Resultatdiskussion

I genomgången av respektive gymnasieprograms examensmål framträdde ett tydligt mönster.

Arbetsmiljöfrågor, är enligt Skolverket, upptagna i alla yrkesprograms examensmål och ska därmed undervisas om. På de högskoleförberedande programmen finns arbetsmiljöfrågor inte inskrivna i examensmålen. Det resultatet bekräftades av eleverna i fokusgruppsintervjuerna. De högskoleförberedande eleverna upplevde att de saknade undervisning om arbetsliv och

arbetsmiljö från gymnasieskolan vilket även var något som de efterfrågade. Eleverna menade att undervisningen skulle ha kunnat förbereda dem för framtiden och möjligheten till praktik skulle ha hjälpt dem att förstå hur det verkligen var på en arbetsplats samt kunnat ge dem ökad motivation till studierna. Dessutom, menade eleverna, att kunskaper om arbetslivet skulle kunna hjälpa dem att hantera livet mer självständigt, utan att behöva söka stöd hos föräldrarna.

Yrkeseleverna å andra sidan berättade att de hade fått både praktisk och teoretisk kunskap om arbetsmiljöfrågor samt inblick i arbetslivet under sin gymnasietid. Praktiken hade hjälpt eleverna att lättare se tillämpningen av de teoretiska kunskaperna vilket även ligger i linje med forskningen av Andersson et al. (2015).

Andersson et al. (2015) har i tidigare studier bedömt elevers intresse om arbetsmiljöfrågor som lågt, vilket inte överensstämde med resultaten i den aktuella studien. Ungdomarna

uttryckte sitt intresse i frågorna men kände inte att de hade fått tillräckligt mycket undervisning

33 om dem. De högskoleförberedande eleverna såg arbetsmiljökunskap som ett outforskat men önskat ämne.

Tidigare forskning (Ciairano et al., 2009) berättar att på gymnasiet börjar ungdomarna ställa in sig på att gå vidare ut i vuxenlivet och gymnasieutbildningen blir den sista gemensamma anhalten inför övergången, vilket kan göra det till en lämplig tidpunkt att undervisa om arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor. Ett av de huvudsakliga fynden från studien var att de flesta yrkeselever upplevde att de var redo att gå ut i arbetslivet efter studenten. Praktiken och undervisningen om arbetsliv och arbetsmiljö hade gett yrkeseleverna en känsla av att känna sig förberedd för arbetslivet genom en ökad grad av hanterbarhet (Antonovsky, 1991), att genom sina kunskaper, resurser från skolan kunna hantera de olika stimuli som arbetslivet för med sig.

Detta står i kontrast till de högskoleförberedande elevernas bristfälliga resurser och minskad känsla av hanterbarhet, vilka gjort att de känner sig oförberedda inför arbetslivet. Resultaten visar att skolan följaktligen gör skillnad och är viktig för elevernas framtid.

Trots att de högskoleförberedande eleverna kände sig oförberedda resulterade inte den känslan i någon oro för de egna framtidsutsikterna. Eleverna räknade med att få jobb efter studenten, men om så inte blev fallet skulle de istället studera vidare på universitet eller

högskola. Relaterat till Antonovsky (1991) kan det tolkas som att trygga, stabila familjer med en god socioekonomisk bakgrund genererar en stark KASAM hos ungdomen. Som framgår av resultatet i studien hade ungdomen en känsla av att på något sätt skulle allting lösa sig.

Tryggheten fanns också i de utomstående resurserna som gav ungdomarna en känsla av hanterbarhet.

Om eleverna i studien inte kunde förutsäga hur en stressad situation skulle hanteras, saknades utifrån Antonovskys (1991) KASAM, både begriplighet och hanterbarhet vilka båda krävs för att något ska kännas meningsfullt och värt att lägga energi på. För att ha en

framgångsrik strategi att hantera problem så behöver man alla delar av KASAM.

