Inledning
I de föregående kapitlen har vi fått del av socialtjänstens perspektiv på ifrågasatta fäder, dels genom barnavårdsutredningar, dels genom några socialsekreterares berättelser. Nu har jag kommit fram till att uppfylla avhandlingens tredje syfte, nämligen att ta del av hur ifrågasatta fäder beskriver bemötandet inom socialtjänsten, upplevelsen av faderskapet och relationen till barnen. Detta och de fyra nästföljande kapitlen handlar om de 19 intervjuade papporna. I detta kapitel ges först en presentation av papporna och sedan får vi ta del av deras berättelser om kontakten med sociala myndigheter.
Genom de fem kapitlen kommer vi särskilt att följa en pappa, Albert.
Avsnitten inleds med citat från Albert och utifrån dem presenteras hur de andra papporna har resonerat. Att valet föll just på Albert beror på att jag uppfattar hans framställning som relativt typisk för större delen av papporna. Naturligtvis är varje pappa och hans berättelse unik och i synnerhet de fem pappor som inte har missbrukat särskiljer sig. Men även olikheter utifrån Alberts citat kommer att belysas.
Jag benämner de fäder som ingår i intervjumaterialet pappor (och barnens mödrar mammor). När jag skriver om pappornas egna fäder, använder jag ordet far och om modern ordet mor.
Presentation av papporna
Albert är 41 år och har två barn, ett på två år och ett på fyra. Han har barnen tillsammans med sin fru, som han vid första intervjun är särbo med. Han bor då i en av socialförvaltningens enrumslägenheter i ett förortsområde och träffar de familjehemsplacerade barnen var fjortonde dag i familjehemmet. Vid den andra intervjun, några månader senare, har han skilt sig från mamman och fått en egen mer central tvårumslägenhet. Barnen bor hos honom varannan helg och det planeras för att de ska flytta hem till honom. Mamman får inte träffa barnen ensam.
Både Albert och barnens mamma har haft missbruksproblem och de träffades på ett behandlingshem. Vid första intervjun bor hon i närheten av honom. Alberts far missbrukade alkohol. Hans föräldrar skildes när han var nio år, vilket han beskriver som det som det värsta som hänt honom i barndomen. Själv började han med kriminalitet och missbruk i tolvårsåldern. Albert är drogfri sedan ett och ett halvt år tillbaka. Han lever på sjukpenning.
Adrian är 25 år och har ett barn som är ett år. Vid första intervjun bor barnet med sin mamma, på en institution p.g.a. mammans ätstörningar och tidigare missbruk. Adrian och barnets mamma har ett förhållande. Adrian hälsar då på sitt
barn varje helg. Vid andra intervjun har barnet och mamman kommit hem från institutionen. Adrian och mamman har då separerat. Han har fått en egen lägenhet i samma hus, en tvårumslägenhet i ett bostadsområde i utkanten av en storstad. Han träffar nu barnet dagligen och barnet bor halva tiden hos honom. Adrian har också haft missbruksproblem. Han började med alkohol och hasch på högstadiet och fortsatte sedan med amfetamin, ecstasy m.m. Han har varit drogfri sedan han var tjugotvå år. Han är uppväxt med båda sina föräldrar. De har inte haft drogproblem, men han beskriver familjen som dysfunktionell. Adrian arbetar med ungdomar.
Aron är 27 år och har två barn som är tre månader respektive två år gamla. Det yngsta barnet bor han tillsammans med på en institution. Det äldsta barnet är familjehemsplacerad hos sin mormor, men Aron träffar barnet på institutionen två gånger i veckan. Förut var mamman på utredning på institutionen tillsammans med barnen, men hon bedömdes inte som kapabel att ta hand om dem. Aron och mamman separerade när de väntade det andra barnet. Aron är uppväxt med sina föräldrar och syskon. Han säger att han fick stryk av föräldrarna när han hade gjort något dumt. Aron är pappaledig från sin arbetsplats på ett tillverkningsföretag.
Allan är 37 år och han är pappa till två barn som är tre och sex år gamla. Han är gift med barnens mamma och han bor tillsammans med henne och barnen. Både Allan och hans fru kommer från ett utomnordiskt land, men Allan är uppväxt i Sverige. Han är uppväxt med sin mor och sin far. De har inte haft missbruksproblem, men de arbetade mycket så han har varit mycket med sin farmor. När han var sjutton år började han med hasch och alkohol, sedan missbrukade och sålde han kokain och heroin. Han har flera behandlingar och fängelsevistelse bakom sig och har nu varit drogfri i tre år. Hans fru har inte drogproblem. Allan arbetar på ett behandlingshem för missbrukare och bor i en stadsdel i utkanten av en storstad.
