Psykisk hälsa/ohälsa hos barn

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning

Examensarbete

10 poäng

Psykisk hälsa/ohälsa hos barn

Mental health/ill-health among children

Johnny Cederhag & Catarina Dahlgren

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning

Höstterminen 2006

Abstract

Cederhag, Johnny & Dahlgren, Catarina. Johnny med ansvar för metoddelen och Catarina med ansvar för teoridelen, övriga delar har producerats gemensamt. (2006). Psykisk hälsa/ohälsa hos barn. (Mental health/ill health among children).

Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola

Syftet med undersökningen är att utreda och jämföra hur barn och pedagoger ser på barns psykiska hälsa. Våra frågeställningar är: Vad innebär psykisk (o)hälsa för barn och pedagoger? Vilka faktorer anser de försämra respektive förbättra den psykiska (o)hälsan? Anser barn och pedagoger att barnen är utsatta för dessa faktorer? Vad anser pedagoger och barn att pedagogerna gör för att förbättra barnens psykiska hälsa?

Undersökningen har gjorts med en kvalitativ metod. Vi har intervjuat 19 barn och fyra pedagoger. Intervjuerna har skett i fokusgrupper. Intervjuerna har tolkats genom meningskategorisering. I vårt arbete har vi utgått från Antonovskys teorier om salutogenes och känslan av sammanhang (KASAM).

Resultatet av undersökningen visar att barn och pedagoger inte ser på psykisk ohälsa på samma sätt. Både barn och pedagoger anser dock att trygghet är en av de viktigaste faktorerna för psykisk hälsa. Barnen anser också att en av de viktigaste faktorerna för psykisk hälsa är att man inte är ensam, medan pedagogerna betonar vuxenstöd.

Nyckelord: barn, psykisk hälsa, psykisk ohälsa, skola

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till alla elever och pedagoger som har delat med sig av sina upplevelser och erfarenheter och tagit emot oss med öppna armar så att vi har kunnat genomföra vår undersökning. Vi vill även tacka vår handledare Ingrid Sandén för värdefull handledning under vår mödosamma men intressanta väg.

Innehållsförteckning

1. Inledning och bakgrund

5

1.1 Inledning

5

1.2 Bakgrund

6

2. Syfte och frågeställningar

7

2.1 Syfte

7

2.2 Frågeställningar

7

3. Litteratur

9

3.1 Begreppsdefinitioner

9

3.2 Styrdokument

10

3.3 Barn och psykisk (o)hälsa

11

3.4 Tidigare forskning

12

4. Teori

21

5. Metod

25

5.1 Metodval

25

5.2 Undersökningsgrupp

25

5.3 Datainsamling

26

5.4 Databearbetning

28

5.5 Tillförlitlighet

29

5.6 Etik

30

6. Resultat

33

6.1 Psykisk ohälsa för barn och pedagoger

33

6.2 Acceptans

33

6.3 Självförtroende

35

6.4 Trygghet

36

6.5 Ensamhet

38

6.6 Stress

39

6.7 Vuxenstöd

41

6.8 Pedagogernas arbetssätt

43

7. Analys

45

8. Diskussion

51

8.1 Psykisk ohälsa för barn och pedagoger

51

8.2 Acceptans

52

8.3 Självförtroende

53

8.4 Trygghet

54

8.5 Ensamhet

55

8.6 Stress

57

8.7 Vuxenstöd

58

8.8 Pedagogernas arbetssätt

60

8.9 Metoddiskussion

60

9. Pedagogiska konsekvenser

63

10. Fortsatt forskning

65

11. Referenser

67

Bilaga 1. Missiv

Bilaga 2. Frågeguide - barn

1. Inledning och bakgrund

I vårt arbete som specialpedagoger kommer vi att komma i kontakt med barn som lider av psykisk ohälsa. Det kommer att bli en av våra viktigaste arbetsuppgifter att stödja och ge strategier både till dessa barn och pedagogerna.

1.1

Inledning

Den psykiska hälsan hos barn och ungdomar har försämrats under de senaste två decennierna. Både från media och forskning, såväl som från personal inom barnpsykiatri och skola kommer signaler om att barn mår allt sämre psykiskt.

Även under 2000-talet – under delvis andra samhällsförhållanden med förbättrad samhällsekonomi och lägre arbetslöshet – redovisas återkommande rapporter på samma tema som i mitten av 1990-talet, det vill säga att den psykiska ohälsan ökar bland barn och ungdomar (Socialstyrelsen 2004, s. 9).

Vikten av att främja barnens välbefinnande poängteras också i skolans styrdokument där det uttrycks att utbildningen ska främja barnens harmoniska utveckling och att omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. En god psykisk hälsa är nödvändig för att barn och ungdomar ska kunna tillgodogöra sig undervisningen. Trots detta saknas det ofta kunskap både om varför den psykiska hälsan försämras och vad man kan och bör göra åt det. ”Den ökade psykiska ohälsan bland unga tyder på att förskolans och skolans insatser för att utveckla kompetenser inte fullt motsvarat de ökade krav som finns i dagens individualiserade och informationstäta samhälle” (SOU 2006:77, s. 266).

För att öka kunskaper och kompetens krävs vidare forskning. Under de senaste åren har också flera undersökningar genomförts för att ge en bredare kunskapsbild. Vi menar att vårt arbete kan fördjupa denna kunskap genom att ge barnens egen syn på vad som krävs för att må bra. Att ha barnens egen bild ger specialpedagogen större kompetens och djupare förståelse än att enbart ha tillgång till pedagogers och föräldrars andrahandsinformation.

1.2 Bakgrund

Vår inriktning och intresset för vårt examensarbete i specialpedagogik har ursprungligen kommit från våra egna och andras undersökningar om ungdomars psykiska hälsa och ohälsa. Vi uppfattar att ungdomarnas psykiska hälsa verkar ha försämrats under de senaste åren. Detta anser vi vara orsak för vidare forskning för att undersöka om en försämring verkligen skett och varför den i så fall skett. Vi har också fått en uppfattning av att många ungdomar känner sig avskärmade från vuxenvärlden och att de inte kan diskutera sina problem med någon vuxen. Vi vill undersöka om detta är en realitet i dagens skola och hur kan man motverka och förebygga för att förbättra situationen. Eftersom det existerar en hel del forskning inom detta ämne med äldre barn, anser vi att det är intressant att titta på hur situationen hos yngre barns värld kan se ut och vilka uppfattningar de har om psykisk hälsa/ohälsa. Vår undersökningsgrupp består av barn i sjätteklass, eftersom vi anser att denna ålder är en brytningspunkt mellan barn- och ungdom.

2. Syfte och frågeställningar

För pedagoger i allmänhet men för specialpedagoger i synnerhet är det viktigt att ha kunskaper om och förståelse för barns psykiska hälsa. Den psykiska hälsan är viktig, inte bara för barnens välbefinnande utan också för deras inlärningssituation. Inlärningssvårigheter kan ibland ha sin grund i psykisk ohälsa. Det är därför viktigt för oss specialpedagoger att kunna identifiera och förstå dessa orsaker.

2.1 Syfte

Vårt syfte är att undersöka och jämföra de uppfattningar barn och pedagoger har om barns psykiska (o)hälsa.

2.2 Frågeställningar

För att få reda på hur barnen ser på psykisk hälsa och deras upplevelse av den vill vi ha svar på följande frågeställningar:

1 Vad innebär psykisk ohälsa för barnen själv?

2 Vilka faktorer anser de försämra respektive förbättra den psykiska hälsan? 3 Anser barnen sig utsatta för dessa faktorer?

4 Upplever barnen det som om det finns vuxenhjälp för de problem och svårigheter de har?

För att få reda på pedagogernas syn på barnens psykisk hälsa och hur de anser att den kan förbättras, vill vi ha svar på följande frågeställningar:

5 Vad innebär psykisk ohälsa för pedagogerna?

6 Vilka faktorer anser de försämra respektive förbättra barns psykiska hälsa? 7 Anser pedagogerna att barnen är utsatta för dessa faktorer?

8 Hur arbetar pedagogerna för att förbättra barnens psykiska hälsa?

Slutligen jämför vi barnens och pedagogernas syn på psykisk (o)hälsa för att hitta likheter och skillnader.

