Pedagogens beskrivning av matematikundervisningen

Pedagogen startar oftast undervisningen med en genomgång av området som de ska arbeta med. Området presenteras oftast med en konkret intresseväckare. Som exempel har eleverna fått uppskatta vikten av olika föremål, då de introducerades inför arbete med begreppet massa. Denna konkretisering har hon för att eleverna ska få ett intresse och förstå vad de ska göra samt varför. Klassen arbetar mestadels utifrån en lärobok, innehållet i denna anpassar pedagogen emellertid efter vad som passar klassen. Under arbetets gång, då eleverna självständigt arbetar i läroboken har de med jämna

mellanrum så kallade uppsamlingar. Detta kan ske genom en visualisering på tavlan eller liknande. Utöver arbete i matematikläroboken använder pedagogen även en del laborativt material i undervisningen, då oftast i samband med problemlösningar och dylikt.

Klassens hemläxor planeras efter elevernas individuella behov, och dessa kan exempelvis bestå av avsnitt som de inte hunnit avsluta från föregående vecka eller moment i matematiken som behövs tränas in. I övrigt menar pedagogen att det finns brist på speciallärarresurser till klassen, då det finns ett antal elever som skulle behöva detta.

Pedagog B

Pedagogen menar att hennes matematikundervisning är av traditionell sort och

mestadels används matematikläroboken. Ibland används dock laborativa material som tärningar och tangram. I övrigt anser hon att hon utgår från elevernas förkunskaper i undervisningen. För elevernas hemläxor används ett speciellt avsnitt i läroboken som knyter an till det område som de arbetar med under lektionerna. Vid varje nytt område i boken har pedagogen en gemensam genomgång med eleverna. Vidare sker klassens arbete utifrån uppgifterna i boken. Samtliga elever i klassen arbetar inom samma område fast på olika nivåer i läroboken. Förutom de gemensamma genomgångarna brukar de enligt pedagogen också ha gemensamma diskussioner i klassen och hon menar att målen med dessa är att eleverna ska se att det finns olika vägar att komma fram till samma sak. Hon säger bland annat:

”Vi talar matematik, jag vet inte om man märker det, men det gör vi ju. Man delger varandra hur man tänker som exempel. Det är ju inte helt givet att man tänker likadant.” I övrigt är pedagogen inte tillfreds med de resurser som erbjuds. Hon skulle som

exempel gärna önska mer material som är mer utmanande än de material som används. Dessutom ser hon svårigheter med att bedriva den undervisning hon skulle vilja på grund av klassen och klassrummets storlek. Hon påpekar bland annat följande:

”Överhuvudtaget är det snålt med resurser och inte minst i och med att klasserna är så stora. Vi har dåliga utrymmen och dålig inredning. Den är inte anpassad till så många elever. Mycket energi går åt, både för lärare och elever, för att se till att vardagen fungerar som den ska.”

Pedagog C

Pedagogen anser att det är av stor vikt att eleverna utgår ifrån sig själva och vet vad de ska kunna samt förstår varför undervisningen ser ut som den gör. Därför diskuterar de mycket kring strävansmålen i klassrummet. Hon arbetar även för att få igång barnens tänkande och fokuserar mycket på kommunikation i undervisningen. Hon säger bland annat:

”Det är mycket förklaringar kring hur du tänker och att har du inte förstått en sak så är kunskapen meningslös. Vi jobbar mycket med att du måste förstå så att du sen kan använda. Du ska ha användning av det du kan och det har man inte om man inte har förstått det.”

Elevernas läxor är ofta uppgifter i deras lärobok. Pedagogen är noga med att ge läxor som eleverna själva ska kunna klara, utan att behöva involvera föräldrarna. I

undervisningen utgår hon oftast från situationen och materialen som används varierar och en del laborativa inslag finns med i klassens arbete. Pedagogen arbetar emellertid främst utifrån en matematiklärobok. Hon anser sig dock inte bunden till denna och skulle gärna kunna tänka sig att arbeta helt utan någon lärobok, men menar att det finns för lite pengar för att genomföra detta. Hon poängterar bland annat:

”Sen tror jag inte heller på överdrivet laborativt, alltså allting ska vara lagom. Det är olika inlärningsstilar och det är olika saker, så man måste ha lite av varje. Sen ibland älskar ungarna att bara sitta och räkna och då ska de få göra det.”

Pedagog D

Pedagogen använder förutom matematikläroboken mycket konkret laborativt material i matematikundervisningen. Delar av undervisningen bedrivs även utomhus, då hon upplever elevernas inställning till lärandet mycket mer positivt då de arbetar utanför klassrummet. Nya områden i matematikundervisningen inleds ofta med något praktiskt, där eleverna genom ett undersökande arbetssätt skapar sig en förförståelse och intresse inför kommande arbetsuppgifter. Pedagog D skulle önska mer pengar till att köpa in mer material till matematikundervisningen, då hon i dagsläget själv får stå för mycket av det som används i klassen. På grund av nivåspridningarna i klassen har pedagogen, för att tillgodose samtliga elevers behov samt för att hålla elevernas intresse och motivation vid liv, valt ett varierat arbetssätt där eleverna, genom diskussioner, får lära av och tillsammans med andra. Detta arbetssätt anser pedagogen passar klassen mycket bra och ger dem alla extra utmaningar. Elevernas hemläxor består mestadels av

uppgifter från deras matematiklärobok, som de kan arbeta med själva, utan hjälp från föräldrar. Pedagogen skulle önska att eleverna fick fler diskussionsuppgifter att lösa i hemmet, detta är dock inget som hon upplever att föräldrarna uppskattar. Hon säger bland annat:

”Jag pratar mycket med dem om hur de vill ha det och vad de vill lära sig. Varför man ska lära sig matematik överhuvudtaget.”

4.1.3 Pedagogens uppfattning av elevernas inställning till läroboken och