Bosse är 29 år och har två barn, tio månader respektive tre år gamla.
Bosse bor på behandlingshem sedan fyra månader tillbaka. Han träffar sina barn tillsammans med deras mamma (som han är förlovad med) i sin lägenhet varje helg.
Barnen bor med mamman på en institution. Både Bosse och mamman har drogproblem. Han har missbrukat i elva år, amfetamin och heroin. Under sin uppväxt bodde han med sin mor, som missbrukade, tills han var tolv år. Sedan flyttade han till sin syster som är tio år äldre än vad han är. Modern dog för några år sedan till följd av sitt missbruk. Sin far har han haft sporadisk kontakt med. Bosse gör nu sin fjärde missbruksbehandling och har tidigare avtjänat fängelsestraff.
Bengt är 31 år. Han har ett barn som är ett år gammalt. Bengt är på behandlingshem och träffar sitt barn varannan helg, då flickvännen (som är barnets mamma) och barnet kommer dit. Mamman och barnet bor på en annan institution.
Dessförinnan bodde de tillsammans. Både Bengt och flickvännen har drogproblem.
Bengt började missbruka alkohol i tonåren och övergick sedan till heroin. Hans föräldrar skildes när han var ett halvår och han är uppväxt med sin far och sina bröder.
Björn är 36 år och har ett barn som är ett och ett halvt år. Barnet bor med sin mamma och halvsyskon på en institution p.g.a. mammans missbruksproblem.
Björn kommer till institutionen och hälsar på var tredje helg. Han har varit drogfri i ett halvår. Nu bor Björn hos sin mor, dessförinnan bodde han tillsammans med sonens mamma och barnen i hemstaden.
Börje är 37 år och pappa till ett snart fyraårigt barn. Barnet är på institution tillsammans med sin mamma sedan drygt ett halvår tillbaka och Börje har haft barnet hemma hos sin mor varannan helg. För tre veckor sedan kom Börje till det behandlingshem som han är på nu och barnet har varit där en helg. Tidigare träffade han barnet varje vecka. Både Börje och barnets mamma har missbruksproblem. Börje är uppväxt med sin mor, sin far och sina syskon och halvsyskon, men hans far dog när han var tolv år. Föräldrarna hade inga missbruksproblem. Han började röka hasch och sniffa på högstadiet och missbrukade senare amfetamin och heroin. Han har avtjänat flera fängelsestraff.
Birger är 31 år och pappa till två barn, som är två år respektive tre år gamla. Han har dem tillsammans med sin f.d. flickvän som till för bara någon vecka innan intervjun bodde med barnen på en institution. P.g.a. att hon återföll i missbruk så fick hon inte längre vara kvar där och barnen bor nu hos Birger i en lägenhet på det behandlingshem som han är på. Birger började röka hasch i början av högstadiet och fortsatte ett par år senare med heroin. Nu har han varit drogfri i knappt ett år, sedan han kom till det behandlingshem som han nu bor på.
Douglas är 42 år och har tre barn, sex, nio och 12 år gamla. Han har inte träffat sina barn på tre månader eftersom hans f.d. fru inte tillåter det. Det äldsta barnet har varit på institution p.g.a. att mamman anmälde Douglas för att ha utnyttjat dottern sexuellt. Det pågår en vårdnadstvist om barnen eftersom mamman vill ha ensam vårdnad om dem. Han har alla barnen tillsammans med sin f.d. fru som han skildes ifrån för knappt ett år sedan. Han lever nu tillsammans med sin sambo och hennes tre barn. Han är född och uppvuxen i ett annat nordiskt land.
När han var nio år placerades han i fosterhem. Han arbetar som hantverkare på ett litet företag.
Daniel är en 44-årig fyrabarnspappa. Hans barn är mellan 14 och 22 år gamla. Han har alla barnen tillsammans med sin f.d. hustru som han skildes från för 12 år sedan. En av sönerna var omhändertagen en kortare tid i början av tonåren.
Daniel har gemensam vårdnad om barnen och träffar dem regelbundet. Både Daniel och hans f.d. fru har haft missbruksproblem. Daniel började att röka hasch i mellanstadiet och har sedan missbrukat bland annat LSD och amfetamin. Han är uppvuxen med båda sina föräldrar och sina syskon i ett arbetarhem utan missbruksproblem. Daniel har lönebidrag.