3. Litteratur

När vi har sökt litteratur har vi dels sökt litteratur inom ämnet för examensarbetet, dels metodlitteratur om kvalitativ forskning och fokusgrupper. För litteratur angående barns psykiska hälsa har vi valt litteratur från år 2000 och framåt. För att få fram relevant litteratur har vi använt olika sökmotorer. Vi har sökt på Google scholar, Scirus, Skolverket, Libris, Vega samt universitetens bibliotek. Sökorden vi använt är: barn, skola, psykisk hälsa, psykisk ohälsa, kvalitativ forskning, kvalitativ undersökning och fokusgrupper. Vi har sedan gått vidare i sökandet efter relevant material genom att studera litteraturlistor och referenser i den litteratur vi har fått fram genom sökningen.

3.1 Begreppsdefinitioner

Vi har valt att använda oss av nationalencyklopedins definitioner när det gäller de viktigaste begreppen i uppsatsen.

Psykisk (o)hälsa

• Psykisk - själslig.

• Hälsa - enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition (1946) "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte blott frånvaro av sjukdom och handikapp" (Nationalencyklopedin 2006-10-30).

• Ohälsa - tillstånd av (lättare) sjukdom (Nationalencyklopedin 2006-10-30).

Psykisk hälsa skulle med denna definition betyda – ett tillstånd av fullständigt psykiskt (själsligt) välbefinnande och inte blott frånvaro av sjukdom. Med barnen har vi använt begreppet ”må bra på insidan” och för psykisk ohälsa har vi använt ”må dåligt på insidan”, vilket vi menar överensstämmer med definitionerna. För att underlätta läsandet skriver vi psykisk (o)hälsa i stället för psykisk hälsa/ohälsa eller psykisk hälsa och ohälsa. Innebörden är dock samma i alla uttrycken

Trygghet

• Trygghet - att vara trygg.

Stress

• Stress - ansträngande omständigheter som framkallar påfrestningar både fysiskt och psykiskt.

Ensamhet

•

• Ensam – den som är utan sällskap av någon annan ibland med tonvikt på avsaknad av hjälp o.d.

Självförtroende

•

Acceptans

• Acceptans - (tendens till) accepterad av viss företeelse hos viss grupp människor. • Acceptera - finna tillräckligt god (Nationalencyklopedin 2006-10-30).

Med barnen har vi använt begreppen ”att duga som man är” och ”att få vara som man är”.

Vuxenstöd

• Vuxen - som vuxit och blivit fullt utvecklad fysiskt, mentalt, känslomässigt m.m.

• Stöd - mer abstrakt hjälp ibland med bibetydelse av sympati (Nationalencyklopedin 2006-10-30).

3.2 Styrdokument

För dem som arbetar i skolan finns lagar och regler – styrdokument, att följa. Två av de viktigaste är skollagen och läroplanen. I båda dessa uttrycks barnens rätt till psykisk hälsa.

Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd (Sveriges riksdag, 1 kap. 2 §).

Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste

3.3 Barn och psykisk (o)hälsa

Olsson & Olsson beskriver i sin bok utveckling, livsvillkor och socialisation människans utveckling, samtidigt som den belyser nya teorier inom utvecklingspsykologin. De skildrar elva-tolvårsåldern som en period då det intellektuella och moraliska tänkandet börjar utvecklas och barnen självständigt kan bilda egna uppfattningar. Detta, menar de, måste de vuxna klara av att möta, samtidigt som de inte träder tillbaka, utan finns kvar som gränssättare, rådgivare och hjälpare. Detta utvecklas vidare i tonåren, menar författarna, då ungdomarna ibland slits mellan behovet av trygghet och behovet av självständighet. Det som behövs är vuxna som både kan stå för trygghetsbehovet och uppmuntra och respektera självständighetssträvan. Om identitetsutvecklingen skriver Olsson och Olsson att den skapas och utvecklas i samspel med andra och att grupptillhörigheten för många tonåringar blir något viktigt (Olsson & Olsson 2000).

Barn vi bekymrar oss om är en handbok till pedagoger i deras bemötande av barn i olika slags

problemsituationer. Författaren slår i boken ett slag för kommunikation. Pedagogens kommunikation med sig själv och kollegor, för att konkretisera den oroskänsla en pedagog kan ha angående ett barn i problem är ett första steg som följs av pedagogens kommunikation med föräldrarna för att få ytterligare information och samverkan i lösandet av problemen. Sedan talar Drugli också om vikten av kommunikation med barnen själva, att intressera sig för barnen och att se dem som den yttersta informationskällan vad gäller kunskap om dem själva (Drugli 2003).

Währborg (2002) beskriver stress, i boken Stress, ur ett brett perspektiv innefattande både historik och medicin, såväl som olika teorier om stress och dess skadlighet. Mest relevant för vår undersökning är dock avsnittet om stress hos barn. Författaren beskriver sex stressorer som de vanligaste för barn. Känslomässigt betydelsefulla separationer, t.ex. vid skilsmässor och lärarbyten är enligt honom den viktigaste stressorn. De övriga stressorerna är vantrivsel i skolan, t.ex. på grund av upplevd otillräcklighet, relationsstörning, t.ex. mobbning, traumatiska upplevelser, tids- och beslutskonflikter och brister i trygghet och social stabilitet.

3.4 Tidigare forskning

För att få kunskap om vad som tidigare undersökts angående barns psykiska hälsa och för att se hur vår eget arbete skulle kunna komplettera den kunskap som finns om ämnet, har vi läst tidigare forskning på området. Vi har gjort en del avgränsningar i läsandet, utifrån följande kriterier; Undersökningarna ska vara gjorda från och med år 2000, de ska röra barn i 12-årsåldern, eller däromkring och de ska behandla psykisk hälsa eller ohälsa, eller olika faktorer för psykisk hälsa eller ohälsa. Ibland har vi stött på forskning som har ett bredare perspektiv, till exempel som omfattar både psykisk och fysisk ohälsa, då har vi bara tittat på de delar som är relevanta för vår egen undersökning.

Ett återkommande tema i undersökningar om barns och ungdomars psykiska (o)hälsa är bristen på forskning i ämnet och framförallt bristen på forskning ur ett barnperspektiv.

Vikten av forskning ur ett barnperspektiv har ofta slagits fast (bl.a. Rädda barnen 1999; BO 2000; SOU 2000:3; UD 2001). Samtidigt har det ofta noterats att det finns brister i vår kunskap om barns och ungdomars välfärd (t.ex. SCB 1985; BO och SCB 1998; SOU 1998:31) (SOU 2001:55, s. 32).

Man noterar också ofta i undersökningarna att en brist i tidigare forskning varit att informanterna mycket sällan varit barnen själv. Att utesluta den information som barnen kan ge, ger en forskning som uttalar sig om beteenden som är synliga för de vuxna, föräldrar och skolpersonal, men som ger brister i det som är dolt.

Mycket av existerande statistik, viktig i sig, baserar sig på administrativa data eller på indirekt information, där oftast föräldrarna är informanter. En konsekvens har varit en bristande precision i beskrivningen och en bristande reliabilitet i uppgifterna. Man har ofta fått lita till föräldrarnas information om barnens villkor vilket kan vara problematiskt, t.ex. när det gäller deras utsatthet för mobbning eller deras självupplevda psykiska välbefinnande (SOU 2001:55, s. 63).

Dessa två konstateranden, att det saknas forskning på området och att det framför allt saknas forskning där barnen själv är informanter har lett till att flera stora forskningsprojekt startat under 2000-talet, där barns psykiska (o)hälsa är en av undersökningsfaktorerna och frågorna besvarats av barnen och ungdomarna själv.

