Organisationens riktlinjer

B1 berättade att om det gäller inköpsförslag lutar sig personalgruppen oftast mot bibliotekets inköpspolicy som erbjuder en del riktlinjer att gå efter. Ofta diskuteras inköpsförslagen inom personalgruppen, samt med B1 i erfarenhet av chef. Hen menar att det är viktigt att ta ställning och veta varför de gör vissa saker. Även B7 använder sig av den lokala inköpspolicyn i arbetet, men också bibliotekslagen. I just inköpsfrågan berättade B7 att de även kollar upp hur andra bibliotek har gjort med vissa böcker. B4 instämde i förbifarten om att verktyg som lokala policys, riktlinjer och den egna erfarenheten säkert används i arbetet.

B2 sade att hen anser att det i grova drag finns två olika vägar att gå när det handlar om organisationens regler:

Dels kan man ju köra stenhårt på att vi följer bibliotekets regler till punkt och pricka och har vi satt det som regler så följer vi det i alla situationer. Eller så kan man känna av läget lite .… Ja man får ju försöka anpassa så det blir den smidigaste lösningen för den situationen, är min åsikt. Jag har kollegor som menar att blir det en konflikt så gå alltid på reglerna, det är enklast. Jag tycker att det blir besvärligt ibland, för då sätter man folk i en onödigt svår sits.

B3 talade om att det för hen handlar om en slags avvägning av vad som är enklast för bibliotekarien själv och för användaren, samt om det innebär någon risk och hur stor den i så fall skulle vara. B3 upplever att det kan uppstå situationer där

organisationens regler går emot det etiska tänkandet till exempel när det handlar om förseningsskulder som förhindrar utlån och tillgängliggöra information. Hen

berättade att ”eftersom organisationens riktlinjer eller alltså riktlinjer över huvud taget kan va lite liksom stelbenta” så kan det ibland hända att de inte går att applicera helt på det vardagliga arbetet.

B5 talade också om att hen gör en avvägning om det är så att reglerna i vissa situationer inte borde följas.

Om det skulle gå så långt så får jag väl motivera det för min chef också, om det skulle gå så långt. Nu har inte det hänt, men om så får jag ju säga varför jag har gjort det och stå för det.

B2 anser att biblioteket i många fall har lite väl strikta regler, och att det ibland är lämpligt att använda sitt sunda förnuft för att fatta beslut. ”Jag har ju personligen många åsikter som inte stämmer överens med regelverket, men jag måste ju anpassa mig när jag är på jobbet. Jag måste ju ändå följa den professionella etiken.” B2 talade om att det kan uppstå så många olika situationer att det blir omöjligt att ha ett regelverk som täcker och passar in på varje enskild situation, utan bibliotekarien kommer behöva göra vissa bedömningar.

B7 berättade om att hen går in i sin yrkesroll på arbetsplatsen och då är det organisationens regler som gäller:

Och då är man här som bibliotekarie och jag blandar inte in mina egna värderingar och mina egna känslor, för att det ska vi inte göra …. Det har aldrig uppstått något tillfälle där jag har mötts av att ”vänta lite det här kan inte göra eller stå för eller säga för att jag personligen har dom här åsikterna eller” utan det har gått bra.

B7 berättade även att vissa undantag ibland kan göras från reglerna, men att det är en överenskommelse mellan kollegorna. B1 upplever inte heller att organisationens riktlinjer går emot etiskt tänkande, även B4 uttryckte den åsikten, men kom sedan att tänka på lånevillkoren och bötessystemet som följer bibliotekets TV-spel som hen inte tycker känns bra. Ett försenat Tv-spel leder till hög böter även för barn under 18 som i vanliga fall är bötesfria. B4 beskrev hur de informerar låntagaren om reglerna och delar ut lappar för att undvika att tråkiga situationer uppstår.

B5 anser inte att organisationens riktlinjer eller regler är problematiska i den bemärkelsen:

Vi är ju en stor organisation, vi måste ha tydliga regler. Vi måste också tala om för låntagarna att de har ett ansvar, de skriver på ett papper eller visar

legitimation för att få ett lånekort och de får en folder av oss och de förbinder sig att följa de regler och riktlinjer som vi har ställt upp. Annars ska de ju inte ta emot lånekortet.

Hen lutar sig mot organisationens regler när det exempelvis är någon som krånglar och inte vill betala sin skuld. ”Så det tycker jag inte är svårt. Men det är aldrig svart eller vitt …. Så går det ju inte att bryta mot reglerna för mycket, för då blir det ju kaos till slut.”

5.3.3 Kollegor

Samtliga informanter nämnde diskussion med kollegor som ett viktigt professionsetiskt verktyg, detta i olika former.

B1 berättade att diskussioner inom arbetsgruppen är ett viktigt verktyg när det handlar om att fatta beslut av etisk karaktär, vilket hen tror används som verktyg på de allra flesta bibliotek. B1 beskrev hur det kan hjälpa att lyssna på, observera och hjälpa och ge feedback på varandra. Även B4 upplever just diskussionen som ett användbart verktyg: ”Diskussion med kollegor gör man ju när man upplever jobbiga situationer om och om igen. Då är det ju ganska bra att kunna prata”.

B7 är med i ett team som fattar beslut om inköp, hen berättade att arbetsgruppen där är ett bra stöd och att de diskuterar mycket. Även i andra situationer upplever hen att diskussioner med kollegor eller chef är mycket viktiga:

Så det kanske nästan är det man gör först, man hör sig för med sina närmsta kollegor och chefen och kollar av med dom om det är nånting man kan stödja sig på. Annars är det ju absolut sina egna erfarenheter. Om det är någonting man stöter på ofta så sker det ju ganska så naturligt i det vardagliga.

B7 berättade vidare att hen nästan ser det som en metodutarbetning. ”Så då kan man ta med det till nästa gång att va bra, det blev så här så då kan vi använda den

metoden nästa gång också”. Även B3 finner kollegorna som ett viktigt verktyg för professionsetiken ”…både som någon att diskutera med eller bolla och så, och sen att liksom, ja ta efter…”

B6 berättade om bibliotekets uppdaterade mediepolicy och vikten av att belysa potentiell problematik i arbetsgruppen: ”Jag vet inte om man kan säga att vi kommer fram till rätt beslut, men vi blir i alla fall medvetna om problemet. Genom att diskutera så blir det ju i alla fall en medvetenhet i personalgruppen.”. B6 nämnde att hen sällan håller med sina kollegor i etiska frågor ”Jag kan ju tycka att dom, eller en del i alla fall, många gånger jagar upp sig i onödan, över besökare som är

stökiga, dom har svårt att hantera det här tycker jag”. Hen anser dock att dessa diskussioner är viktiga och att fler behövs, inte minst kring ”problemanvändare” och den ”nya användaren” som hen beskriver som människor som har det svårt på grund av ekonomi eller sjukdom.

B2 nämnde att de har möten med alla kollegor där tanken är att de ska diskutera bemötande och dilemman, men hen anser att detta kunde fungera bättre och att diskussioner kollegor emellan kunde utnyttjas mer.

B5 berättade att hen oftast fattar besluten på egen hand, relativt snabbt då

biblioteksanvändaren oftast förväntar sig ett svar eller en handling på direkten, men det händer också att hen tar hjälp av kollegor om de är i närheten och dilemmat är

av en komplicerad karaktär. Fler frågor kan även diskuteras vid andra tillfällen, menade hen.