David är 45 år och har två barn som är fyra och 16 år. Barnen har olika mammor. Det äldsta barnet bor på ungdomshem och det yngsta bor med sin mamma på en institution p.g.a. mammans missbruk. David träffar inte sitt äldsta barn regelbundet, men det yngsta barnet är hos honom fyra dagar varannan vecka.
David har haft missbruksproblem. Han är sjukskriven p.g.a. en fysisk skada.
Elias är 38 år och har två barn som är sex respektive 12 år gamla. Barnen är frivilligt familjehemsplacerade sedan drygt ett år tillbaka. Elias träffar barnen varannan helg, på skollov och storhelger. Barnen har han tillsammans med sin f.d. fru som han skilde sig från för nio år sedan efter fyra års äktenskap. Mamman är psykiskt sjuk.
Elias kommer från ett utomnordiskt land och har varit i Sverige i sexton år. Han studerar till ett vårdyrke.
Ernst, som också kommer från ett utomnordiskt land, är 40 år och har flera barn37, mellan fem och 26 år, som han har tillsammans med sin f.d. fru som är svensk. Han var gift med barnens mamma i närmare tjugo år och skildes från henne för ett par år sedan. Han uppger att han i samband med skilsmässan blev lurad att ge mamman ensam vårdnad om barnen. De minderåriga barnen placerades på institution och senare i familjehem efter att mamman, som har missbruksproblem, lämnat dem och sedan själv ringt till socialförvaltningen och bett dem omhänderta barnen. Han träffar barnen regelbundet, hur ofta beror på var barnen är placerade.
Ett par av barnen träffar han dagligen. Mamman anmälde vid något tillfälle Ernst för olaga hot och han satt i fängelse för det en tid, men blev sedan frikänd. Han arbetar inte p.g.a. en fysisk skada.
Edvin är 46 år och har två barn, tio respektive 12 år gamla. Det yngsta barnet bor hos sin mamma och det äldsta bor på ett skolhem p.g.a. problem med mamman och hennes sambo. Barnen är hos Edvin varannan helg, men det äldsta barnet är hos honom även varje söndag. Edvin är skild från barnens mamma sedan fyra år tillbaka efter nio års äktenskap. Edvin är född i ett utomnordiskt land och har bott i Sverige i tjugofem år. Barnens mamma är svensk. Edvins föräldrar separerade när han var i 14-årsåldern. Han berättar att det var tabu i familjen att lägga sig i andras angelägenheter och att det sågs som ett misslyckande att den inte kunde hålla ihop, vilket påverkat hur Edvin mådde vid sin skilsmässa. Edvin arbetar nattskift på ett företag.
Fabian är en 34-årig trebarnspappa som sitter i fängelse. Hans barn är två, fyra och fem år gamla. De två äldsta barnen har han tillsammans med sin f.d.
flickvän som p.g.a. missbruksproblem bor med dem på en institution. Det var ett år sedan han träffade dem, men han ringer till dem ett par gånger i veckan. Det yngsta barnet, som är familjehemsplacerat, har han tillsammans med sin nuvarande flickvän. Fabian träffar sitt yngsta barn ungefär en gång i månaden. Fabian kommer från ett annat nordiskt land och kom till Sverige i början av sjuttiotalet. Han är uppväxt med båda sina föräldrar och beskriver uppväxten som trygg. I början av högstadiet började han att röka hasch och några år senare tog han amfetamin. Han har avtjänat flera fängelsestraff.
Frans är 40 år och har fyra barn som är ett, fyra, 13 och 18 år gamla.
Alla barnen har olika mammor och Frans lever inte tillsammans med någon av dem. Han bor tillsammans med 13-åringen och träffar sina andra barn ungefär varannan helg. Även äldsta barnet bodde hos honom en tid när det gick i mellanstadiet. Under den tiden missbrukade Frans. Frans började dricka alkohol
37 Han ville inte att jag skulle uppge hur många barn han hade av rädsla för identifiering.
tillsammans med sin far när han var tio år och fortsatte sedan med amfetamin, men är nu drogfri sedan tre år tillbaka. Han har avtjänat fängelsestraff. Han är uppväxt med sin mor, sin alkoholiserade far och sina syskon. Föräldrarna skilde sig så småningom. Frans har lönebidrag.
Gustav är 51 år och har två vuxna barn som är 26 och 30 år gamla.
Barnen är födda, uppväxta och bor i det nordiska land som Gustav kommer ifrån.