LNU 2000 – Barn-LNU

Statens offentliga utredningar har på uppdrag av regeringen och i samarbete med forskare vid Institutet för social forskning, vid Stockholms universitet genomfört en levnadsnivåundersökning (LNU 2000). Som en del i denna undersökning har en särskild datainsamling om barns och ungdomars levnadsvillkor genomförts. Undersökningen har genomförts med något som betänkandet kallar för intervju, men som ligger betydligt närmare en enkät, där inspelade frågor på band ska besvaras i ett svarshäfte med färdigproducerade svarsalternativ. Inga öppna frågor finns, men undersökningen går heller inte ut på att ta reda på barnens och ungdomarnas uppfattningar om de olika frågeställningarna. Författarnas utgångspunkt är att beskriva de ungas levnadsnivå i termer av vilka resurser - ekonomiska, materiella och andra, som de förfogar över. Ett av de områden som författarna undersöker är barn och ungdomars psykiska hälsa. Undersökningen sker med hjälp av en självskattning av den psykiska hälsan där frågor som ”Jag är nästan alltid på gott humör” och ”Jag känner mig ofta ledsen eller nere” ska besvaras med alternativ på en fyrgradig skala från ”stämmer precis” till ”stämmer inte alls”. Därefter kommer frågor om psykosomatiska besvär, hur mycket tid närstående vuxna har för barnen och ungdomarna, vuxenstöd, trygghet, trivsel i skolan och ensamhet. Författarna kommer fram till att det finns en relativt utbredd psykisk ohälsa bland barn och ungdomar (SOU 2001:55).

Sammanfattningsvis kan sägas, att upplevelsen av psykosomatiska besvär och olika indikatorer på lågt psykiskt välbefinnande, som att känna sig ledsen eller nere, är tämligen vanliga bland barn och ungdomar. Till exempel har vart tredje barn besvär flera gånger i veckan av antingen huvudvärk, magont eller sömnproblem. Det är också vanligt att känna sig stressad (SOU 2001:55, s 262).

Skolverket har i, Elevers ohälsa – hur mäter vi den?, på uppdrag av regeringen och i samarbete med Arbetsmiljöverket gjort en kartläggning av kvantitiva mätningar av olycksfall, skador och i viss mån ohälsa, som är gjorda i Sverige. Under rubriken ”självskattad ohälsa” finner man en del mätningar som rör psykisk ohälsa och bland dessa några som rör barn i 12-årsåldern. En av de undersökningar som redovisas här är Barn-LNU, som beskrivits ovan.

Skolbarns hälsovanor

En annan av de undersökningar som redovisas i Skolverkets (2002) kartläggning är ”Skolbarns hälsovanor”, som är den svenska delen i ett WHO-projekt. Undersökningen gäller elever i femte,

eleverna ta ställning till påståenden som: huvudvärk, ont i magen, ont i ryggen, känt sig nere, irriterad eller på dåligt humör, känt sig nervös, svårt att somna och känt sig yr. Undersökningarna har genomförts under en tolvårsperiod och under denna period har samtliga symtom ökat.

Min hälsoprofil

Ytterligare en undersökning som beskrivs i kartläggningen är en enkätundersökning som genomförs av skolhälsovården i Stockholm varje år. ”Min hälsoprofil”, besvaras av elever i grundskolans 4:e och 8:e år samt 1:a året i gymnasiet. Ett genomgående resultat är de signifikanta skillnader mellan flickor och pojkar där allt fler flickor drabbas av ständig värk och trötthet. Flickorna har mer spänningsbesvär kopplade till skolsituationen, upplever mindre mening och sammanhang i tillvaron samt mer ensamhet och sämre självkänsla än pojkarna (Skolverket 2002).

Skolmiljö 2000

Skolverket beskriver också en mindre undersökning. Ett forskningsprojekt vid Arbetslivsinstitutet, ”Skolmiljö 2000”, genomförde en enkätundersökning av 248 elever i grundskolans sjunde år vid en skola i Nacka kommun. Resultaten visade att den psykosociala arbetsmiljön bidrog till en betydande del av elevernas frånvaro (Skolverket 2002).

Mätning av barns och ungdomars psykiska hälsa

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen genomfört en försöksverksamhet med mätningar av barns och ungdomars psykiska hälsa, där de under 2003 och 2004 genomfört pilotstudier om psykisk hälsa bland skolelever i årskurs 6–9. Pilotstudierna har genomförts i 21 kommuner och totalt omfattat mer än 10 000 elever. Det primära syftet med pilotstudierna har varit att pröva och utmejsla frågeinstrument samt att samla erfarenheter om logistik och genomförande. Socialstyrelsens förslag efter genomförd pilotstudie är bl.a.: Återkommande mätningar genomförs vart tredje år bland skolelever i årskurs 6 och 9. Datainsamlingen sker som en totalundersökning av samtliga (frivilliga) elever i de aktuella årskurserna, med hjälp av frågeformulär som besvaras anonymt (Hagquist 2004).

Sociala skillnader i ohälsa bland barn och unga i Sverige – en kunskapsöversikt

Sven Bremberg på statens folkhälsoinstitut har gjort en översikt av 111 studier av socialt och ekonomiskt betingade hälsoskillnader i Sverige bland barn 0 – 18 år. Studierna är genomförda från 1970-talet och fram t.o.m. 2001 och ett antal kriterier har fastställts för att studierna ska kunna vara jämförbara med varandra. Med ohälsa avser Bremberg både fysiska och psykiska hälsoproblem, men det är endast de psykiska hälsoproblemen som tas upp här. Dessutom är det bara resultatet från de studier utförda år 2000 eller senare som redovisas och bara de studier som berör barn runt 12-årsåldern. I dessa undersökningar har de som ingår i studien delats in i grupper med utgångspunkt från sociala och ekonomiska förhållanden. Det avgörande för

gruppindelningen har varit föräldrarnas arbete eller utbildning och den minst gynnade gruppen jämförs sen med den mest gynnade gruppen utifrån dessa kriterier. Skillnader mellan grupperna, till exempel gällande psykisk ohälsa, redovisas i s.k. oddskvoter. Oddskvoterna anger hur mycket vanligare problemet är bland barn i den minst gynnade gruppen jämfört med barn i den mest gynnande gruppen. Ur dessa undersökningar kan man finna att oddskvoten för att vara irriterad och sur ofta, är 1,5 vilket innebär att problemet är 50 % vanligare i den minst gynnade gruppen. Oddskvoten för nedstämdhet är 1 d.v.s. inga skillnader förekommer, medan oddskvoten för nervös och spänd är 1,3. Vissa faktorer gav en oddskvot mindre än 1, vilket innebär att problemen är mindre i den minst gynnade gruppen, jämfört med den mest gynnade gruppen. Så är fallet för sömnsvårigheter och stress, som båda har oddskvoten 0,9 (Bremberg 2002).

Ungdomar, stress och psykisk ohälsa: analyser och förslag till åtgärder

Statens offentliga utredningar (SOU) fick 2005 i uppdrag av regeringen att analysera ungdomars livssituation utifrån stress och dess konsekvenser för den psykiska hälsan. I detta analysarbete har SOU jämfört sex svenska studier, varav en är tidigare nämnda ”Skolbarns hälsovanor”. Enligt statens offentliga utredningar om ungdomars psykiska hälsa år 2006 är psykisk ohälsa vanligare bland ungdomar idag än vad det varit under de två senaste decennierna. De sex svenska studierna som har gjorts visar på en ökade psykiska besvär i form av nedstämdhet, sömnbesvär, trötthet, oro, anspänning och värk. Den grupp där besvären ökar mest bland är ungdomar mellan 16-24 år.

olika faktorer som ungdomar nämner som stressfyllda. En av dem är den stora valfriheten som finns i dagens samhälle. Skönhetsidealet som media och reklam skapar ger också upphov till stress framförallt hos flickor. En vanlig stressfaktor är kraven på höga betyg och svårigheten att komma ut på arbetsmarknaden. Men den främsta faktorn är skolan. De flesta anser att man i olika perioder har för mycket läxor som gör att man får försaka kompisar och övriga fritidsaktiviteter. Betygsystemet och ämnessystemet är en annan förekommande faktor. För mycket eget ansvar för sin egen skolgång ger också en ökad stress.

De åtgärder som ungdomarna har som förslag är mindre klasser så att lärarna hinner med och att lärarna har bra kontakt med eleverna. Läraren måste ha social kompetens och måste bry sig om den enskilda eleven och visa det. Majoriteten tror att ungdomar mår dåligt av att inte vara sedda, därför skulle det vara bra med mindre skolor och klasser samt fler lärare. Att bli hörd och sedd är det viktigaste för hur man mår enligt ungdomarna (SOU 2006:77).

En gemensam nämnare för de flesta av dessa undersökningar är att de bygger på kvantitativa undersökningsmetoder. En del uppsatser på C- och D-nivå som vi nämner nedan har också behandlat närliggande ämnen och här hittar man både kvantitativa och kvalitativa undersökningar.

