Flickorna på skola 1 anser att de har ett gott själförtroende och de förstår innebörden av det. De kan driva igenom saker och tycker att det är bra att man kan tycka olika. ”Ibland kan det faktiskt vara bra att ha en egen stil” (flicka skola1).
På skola 1 är pojkarnas definition på självförtroende ”att man vågar vara sig själv” (pojke skola 1), vilket de alla anser att de vågar. När vi lägger till att ”våga tro på sig själv” och att ”kunna tala för och driva igenom det man tycker är viktigt” förändras inte bilden. Pojkarna menar att detta inte är något de har funderat på, men att de har tilltro till sig själv och att de kan prata för och driva igenom sådant som de tycker är viktigt.
Flickorna på skola 2 definierar ett gott självförtroende som att man duger, att man inte känner att man säger något fel. ”Man inte ens ska tänka den tanken” (flicka skola 2). På den definitionen tycker de alla att de passar in. Överlag är flickorna ganska nöjda med vem de är. Det är också viktigt för flickorna att kunna hävda sig och att kunna säga vad de tycker, utan att för den delen köra över någon annan.
Pojkarna på skola 2 definierar självförtroende som att man tror på sig själv. De känner alla att de har ett gott självförtroende. De tycker dock att de har lättare att driva igenom saker hemma än i skolan.
Pedagogerna på skola 1 menar att det inte är brist på självförtroende som ger försämrad psykisk hälsa utan att det är den dåliga psykiska hälsan, bland annat, som ger brist på självförtroende. De menar att de har ganska många elever som har dåligt självförtroende och att de arbetar aktivt för att förbättra det. Det dåliga självförtroendet vad gäller att själv styra sin undervisning förlägger de till den tidigare skolgången som de menar i många fall kvävt barnens initiativförmåga och tro på sina förmågor.
Pedagogerna på skola 2 anser att det är viktigt med ett bra självförtroende och att deras barn har det. De tycker att det är skillnad på självförtroende, självsäkerhet och självkänsla och att deras
förutsättningar. ”Om man frågar om deras framtidsplaner blir det ofta advokat, barnkirurg och aktieägare” (pedagog skola 2).
6.4 Trygghet
Flickorna på skola 1 känner rädsla ibland när de upplever våld exempelvis vid slagsmål i skolan som förekommer ganska ofta.
Som i dag var vi i arenan och det var väldigt trångt för alla sexorna var därinne så blev det två stycken som började ha slagsmål där då blev jag väldigt rädd och så skrek alla så att man blev ännu mer rädd inom sig (flicka skola 1).
Men de upplever att det är mindre förekommande på denna skola än deras tidigare skolar där det förekom mer. De känner sig rädda för en del av de äldre skolbarnen. Alla utom en känner sig otrygga i skolan och alla känner sig otrygga på fritiden på vissa ställen och i vissa situationer. Ett exempel är på kvällarna nere i stan där det ofta förekommer våld, brottslighet och oroligheter.
Trygghet, eller snarare otrygghet är det största diskussionsämnet för pojkarna på skola 1. Det mest oroande inslaget är otryggheten som finns i bostadsområdena på kvällstid med gängbråk och t.o.m. skottlossning. ”Det finns killar som går runt och slår ner en och såna grejor” (pojke skola 1). Otryggheten finns också hos föräldrarna vilket resulterat i att de flesta pojkarna inte får gå ut på kvällarna. Men även på dagtid finns en hotbild, framför allt när det gäller okända elever från andra skolor. En av pojkarna säger att han inte vågar gå förbi en av skolorna i området av rädsla för att bli nedslagen. De andra pojkarna menar att det är liten risk, de flesta är snälla, men instämmer i att det kan kännas hotfullt.
När flickorna på skola 2 beskriver sin miljö, både skolmiljö och bostadsmiljö är det en otrygg omgivning de beskriver. ”Det kan bli lite stökigt ibland, för alltså, när vi ska gå på rast så är det många som - nån kan bli skadad eller så” (flicka skola 2 beskriver sin skola). Framförallt på ”gårdarna” händer det mycket, slagsmål och vandalisering. Trots detta menar flickorna att de inte
oberörda attityd säger samtliga att de skulle vilja flytta om de kunde det och ett av önskemålen i en drömskola är just trygghet.