Barnen har samma mamma, men är uppväxta främst hos sin farmor. Gustav kom till Sverige i slutet av sjuttiotalet och har varit frånvarande för sina barn under stora delar av deras uppväxt p.g.a. missbruk och kriminalitet. Sedan barnen var i övre tonåren har han fått bättre kontakt med dem. Nu har han kontakt med sitt ena barn minst en gång i veckan och sitt andra barn lite mer sällan. Gustav är uppvuxen med sin mor, en alkoholiserad och kriminell far samt sina syskon. Gustav började med kriminalitet och missbruk när han var femton år. Han har suttit i fängelse vid flera tillfällen. Nu lever han ensam och har lönebidrag.
Gösta som är 52 år har också vuxna barn, 19 och 25 år gamla. Även Gösta har varit frånvarande för sina barn under stora delar av deras uppväxt p.g.a.
missbruk och kriminalitet, men hade hand om sitt yngsta barn varannan vecka under en period. Nu har han regelbunden kontakt med sina barn, det yngsta barnet har han kontakt med dagligen och det äldsta ungefär en gång i veckan. Barnen har olika mammor, varav det yngsta barnets mamma har haft missbruksproblem. Det äldsta barnets mamma separerade han från när barnet var i femårsåldern och det yngsta barnets mamma levde han tillsammans med tills barnet var nio år. Gösta är uppväxt med sin mor och alkoholiserade far. Gösta började missbruka amfetamin i sextonårsåldern och har avtjänat flera fängelsestraff. Föräldrarna skildes när han var 15 år. Gösta lever på lönebidrag.
Negativa erfarenheter av sociala myndigheter
Albert: /Socialsekreteraren/ först som vi hade såna konflikter med, hon hade berättat att jag hade varit så farlig och att man skulle akta sig för mig /så familjehemsmamman/ hade inte vågat. Hon var rädd för mig. Men det finns ju ingen anledning.
Maria: På vilket sätt skulle du vara farlig?
Albert: Ja, att jag var manipulativ och att jag kan få folk att må dåligt psykiskt och så här. Och det kan jag och det gjorde jag nog med henne ett par gånger, den här assistenten. Men det var ju hennes sätt att uppträda som gjorde det, alltså gentemot mig. Jag menar, ger inte hon mig nåt tillbaka behöver inte jag ge henne nånting tillbaka. Jag försökte ändå, men det var jättesvårt.
Maria: Och på vilket sätt respekterade hon inte dig tycker du?
Albert: Det var ju så som hon sa, så skulle det bli. Det var ju inte mer snack om det.
Och ändå kunde hon gå och ställa upp frågor om vi kunde tänka oss så och om vi kunde tänka oss så, och liksom det är jävligt falskt va. Vem tror hon att jag är egentligen? Bara för att jag har suttit inne och knarkat så är jag inte dum i huvudet
/…/ Alltså hon kom med förslag, men det hon sa alltså, så skulle det va. [Skratt]
dom förslagen var dom enda som gick att genomföra.
Det är inte bara socialtjänsten som papporna talar om när de berättar om hur de har blivit bemötta av sociala myndigheter, utan även om institutionen som deras barn har varit på, familjerätten, olika rättsinstanser och polismyndigheten. Albert är mycket kritisk till den socialsekreterare som han och hans f.d. fru var i kontakt med i samband med att barnen omhändertogs. Han upplevde det som att socialsekreteraren var rädd för honom och även fick familjehemsmamman att bli det. Visserligen kan han till viss del förstå att socialsekreteraren uppfattade honom som hotfull och manipulativ, men han ser det som att det var hennes sätt att behandla honom som fick honom att bete sig så. Albert upplevde henne som falsk och som att hon trodde att han var dum för att han missbrukat och suttit i fängelse.
Det är inte bara Albert som känt sig behandlad som om han vore dum.
Även Bengt säger ”Jag är inte dum bara för att jag är missbrukare”. Bengt upplever det också som att socialtjänsten körde över honom och dotterns mamma, genom att de i förväg trodde sig veta vad Bengt och flickvännen var i behov av. Bengt uppfattar det som att de sociala myndigheterna ”utgick /…/ nånstans ifrån att vi behövde jätte, jättemycket stöd” för att de har varit missbrukare. Han reagerade starkt på att socialtjänsten inte förstår att det bara är missbruket och inte föräldraskapet som de behöver hjälp med:
Vad då mycket stöd? Jag är inte dum bara för att jag är missbrukare. Jag har problem med mitt missbruk och ordnar jag upp den biten så ska jag nog fixa den andra också. Det var det som jag tyckte var lite taskigt att dom har sån inställning alltså. ’Du förstår ingenting för att du har missbrukat’ (Bengt).