Barn och stress - en studie av tolv elevers upplevelser av stress

Gustafsson på lärarprogrammet, Linköpings universitet har i sitt examensarbete gjort en kvalitativ undersökning av barns upplevelse av stress. Gustafsson har intervjuat 12 barn i skolår 3 och 6. Syftet med undersökningen är att ta reda på vilka uppfattningar och erfarenheter barn har av stress och om det finns skillnader mellan barnen beroende på kön och ålder. Resultatet av undersökningen visar att stress förekommer både hemma och i skolan och att skillnader finns mellan pojkars och flickors uppfattningar av begreppet stress. Medan flickorna förknippar stress med oro och nervositet tenderar pojkarna att förknippa stress med att man har mycket att göra som man inte hinner med. Vissa skillnader i uppfattningen av stress beroende på ålder finns

Elevers hälsa – en kvantitativ studie om den psykosociala skolmiljöns eventuella påverkan på elevers psykiska hälsa

Robertsson, institutionen för socialt arbete på Socialhögskolan, Stockholms universitet har i sitt examensarbete undersökt hur elever i år 7 uppfattar sin psykiska hälsa och hur de uppfattar den psykosociala miljön och om den påverkar deras psykiska hälsa. Hon har i undersökningen använt sig av en kvantitativ metod, en enkät som delats ut till cirka 100 elever. Hennes resultat är delvis motstridiga, samtidigt som eleverna uppger att de inte oroar sig för att bli sjuka, anger de att de ibland eller ofta drabbas av t.ex. magont och huvudvärk. Eleverna känner sig också delaktiga i skolarbetet, men uppger samtidigt att de inte kan påverka arbetet i skolan särskilt mycket. De flesta eleverna uppfattar den psykiska skolmiljön som dålig (Robertsson 2005).

Psykisk ohälsa hos barn - en studie om hur man i skolan kan tillvarata utsatta barns särskilda behov

Nästa examensarbete i lärarutbildningen kommer från Wahlberg, Göteborgs universitet, som har gjort en litteraturstudie med syftet att utifrån ett antagande om att människan har vissa grundläggande behov och att dessa påverkas under svåra upplevelser – studera och diskutera hur läraren kan vara delaktig i tillvaratagandet av utsatta barns särskilda behov. Utifrån tidigare forskning kommer hon, föga förvånande, fram till att trygghet är grundläggande för psykisk hälsa och att kontakten med barn som lider av psykisk ohälsa därför måste präglas av ett bemötande som främjar etablerandet av trygghet hos barnet (Wahlberg 2005).

Upplevelser av stress hos barn i årskurs 5

Från Malmö högskolas lärarutbildning kommer Åkerströms examensarbete. Det är en intervjuundersökning angående barns upplevelser av stress i skolan. Förutom sex elever i år 5, har Karolina intervjuat två lärare och en sjuksköterska. Syftet är att hitta orsaker, reaktioner och påverkan av stress, samt att se om pedagogerna hade samma åsikter som barnen om vilka situationer som är stressfyllda. Resultatet visar att majoriteten av eleverna upplever stress i skolan, framförallt i situationer som innebär prestation. En annan stressfaktor är krånglande relationer. Hon finner också att pedagogernas uppfattningar väl stämmer överens med barnens uppfattningar (Åkerström 2005).

Hur mår dagens skolbarn - en studie av skolbarns hälsa inom Umeå kommun

Fahlén och Jonsson har gjort sitt examensarbete i lärarutbildningen på Umeå universitet. Undersökningen – en enkätundersökning besvarad av 84 elever, har till syfte att beskriva och analysera 11-12-åringars hälsa, hur de mår och hur olika fysiska, psykiska och sociala faktorer påverkar deras hälsa. Fahlén och Jonsson använder begreppet hälsa brett, det innefattar både psykisk, fysisk och social hälsa. I resultaten finns flera kopplingar till psykiska faktorer och deras inverkan på hälsan. Till exempel svarade endast 50 % av de tillfrågade eleverna att de känner sig glada under lektionstid och 91 % av de tillfrågade eleverna känner sig någon gång stressade (Fahlén & Jonsson 2004).

Barn och ungdomars hälsa – en enkätstudie om hur elever upplever sin skolmiljö i relation till sin psykosociala hälsa

Från högskolan i Kristianstad, institutionen för hälsovetenskaper, kommer Ingloffs och Malmbergs uppsatsarbete i folkhälsopedagogik. Syftet med studien är att undersöka hur eleverna i skolår 4 till 9 upplever sin skolmiljö i relation till sin psykosociala hälsa, samt om skolans hälsofrämjande arbete påverkar elevernas upplevelse av hälsa i positiv riktning. Det hälsofrämjande arbetet avser, vad gäller psykisk hälsa, samtalsgrupper i livskunskap, rörande ämnen som självkännedom, självförtroende, etik, moral, missbruk, attityder och värderingar. Samtalsgrupperna var könshomogena. Även värderingsövningar och avslappningsövningar, massage och kunskaper om förebyggande av stress, används för att främja elevernas psykiska hälsa. Resultaten av enkätundersökningen visar att 50 % av eleverna i skolår 4-6 upplever att de mår mycket bra för det mesta och 44 % mår ganska bra. Skolans hälsofrämjande arbete avseende samtalsgrupperna menar 39 % har påverkat deras hälsa positivt. Avslappningsövningarna har haft en positiv effekt anser hälften av eleverna, medan 2 % menar att de har haft en negativ effekt. Massagen anser 37 % av eleverna har haft positiv effekt på deras psykiska hälsa. På frågan om vad som kan göra den psykosociala miljön bättre, svarar ”mellanstadieeleverna” ökad uppmärksamhet från lärarna angående förekomsten av bråk och mobbing (Ingloff & Malmberg 2004).

Pedagogers uppfattningar om Barn/Elever med känslomässiga svårigheter

Maghdid, lärarutbildningen på Malmö högskola, har i sitt examensarbete, valt att intervjua pedagoger som undervisar på olika nivåer (förskolor, grundskolor, gymnasieskolor). Syftet med arbetet är att undersöka pedagogers uppfattningar om barns/elevers känslomässiga svårigheter och beteendestörningar. Resultatet av undersökningen visar att förskolepedagoger har större kunskap om och förståelse för barn/elever med känslomässiga svårigheter och beteende- störningar än grundskollärare och gymnasieskollärare har, samt att många skolor lider brist på psykologer och specialpedagoger (Maghdid 2006).

Trasiga själar - en studie om varför barn utvecklar psykisk ohälsa

Från Södertörns högskola kommer Shawders magisteruppsats i sociologi. Syftet med uppsatsen är att undersöka för barn i åldern 10 – 18 år, om deras familjesituation, socialt och ekonomiskt kan relateras till deras psykiska hälsa och att studera vilken roll barns sociala relationer utanför familjen har för betydelse. Shawder har använt sig dels av resultaten från Barn-LNU, dels av mail som barn har skrivit in till Bris (Barnens Rätt I Samhället). Resultaten av undersökningen är att den främsta anledningen till psykisk ohälsa är familjeförhållanden, hur anknytningen till föräldrarna ser ut och hur bra barnet kommer överens med båda föräldrarna. De sociala relationerna utanför familjen kan ha betydelse för att förvärra en psykisk ohälsa hos barn, men de är inte anledningen till ohälsan (Shawder 2005).

Psykisk ohälsa hos barn - hemmets resurser i förebyggande syfte

Även Zakrisson & Lidman, också de från Södertörns högskola, har använt sig av materialet från Barn-LNU. I detta examensarbete i sociologi är syftet att undersöka hur ekonomiska och sociala resurser påverkar barns psykiska ohälsa. Fokus är att se på familje- och föräldraresursers betydelse för barn och ungdomars psykiska ohälsa och utifrån materialet undersöker Zakrisson & Lidman hur variablerna sociala resurser och ekonomiska resurser korrelerar med barnens självrapporterade psykiska (o)hälsa. Resultaten visar att ekonomiska resurser har betydelse för barns psykiska ohälsa. I en familj med goda ekonomiska resurser rapporterar barnen psykisk ohälsa i mindre utsträckning än i familjer med sämre ekonomiska resurser.