Ett resultat från studien var att nyanställda ungdomar efterfrågade stöd för att hantera svårigheter och problem på arbetsplatsen vilket, enligt Antonovsky (1991), är att genom yttre

34 resurser öka graden av hanterbarhet. I den här studien nämns stöd av föräldrar, kollegor,

chefer, lärare och fackförbund, men varifrån stödet söktes skilde sig åt beroende på programtillhörighet. Yrkeseleverna hade inom sin utbildning fått kunskap om att de kunde kontakta sitt fackförbund för att få hjälp samt vikten av att vara försäkrad ifall något skulle hända. Det var inte något som de högskoleförberedande eleverna tog upp i sina

fokusgruppsintervjuer. Deras primära strategi var istället att i högre grad fråga föräldrarna om råd och stöd. Ingen av yrkeseleverna talade om vikten av föräldrastöd utan där lutade man sig mot lärarna på yrkesutbildningen, till viss del kollegor eller samhällets stödstrukturer som fackförbund och försäkringar, vid behov. Helst av allt ville yrkeseleverna vara självständiga och inte behöva ta emot hjälp från samhället, likaså ville de högskoleförberedande tjejerna inte behöva be sina föräldrar om hjälp.

Om de högskoleförberedande eleverna skulle få mer kunskap om exempelvis sina

rättigheter, vilket de också efterfrågade, skulle de kunna hantera problem mer självständigt genom en ökad grad av hanterbarhet (Antonovsky, 1991). Detta skulle i sin tur leda till att meningsfullheten blir högre i det framtida yrkeslivet. Det gör det således viktigt att utbilda ungdomar i deras rättigheter samt informera dem om deras arbetsvillkor för att de ska våga stå upp för sig själva och säga ifrån om det finns brister i arbetsplatsens säkerhet (Europeiska arbetsmiljöbyrån; Schulte et al., 2005; Guerin & Toland, 2020; Uhiara et al., 2019). Särskilt viktigt blir det eftersom många ungdomar påbörjar sitt arbetsliv med osäkra villkor och

tidsbegränsade anställningar (Quintini, Martin & Martin, 2007; Tucker & Turner, 2013; Berglund et al., 2017; Nielsen et al., 2019) och ofta får ett otillräckligt stöd från arbetsgivaren (Hanvold et al., 2016). Enligt Hanvold et al. (2016) är det därför viktigt att erbjuda unga, nyanställda en handledare på arbetsplatsen som kan följa upp hur det går. Avsaknad av stöd upplevdes skrämmande och otryggt och en handledare skulle kunna finnas där som trygghet för ungdomarna i början av en anställning.

Alla elever i studien hade sommarjobbat eller haft deltidsjobb vid sidan av

gymnasiestudierna vilket också överensstämmer med statistiken (SCB, 2018) som visade att

35 mer än hälften av gymnasieeleverna arbetade. Deltidsjobben är, liksom praktiken upplevdes vara, en viktig förberedelse för framtiden (Beavis, Curtis & Curtis, 2005; Smith & Green, 2005;

Smith 2009) och eleverna har fått med sig erfarenheter och kunskaper om arbetslivet och arbetsmiljöfrågor trots att de kanske inte alltid är medvetna om det. Detta har genererat eleverna en viss grad av hanterbarhet men känslan hos de högskoleförberedande eleverna var ändå att de ville ha undervisning ifrån skolan eftersom det skulle öka tryggheten samt lära dem hur det ser ut i verkligheten. Här kan även Savickas (1997) karriäranpassningsförmåga inflikas, att om ungdomarna, genom praktik eller deltidsjobb får se hur det fungerar på en arbetsplats kommer de bli bättre på att förutsäga tänkbara situationer och arbetsuppgifter i framtida arbeten. Om yttre stimuli upplevs förutsägbara och förklarliga uppfylls enligt Antonovsky komponenten begriplighet.

