till denna.
Olle 8: Matsalen
Författare: Thomas Halling
Illustrationer: Henning Cedmar Brandstedt Förlag: Nypon förlag (2015)
Antal sidor: 20
Omslaget har ingen lätt att läsa-märkning men anger på kolofonsidan att svårighetsgraden är två nypon av fyra.
Handling
Matsalen ingår i en serie om Olle åtta år. Handlingen utspelar sig i skolans matsal. Olle
tycker vanligtvis om skolmaten, men idag serveras det fisk och det är bland det värsta han vet. Amir, Olles kompis, tycker inte heller om fisk. De flesta av deras klasskamrater tycker emellertid att fisk är gott. Olle och Amir vill ha knäckebröd, men fröken säger att de måste smaka på maten först. Tillslut smakar pojkarna på maten och det blir inte riktigt som de föreställt sig. Det visar sig att fisken är god!
Omslag
Färgillustrationen på bokens framsida är uppdelad i två delar där skiljelinjen går horisontalt. Den övre delen visar åtta barn i halvfigur som med glada miner tittar rakt på betraktaren. Miljön är ett klassrum. I mitten står bokens huvudperson Olle i en grön kortärmad t-shirt. Han har blå ögon och brunt hår. På Olles högra sida står kompisen Amir och håller sina armar om Olle. Det finns både flickor och pojkar representerade och färgen på barnens hud, hår och ögon skiljer sig åt – det är en mångkulturell barngrupp som skildras. Den nedre bilden, som är något större än den övre, visar en bricka på vilken det finns en tallrik och ett mjölkglas. På tallriken ligger förutom besticken, en potatis och en liten bit fisk. Hela framsidan går i en kall färgskala där olika nyanser av grönt och blått dominerar. På framsidans mitt står det med stora versaler MATSALEN. På baksidan finns en kortfattad text som beskriver handlingen samt information om att det finns fler böcker i serien om Olle. Bokens för- och eftersättsblad är enfärgade och har inga bildillustrationer. På eftersättsbladet finns information om vilken ålder förlaget anser att boken är lämpad för, sidantal, lättlästnivå samt lix-nivå.
Språk- och bildaspekter
Handlingen i Matsalen är enkel och rak och utspelar sig på en och samma plats utan bihandlingar. Språket är vardagsnära, innehåller inga främmande ord och har övervägande korta meningar och korta ord. Förlaget använder sig av lix för att ange bokens svårighetsgrad, i det här fallet tio som anses vara mycket lågt och därmed lättläst. Lix är ett läsbarhetsindex som innebär att antalet ord per mening och antalet bokstäver per ord räknas. För att få ner lix-värdet består meningarna som regel bara av en huvudsats, men bisatser förekommer på några få ställen. Layouten är luftig och brödtexten är skriven med ett seriftypsnitt med lite större grad. Färgbilderna är tecknade i en realistisk stil och återger det texten berättar. Deras syfte är att vara ett stöd för läsaren och ligger antingen på en separat sida eller på en textsida, men då över eller under texten som vilar på en vit bakgrund. Bilderna är sparsamma på detaljer och sidoberättelser i form av bilder saknas.
Typiska drag
Huvudpersonerna är två pojkar. Berättelsen beskriver en vardagshändelse i en miljö som barn lätt kan känna igen – skolmatsalen. Händelseförloppet byggs upp som en dramatisk händelse som får ett lyckligt slut. Det är en mångkulturell klass som skildras.
Diskussion
I den här delen diskuteras och fördjupas analyserna av böckerna utifrån vår teoridel och vårt syfte.
Mångfald
Alla böcker vi valt att analysera, förutom Slukaren, speglar ett mångkulturellt samhälle. Böckerna som har ett mångkulturellt perspektiv skiljer sig dock åt vad det gäller hur detta illustreras. Jönsson och Jennfors (2015) menar att mångfald kan framställas som något positivt och berikande, men det kan även framställas som något exotiskt eller hotfullt och på så vis förstärka konstruktionen av ”vi” och ”dom”. Vår uppfattning är att i Novas hemlighet samt i Mysis är sjuk visas ett mångkulturellt samhälle på ett okonstlat och spontant sätt. Etnicitet framställs inte som uppdelat i ”vi” och ”dom”, varken som något främmande eller exotiskt.