Även sociala resurser visar sig ha stor betydelse. De barn som upplever att deras föräldrar har för lite tid för dem rapporterar psykisk ohälsa i en betydligt större utsträckning, jämfört med dem som ansåg att deras föräldrar hade lagom eller för mycket tid för dem (Zakrisson & Lidman 2006).

En C- eller D-uppsats kan naturligtvis aldrig ge lika mycket som ett stort forskningsprojekt, men sammantaget visar uppsatserna att det finns en psykisk ohälsa bland barn i Sverige och att personalen, trots välvilja och goda försök inte alltid vet hur barnen mår, eller vad de ska göra åt det.

Både Gustafsson (2003), Åkerström (2005) och Fahlén & Jonsson (2004) kommer fram till att eleverna upplever stress i skolan. Robertsson (2005) rapporterar att de flesta eleverna uppfattar den psykiska skolmiljön som dålig, vilket överensstämmer med resultaten från skolverkets (2002) undersökning ”Skolmiljö 2000”, som visar att den psykosociala arbetsmiljön bidrar till en betydande del av elevernas frånvaro. Ingloff & Malmberg (2004) beskriver ett försök till att med hälsofrämjande arbete förbättra den psykosociala miljön som trots att den i vissa fall visar en förbättring, inte positivt påverkar mer än drygt en tredjedel av eleverna, enligt eleverna själva. Maghdids (2006) resultat att grundskollärare och gymnasielärare har brister i kunskap om och förståelse för barn med känslomässiga svårigheter, samt att många skolor lider brist på psykologer och specialpedagoger kan möjligtvis vara orsaken till detta.

4. Teori

Antonovsky och KASAM (känsla av sammanhang)

Den amerikansk-israeliske sociologen Aaron Antonovsky började under 1970-talet skapa teorin om den salutogena modellen som han publicerade 1979 i boken Health, Stress and Coping.

Det som la grunden för teorin var att han i en undersökning om kvinnors anpassning till klimakteriet fann att 29 % av en grupp kvinnor, överlevande från koncentrationsläger, uppgav att de var vid tillfredsställande psykisk hälsa. Egentligen utgick frågan ifrån hur en sådan upplevelse försämrade den psykiska hälsan och resultaten visade också att kvinnorna i kontrollgruppen i betydligt högre utsträckning (51 %) upplevde en tillfredsställande psykisk hälsa. Antonovsky kunde dock inte släppa de 29 % som, trots att de genomlidit fasorna i koncentrationslägret, uppgav att de var vid tillfredsställande psykisk hälsa. Istället för att fråga, vad är det som gör en människa sjuk, vände han på det och sa, vad är det som gör att en människa, trots påfrestningar, förblir frisk.

I sin forskning såg Antonovsky också att en stor del av befolkningen, vid varje given tidpunkt präglades av något sjukligt tillstånd. Sjukdom var med andra ord inget konstigt eller ovanligt. Detta fick honom att överge synen på sjukdom och hälsa som en dikotomi, d.v.s. att man är antingen sjuk eller frisk och i stället anamma synen på hälsa som ett kontinuum, en skala, mellan de två polerna hälsa och ohälsa.

Med det nya perspektivet försökte Antonovsky att ta reda på vad som får en människa att närma sig polen hälsa. I stället för att bara undersöka vilka faktorer som skapar ohälsa – ”generella motståndsbrister” (GMB), undersökte han olika ”generella motståndsresurser” (GMR) till exempel, pengar, jagstyrka, socialt stöd o.s.v. som kunde ge kraft att bekämpa stressorer (inre och yttre stimuli som skapar krav). Han kom fram till att gemensamt för dessa motståndsresurser var att de gjorde världen begriplig, de skapade en ”känsla av sammanhang” - KASAM. 1987 kom boken Unraveling the Mystery of Health ut, som på svenska blev Hälsans mysterium. Här beskriver Antonovsky KASAM och de beståndsdelar som bygger upp den (Antonovsky 1991).

KASAM – begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet

Begriplighet syftar på i vilken utsträckning man upplever inre och yttre stimuli – alltså sådant som händer i och omkring en – som sammanhängande, strukturerat och tydligt, snarare än kaotiskt, slumpmässigt och oförklarligt. En person med hög känsla av begriplighet förväntar sig att det som kommer hända i framtiden kommer att vara tämligen förutsägbart, eller att det som kommer som överraskningar åtminstone går att ordna och förklara. En person med låg känsla av begriplighet betraktar sig däremot som ständig ”olycksfågel” och att det som kommer att hända i framtiden kommer att vara negativt överraskande.

Hanterbarheten syftar till i vilken grad man upplever att det finns resurser till ens förfogande, inom och utanför en själv och om man med hjälp av dessa resurser känner att man kan möta de krav som ställs. En hög känsla av hanterbarhet leder till att man inte känner sig som offer för omständigheterna, medan en låg känsla av hanterbarhet i kris kan få en att känna panik och ångest, eftersom man inte vet hur man ska hantera det som händer.

Meningsfullhet syftar på i vilken utsträckning livet har en känslomässig innebörd. Med det menar Antonovsky att åtminstone en del av de krav och problem som man möter i livet ska vara värda engagemang, värda att investera energi i. Det innebär också att man känner sig delaktig och medverkande i de processer som skapar ens dagliga erfarenheter (Antonovsky 1991).

Utvecklandet av KASAM genom livet

Antonovsky menar att vid 30-års-åldern har vårt KASAM i stort sett blivit fastlagt. Det är framför allt under vår barn- och ungdom som styrkan på ens KASAM skapas. Erfarenheterna från hur vi tidigare lyckats möta stressorer, de inre och yttre stimuli som vi dagligen möts av och som vi måste svara på, bestämmer hur vår syn på framtida möjligheter blir (Antonovsky 1991).

Varför skulle personer med stark KASAM i större utsträckning än personer med svag KASAM definiera en stimulus som icke-stressor eller, när den bedöms vara en stressor, definiera den som irrelevant eller ofarlig? Därför att han eller hon har en tillförsikt att saker och ting i det stora hela, nu

De viktigaste faktorer som bidrar till styrkan i KASAM är familjen och hur barnet blir behandlat av sina föräldrar, men även andra sociala sammanhang påverkar utvecklingen. ”Som framgått tidigare kan (…) gruppens KASAM mycket väl utgöra en betydelsefull faktor bakom utvecklingen av och förändringarna i individens KASAM. I synnerhet bör det vara så för barn och ungdomar” (Antonovsky 1991, s. 214).

Sambandet mellan KASAM och psykisk (o)hälsa

Trots att det var psykisk (o)hälsa som var startpunkten för KASAM och det salutogena begreppet, har Antonovsky själv inte undersökt mycket om sambandet mellan KASAM och psykisk (o)hälsa, eller välbefinnande som han kallar det. Han menar dock att det är rimligt att förvänta sig positiva korrelationer mellan KASAM och olika aspekter av välbefinnande. Framför allt menar han att den med hög KASAM vid smärtsamma upplevelser lättare kan hantera situationen, och på det viset når ett större välbefinnande (Antonovsky 1991).

Däremot finns det andra forskare, som i högre utsträckning använt sig av Antonovskys teorier för att jämföra KASAM och psykisk (o)hälsa. Cederblad och Hansson (1996) har gjort en sammanställning av tidigare forskning som genomförts dels med Antonovskys självskattningsskala, dels med olika andra metoder att mäta psykisk hälsa och kommit fram till en överensstämmelse mellan de olika begreppen. T.ex. visade en studie att den grupp där individerna var både kompetenta och tillfredsställda med livet hade högst medelvärde på känsla av sammanhang. En annan studie visade att KASAM var negativt korrelerat med graden av stress och ytterligare en annan att KASAM var negativt korrelerad med depression och andra psykiska symptom.

Dock saknades studier av KASAM och dess samband med psykisk hälsa hos ungdomar, varpå Cederblad och Hansson 1993 genomförde en undersökning av 687 högstadieelever i Södra Sverige. Förutom självskattningsskalan för KASAM, användes YSR (Youth Self-Report), vilket som namnet antyder också är en självskattningsskala. YSR mäter tillbakadragenhet, somatiska symptom, ångest/depression och uppmärksamhetsproblem. Sambandet mellan höga poäng på YSR (vilket innebär att man har många symptom) och KASAM visar konsistent höga, eller

I detta arbete kommer vi dels att undersöka vilka faktorer som bidrar till att försämra barns psykiska hälsa och vilka som bidrar till att förbättra dem. Vi kommer alltså både att anta ett traditionellt patogenetiskt synsätt och ett salutogent synsätt. Detta är helt i linje med Antonovskys egna tankar.

