Utifrån hur pedagogerna beskriver sin kunskap visar resultatet på en medve-tenhet över likabehandlingsarbetet av samtliga pedagoger. Resultatet visar hur pedagogerna förklarar sina kunskaper om hur de arbetar, vilka riktlinjer som finns, vem som bär ansvar och hur de formar verksamheten som en plats för alla.
5.2.1 Likabehandlingsplanen
Resultatet visar på att samtliga pedagoger har vetskap om att de på varje förskola har en befintlig likabehandlingsplan och att det finns en kommunal likabehandlingsplansmall att utgå ifrån i framtagandet av den enskilda likabehandlingsplanen. De visar även kunskap om att den kommunala planen är en mer allmän plan för alla förskolor i kommunen och att den är under en pågående revidering av kommunens förskolechefer. Kompetensen fanns hos samtliga intervjupersoner att den egna verksamhetens likabehandlinsgplan var mera kortfattad och utformad utifrån varje förskolas individuella behov och förutsättningar.
”Vi får ju en mall, liksom ifrån cheferna om man säger så då. Men sen får vi ju utarbeta den utifrån vårt hus liksom, ifrån vårt och vad vi kanske behöver jobba mer på eller vad liksom vi behöver trycka mer på och så” (intervjuper-son 3).
5.2.2 Ansvar och stöd
Resultatet visar på hur samtliga pedagoger har kompetens och kunskap om att det är verksamhetens förskolechef som bär ansvaret över att likabehand-lingsarbetet genomförs. En majoritetet av intervjupersonerna beskriver även hur kommunen bär det yttersta ansvaret över arbetet. De visar även kunskap
28
och medvetenhet om att det är förskolechefen som senare delegerar ut det praktiska arbetet och att det därmed blir ett delat ansvar med varje pedagog.
En minoritet av pedagogerna belyser även utifrån sin kunskap hur likabe-handlingsplanen är diffust introducerad i förskolan och ifrågasätter förskole-chefens kunskaper om hur en likabehandlingsplan bör skrivas fram. De menar att om förskolechefen besitter en högre kunskap än vad som fram-kommer så borde hen ställa högre krav i verksamheten på att planen fullföljer dessa krav. De menar att likabehandlingsplanen borde vara mer specifice-rande och att kravet på hur en likabehadlingsplan formas fram borde vara tydligare uttryckt av högre styrning vilket nedanstående citat beskriver.
”Jag tycker ju att, som i vårt tillfälle då till exempel, hade jag varit chef här hehe, då hade inte jag godkänt vår likabehandlingsplan till exempel. Jag tycker den är för basic, så det är ju också en chefsfråga tycker jag att, att man godtar[…]men jag vet inte ens om hen vet, som det här.. liksom att det ska va två olika, att dom ska innefatta olika[…] men jag hoppas det, och då vet jag inte varför hen inte ställer dom kraven på oss om man säger så” (intervjuper-son 1).
Resultatet visar att majoriteten av pedagogerna beskriver, utifrån sin kun-skap, att likabehandlingsplanen med dess värdegrund och riktlinjer är en trygghet om det skulle uppstå situationer som innebär att de kommer i kon-flikt med vårdnadshavare. En minoritet menar att som likabehandlingsplanen idag är utformad och framtagen uppfattas den inte som ett stöd i sig. I den gruppen anser sig pedagogerna inte ha blivit tillräckligt informerade om vad planen faktiskt skall användas till. Samtliga anser dock att likabehandlingsar-betet gör skillnad i praktiken. En av pedagogerna uttrycker att det är pedago-gernas deltagande och närvaro i barngruppen som kan vara den avgörande faktorn för att barn inte ska känna sig exkluderande och utsättas för krän-kande behandling av andra barn i barngruppen. Hen beskriver att ett ”låtgå tänk”, där vuxna är mindre närvarande, gör att stämningen i barngruppen tydligare avgörs utifrån vilka individer och maktstrukturer som finns i grup-pen. Hen menar då att genom förhållningssättet ”deltagande-vuxna”, minskar riskerna för att det ska ske slumpmässiga kränkningar inom barngruppen.
