ORGANISATORISKA FAKTORERS PÅVERKAN PÅ NÄRVARO

7.3.1 Från mikronivå till makronivå

I denna studie framkommer olika kategorier och faktorer som medverkar och motiverar en individ till att vilja vara i skolan. Dessa kan läggas på olika nivåer, från mikronivå till makronivå.

Skolpolitiska diskussioner kan lyftas in i skolan och ett utrymme, och en bredare dialog, med forskare kan öppnas upp med hjälp av ett samarbete över systemnivåer. På så sätt kan det glapp som finns i gränssnitten minska och förståelsen för betydelsen av olika gränser öka. Ett arbete mot gemensamma mål inom, och mellan, de olika nivåerna är något som underlättar ett samarbete.

En faktor som bidrar till ett fungerande system är att det finns gränser mellan nivåerna då detta bidrar till en överskådlighet av skolans utveckling (Öquist, 2018). Eftersom ett samarbete på organisationsnivå gynnar på individnivå borde det finnas ett intresse för att nyttja den kunskap som finns inom olika systemnivåer.

En brännpunkt är de beslut som tas för skolan på politisk nivå och som inte alltid stämmer överens med vad forskning säger (Reid, 2007). Frågan är varför denna kunskap och fakta inte tas till vara på. Kan det bero på att det är en budgetfråga eller är det att det finns en okunskap kring vilken forskning som bedrivs och innebörden av denna?

Diskussionen kan dras vidare i ett perspektiv kring hur olika professioner och dess utbildningar ser ut. Hur är rektors kompetens jämfört med den kompetens som till exempel lärare, kurator och specialpedagog har? Finns det tydliga gränser mellan de olika kompetenserna och ansvarsområdena? Används alla kompetenser på det mest effektiva sättet? Kan man öppna upp mer för samarbete? Eftersom universitets- och högskoleutbildningar är en produkt där politiska beslut utgör, och bidrar till, sammansättningen av organisationen och hur till exempel examensförordningar ser ut finns det möjligheter att redan här försöka påverka hur en fungerande samverkan mellan professioner kan se ut. Detta för att underlätta ett samarbete senare i arbetslivet. På så sätt kan argumentet för att det blir en hög kostnad när olika professioner ska samarbeta minska eller undvikas.

Med tanke på att frånvaro i skolan kan bidra till psykisk ohälsa och i förlängningen bli ett samhällsproblem (SKL, 2013) borde det ur ett politiskt perspektiv vara mer samhällseffektivt att ta del av, och nyttja, den forskning som finns gällande ett arbete för att främja närvaro i skolan och arbeta förebyggande. Den kostnaden som frånvaro i förlängningen genererar är hög och det borde finnas ett intresse på alla systemnivåer, från mikrosystem till makrosystem, att minska dessa kostnader och att satsa på ett proaktivt arbete, i ett tidigt skede i skolan.

7.3.2 Fortbildning

För att utveckla det kollegiala samarbetet och det pedagogiska synsättet och arbetssättet behövs det tid för samverkan.

På skolor i Sverige har försök gjorts där kollegor ska ”skugga” (auskultera) varandra, vilket kort innebär att man deltar på en kollegas lektion för att sedan ha en dialog kring undervisningen. I vissa länder är detta arbetssätt en stor del av det kollegiala arbetet där tid finns för diskussion och utveckling av arbetssätt. Kan detta utvecklas så att det inte är en engångsföreteelse i den svenska skolan, utan att det faktiskt bidrar till att skapa en dialog och en diskussion kring undervisning och lärande som håller i sig över tid, kan det vara en framgångsfaktor. Tid är en faktor som är återkommande i ett arbete för att främja närvaro, implementering och förändring tar tid men även auskultationstid och tid för efterföljande diskussion måste schemaläggas. Om vi i Sverige vill utveckla undervisningen och återta skolans status finns det flera länder att hämta inspiration från, till exempel Kina och Sydkorea, där skolans status är hög och där skolresultaten är höga i internationella mätningar (Lee & Kroksmark, 2017).

7.3.3 Systematiskt kvalitetsarbete, ett bidrag till skolutveckling

Som en sammanfattning över hur ett arbete för att främja närvaro i en svensk skola kan se ut följer här ett kort förslag på vad ett systematiskt kvalitetsarbete kring detta ämne skulle kunna innehålla.

För att öppna upp för och arbeta systematiskt för att främja närvaro i skolan kan man till exempel utgå från ”Allmänna råd för systematiskt kvalitetsarbete” (Skolverket, 2012) och aktuell forskning. ”Värderingsverktyg för tillgänglig utbildning” (SPSM, 2015, rev. 2018) är en publikation som är en hjälp för att skapa en uppfattning om, och utvärdera olika miljöer. Tillsammans på skolan kan man arbeta för att utveckla dessa olika miljöer

Att ta avstamp i värdegrundsarbetet på skolan (Partanen, 2012) och barnkonventionen (UNICEF, 2008) är värdefullt liksom att det finns en samsyn kring begrepp och betydelse. Ett normkritiskt arbete är av vikt för att skapa en gemensam plattform för ett vidare arbete (SPSM, 2015, rev. 2018).

För att ha ett individcentrerat arbetssätt och höga förväntningar på en elev är det relationella perspektivet något som behöver lyftas fram mer än vad som görs i olika sammanhang (Aspelin & Persson, 2011). I SKL (2013) finns tillgängliga checklistor, rutiner och uppföljningsfrågor på olika systemnivåer som kan vara till hjälp i arbetet för att främja närvaro.

Via elevrådet kan alla elever involveras i arbetet på så sätt att man har en dialog kring faktorer som motiverar att man går till, och vill vara i, skolan. I Lgr 11 skrivs vikten av demokrati fram (Skolverket, 2011) och här finns ett ypperligt tillfälle att lyfta fram det på ett sätt som berör och kan göra många delaktiga.

Det viktigaste i det systematiska arbetet är återkoppling och uppföljning. Det är med hjälp av dessa verktyg som en utveckling blir synlig och kan lyftas fram (Hattie, 2014).

Slutligen så är ett kontinuerligt arbete och en väl genomtänkt plan för implementering av arbetet hos nya medarbetare och nya elever kring arbetet med att främja närvaro något som det måste finnas tid för. Tid är en av byggstenarna i arbetet som är central för att det ska gå att genomföra ett systematiskt kvalitetsarbete med att främja närvaro i skolan.