Samtidigt vill jag emellertid understryka att detta inte betyder att jag på något sätt förespråkar att man överger det patogenetiska synsättet. (…) Min förhoppning är snarare att vi ser de två synsätten som komplementära och att vi får till stånd en mer balanserad fördelning av intellektuella och materiella resurser än vad som för närvarande är fallet (Antonovsky 1991, s. 35).

5. Metod

Vi använde oss av en kvalitativ undersökningsmetod för att få svar på våra frågeställningar. Intervjuerna genomfördes i fokusgrupper. Den analysmetod vi använde oss av var meningskategorisering.

5.1 Metodval

Vi valde en kvalitativ undersökning eftersom vi ansåg att den kunde ge oss ett djup och en helhetsbild av vad vi avsåg att undersöka. En kvantitativ undersökning hade kunnat ge en större generaliserbarhet, men eftersom vi ville ha en undersökning som ger en djupare kunskapssökning och som har en mellanmänsklig interaktion med våra informanter så blev vårt val en kvalitativ undersökning. Vi valde öppna och ostrukturerade intervjuer för att få insikt i barnens och pedagogernas livsvärld. Vår förhoppning var att våra intervjupersoner skulle känna sig så trygga att de vågade uttrycka sina känslor, uppfattningar och upplevelser helt fritt.

I ett forskningssammanhang är det upp till intervjuaren att på kort tid skapa en sådan kontakt att samspelet mellan intervjuare och intervjuad blir förmer än artig konversation eller utbyte av åsikter. Intervjuaren måste bygga upp en atmosfär där den intervjuade känner sig trygg nog för att tala fritt om sina upplevelser och känslor (Kvale 2004, s.118).

5.2 Undersökningsgrupp

Vår undersökningsgrupp bestod av barn i årskurs sex. Vi valde denna målgrupp dels på grund av att vi anser att 12-årsåldern är en brytningspunkt mellan barndom och ungdom och dels för att den största delen av forskning om psykisk hälsa hos skolbarn handlar om äldre ungdomar.

Undersökningen genomfördes i två storleksmässigt olika städer. Skolorna skiljer sig åt bland annat genom att en av dem är en friskola. Vårt urval baserades på frivillighet och intresse av att vara delaktig i undersökningen. Endast de barn som fick tillåtelse från föräldrarna fick delta i undersökningen. Vår undersökningsgrupp bestod av 19 barn fördelat på 10 flickor och 9 pojkar, samt deras 4 pedagoger. Antalet fokusgrupper var 6 stycken. Pedagogerna på vardera skolan utgjorde var sin fokusgrupp medan barnen på vardera skolan var uppdelade i två fokusgrupper.

bör vara valda av barnen själva. ”Det är en stor fördel om gruppdeltagarna känner varandra sedan tidigare, så kallade naturliga grupper som har ett gemensamt projekt och en historia tillsammans” (Billinger 2005, s. 174).

5.3 Datainsamling

Våra intervjuer genomfördes i s.k. fokusgrupper.Att arbeta med fokusgrupper innebär:

Att man samlar en grupp människor som under en begränsad tid får diskutera ett givet ämne med varandra. Gruppen leds av en samtalsledare-moderator som initierar diskussionen och introducerar nya aspekter av ämnet i den mån det behövs. Moderatorn är emellertid ingen traditionell intervjuare, utan målet med fokusgruppen är att gruppdeltagarna ska diskutera fritt med varandra (Wibeck 2000, s. 9).

Vårt val att utföra undersökningen i fokusgrupper baserades på att vi ville att deltagarna själva skulle medverka i processen av att upptäcka, utveckla och att utforska djupet i vårt ämne. Förutom att vi fick möjligheten av att få en djupare förståelse som vi behövde för att få svar på våra frågeställningar så fick vi en inblick i barnens livsvärld som innefattar kontexten av barnens verklighet berörande barnens psykiska hälsa och ohälsa.

Genom att utföra våra kvalitativa intervjuer i fokusgrupper fick vi både djup och en viss bredd som behövdes för att vi skulle kunna jämföra och se skillnader i barnens uppfattningar. ”Fördelar med metoden är att på kort tid få fram mycket information samt att gruppdeltagarna ofta upplever att de ger varandra stöd och inspiration. Fokusgruppsmetoden ger också möjlighet att studera gruppinteraktionen” (Olsson & Sörensson 2001, s. 82). Vi är medvetna om att vi inte kan statistiskt generalisera det resultat vi får fram eller att det är representativt för vår urvalsgrupp.

En annan positiv aspekt med att arbeta med fokusgrupper är att undersökningen kan ha en positiv effekt för deltagarna. ”Förutom de rena forskningsresultaten kan undersökningen ha betydelse för

gruppdeltagarna själva genom att de blir medvetna om problemområden som såväl direkt som

andra och tar över på bekostnad av de övriga deltagarna. Då är det viktigt att man som moderator går in och förändrar genom att uppmuntra de deltagare som är mer tillbakadragna så att deras åsikter också kan komma fram. Att vara moderator innebär att vara tydlig i sin roll för deltagarna och att förklara att syftet inte är att kontrollera kunskaper utan att lyssna och att föra in nya frågor under diskussionen om det behövs. Vi har också varit bisittare till varandra under fokusgruppintervjuerna.

Det kan också handla om att få ut mer av varje intervju. Två personer kan upptäcka mer än vad en person gör. De kan också komma överens om att ha olika fokus under intervjun I vissa psykologiskt känsliga situationer kan det till och med vara eftersträvansvärt att en intervjuare är en man och den andra kvinna. De kan uppfatta olika saker (Stukat 2005, s.41).

En annan anledning till att vi var två under intervjuerna var att vi inte ville gå miste om de uttryck utöver det verbala som visade sig under samtalets gång. Vikten av detta belyser Wibeck: "Den icke verbala kommunikationen kan vara ett viktigt komplement till den verbala i en fokusgruppssituation" (Wibeck 2000, s. 30).

Att vi valde att vara två intervjuare talar också för fokusgruppintervjuer. Ett barn i en enskild intervju skulle kunna känna dubbel press dels eftersom intervjuarna är vuxna, dels eftersom barnet är i numerärt underläge. Den pressen skulle minska i en fokusgruppintervju.

Vår undersökningsmetod gällande fokusgrupper var både strukturerad och ostrukturerad eftersom vi ville täcka in de ämnesaspekter som vi vill belysa och som ligger i vårt syfte. Samtidigt ville vi också ha möjlighet att styra gruppdynamiken så att vi kunde kontrollera interaktionen mellan deltagarna, så att alla deltog ungefär lika mycket i diskussionen. Men vårt primära mål var att få insikt i deltagarnas livsvärld så att vi kunde analysera vad som är betydelsefullt för dem.

Vi använde oss av ett stimulusmaterial som inledning för att få deltagarna till att våga närma sig vårt ämne. Det bestod av en kort sekvens på två minuter av ett bildspel som vi tillverkade under vår utbildning. Bildspelet visade en figur (ett moln) i olika situationer, skola, skolgård, matsal, hem o.s.v. I bildspelet framgår att figuren är ledsen, men det är inte uttalat varför, samt att figuren är (eller känner sig) ensam eller utanför, men inte orsakerna till detta. För att få reda på

och bekräftade de olika svaren vi fick. Vi var också mycket noga med att poängtera att det inte fanns några ”rätta” svar och att man kunde se olika saker i bildspelet.

För att få en givande diskussion, i synnerhet om deltagarna inbördes inte befinner sig på samma kunskapsnivå eller inte tidigare har bekantat sig med ämnet, kan man använda ett stimulusmaterial. Ett sådant kan bestå av artiklar, citat, bilder, videofilm eller annat som har anknytning till det ämne som ska diskuteras. Materialet bör vara utformat så att det väcker frågor och diskussion snarare än lägger fram fakta och kommer med svar (Wibeck 2000, s.66).