Både i Alberts och Bengts fall förefaller det som att socialsekreterarna hade en bild av hur en missbrukande förälder är och förutsatte att de skulle vara likadana. Det är inte bara Albert och Bengt som berättar att de upplever det som att de sociala myndigheterna har förutfattade meningar om dem. Frans använder sig av begreppet stämplad. Han menar att han redan var ”stämplad” när han kom ut ur fängelset och att socialtjänsten bara litade på mammans omdömen om honom:
Men nu var jag kriminell som kom ut ur fängelse. Då var jag redan stämplad. ’Ja men det är ju klart det där /mamman/ säger det stämmer ju liksom’. Det verkar va den mentaliteten. Det var ju helt sjukt liksom. Jag undrar hur många som hamnar i sån soppa liksom när dom ska hävda sin rätt som pappa och bara blir nertrampade (Frans).
Flera av de andra papporna ger också uttryck för att de känner sig stämplade på förhand. De uppfattar det som att de sociala myndigheterna redan har en bestämd uppfattning om hur de är och att de inte klarar av att vara fäder, innan de ens fått
en chans att visa hur de är. Så berättar t.ex. Fabian att han känner att han ”har rätt lite att säga till om mot myndigheter” och att han har ”noll kontakt med socialen fast vi tog kontakt med dom och erbjöd dom att komma hem och se hur vi bor och så /…/ dom vet inte ens hur vi bor eller var vi bor”. Han upplever det som att de sociala myndigheterna ägnar sig åt ”ren maktutövning” och att det ”är helt snedvridet”. Han sammanfattar att man som pappa känner sig ”kränkt” och ”helt jävla maktlös” i kontakten med sociala myndigheter:
Vi känner oss kränkta och helt jävla maktlösa och blir bemötta /…/ som man blir bemött på fängelset /…/ indragna permissioner, indragna besök, allt sånt blir indraget då. Och så blir man ungefär bemött av socialen också. Samma sätt. Jag känner mig så, att dom lyssnar inte på vad jag säger. Dom är inte intresserade överhuvudtaget. Dom har sin linje och så tar dom det svarta. Dom lyfter inte fram möjligheterna då /…/ Dom har bestämt sig för att dom tycker du är en gangster och så tar dom barnen /…/ Och sen så står /man/ maktlös (Fabian).
För vissa av papporna har känslan av att ha blivit stämplad gjort upplevelsen av sig själva än mer negativ och de har svårt att tränga igenom de sociala myndigheternas föreställning om dem. I sin kamp för att ta sig ur den bild som de sociala myndigheterna har om dem drog sig flera av papporna för att söka den hjälp som de kände att de skulle behöva. Detta p.g.a. att de var rädda för att ge ytterligare vatten på myndigheternas kvarn och upprätthållandet av dem som olämpliga föräldrar. Frans beskriver hur han levde ”dubbelliv” som missbrukande ensamstående pappa. Om han var för ”påtänd” av amfetamin innan han t.ex. skulle på ett föräldramöte drack han brännvin ”för att komma ner”, och sedan tog han
”Stimorol /…/ så att man inte stank brännvin”. Nu i efterhand är han osäker på om han lyckades dölja missbruket, men då tyckte han att han ”höll färgen jättebra”. Ett annat exempel på en pappa som drog sig för att söka hjälp är Daniel som under en period var rädd för att berätta att han inte längre var en bra pappa eftersom han använde amfetamin. Daniel anser att han borde ha reagerat och gjort något åt sin situation när han började ”dricka alkohol som om det vore vatten” och amfetaminet
”började rinna in i armen”. Han menar att han i det läget självklart borde ha sagt ”stopp på belägg, jag funkar ju inte alls” och att han inte kunde ha några barn boende hos sig, utan behövde hjälp från samhället. Även om han visste att hans missbruk skadade barnen så vågade han inte berätta om det eftersom han inte hade någon tillit till samhället:
Jag tänkte väl att om jag säger det här nu rakt upp och ner att jag inte är nån bra pappa längre utan jag använde amfetamin. Ja, så kan det till och med bli /så att/ barnen kommer på fosterhem och sånt där. Och tycker att mamman inte orkar med eller nånting. Jag vet inte, jag var bara inte ärlig. Mycket problem hade vi ju sluppit om jag hade vågat lita på samhället (Daniel).