5. Sverige åren 1988-2004: Från invasionsförsvar till insatsförsvar
5.5 Omvärldsutvecklingens påverkan på försvarsmakten
Eftersom svenskt agerande har mycket begränsad påverkan på omvärldsutvecklingen mer än i viss del regionalt, så bör man anse dess utveckling vara de kort som ges i det politiska spelet. Kalla krigets slut, Jugoslavien-krigen, 11 september-attackerna, och så vidare vara alla händelser som möjliggjorde politiska beslut som annars sannolikt inte fattats.
När vi pratar försvarets utveckling så är det väldigt viktigt att ta i hänsyn de politiska förutsättningar som finns. Det är grunderna till de händelser som sker under perioden. Omvärldens utveckling påverkar aktörsgrupperna olika men de har alla gemensamt att dess utveckling är arbiträr. Denna utveckling är alltså helt avgörande som kontext och grundförutsättningar. En förändring i omvärlden kan helt påverka den inriktning och inställning som de olika aktörsgrupperna intar.
Det är alltså skenbart så att omvärldsutvecklingen helt avgör försvarsmaktens utveckling. Att endast dra denna slutsats är dock att göra en avgörande felsats. Utveckling är endast avgörande för vilka beslut som kan fattas, men det betyder inte att det faktiskt avgör vilka beslut som fattas. De olika aktörsgrupperna tar fortfarande aktiva beslut om sin inställning eller inriktning. Det alltså omöjligt att fastslå att samma händelseförlopp skulle föregå om exakt samma utveckling i omvärlden händer två gånger. Det alltså inte självklart att ett visst beslut fattas eller en viss inställning intas.
Under denna period förändrades var även trenden i världen generellt sätt från blockalliansbildningar med klara mål (NATO i relation till Warzawa-pakten) till lösare allianser eller sammanslutningar med mer diffust definierade mål. NATO överlevde Warzawa-paktens undergång genom att transformeras som allians till en mer fredsbevarande bas för interventioner i världen vilket möjliggjorde att även stater som var mindre benägna till alliansbildning kunde förknippa sig med till exempel denna organisation. Så var fallet med Sverige, vad gäller Kosovo och Afghanistan. Omvärldsutvecklingen inom detta område möjliggjorde nya alternativ för det politiska ledarskapet.
5.6 Slutsatser
Förändringen av försvarsmakten möjliggjordes och inleddes med förändringar i omvärlden men den inriktning som förändringen tog var resultatet av en redan existerande drivkraft inom försvarsetablissemanget samt en politiskt vilja att skära ner organisationens storlek. Allmänhetens minskade oro för utvecklingen i omvärlden tillsammans med dess successivt mindre prioritering på
försvarsfrågor möjliggjorde för den politiska ledningen att agera relativt snabbt med nedskärningar i organisationens storlek. Förändringen från ett, relativt till befolkningsstorleken, enormt invasionsförsvar till ett litet och kunnigt insatsförsvar skedde under 16 år. En förändring vars storlek och hastighet var en av de större i det svenska försvarets historia.
5.6.1 Försvarsmakten 1988
Det är inte med tillgänglig fakta möjligt att göra en full analys av försvarsmakten 1988 efter den skala som presenterats i detta arbete. Det är problematiskt på de tre generellt svaga (ur källkritiskt synvinkel) kategorier som är nummer 1, 2 och 5. Det är inte genomförbart att under tiden för en C- uppsats gå genom mer än 170 länder och källkritiskt granska deras ekonomiska nivå och dess personalstyrka för 1988 (vidare diskussion kring detta i; 3.6 Källkritik). Jag kommer dock nedan att gå genom samtliga kategorier och göra en analys efter det underlag som är tillgängligt.
1) Sverige spenderade detta år 2,6 procent av sitt BNP i försvarsutgifter (enligt SIPRI), vilket är 1 procentenhet mer än vad landet sedan kom att spendera år 2004. Det har alltså skett en minskning som relativt till sin egen storlek är markant (mer än en tredjedel av sin totala storlek). År 2007 låg medeltalet, över de 173 stater i världen som spenderat störst del av BNP i försvarsutgifter, på 2,47 - medan medianen var 1,90- procent. Av det går det att säga att Sverige sannolik spenderade mindre än medlet år 2004 men det är inte lika lätt att göra det för år 1988. Även om Sverige då spenderade mer procentuellt så är det också så att trenden i världen vid denna tidpunkt var relativt höga försvarsutgifter. Om vi ändå utgår från att Sverige vid denna tidpunkt varit högre i tabellen än 2004 så är det svårt att se att det skulle handla om mer än 60 högre upp vilket ger oss värdet 2,5 till 3 i skalan.
2) Det alltså samma problem med antal aktiva soldater per 1000 invånare. Jag kommer resonera på samma sätt i vad gäller denna kategori som jag gjorde med föregående. Krigsorganisationen 1988 involverade direkt cirka 100 av varje tusental invånare i Sverige vilket är markant många fler än de cirka 8 per tusen som involverades 2004. Dock är det även här så att fler länder, särskilt västerländska, hade krigsmakter som involverade klart många fler än nuvarande nivåer samtidigt som invånarantalet var klart mindre 16 år tidigare. Det är därför inte troligt att Sverige skulle avancera mer än 60-80 platser i tabellen vilket ger ett värde på mellan 4 och 5 i skalan.
