Samtliga elevgrupper är i stort sett överens om att pedagogerna vill hjälpa dem om de behöver hjälp, men anser att de inte alltid kan hjälpa. Eleverna menar att det inte heller är säkert att pedagogerna vet vad de behöver hjälp med. Många gånger upplever barnen att personalen försöker stödja i sådant där barnen inte vill ha hjälp, medan de inte ser det som barnen upplever som problematiskt. Det är inte alltid att barnen upplever att de vuxna lyssnar så noga som de borde. Eleverna menar att faktorerna för psykisk hälsa sällan diskuteras i skolan. ”Om de kollar
För att förbättra den psykiska hälsan hos barnen försöker pedagogerna på båda skolorna vara tillgängliga för barnen. De försöker få barnen till att känna sig sedda och betydelsefulla genom bekräftelse, beröring och att lyssna och skapa relationer till dem. ”Jag tror ändå mycket på det här att de känner sig sedda” (pedagog skola 2). De använder också sig av de organisatoriska mötesplatser som skolorna skapat såsom handledarsamtal och skolämnet social kompetens för att möta barnens psykiska och sociala behov.
7. Analys
Trots att underlaget är för litet för att resultaten ska kunna generaliseras, framträder vissa mönster, vissa likheter och skillnader som kan vara intressanta att notera. Vi tar endast upp de viktigaste. Nedan följer en analys av jämförelsen mellan barn och pedagoger, jämförelsen mellan flickor och pojkar och jämförelsen mellan skolorna.
När man tittar på de båda skolorna så skiljer de sig mycket åt. Den ena skolan finns i en större stad, den andra i en mindre. Den ena skolan har ganska många elever, den andra skolan förhållandevis få. Den ena skolan är en friskola med elever som kommer både nära och långväga ifrån, den andra är en kommunal skola med ett upptagningsområde med stora sociala problem. Jämförelsen mellan barnen på de olika skolorna, samt mellan de olika pedagoggrupperna redovisas för att se om skillnaderna i skolorna överensstämmer med barnens psykiska hälsa.
Barn och pedagoger – skola 1
Barnen på skola 1 menar att de har ett gott självförtroende. Pedagogerna anser däremot att ganska många elever har dåligt självförtroende, men talar då mest om självförtroendet i skolarbetet. Trygghet är det område där barnens och pedagogernas bild skiljer sig mest. Pedagogerna talar nästan uteslutande om vikten av trygghet i hemmet och kopplingen mellan psykisk ohälsa och otrygghet gäller också nästan uteslutande tryggheten i hemmet. När barnen pratar om otrygghet däremot är det aldrig otrygghet i hemmet, vilket ingen av eleverna nämner, samtliga menar att de är trygga hemma. Att inte vara ensam är en av de viktigaste sakerna för att må bra för både pojkar och flickor på skola 1. Pedagogerna instämmer också i att kompisarna är viktiga, men enligt dem är föräldrarna den viktigaste delen i barnens sociala skyddsnät. Det som framkallar stress hos barnen är tidsbrist, krav och förväntningar på skolarbetet. Pedagogerna talar om den stress som samhället skapat. Även vad gäller vuxenstöd skiljer sig barnens åsikter och pedagogernas åsikter åt. Pedagogerna pratar främst om vuxenstöd som föräldrastöd och menar att här finns brister som ger eleverna en försämrad psykisk hälsa. Ingen av de barn vi talat med angav brister i föräldrastöd. När det gäller det vuxenstöd som pedagogerna ger barnen finns också stora skillnader i åsikterna mellan pedagoger och barn.
Den största skillnaden mellan pedagogernas och barnens syn på de olika faktorerna för psykisk (o)hälsa är att pedagogerna i större utsträckning ser problem och brister i hemmiljö och samhället i stort och skolan som en kompensator för dessa brister. Barnens bild är många gånger i stället att skolan är den plats som genererar problem och att stöd och hjälp för att klara av dessa problem kommer från familj och kompisar. Här måste man naturligtvis inse att det kan finnas faktorer som skapar psykisk ohälsa i familjerna, som barnen inte vill eller kan diskutera i en fokusgrupp, det kan också tänkas att de överdriver de problem som finns i skolan när de i grupp får möjlighet att ”gnälla av sig”.
Men även om man bortser från detta finns det områden där pedagogerna och barnen har helt olika uppfattning om vad som skapar psykisk ohälsa. Pedagogerna bortser också, eller är inte medvetna om, den oro som otryggheten i närområdet utgör för barnen.
Barn och pedagoger skola 2
Pedagogerna anser att acceptansen på skolan är förhållandevis stor. Skillnaden är att flickorna bara känner sig accepterade av flickorna men inte av pojkarna som ger dem smeknamn för deras kroppsliga utseende. Barnen uppfattar sig själv ha ett gott självförtroende och det gör pedagogerna också, dock kan de tycka att de är ibland för självsäkra. Det är viktigt för både barn och pedagoger att man som barn känner sig trygg i sitt hem, skolan och på fritiden. Barnen upplever stor otrygghet i sitt bostadsområde men även på skolan vid vissa situationer där det förekommer oprovocerat våld från andra elever. Detta är något som pedagogerna inte nämner alls. För barnen är det otänkbart att vara ensam och de anser att ha vänner är viktigt. De nämner också föräldrar, syskon och släkt som viktiga i deras liv. Barnen använder ofta internet som en kontakt med kompisar. Pedagogerna tycker det är mer betydelsefullt att barnen har ett socialt liv och att de har olika aktiviteter efter skolan. Enligt barnen skapas stress inom skolans miljö, där prestationskrav och tidsbrist är de största faktorerna till stress. Pedagogerna nämner föräldrakraven som en stressfaktor för barnen, men detta är inget som barnen tar upp som stressfyllt. Pedagogerna tror inte att flertalet av barnen känner så stor stress i sitt skolarbete.
Vid samtal om vuxenstöd upplever barnen att de får hjälp i skolämnena. Pedagogerna tycker att det är många problem som ligger utanför skolämnena. De upplever också att föräldrarna har mindre tid för sina barn.
En stor skillnad finns mellan pedagogernas och flickornas uppfattning om acceptans. Pedagogerna tror att alla barnen känner sig accepterade medan flickorna inte anser att de är accepterade av pojkarna. En annan skillnad är att pedagogerna bortser från otrygghet i bostadsområdet där de flesta barnen upplever stor otrygghet. Barnen upplever även en otrygghet i många skolmiljöer som inte pedagogerna framhåller nämnvärt. Den skolrelaterade stressen upplevs stor hos barnen, medan pedagogerna betraktar den som obefintlig. I de övriga kategorierna hade barnen och pedagogerna mer likartade åsikter.