(Hallberg & Björnstjerna 2015, s. 14-15) (Wänblad & Forshed 2015, s. 28-29)
Mångfald innebär mer än bara etnicitet. Om vi tittar på till exempel huvudpersonerna är de överlag smala vilket förstärker den norm som finns i samhället. Att huvudpersonerna är smala är en trend som vi har observerat bland andra barnböcker. Detta tycker vi är anmärkningsvärt då övervikt bland unga ökar (Marcus 2015). Resultatet i Carolina Lundes avhandling What people tell you gets to you: body satisfaction and peer
blir mer retade och mobbade än andra barn i studien. Detta leder ofta till en negativ självbild som kvarstår även i vuxen ålder. Dessa fördomar befästs redan i tidig ålder och Lunde menar därför att det är viktigt att motarbeta dem tidigt. Vi anser att här har barnlitteraturen en roll att fylla genom att visa upp olika kroppstyper. Här får man beakta att det inte är en stereotypisk bild som visas upp av personen som av en eller annan anledning avviker från det rådande idealet. Denne kan då riskera att framstå som udda. Även barn med någon funktionsnedsättning lyser med sin frånvaro i barnlitteraturen. Enligt Jönsson och Jennfors (2015) finns det en risk att marginaliserade grupper som inte synliggörs i litteraturen tolkas som oviktiga av läsaren.
I Skola i normer (2008) diskuterar Eva Reimer och Lena Martinsson normernas roll i samhället. De menar att samhället genomsyras av normer, men dessa är inte statiska utan de förändras och omvandlas ständigt. Det innebär att gränser förskjuts och förflyttas. Utifrån kontext, historisk tidpunkt och situation förändras kontinuerligt det som anses normalt och passande. Fokus ligger dock ofta på det som ses som avvikande, men i Mysis är sjuk skildras samhällets normer utifrån nya perspektiv. Ebbas bästa kompis Boris skiljer sig från andra barn. Han sticker ut med sina vassa klor, skelettaktiga huvud och stora svarta ögon. Boris kommer från en udda familj, en monsterfamilj, men detta tar ingen i samhället någon notis om. Han är accepterad även om han är udda och visar för läsaren att det är okej att vara annorlunda. Moraliska pekpinnar saknas, istället framförs det med humor och finess. Skaparna av serien leker även med normperspektivet då de låter det som är normalt i vår värld bli skrämmande för Boris och vice versa. I Mysis är sjuk är det Boris monstruösa, men snälla och blyga husdjur Mysis som människor uppfattar som skrämmande.
När det gäller Matsalen är vår uppfattning att skaparna av denna bokserie vill att alla barn, oberoende av utseende och härkomst, ska kunna identifiera sig med barngruppen på omslaget. Det framstår som ett tydligt ställningstagande som är noga övervägt. Det ställningstagandet är naturligtvis positivt, men vi anser dock att mångfald inte förekommer på ett lika naturligt sätt som i
Mysis är sjuk och i Novas hemlighet, utan ger ett mer politiskt
korrekt intryck. Det hänger lite ihop med den fostrande ton som vi tycker genomsyrar boken. Händelsen med att Olle och Amir inte vill provsmaka maten kan säkerligen många barn
(Halling &Cedmar Brandstedt 2015, s. 15)
känna igen sig i, men slutet där pojkarna plötsligt äter maten och med glädje tar om känns uppfostrande och moraliserande. Detta förstärks av frökens hurtiga påhejande ”Glöm inte sallad” (s. 14) och bilden med de strålande barnen och den leende fröken. Vår uppfattning är att barn genomskådar detta. Vi har tidigare påpekat att vi inte kan dra några slutsatser utifrån vår 7-åriga testläsare, men han sa något som vi tycker är noterbart. När han läst klart Matsalen suckade han och sa: ”Den suger”. Han hade svårt att uttrycka varför och sa bara att den var lätt att läsa och att illustrationerna var ok, men den var tråkig. Sedan berättade han att bokserien finns på skolan, men han har inte läst någon av böckerna.
