Pedagogen och eleven

Ett kreativt förhållningssätt är nog det enda jag kan ha som lärare. Det handlar om relationer. Relationen till mig själv. Hur uttrycker jag mig själv? (E)

Pedagogen framställs av dem själva som ledare och den som skapar den kreativa atmosfären och leder den kreativa processen. Men alla är inte överens om att ett personligt kreativt intresse är nödvändigt.

Jag tror stenhårt att det är läraren som skapar den atmosfären. Att läraren är trygg och känner sig kompetent, Det kan råda en lugn atmosfär för att läraren är auktoritär. Det är bara det att de barnen de ventileras på ett annat ställe, de kanske är överjävliga på gympan. Då pyser det ut annanstans där läraren inte är lika auktoritär. Jag tänker mig om det är en positiv atmosfär, då tillåter den också. Man har tillit till eleverna. (H) Det är pedagogen som styr, vare sig den är närvarande eller inte närvarande i klassrummet. Om du lämnar luftrummet helt fritt så blir det fullständig kaos och om du fyller det helt kanske det blir nån slag ordning men det blir inte kreativt... Det finns lärare som är grymt duktiga på att få sina ungar in i en form, men det sker egentligen ingen utveckling, det är inte så kreativt. Därför att den här pedagogen tar inte in nya intryck, nya idéer nya infallsvinklar. (J)

Många upplever att det kreativa arbetssättet ställer stora krav på pedagogen. Att pedagogen måste våga ha lite is i magen och släppa kontrollen, vilket kan vara lättare eller svårare för vissa.

En rädsla för att gå utanför och våga misslyckas, även som lärare. Det kan ju vara tungt för vissa. Så jag tror att även som lärare att man måste våga prova på att ”det får bli som det blir”, men det är en vinst i det... Att man som lärare vågar utmana eleverna. Det är lätt hänt att hamna i fällan när man är stressad att när de frågar en sak, att man berättar exakt hur de ska göra istället. (D)

lite kaosartat. Ibland är det väldigt mycket enklare att ha det här fasta, det är det o det o det och ingenting utanför. Det är väl mycket beroende på vilken pedagog det är… jag har inte riktigt kontroll. Jag tycker det är lite svårt att bara släppa, men jag får hålla mig tillbaka, dels för att gå in och styra för mycket och dels bara behålla lugnet. Men det löser sig nog det här… ibland blir man lite matt när de vill ut åt alla håll.(I)

I samband med att pedagoger ska ha is magen betonas att pedagogen ska vara trygg i sig själv och inge förtroende.

Jag är mitt eget redskap och då måste jag vara bekant med mitt redskap. (E)

Man ska känna sig säker, att då ha förtroende för sin lärare… jag ska hela tiden finnas där för dem och vägleda dem i arbetet och att de hela tiden kan fråga och att det finns inga dumma frågor...Det är ju en förutsättning tycker jag när vi nu pratar kreativitet att det finns där, förtroendet för mentorn, någon som vägleder en. (D)

Andra kvaliteter som betonas hos läraren i samband med kreativitet är intresse, om inte personligt intresse för kreativt skapande så intresse för elevens skapande. Inspiration, motivation, engagemang, erfarenhet, driv, och också ett personligt kreativt förhållningssätt lyfts fram av vissa pedagoger som viktiga egenskaper hos läraren.

Om de känner att jag är inspirerad så blir de också inspirerade klart. Men jag ser det också åt andra hållet, att kreativiteten gör att, alltså om jag hittar på någonting annat, så blir jag inspirerad och då blir barnen inspirerade. Att det går liksom åt det hållet. Ja det kanske går runt. (B)

I mötet med eleven bidrar också elevens person till kreativiteten i klassrummet, något som ibland sågs som ett hinder.

Vissa elever har svårt med, ger man dem lillfingret så tar dem hela armen och benet, alltså att det blir väldigt väldigt väldigt mycket. Och det är ingen stopp på det. Det blir för mycket och man känner att man kan inte få tillbaka dem igen, utan de svävar ut alldeles för mycket. (I)

elever bemöttes dåligt eller kanske inte alls i skolan.

Om de ens blir uppmärksammade, skulle jag vilja säga. Jag tror att det är svårt för kreativa människor att bli uppmärksammade i skolan. Därför jag tycker inte det finns tillräckligt många tillfällen för kreativa personer att visa… eller rättare sagt det finns inte tillräckligt med tid för kreativiteten i sig att få ett utlopp.(E)

Om vi ska generalisera så kastas dem emellanåt på skräphögen. Om skolans uppgift är att möta varje elev, så kan faktiskt den oroliga elevens oro va kreativitet, om den inte möts, tror jag. Så det händer, ofta, varje dag och kanske med varje elev. (J)

Konsekvenserna av att inte bemöta eller ta tillvara på barnens kreativitet uppmärksammades av en del pedagoger.

Det är klart att de hittar på något hyss om de inte får uttrycka vad de känner just då… Men samtidigt kan ju inte alla få utlopp för sin kreativa ådra hela tiden. Man måste ju också lära sig att ta hänsyn till andra ungar och situationer i stort…Jag kan väl säga att den unge som bråkar har ju inte fått utlopp för sitt behov av kunskap. (G)

De är inte delaktiga i hur de vill ha det...”Vi ska bygga en lekplats på din skola. Hur skulle du vilja ha det?” Då är det en massa ungar som är kreativa, Men det blir ju ingenting av det. Det läggs bara i en hög någonstans. Det är ju slut med den kreativiteten. Nästa gång är den ju död hos de barnen.(G)

Man vänjer sig också vid en viss jargong. Hade man kommit till en skola som är mycket roligare så hade man kanske upplevt att ”fan jag kunde ha haft mycket roligare än jag hade!”, men vet man inte om det så… Är läraren någotsånär juste och har justa kompisar så kan man tycka att man, rent socialt, att man kan gå här och hänga och trivas rätt så bra, utan att bli utmanad i sin kreativitet. (H)