Alla pojkarna på skola 2 säger att de känner sig trygga i skolan och i hemmet men bara en pojke känner sig trygg på fritiden. De känner att man är osäker när man är ute själv. Det viktigaste för att må bra i skolan är att inte vara mobbad. I hemmet är det viktigt att föräldrarna inte bråkar. För att må bra på insidan är det viktigt att ingen slåss. Man mår dåligt när någon slår en. De upplever att man är otrygg i skolan när man går förbi högstadiet eftersom man kan bli utsatt för oprovocerat våld från de äldre barnen. Vissa barn råkar mer ut för det än andra. Om man är ”kaxig” så kan man lätt utsättas för våld. Detta är helt accepterat av barnen. ”Alltså hon är kaxig mot alla, sen när hon får stryk säger hon till lärarna” (pojke skola 2).
Trygghet för pedagogerna på skola 1 är den starkaste grunden till en god psykisk hälsa. I första hand är det tryggheten i hemmet de avser och de menar att denna faktor är så betydelsefull att man nästan kan sätta likhetstecken mellan trygghet och psykisk hälsa. Har man trygghet hemifrån har man en god psykisk hälsa.
Jag tycker att det är oerhört viktigt. Bland det viktigaste att man har trygghet, både i skolan och hemifrån, man känner sig trygg dit man går så att säga (pedagog skola 1).
I andra hand talar pedagogerna om otryggheten i skolan och då nämner de mobbning. De som blivit utsatta för mobbning, menar de, lider av psykisk ohälsa långt efter det att mobbningen slutat. Pedagogerna anser att tryggheten för barnen på skolan är stor, eftersom personalen rör sig så mycket bland barnen och därför kan upptäcka situationer som till exempel skulle kunna leda till mobbning och förhindra det innan det inträffar.
Pedagogerna på skola 2 anser att det är jätteviktigt med trygghet, kanske det viktigaste. Brist på trygghet i hemmet försämrar barnens psykiska hälsa. ”Det är det viktigaste att ett barn känner sig tryggt, utan det är det ingenting som fungerar” (pedagog skola 2). Vårdnadstvister och uppslitande skilsmässor gör också att barnen kan få psykisk ohälsa. De upplever att barnen är väldigt aggressiva, mest pojkarna. En av dem anser att flickorna är verbalt aggressiva medan pojkarna är mer fysiskt aggressiva. Aggressioner uppstår vid vissa situationer som exempelvis i
6.5 Ensamhet
Flickorna på skola 1 känner sig inte ensamma, varken på skolan, på fritiden eller hemma. De kan ibland välja ensamheten men de har också alternativ när de känner sig ensamma och har tråkigt. Man chattar eller tar kontakt med kompisar. ”Nja ibland sitter man ensam och pluggar, men jag känner mig inte ensam, absolut inte” (flicka skola 1). När de vill prata kan de gå både till sina föräldrar och till sina kompisar. Det som är viktigast för dem är familjen, kompisar och kärleken från dem. Det som gör att man mår dåligt är när man är utstött och sviken när ingen tycker om en.
För pojkarna på skola 1 är det viktigaste för en god psykisk hälsa att inte vara ensam. Kompisarna och familjen dyker upp hela tiden i deras berättelser. Den viktigaste anledningen till varför de trivs på skolan är att de har många kompisar. Föräldrar och kompisar utgör också barnens sociala nätverk. I svårigheter på fritiden får man hjälp av föräldrarna och skulle man bli ovän med sin familj är det hos kompisarna man får stöd. Det är också med kompisarna man tillbringar den största tiden, både i skolan, i gemensamma fritidsaktiviteter och hemifrån via MSN.
För flickorna på skola 2 är ensamhet det som upptar större delen av diskussionen. Att vara ensam är för flickorna inte bara något svårt, det är något otänkbart. För att slippa ensamhet har de skaffat sig olika strategier. Den ena är att umgås i grupper, så att man inte blir ensam om någon är sjuk, den andra är att medvetet söka nya vänner i parallellklasserna, eftersom de vet att klasserna kommer att splittras i sjuan. Ju större kontaktnät desto mindre risk att bli ensam. Kompisarna är sällskap, men framför allt hjälp. ”Alltså i skolan är det rätt så svårt. Man kan inte typ, vara där ensam” (flicka skola 2). Kompisarna är också de man träffar hela dagen, i skolan, efter skolan, och hemifrån på MSN. Även föräldrar och syskon är viktiga delar i det sociala skyddsnätet men det som är viktigast för en god psykisk hälsa i skolan är att ha vänner.