Med tanke på att det finns en trend att människor arbetar en längre tid i livet (Nilsson, 2011) är det viktigt att undervisa om hälsofrågor för att motverka ohälsa. Eleverna själva dryftade oro kring frågor relaterade till stress, utmattningssyndrom och arbetsskador samt efterfrågade kunskaper inom exempelvis stresshantering. För att förebygga framtida ohälsa hos

befolkningen kan det vara av vikt att ge information om hälsofrämjande arbete på gymnasiet (Guerin & Toland, 2020; Schulte et al., 2005; Uhiara et al., 2019) eftersom forskningen visar att övergången mellan skola och yrkeslivet är en turbulent och känslig period i ungdomarnas liv (Symonds et al., 2016; Quintini & Martin, 2006; Furstenberg, 2015).

En annan typ av oro som de högskoleförberedande tjejerna lyfte var att de kände sig små och oerfarna. Fram till nu hade deras vardag varit förutbestämd, strukturerad och planerad av andra men nu skulle de behöva ta itu med livet självständigt. För att återknyta till tidigare studier (Aseltine & Gore, 2005; Koivisto, 2010; Koivisto, Vuori & Vinokur, 2010) mår ungdomar bättre av att ha en översiktlig plan med några mål inför framtiden, och liksom Furstenberg (2015) får rådgivning och stöd inför övergången till högre studier. Att i det här skedet ge ungdomarna mer kunskap skulle kunna öka deras trygghet i övergången.

36 En helt annan typ av oro lyftes av yrkeskillarna med utländskt ursprung som var tvungna att snabbt hitta ett jobb efter studenten för att få möjlighet att fortsätta stanna i Sverige. På så kort tid var det inte säkert att de skulle hinna ta del av något stödpaket från samhället med exempelvis hjälp att söka arbete (Helms Jørgensen et al., 2019). De ensamkommande

flyktingeleverna upplevde att de redan under utbildningen och på praktikplatsen behövde göra ett bra intryck på arbetsplatsen för att öka sina chanser till en tillsvidareanställning. Vid

intervjutillfället hade eleverna en allmän visstidsanställning vilket gjorde att de kände sig otrygga och ibland utnyttjade av arbetsgivaren, något som även ligger i linje med forskningen (Standing, 2011). Istället eftersökte dessa elever ett tryggt och säkert heltidsarbete utan risk för skador eller ohälsa.

För de högskoleförberedande eleverna gick resonemanget mer mot att som i gig economy (Standing, 2011) ta ett enkelt, tillfälligt jobb efter studenten för att fundera på vad nästa steg skulle bli. Detta går att se utifrån KASAM (Antonovsky, 1991) och stabil social bakgrund. De högskoleförberedande eleverna hade sitt föräldrastöd i bakgrunden vilket medförde att de vågade välja lite mer osäkra vägar.

Det finns några tydliga skillnader mellan eleverna på yrkesprogrammet samt de högskoleförberedande programmen. I stor utsträckning hade eleverna på

högskoleförberedande program en svensk bakgrund. Det krävs relativt höga meritpoäng för att ta sig in på ett högskoleförberedande program och elever från högre socialgrupper väljer oftare utbildningar som leder till högre studier och de får också i större utsträckning högre betyg (Regeringen, 2003). Den sociala klassen visar sig ofta genom att eleverna påverkas av sina föräldrars studiebakgrund och väljer ofta utbildning i linje med sina föräldrars val (Broady &

Börjesson, 2008). Elever från lägre sociala klasser väljer i högre grad yrkesinriktade

gymnasieprogram (SOU 2006:40). I den här studien hade merparten av de deltagande eleverna på yrkesprogrammet ett utländskt ursprung.

