Oro och förväntningar inför framtiden

I detta tema finns det två underteman som redovisas nedan.

27 5.3.1 Pressen att skaffa sig ett jobb

Två av killarna, med utländskt ursprung, på yrkesprogrammet berättade att de måste få ett arbete för att stanna i Sverige. De måste dessutom hinna få arbetet inom sex månader efter studenten. Eleverna beskrev en stress och en oro som kom av Migrationsverkets krav på deras tillfälliga uppehållstillstånd som de hade fått genom gymnasielagen. I diskussionen som följer nedan diskuterade de två killarna stressen de kände inför att snabbt behöva skaffa sig ett jobb men situationen gjorde samtidigt att de kände sig extra redo att börja arbeta efter studenten.

kille 1 och 2: Vi är redo!

kille 1: Det är ett krav för att vi ska få stanna i Sverige.

kille 2: Om vi ska fixa 2-års kontrakt till Migrationsverket så är vi redo och jobba. Vi ska försöka ha en bra praktik och därefter en bra erfarenhet så hittar vi ett…..jobb.

kille 1: Det är också lite svårt till exempel Migrationsverket då, vi ska jobba typ 30 h i veckan. Men personalen själva där som jobbat i typ 12 år, de har 25 h i veckan. Det blir svårt för oss. Vi jobbar extra men på kontraktet kommer det stå 25 h. Inte mer. Det är lite svårt, Migrationsverkets krav.

kille 2: Det är ganska svåra krav de har satt upp. Men vi försöker hitta ett jobb. Annars så hittar vi två jobb samtidigt.

kille 1: Om de accepterar det…

kille 2: Ja om de accepterar det. Men det är inte säkert med dem...en gång så...Om två personer ska lämna samma uppgifter till Migrationsverket. En får ja och den andra får nej. Det är ju så rå.

kille 1: Vi har bara 6 månader på oss efter skolan….

Eftersom eleverna hade otrygga arbetsvillkor genom sin ”vid behovsanställning”, som de kallade det, (mer känt som allmän visstidsanställning) blev de ditringda vid behov och på grund av det kunde de ibland känna sig utnyttjade av arbetsgivaren. Eleverna önskade istället att få ha tryggheten som finns i en tillsvidareanställning och att få arbeta heltid. Med bakgrund i att killarna på yrkesprogrammet kände kraven som beskrevs ovan, tog de därför alla chanser de kunde få till att visa framfötterna på arbetsplatsen. Förhoppningsvis kunde eleverna då få en ökad chans till en anställning eller åtminstone goda referenser. En av yrkeskillarna berättade om sin motivation och ambition i följande exempel:

Jag började 5 på morgonen typ och jag var där, jag stämplade in innan 5. Jag har lärt mig ganska bra i sommar. Jag hade mer än 100% jobb (skratt) Många var borta så det var en bra chans för mig att lära mig om allt.

28 5.3.2 Ett roligt jobb utan söndagsångest

De högskoleförberedande eleverna uttryckte ingen oro över att de skulle behöva sakna jobb eller vara arbetslösa efter studenten. De hade en positiv syn och en inbyggd förväntan att få ett arbete, vilket visas i exemplet från en av killarna på högskoleförberedande program:

Min tanke har nog varit att efter att vi har tagit studenten, att kanske ta ett, försöka hitta liksom nåt enkelt jobb bara för att glömma bort skolan ett tag.

Förutom att starta arbetslivet med ett enklare arbete hade många av de högskoleförberedande eleverna även universitetsstudier i sina framtidsplaner. Flera av dem hade det som ett tydligt mål att de skulle börja plugga inom några år. Högre studier sågs också som en form av ”back-up plan” eller en sista utväg om det inte skulle finnas något jobb inom synhåll. Flera av killarna hade en hoppfull bild av framtiden och det fanns ingen nervositet inblandad utan det kändes mest spännande och roligt att få påbörja arbetslivet. Begreppet roligt var generellt mer

framträdande hos eleverna på de högskoleförberedande programmen än på yrkesprogrammen.

Många av eleverna oavsett program tyckte det var viktigt att känna trivsel och inte ångest över att behöva gå till sin arbetsplats. Arbetet skulle kännas roligt. Killarna på de

högskoleförberedande programmen beskriver sin drömarbetsplats i en livlig diskussion. En arbetsplats som skulle innehålla bra kollegor, roliga arbetsuppgifter och en hög trivselfaktor.

kille 1: Ja ….jag skulle ju va proffs (i en sport).

kille 2: I ett omklädningsrum….

kille 3: Ja men om vi säger att alla av oss blir sämst och ingen kommer nånstans, då gör vi nåt, alltså arbetar med nåt med sina bästa kompisar. Med nåt som alla vi tycker är roligt och brinner för. Så att alla va ja, men delaktiga framförallt, och vi trivs ju jättebra ihop och så. Så det jag menar, med kompisar med samma passion för det man gör liksom. Så att verkligen alla tycker att det är roligt!

kille 4: Att man vaknar upp och att man vill till jobbet och inte känner att det är måndag igen liksom att jag måste jobba. Utan att man tycker att det är roligt.

Något som många elever uttryckte kändes extra spännande och roligt att göra i framtiden var att starta eget företag. Det verkade vara en dröm för flera av eleverna oavsett

programtillhörighet och även att få göra det tillsammans med någon vän ingick i drömmen. En tjej på yrkesprogrammet beskrev sin dröm i följande uttalande:

29 Det är ingen som säger nu ska du göra det här och nu ska du göra det där utan man bestämmer själv om man liksom börjar det själv. Kanske få in nån som kan hjälpa till, kanske en kompis som gillar samma sak.

Då kan man liksom göra det tillsammans och det tycker jag personligen är bra. Det är ju inte så svårt att uppnå det kan jag tänka.

Det som lockade flera av eleverna med att starta eget företag var kombinationen av att kunna göra det som man tyckte var roligt, tillsammans med någon nära vän och att kunna skapa en både fysiskt och psykiskt tilltalande arbetsmiljö för både kunder och anställda. Genom att själv vara sin egen chef trodde eleverna att de självständigt kunde styra sina arbetstider i högre grad och påverka sin egen arbetssituation. Eleverna på yrkesprogrammet hade under sin tid på gymnasiet fått undervisning i hur det fungerar att starta ett eget företag.