Detta deltagande arbete förebygger också hur pedagogerna uttalar sig om barnen, genom att personalen då får den grupp som de aktivt arbetat fram, vilket nedanstående citat beskriver.
”Och så kan man ju, då kan man ju inte.. om man jobbar med det aktivt kan man ju inte i efterhand säga att vi har en sån stökig grupp. Utan alltså.. ja..
man har ju fått den gruppen man har.. jobbat för då..” (Intervjuperson 2).
29
Resultatet tydliggör även för hur pedagogerna är mer medvetna och uppdate-rade på vad som skall göras i vissa situationer, en pedagog återberättar att hen arbetat när det skett ett dödsfall och menar att de då blev väldigt handfallna i vad som föväntades göra när en sådan kris sker, men att pedagogen nu med hjälp av de dokument som finns känner en trygghet i att vara förberedd och veta vad som gäller vid uppkomna situationer.
5.2.3 Utmaningar
Samtliga intervjupersoner beskriver hur kommunen har införskaffat kränk-ningsrapporter som ett verktyg för att upptäcka kränkande behandlingar.
Detta har blivit en utmaning för pedagogerna, då resultatet visar att deras kunskaper om de olika lagarna som ligger till grund för likabehandlingspla-nen, diskrimineringslagen och skollagen, är varierande. Det blir då en utma-ning att uppmärksamma vad som är skillnaden mellan en kränkutma-ning och vad som är en diskriminering, vilket nedanstående citat beskriver.
”Kränkningsrapporterna då tänker man kanske lite mer diskrimineringslagar-na alltså att man kränker någon.. eller man kanske tänker att man ska göra det fast man gör ju inte det för här på.. på en förskola blir det ju inte riktigt samma.. alltså det är klart att det kan va också att man inte får vara med för att man har fel kön eller hudfärg men det är oftast kanske andra saker som man skriver själva kränkningsbehandlingar på. Så likabehandlingsplanen skulle nog jag säga är lite utöver, för det står ju ändå i den att vi ska sträva ef-ter en förståelse för alla människor lika värde oberoende[…] diskriminerings-grunderna[…] de bitarna är de som är diskrimineringslagen. Så, ja.. man kanske ändå har utgått ifrån båda när man har skrivit den. För man har ju ändå med det vi ska sträva efter och det är ju ändå det vi utgår ifrån när vi skriver sen, hur vi ska göra. Så vad blir det för svar på den då… ja, eller nej hehe” (intervjuperson 5).
En annan pedagog beskriver däremot utifrån sin kunskap och medvetenhet att planen inte innehåller några specifika uttryckta lagar utan har utformats mer som en allmän plan som i sin helhet rymmer många områden men att det medför bristande upptäkter och riktlinjer för det mer specifika arbetet och upplyser om detta genom följande citat.
”Vi har en sammansatt då och den är väldigt generell skulle jag säga, den är liksom en sida men[…]den är väldigt allmängiltig så jag tycker inte att den är specifik, inte någon mot kränkande behandling eller diskrimineringsgrunds-lagen utan det är liksom väldigt allmänt så, så det är väll ganska mycket man safear in genom att den är så stor men samtidigt så blir det inte nått specifikt heller” (intervjuperson 1).
30
Resultatet visar även hur en intervjuperson beskriver utifrån sin kunskap hur de i arbetslaget inte formulerat in diskrimineringslagen i planen utan istället utgått ifrån tankesättet att, om en person skulle bli åsidosatt utifrån till exem-pel kön eller bakgrund så är det också en form av kränkande behandling.
”Det borde ju stå om diskriminering också men… vi har tänkt att om man blir... åsidosatt av liksom kön eller... härkomst eller... så, så är ju det en kränkning också då.. det är väll kanske där tankegångarna har gått när vi har skrivit den.. den..den kunde ju ha vart mer specifik tänker jag, den har några, den har några år på nacken också den här planen” (intervjuperson 2).