Ensamkommande flyktingungdomar har inte råd att drömma om att få ett roligt jobb utan de behöver ett jobb för att kunna stanna i Sverige. Elever som har påbörjat sin skolgång i

37 Sverige först i tonåren har mycket kunskap att ta ifatt på kortare tid och de hinner inte alltid klara målen (SCB, 2013) vilket också kan resultera i att eleverna på grund av tidsbrist inte alltid kommer in på sitt önskade program. Här går att skönja en mer pragmatisk syn i valet av

gymnasieprogram, vilket ligger i linje med Hodkinson och Sparkes (1997) som menar att elevernas val formas av social bakgrund, nuvarande livsförhållanden men också genom vilka hinder och utmaningar de möter längs vägen. De utländska eleverna blir glada över att komma in på ett gymnasieprogram överhuvudtaget eftersom det i förlängningen kan ge dem en chans att få uppehållstillstånd.

Det går också att relatera ovanstående resonemang till Antonovskys (1991) KASAM där flera av de utländska eleverna har sämre förutsättningar att komma in på gymnasiet men trots det väljer att se de sämre förutsättningarna som utmaningar och som tillräckligt meningsfulla för att orka streta vidare.

Många av ungdomarna, främst på de högskoleförberedande programmen, uttryckte en förväntan av att ha ett roligt, trivsamt jobb, med trevliga kollegor där alla fick vara delaktiga.

Här fanns det möjligheter och utrymme för eleverna att ha höga förväntningar och drömmar inför framtiden.

Men det kan också uppstå en risk i att elevernas förväntningar och ambitioner krockar med verkligheten och besvikelse, oro och stress uppstår (de Anda et al., 2000; Da Costa & Mash, 2008; Ciairano et al., 2009). Till skillnad mot de utländska elevernas pragmatiska och mer jordnära syn på arbetslivet kan den här önskningen te sig en aning naiv. Även i de två ovanstående exemplen går det att se en koppling till KASAM (Antonovsky, 1991) där övergången till arbetslivet är en livshändelsestressor. Hur smidig övergången blir beror på vilken känsla av sammanhang ungdomen har hunnit utveckla.

Den sociala bakgrunden påverkar hur vi ser på våra jobb och utbildningar. Med hjälp av intersektionella perspektiv kan resultatet studeras utifrån flera aspekter. “Intersektionella perspektiv handlar om att förstå hur inte bara kön utan också exempelvis ras/etnicitet och sexualitet strukturerar våra relationer, inte minst på arbetsmarknaden” (Mulinari & Selberg,

38 2011, s. 9). Funktionshinder (Grönvik & Söder, 2008) samt ålder (Krekula, Närvanen & Näsman, 2005) är också maktstrukturer som påverkar arbetsmarknaden och tillhör ett intersektionellt perspektiv.

Tjejerna på yrkesprogrammet berättade att de hade fått utstå diskriminering av kunder som kom till praktikplatsen, diskriminering på grund av att de var nya och unga, att de var tjejer men också på grund av sitt utländska ursprung. Även en av killarna på yrkesprogrammet, med

utländskt ursprung, upplevde att han diskriminerades på grund av sin etnicitet. Han fick inte sitta i kassan med risk för att kunderna skulle missförstå hans bristfälliga svenska och på grund av det kunde han inte utvecklas i arbetsrollen i den utsträckning han önskade. Mulinari och Selberg (2011) har i sina studier funnit att vem som får utföra olika arbetsuppgifter på en arbetsplats kan fördela sig ojämlikt och detta visas i exemplet ovan.

Det finns kopplingar mellan den svenska arbetsmarknaden och migrationsprocessen (Knocke

& Knocke, 1986). När en person söker arbete kan det redan i rekryteringsprocessen finnas svårigheter för invandrare att ta sig förbi, exempelvis språkliga hinder, vilket minskar chanserna till en anställning (Knocke & Knocke, 1986; Acker, 2006). Kön, klass och etnicitet kan skapa ojämlikhet via segregation eller genom hierarkier (Acker, 2006) vilket även Ålund och Knocke (1994) har funnit i sin studie. En rasifierad segmentering kan skapas och upprätthållas på en arbetsplats genom informella nätverk. Segmenteringen förklaras ofta genom språkförbistringar och arbetsorganisation (ibid.).

För att undvika att drabbas av problem kopplade till rasism och diskriminering behöver eleverna känna till sina rättigheter även här.