Genus
Huvudpersonen i Novas hemlighet är en tjej. Vi uppfattar inte att hon befäster ett stereotypt könsmönster. Nova är inte en passiv
”duktig flicka”, utan handlingskraftig och modig. Hon gör även något otillåtet; hon ger sig iväg till staden utan att be om lov. Det finns böcker för de yngre barnen där flickor får vara både starka och utåtagerande, men enligt Kåreland (2005) är det mer undantag än regel. Hon menar att skolan framförallt erbjuder
litteratur med manliga huvudpersoner, vilket gör att flickorna saknar kvinnliga perspektiv. Litteraturen kan påverka barns uppfattning om genus och det måste lärare ha i åtanke vid val av texter (Kåreland 2005 och 2009). Utifrån Kårelands resonemang anser vi att Novas hemlighet är ett intressant val för nybörjarläsaren. Boken visar att det finns alternativ och presenterar en mångfasetterad huvudperson. Ett utvidgat genusperspektiv speglar dock inte hela boken. Berättelsen tecknar framförallt en kvinnlig värld och de beskrivs med värme, det gäller såväl kvinnan i affären som Novas mamma. De båda kvinnorna skildras, i motsats till Nova, genom ett traditionellt könsperspektiv då de framställs som vårdande och omhändertagande. Relationen mellan Nova och hennes mamma utstrålar trygghet och ömhet. Detta står i kontrast till hur det manliga könet framställs i boken. De enda personer av manligt kön som Nova möter är två pojkar på bussen och de uppträder hotfullt. Ingen vuxen ingriper och även om hon är rädd tar hon tag i situationen och agerar modigt.
I motsats till den självständiga Nova är könsmönstret stereotypt i Matsalen. Flickorna framställs som ”duktiga flickor” medan pojkarna tillåts vara utåtagerande. På bilden till vänster visar Olle och Amir med hela kroppen att de tycker att maten är äcklig medan flickan agerar frökens hjälpreda, en duktig flicka som tycker och gör vad som förväntas av henne. Enligt Kåreland (2009) är det pojkarna som syns och hörs mest i skolan, medan flickorna är skötsamma och ofta lojala mot lärarna. Pojkarna både får och tar mer makt än flickorna och spelreglerna följer rådande normer. I bilden här intill menar vi att det skulle vara intressant att omskapa (redesign) bilden med utgångspunkt från det resonemang som Jönsson och Jennfors för i Kritiskt textarbete – att läsa och välja texter (2015). Om vi låter barnen byta kön får vi en ny och intressant konstellation. Man kan fråga sig om läsaren skulle reagera på en sådan förändring. Som lärare är det viktigt att välja böcker som inte cementerar könsmönster. Vi är medvetna om att det inte räcker med att enbart omskapa bilden för att barn ska tänka mer jämlikt. Text och bild måste diskuteras i klassrummet och könsmönster synliggöras. Men vår uppfattning är att ju fler variationer barnen möter i bild och text, desto mer uppluckras stereotyper.
Det är ett annat könsmönster vi möter i Mysis är sjuk och Slukaren. Dessa böcker har både en flicka och en pojke i huvudrollerna och flickorna får ta plats. I Slukaren får vi möta en hjältinna i flickan Ella. Enligt Marsh (2000) är det viktigt att barn ges tillfälle och utrymme att utforska olika roller och identiteter. Det finns annars en risk att de per automatik går in i stereotypiska könsroller. Ella är inte passiv, utan målinriktad, företagsam och modig. Hon är lika mycket hjälte som pojken Rand. Vi uppfattar förhållandet dem emellan som jämlikt, båda är lika uppfinningsrika och handlingskraftiga. De få gånger barnen visar tecken på oro eller försiktighet så är det pojken, Rand, som uttrycker det, framförallt i illustrationerna. Det jämlika understryks ytterligare av klädseln som är unisex.