Resultatet visar även utifrån det insamlade materialet hur pedagogerna utifrån sin kunskap beskriver hur det finns utredningsmaterial som vägledande stöd ifall en diskriminering eller kränkande behandling skulle ske. En majoritet av pedagogerna beskriver även utifrån sin kunskap att det finns en utmaning i att fylla i dessa kränkningsrapporter och stödmaterial och förtydligar att det finns andra kollegor och avdelningar i huset som är mer bekanta och trygga med dessa formuleringar. De lyfter däremot kunskapen om att de vet att det är en bra metod för att kunna se mönster och att det skapar möjlighet att genom de ifyllda kränkningsrapporterna senare kunna gå tillbaka för att undersöka situationen eller händelsen vidare. De menar även att det finns en utmaning i att fastställa vad en kränkning innebär då en kränkning kan innefatta så mycket olika uttryck och handlingar samt är baserade på indivi-dens tolkning.
”Det är svårt det här med kränkningsrapporter och så att veta ja… är det här en kränkning och det är mycket som skulle kunna vara en kränkning. Du får inte komma hem på mitt kalas och det händer ju jätte många såna, ja.. dom säger så till varandra och skulle vi skriva varenda sån då skulle det bli väldigt många kränkningsrapporter tänker jag. Så det är lite svårt att veta hur”(intervjuperson 4).
Resultatet visar även på att majoriteten besitter en kunskap om att likabe-handlingsplanen skall utvärderas årligen medan en minoritet lyfter kunskapen om att de även utvärderar halvårsvis för att hålla sig uppdaterade. Resultatet belyser att majoriteten av pedagogerna beskriver likabehandlingsplanen som en del vid sidan av det praktiska arbetet. De menar att de tar fram den när de är i behov av den. De beskriver därmed hur de är medvetna om och har kunskap om att planen skulle kunna vara både utformad och inkluderad i praktiken på ett mer specificerande sätt.
31 5.2.4 Helhetstänk
Resultatet visar på hur pedagogerna beskriver utifrån sin kunskap hur försko-lan som mötesplats kan vara en fantastisk plattform för varierande möten av mångfald och menar att det ofta är vårdnadshavare och föräldrar som utifrån sin maktposition ligger till grund för barnens värderingar. Att barnens värde-ringar många gånger grundar sig utifrån de vuxnas fördomar och oförståelse.
De lyfter fram hur förskolan kan vara en plats som skapar nya sociala nätverk genom möten som annars inte skulle skapats. Att alla blir inkluderade i förskolan genom till exempel anordnade sommarfester och drop in-fika som kan skapa utrymme för samtliga inom verksamheten att diskutera och skapa djupare förståelse för varandra. Pedagogerna öppnar även upp och uppmärk-sammar vårdnadshavarna genom diskussioner genom att återberätta vad barnen har gjort under dagen och med vem, för att ge vårdnadshavarna en inblick av den mångfalda gemenskapen som förskolan bygger på. Resultatet lyfter även pedagogernas kompetens om hur förskolan inkluderar familjer som i samhället har olika förutsättningar och att de sällan ser dessa familjer i andra sammanhang och aktiviteter i kommunen. Pedagogerna utrycker då utifrån sin kunskap en uppmaning till kommunen att förstärka samhällets inkludering och engagemang till att involvera alla medborgare utifrån lika villkor, de lyfter även hur de bär med sig denna kunskap i arbetet genom att främja så att dessa familjer inte känner sig exkluderade eller diskriminerade i verksamheten.
”Jag vet inte ens om de har information, alltså eller så. Och det är ju kanske inte förskolans uppdrag, men det är ju ändå.. ett sätt att känna sig diskrimi-nerad på, så vi jobbar mer med att dom inte ska göra det här” (intervjuper-son 1).