3) Som vi har sett tidigare i detta kapitel så var den svenska interoperabiliteten med utländska förband och koalitioner klart sämre 1988 än 2004. Sveriges förmåga att agera globalt var alltså sämre, men försvarsmakten har varken 2004 eller 1988 strategisk handlingsfrihet på global
nivå, dock delvis på regional nivå. Vad gäller strategisk handlingsfrihet i rymden så existerar den inte, och vad gäller cyberrymden så var både hotet och förmågan mycket begränsat delvis eller helt beroende på ”internet”:s outvecklade nivå. Detta ger alltså 1,5 på skalan.
4) Vad gäller alliansmedlemskap 1988 så var fortfarande doktrinen ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” gällande. Även om det finns en del forskning som visar på att Sverige i högsta grad förberett land för stöd från vissa NATO-länder i händelse av anfall från öst. Det är dock inte möjligt att säga att det fanns någon allians (i den mening som stipulerats i kapitel 4) varken formellt eller informellt.
5) Den faktiska summan som spenderats har alltså inte förändrats markant under de 16 åren, dock har den ekonomiska utvecklingen i andra länder gjort att Sverige i jämförelse tappat mot dessa. Sverige ligger dock relativt till de andra kategorierna högt 2004 vilket gör att det naturligt finns färre platser att stiga i jämförelse 1988 och 2004. Eftersom denna kategori är en av de tre kategorier där faktaunderlaget är undermåligt så kommer jag att ge värdet 4,75 istället för 5.
6) Efter en full mobilisering 1988 så omsatte svenska försvaret cirka 890 000 personer samtidigt som budgeten låg på cirka 6,4 miljarder dollar vilket ger cirka 7200 dollar per person. Detta ger värdet 0,5 enligt skalan.
7) Den svenska försvarsindustrin omsatte mindre kapital per export men sysselsatte fler människor än 2004. Produktionen var något mindre men kompetensen måste ändå anses vara jämförbar. Industrin var klart mindre internationaliserad vilket gav fördel ur den synvinkeln att det var lättare att kontrollera för den svenska staten men samtidigt nackdelen att det utbyte av kunskap, som internationaliseringen, gav inte fanns. Kompetensen bör anses ligga mellan förmåga att vidmakthålla (2 enligt skalan) och förmåga att nyutveckla (4 enligt skalan) vilket gör att jag kommer tilldela siffran 3 enligt skalan.
Illustration 20: Försvarsmakten 1988 graderad efter skalstegen definierade i kapitel 4.
5.6.2 Försvarsmakten 2004
1) Sverige placerar sig, med 1,6 procent av BNP i försvarsutgifter, i grupp fyra av nio på CIA World Factbooks lista vilket i skalan ger siffran 2.
2) Sverige placerar sig vad gäller soldater per 1000 på 76:e plats, med cirka 8,5 invånare av 1000 i den aktiva krigsorganisationen. På en lista över 167 stater placerar sig Sverige då i grupp fem av nio, vilket innebär en siffra, enligt skalan, på 3,5.
3) Eftersom Sverige med armé, marin, samt flygenheter har förmågan att projektera makt regionalt men inte globalt, samt ej har förmåga att agera i vare sig rymden eller cyberrymden så ger detta siffran 1,5 enligt skalan.
4) Allianser: Sverige är alltså officiellt och formellt alliansfritt, men medlem i EU, OSSE och PfP vilka alla enligt tidigare resonemang bör delvis anses som allians eller blockbildningar så kommer jag tilldela siffran 0,5 enligt skalan.
5) 2004 års försvarsutgifter på 5,45 miljarder dollar (enligt SIPRI) gör att placerar Sverige på plats 31 av 171 över de stater som spenderar mest i försvarsutgifter, och grupp åtta av nio, vilket ger siffran 4,5 enligt skalan.
6) Sveriges försvarsbudget 2004 på 5,45 miljarder dollar, delat med en försvarsorganisation på cirka 50000 soldater ger 109000 dollar per soldat. Klart mer än de 7200 år 1988. Detta ger värdet 1,5 i skalan.
7) Kompetensen bör anses ligga mellan förmåga att vidmakthålla (2 enligt skalan) och förmåga att nyutveckla (4 enligt skalan) vilket gör att jag kommer tilldela siffran 3 enligt skalan.
Illustration 21: Sverige 2004 enligt denna uppsats skala över militär styrka.
Resultatet blir alltså en marginell skillnad från 2,43 1988 till 2,36 2004 vilket är väl inom den felmarginal på plus/minus 0,5 som jag redovisar under respektive resultat. Det är alltså inte möjligt
att med säkerhet fastställa att det, efter denna skala, har skett en förändring i styrkan hos den svenska försvarsmakten under perioden.
6. Slutsatser
Försvarsmakten har alltså genomgått en transformering, från en styrka vars absoluta syfte var att verka avvärjande mot en invasion från en främmande makt till en styrka vars syfte är mer fasetterad men där tonvikt ligger på internationellt samarbete och konfliktlösning. För att förklara denna förändring krävs att en ihopkoppling av empirin som presenterats i föregående kapitel med de teorier som beskrivs i kapitel 2.1 Teori.