Det jämlika förhållandet som syns i Slukaren återfinns också i Mysis är sjuk. Barnen Ebba och Boris är bästisar, men det fokuseras inte på deras kön – de är barn helt enkelt. De tar lika mycket plats och är lika aktiva. Det vi ser i de här böckerna är att även om förhållandet är jämlikt finns en tendens att flickorna är lite mer företagsamma. Frågan är om man förstärker flickornas handlingskraft för att verkligen understryka att boken inte
(Halling &Cedmar Brandstedt 2015, s. 4)
följer ett traditionellt könsmönster. Vi ser inte detta som något negativt men tycker ändå att det är värt att notera.
Som Kåreland (2009) påpekar vill pojkar helst läsa böcker med pojkar i huvudrollen medan flickor har en mer öppen attityd till huvudpersonens kön. I vår intervju med skolbibliotekarie Anna-Carin Lindgren bekräftar hon att flickor i allmänhet har en bredare och mer öppen inställning till såväl innehåll som huvudpersonernas kön än pojkar. Hon framhåller bokserien Familjen Monstersson som ett lyckat exempel på en populär serie som tilltalar både pojkar och flickor. Vi ser en trend i att förlagens lättlästa böcker har en pojke och en flicka i huvudrollen för att på så vis få ett bredare försäljningsunderlag.
Barns textvärldar
Vi har tittat på huruvida läsaren kan känna igen sig i böckernas miljöer. Handlingen i
Matsalen utspelar sig nästan uteslutande i en matsal. Det är inga detaljerade miljöbilder
i boken vilket gör att de flesta barn kan känna igen sig, både om de äter i matsalen eller i ett klassrum. Miljön i Novas hemlighet utspelar sig i en större stad såväl som i en förort. Nova bor i förorten och vi uppfattar inte området som välbärgat. I Mysis är sjuk möter vi en miljö som skulle kunna vara ett litet samhälle likväl som en förort till en stor stad.
Det är ingen vardagsnära miljö som återges i Slukaren, men det är med stor sannolikhet en miljö som barn känner igen från populärkulturen. Bilderna är fantasieggande och dramatiska. Det är framförallt inspirationen från fantasygenren och japansk manga som är framträdande. I japanska mangaserier har hjältar/hjältinnor respektive skurkar speciella kännetecken.
Hjältarna/hjältinnorna är ofta kortare än skurkarna, de har stora huvuden och stora ögon – de är gulliga. Skurkarna däremot är långa och smala med små ögon och anletsdragen är vassare (Strömberg 2007). Beskrivningen stämmer väl överens med de figurer som är illustrerade i
Slukaren. Det går även att se influenser från Sagan om ringen.
Det gäller till exempel illustrationerna av drottning Krias soldater
som för tankarna till Uruk-haierna. Det finns Legopaket med Uruk-haier i Legos
(Krog & Egerkrans 2015, s. 31)
satsning på Sagan om ringen, så den kopplingen kan säkert en del barn göra. Persson (2000) och Fast (2007) diskuterar vikten av att skolan inte stänger ute populärkulturen, utan istället hittar kreativa förhållningssätt till den. Fast menar att populärkulturen är en inspirationskälla som kan stimulera barnens läsande och skrivande. När vi studerat utgivningen av lättlästa böcker tycker vi oss se att de traditionella bokförlagen tagit intryck av populärkulturen snabbare och i större omfattning än de mer pedagogiskt inriktade förlagen som till exempel Nypon.