Vi fortsatte därefter med några öppningsfrågor för att sedan övergå till introduktionsfrågorna som innefattade ett bredare område av vårt ämne. Vi använde vår intervjuguide för att täcka in de ämnesaspekter vi ville undersöka, genom nyckelfrågorna, när dessa inte uppstod naturligt i diskussionerna. Intentionen med våra öppningsfrågor var att få deltagarna att känna sig avslappnade och att få en känsla av att de hade något gemensamt.

Det finns åtminstone två typer av öppna frågor som är speciellt relevanta för kvalitativa intervjuer. The grand tour eller den stora resan innebär att intervjuaren ber respondenten att rekonstruera en betydelsefull del av en erfarenhet. (…) Den andra typen av öppen fråga fokuserar mer på den subjektiva

upplevelsen hos respondenten (Svensson & Starrin 1996, s. 63).

Vi sammanfattade därefter med avslutande frågor så att deltagarna fick uttrycka och reflektera kring det som sagts i diskussionen. Vår slutfråga var ifall det var någon som ville tillägga

någonting.

Under intervjuerna kom nya frågor och perspektiv upp, som var relevanta och viktiga för intervjupersonerna. Detta gjorde att de olika intervjuerna skilde sig åt och att tyngdpunkten kom att ligga på olika kategorier. Bente Halkier säger att: ”(...) det er vigtigt at väre åben over for perspektiver, som man ikke som undersöger har kunnet forestille sig på forhånd. Det vil sige perspektiver, som udfordrer éns for-forståelser, og som måske er kommet frem via de förste runder av bearbejdning” (Halkier 2002, s. 85).

Utifrån de sju ursprungliga kategorierna valde vi att ta bort kategorin ”trivsel” eftersom den var svår att särskilja från de övriga. Med en större särskiljning underlättas hanteringen av intervjuprocessen och den slutliga analysen.

Tänk igenom hur intervjuerna ska analyseras innan de utförs. Den analysmetod man bestämmer sig för - eller åtminstone överväger - kommer sedan att styra sammanställningen av intervjuguiden, själva intervjuprocessen och utskriften av intervjuerna. Varje stadium i ett intervjuprojekt för med sig beslut som både erbjuder möjligheter och sätter hinder i vägen för senare stadier i projektet (Kvale 2004, s.162).

De huvudkategorier som återstod var trygghet, stress, ensamhet, självförtroende, acceptans och vuxenstöd. De sex kategorierna delades sedan upp i tre olika perspektiv som var samma för alla kategorier: hem, skola och fritid. Vissa nya perspektiv som till exempel bostadsområdets påverkan uppkom under intervjuerna. ”Kategorierna kan ha utvecklats i förväg eller växa fram ad hoc under analysens gång eller från intervjupersonernas eget idiom” (Kvale 2004, s. 174).

Innebörden av meningskategorisering är att intervjun kodas i kategorier där förekomsten av ett fenomen anges samt styrkan i fenomenet. Man kan genom detta reducera och strukturera långa texter. Kategoriseringen medför en överblick av förekomsten av de på förhand utvalda kategorierna samt vad som under intervjuns gång berör de intervjuade. Vi fick även möjligheten att pröva vår egen förförståelse om vad som kan skapa psykisk ohälsa hos barn i vår urvalsgrupp, respektive vad som kan främja barns psykiska hälsa. I vår kategorisering kunde vi också undersöka skillnader och likheter mellan de olika grupperna och skolorna samt jämföra skillnader mellan pojkar och flickor.

5.5 Tillförlitlighet

Undersökningen är en kvalitativ undersökning med relativt få deltagare. Detta innebär att resultatet inte kan generaliseras. Däremot kan vissa slutsatser om likheter och skillnader dras.

För att öka reliabiliteten under intervjun var vi en intervjuare och en bisittare vid varje intervju. Bisittarens uppgift var att utveckla och hjälpa moderatorn att få en större hantverksskicklighet. Under analysen har den som varit bisittare fungerat som medtolkare till intervjun. Detta ökar

analys, i följdfrågor till barnen har vi då kunnat täcka in alla huvudkategorier och perspektiv. Följdfrågorna har också gett oss möjlighet att kontrollera om vi uppfattat dem rätt. Under intervjuerna har vi bett om barnens begrepp och diskuterat innehållet i dem, för att försäkra oss om att vi har lagt samma innebörd i begreppen som barnen. Detta ökar också validiteten.

Av avgörande betydelse för en studies pålitlighet, oberoende av om studien bygger på kvalitativ eller kvantitativ metodik, är att respondenterna får möjlighet att uttala sig kring frågor som är relevanta sett ur deras perspektiv och meningsfulla för deras fortsatta liv i olika sociala sammanhang ’här och nu’ och över tid under icke-traumatiska eller påtvingade förhållanden. När studien uppfyller denna typ av kriterier kan barns och ungdomars utsagor anses vara trovärdiga och att föredra framför exempelvis lärares eller föräldrars uttalanden å de yngre människornas vägnar (Giota 2005, s. 245-246).

5.6 Etik

På websiten ”Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning” utgiven av vetenskapsrådet finns fyra allmänna huvudkrav på forskningen – informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte. En tid innan intervjuerna skickade vi brev hem till föräldrarna i de klasser vi valt att göra våra intervjuer. Vi upplyste om syftet för undersökningen, samt att deltagandet var frivilligt. Innan vi påbörjade intervjuerna presenterade vi oss och vårt arbete för barnen, vi berättade också för dem att deltagandet var frivilligt och att de kunde avbryta medverkan om och när de ville.

Samtyckeskravet säger att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Endast de elever som fick tillåtelse av målsman att delta kunde välja att vara med. Barnen valde själv om de ville bli intervjuade och i vilka grupper de ville ingå.

Konfidentialitetskravet innebär bl.a. att uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet. De personer som ingick i vår undersökning var och är

Vi bad barnen att inte prata utanför gruppen om det som diskuterats, men berättade också att det kan hända att något barn försäger sig och de därför inte skulle prata om sådant i gruppen som var så hemligt att de skulle må dåligt av att det kom ut.

I nyttjandekravet ligger att uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål. Intervjuerna och intervjuutskrifterna har endast använts till examensarbetet och kommer att förstöras.

6. Resultat

Vi har valt att redovisa resultaten utifrån de kategorier som intervjuerna har analyserats, för att lättare kunna se vilka likheter och skillnader som finns mellan de olika fokusgrupperna under varje kategori. Först redovisas barnens svar och sist kommer svaren från pedagogerna, de likheter och skillnader som återfinns här redovisas i kapitel 7 Analys.

6.1 Psykisk ohälsa för barn och pedagoger

Med barnen använder vi inte uttrycken psykisk ohälsa, eller psykisk hälsa, utan som framkommit i avsnitt 3.1 säger vi, att må dåligt på insidan, och att må bra på insidan. När barnen ska beskriva hur det känns att må dåligt på insidan får vi ofta beskrivningarna som: ”Att bli ledsen” och ”att bara vilja gråta” med reservationen att det inte känns på samma sätt som när man slår, eller skadar sig.

Psykisk ohälsa för pedagogerna innebär svårare symtom. De nämner ångest, självskadebeteende och att barnen inte fungerar i det vardagliga livet.

6.2 Acceptans

Flickorna på skola 1 känner sig omtyckta och accepterade som de är och de tycker att det är bra att man har en egen stil och inte behöver se ut eller vara som alla andra. De känner att deras föräldrar och kompisar lyssnar på dem och även lärarna, men de kan uppleva att lärarna är lite frånvarande när de skall lyssna.

Alla pojkarna på skola 1 känner sig accepterade och menar att de kan vara sig själva. De har en ganska oproblematisk inställning till acceptans, om man bara uppför sig bra själv, så accepterar folk en som man är: ”Ja är man snäll mot dem, så är de ju snälla tillbaka” (pojke skola 1). Alla pojkarna anger också att de känner sig omtyckta av många på skolan, både lärare och elever.

”man låter inte nån vara utanför” (flicka skola 2). Däremot anser de inte att de blir accepterade av pojkarna som hittar på smeknamn för att visa vad de tycker om flickorna. ”Att du kanske är för lång eller för tjock eller för kort eller…” (flicka skola 2). Detta är dock något de irriterar sig på, mer än mår dåligt av.

Pojkarna på skola 2 känner sig accepterade och omtyckta på sin skola och att både lärare, föräldrar och kompisar lyssnar på dem. De trivs bra i skolan och i hemmet och på fritiden.