Enligt Rhedin (1992) är den moderna bilderboken inte rädd för att återge svåra ämnen utan barndomen skildras mer komplex och förhållandet mellan texten och bilden har blivit mer dynamiskt. Vi tycker oss se ett släktskap till den moderna bilderboken i Novas
hemlighet. Det gäller såväl innehållet som
förhållandet mellan text och bild. Bilderna, som är rikt detaljerade och fantasifulla, stödjer texten, men de lever även sitt eget liv och öppnar upp för nya intressanta infallsvinklar. Gränsen mellan dröm och verklighet är flytande, vilket de fantasifulla illustrationerna skickligt förstärker. Det finns mycket humor i boken, men den behandlar även rädsla och mod. Berättelsen är mångbottnad och bjuder in till samtal och funderingar. I slutet av boken då det framkommer, mellan raderna, att Nova är adopterad är ett exempel på detta. Boken utstrålar en tilltro till barns förmåga att läsa bilder och ger utrymme för eget tänkande.
Omslagets betydelse
Omslaget och framförallt dess framsida är det första som möter en potentiell köpare. En gammal sanning inom förlagsbranschen säger att man har 2-3 sekunder på sig att sälja in en bok. Det är all den tid köparen ägnar åt boken innan blicken glider vidare till nästa. Därför är omslagets framsida till stor del avgörande för om boken lyfts ned från hyllan eller ej. Framsidans betydelse anser vi gäller i ännu högre grad för barn än för vuxna och i intervjun med skolbibliotekarien bekräftar hon omslagens betydelse och menar att det framförallt påverkar pojkars val av böcker. Både Persson (2000) och Fast (2007) menar att populärkulturen spelar en stor roll i barns vardag och vi anser att det därmed finns en risk att titlar som inte speglar läsarens intressen väljs bort. Här går det
att diskutera huruvida förlagen tar tillräckligt mycket intryck av barnens textvärldar. När vi tittar på några förlags utgivning av lättlästa böcker de senaste tio åren ser vi en tydlig trend att de har tagit intryck av populärkulturen. De lägger även mer arbete på omslagens utformning för att fånga barnens intresse. Ett exempel är Slukaren som med sitt färgstarka fantasyomslag påminner om en tecknad film eller serie, och är därmed något de flesta barn kan knyta an till från sin vardag.
Omslagets baksida har mindre betydelse när det gäller de yngre läsarna. Enligt skolbibliotekarien tittar barnen inte ens på baksidan utan de går direkt på inlagan. Här menar vi att illustrationerna återigen har stor betydelse för om titeln blir vald eller inte. Även textmängd, storleksgrad på typsnitt och hur luftigt texten är satt kan spela in.
Lätt att läsa
Överlag är språket i böckerna väl anpassat till målgruppen 6-9 år. Det finns utmaningar i form av längre och svårare ord, meningarnas och ordens varierande längd ger en bra läsrytm och layouten är luftig. Det finns dock ett par saker i Slukaren som vi anser försvårar läsningen då grammatiken inte är korrekt. I nedanstående exempel är den andra meningen ofullständig och går inte att läsa som en självständig mening:
En liten lindorm dök ner bredvid dem.
Lilla Berit som de hade räddat ur bergsspindelns nät. (Krog & Egerkrans 2015, s. 24)
Om man till exempel har koncentrationssvårigheter eller bara tittar upp från texten en sekund, är det svårare att tolka innebörden av meningen. Enligt Annamaria Pinter (2006) bör barn i yngre åldrar inte lära sig grammatik separat utan det ska komma naturligt genom goda textexempel. Därför menar vi att det är viktigt att även lättlästa böcker har ett korrekt språk för att undvika felinlärning. Det finns ytterligare exempel i
Slukaren där texten försvåras för nybörjarläsaren. I följande exempel måste läsaren själv
koppla ihop meningarna och göra tolkningen att det är Slukaren som skiftar färg: ”Slukaren växte ännu mer. Fick alla möjliga färger” (Krog & Egerkrans 2015, s. 18). För att göra texten mer läsvänlig för nybörjarläsaren borde meningarna knytas ihop till en mening med hjälp av ett bindeord. Till exempel skulle det kunna stå så här: ”Slukaren växte ännu mer och fick alla möjliga färger.” Lundberg och Reichenberg