Pedagogerna på skola 1 menar att det var svårt att veta vem man själv är i 12-årsåldern och att många ändrar stil för att passa in i olika gäng. De tror att en av orsakerna till psykisk ohälsa kan vara att man känner att man inte passar in och därför försöker göra om sig själv. ”Det är ju inte lätt att vara den man är. Ska man veta det när man går på högstadiet?” (pedagog skola 1). Samtidigt menar de att det ingår i åldern att prova olika stilar för att hitta sig själv. För att komma igenom denna identitetssökande period med en känsla av att vara accepterad behövs goda förebilder. Vad pedagoger kan göra för att skapa större acceptans på skolan är dels att uppmuntra och vara positiv till barnens/ungdomarnas testande av olika stilar, dels att skapa personliga förhållanden mellan pedagoger - elever och mellan elever – elever. Detta skapar en större acceptans eftersom man inte kränker människor lika lätt om man har en personlig relation.

Det som är viktigast för barnens psykiska hälsa, anser pedagogerna på skola 2, är att de som pedagoger bryr sig om dem och att barnen blir sedda och att de känner sig omtyckta och betydelsefulla, beröring är viktigt. Pedagogerna tycker att det är jätteviktigt med acceptans. De anser att acceptansen i klassen är förhållandevis stor. Att man har olika kläder eller ser olika ut är inget större problem, inte heller att man har olika behov. Till exempel det att vissa elever går till specialpedagogen eller psykologen accepteras bland barnen. ”Det är jag faktiskt imponerad av att man accepterar att man är olika” (pedagog skola 2). För att visa barnen att de bryr sig så tar man sig tid att lyssna.

6.3 Självförtroende

Flickorna på skola 1 anser att de har ett gott själförtroende och de förstår innebörden av det. De kan driva igenom saker och tycker att det är bra att man kan tycka olika. ”Ibland kan det faktiskt vara bra att ha en egen stil” (flicka skola1).

På skola 1 är pojkarnas definition på självförtroende ”att man vågar vara sig själv” (pojke skola 1), vilket de alla anser att de vågar. När vi lägger till att ”våga tro på sig själv” och att ”kunna tala för och driva igenom det man tycker är viktigt” förändras inte bilden. Pojkarna menar att detta inte är något de har funderat på, men att de har tilltro till sig själv och att de kan prata för och driva igenom sådant som de tycker är viktigt.

Flickorna på skola 2 definierar ett gott självförtroende som att man duger, att man inte känner att man säger något fel. ”Man inte ens ska tänka den tanken” (flicka skola 2). På den definitionen tycker de alla att de passar in. Överlag är flickorna ganska nöjda med vem de är. Det är också viktigt för flickorna att kunna hävda sig och att kunna säga vad de tycker, utan att för den delen köra över någon annan.

Pojkarna på skola 2 definierar självförtroende som att man tror på sig själv. De känner alla att de har ett gott självförtroende. De tycker dock att de har lättare att driva igenom saker hemma än i skolan.

Pedagogerna på skola 1 menar att det inte är brist på självförtroende som ger försämrad psykisk hälsa utan att det är den dåliga psykiska hälsan, bland annat, som ger brist på självförtroende. De menar att de har ganska många elever som har dåligt självförtroende och att de arbetar aktivt för att förbättra det. Det dåliga självförtroendet vad gäller att själv styra sin undervisning förlägger de till den tidigare skolgången som de menar i många fall kvävt barnens initiativförmåga och tro på sina förmågor.

Pedagogerna på skola 2 anser att det är viktigt med ett bra självförtroende och att deras barn har det. De tycker att det är skillnad på självförtroende, självsäkerhet och självkänsla och att deras

förutsättningar. ”Om man frågar om deras framtidsplaner blir det ofta advokat, barnkirurg och aktieägare” (pedagog skola 2).

6.4 Trygghet

Flickorna på skola 1 känner rädsla ibland när de upplever våld exempelvis vid slagsmål i skolan som förekommer ganska ofta.

Som i dag var vi i arenan och det var väldigt trångt för alla sexorna var därinne så blev det två stycken som började ha slagsmål där då blev jag väldigt rädd och så skrek alla så att man blev ännu mer rädd inom sig (flicka skola 1).

Men de upplever att det är mindre förekommande på denna skola än deras tidigare skolar där det förekom mer. De känner sig rädda för en del av de äldre skolbarnen. Alla utom en känner sig otrygga i skolan och alla känner sig otrygga på fritiden på vissa ställen och i vissa situationer. Ett exempel är på kvällarna nere i stan där det ofta förekommer våld, brottslighet och oroligheter.

Trygghet, eller snarare otrygghet är det största diskussionsämnet för pojkarna på skola 1. Det mest oroande inslaget är otryggheten som finns i bostadsområdena på kvällstid med gängbråk och t.o.m. skottlossning. ”Det finns killar som går runt och slår ner en och såna grejor” (pojke skola 1). Otryggheten finns också hos föräldrarna vilket resulterat i att de flesta pojkarna inte får gå ut på kvällarna. Men även på dagtid finns en hotbild, framför allt när det gäller okända elever från andra skolor. En av pojkarna säger att han inte vågar gå förbi en av skolorna i området av rädsla för att bli nedslagen. De andra pojkarna menar att det är liten risk, de flesta är snälla, men instämmer i att det kan kännas hotfullt.

När flickorna på skola 2 beskriver sin miljö, både skolmiljö och bostadsmiljö är det en otrygg omgivning de beskriver. ”Det kan bli lite stökigt ibland, för alltså, när vi ska gå på rast så är det många som - nån kan bli skadad eller så” (flicka skola 2 beskriver sin skola). Framförallt på ”gårdarna” händer det mycket, slagsmål och vandalisering. Trots detta menar flickorna att de inte

oberörda attityd säger samtliga att de skulle vilja flytta om de kunde det och ett av önskemålen i en drömskola är just trygghet.

Alla pojkarna på skola 2 säger att de känner sig trygga i skolan och i hemmet men bara en pojke känner sig trygg på fritiden. De känner att man är osäker när man är ute själv. Det viktigaste för att må bra i skolan är att inte vara mobbad. I hemmet är det viktigt att föräldrarna inte bråkar. För att må bra på insidan är det viktigt att ingen slåss. Man mår dåligt när någon slår en. De upplever att man är otrygg i skolan när man går förbi högstadiet eftersom man kan bli utsatt för oprovocerat våld från de äldre barnen. Vissa barn råkar mer ut för det än andra. Om man är ”kaxig” så kan man lätt utsättas för våld. Detta är helt accepterat av barnen. ”Alltså hon är kaxig mot alla, sen när hon får stryk säger hon till lärarna” (pojke skola 2).

Trygghet för pedagogerna på skola 1 är den starkaste grunden till en god psykisk hälsa. I första hand är det tryggheten i hemmet de avser och de menar att denna faktor är så betydelsefull att man nästan kan sätta likhetstecken mellan trygghet och psykisk hälsa. Har man trygghet hemifrån har man en god psykisk hälsa.

Jag tycker att det är oerhört viktigt. Bland det viktigaste att man har trygghet, både i skolan och hemifrån, man känner sig trygg dit man går så att säga (pedagog skola 1).

I andra hand talar pedagogerna om otryggheten i skolan och då nämner de mobbning. De som blivit utsatta för mobbning, menar de, lider av psykisk ohälsa långt efter det att mobbningen slutat. Pedagogerna anser att tryggheten för barnen på skolan är stor, eftersom personalen rör sig så mycket bland barnen och därför kan upptäcka situationer som till exempel skulle kunna leda till mobbning och förhindra det innan det inträffar.

Pedagogerna på skola 2 anser att det är jätteviktigt med trygghet, kanske det viktigaste. Brist på trygghet i hemmet försämrar barnens psykiska hälsa. ”Det är det viktigaste att ett barn känner sig tryggt, utan det är det ingenting som fungerar” (pedagog skola 2). Vårdnadstvister och uppslitande skilsmässor gör också att barnen kan få psykisk ohälsa. De upplever att barnen är väldigt aggressiva, mest pojkarna. En av dem anser att flickorna är verbalt aggressiva medan pojkarna är mer fysiskt aggressiva. Aggressioner uppstår vid vissa situationer som exempelvis i