Ensamhet och framför allt för lite tid med föräldrarna, menar pedagogerna på skola 1 är en bidragande orsak till psykisk ohälsa. Barn behöver ett socialt skyddsnät, där föräldrarna oftast spelar den största rollen. Men detta skyddsnät kan också utgöras av kompisar och lärare. De som är ensamma både hemma, i skolan och på fritiden är de som får en försämrad psykisk hälsa. Syftet med det sociala skyddsnätet är att man ska bli sedd och bekräftad. Ensamhet kan enligt dem också vara ett symptom på psykisk ohälsa. Pedagogerna är oense om huruvida ensamhet kan vara självvalt och den ena pedagogen anser att ensamhet aldrig är någonting man väljer, medan den andra pedagogen hävdar att alla människor inte har samma behov av sällskap. Pedagogerna menar att om de ser ett barn som alltid sitter ensamt, så försöker de hjälpa barnet att hitta någon att umgås med.
Man ser dem just på denna skola, för att man ser dem så mycket. Om de sitter ensamma hela tiden, eller på samlingarna och om de är tillbakadragna och… (pedagog skola 1).
Angående ensamhet enligt pedagogerna på skola 2, så är det viktigt att inte vara ensam om det inte är självvalt. På fritiden tycker pedagogerna att det är viktigt att man har ett socialt liv men de anser att det är väldigt få som har aktiviteter förutom fotboll/tennis. De tycker att det är synd men menar att det beror på att det praktiska inte fungerar, att ta sig dit och hem från aktiviteterna. De tror också att barnen har andra sysselsättningar som går före, till exempel att ta hand om syskon och gå på hemspråk.
6.6 Stress
Flickorna på skola 1 kan känna sig stressade av läxor och de steg och mål de förväntas klara av. Även tidsbrist kan vara en stressfaktor. ”Liksom har man bara fått den dagen på sig att göra det så blir det lite stressigt” (flicka skola 1). Barnen har många fritidsaktiviteter och den tid de har att förflytta sig mellan skola och fritidsaktiviteter känns ibland för kort. Det upplevs som stressande att de skall hinna i tid till sina aktiviteter. Hemma känner de sig inte stressade även om de har krav som tillexempel städning av sina rum. Flickorna kan bli arga när de känner sig stressade i sitt skolarbete.
skolan, till exempel om han upplever att han har missat något, eller om han ska ha ett prov eller läxförhör. Stressen hänger ihop med att han är rädd för att misslyckas. De andra pojkarna säger sig aldrig, eller nästan aldrig vara stressade.
Alla flickorna på skola 2 känner sig stressade. Stressen har ökat sedan de började skolår 6 och innefattar både högre prestationskrav och större tidsbrist. Dessutom är de stressade över hur det ska gå på ”högstadiet” då de menar att kraven kommer att bli ännu större. ”Och de säger att på högstadiet, då kommer det att bli typ, katastrof, alltså mycket stress. Så när man får höra det så känner man sig lite - man blir lite nervös alltså” (flicka skola 2). Flickorna har också mycket att göra. Flera av dem har ytterligare en skola att gå till på eftermiddagen och de andra har ansvaret för att hämta småsyskon på skola och på dagis. Därför kan också fritiden kännas stressig. Framför allt blir det svårt att få tiden att räcka till. ”Vi brukar ofta ha fyra läxor på en dag och sånt, för att vi har många olika lektioner, typ matte en läxa, svenska en annan läxa…” (flicka skola 2). Det enda tillfället då det aldrig känns stressigt är tillsammans med kompisar på fritiden då man tar det lugnt. En flicka säger dock att hon inte hinner träffa sina vänner på fritiden.
Pojkarna på skola 2 känner sig oftast inte stressade ”Klarar man bara sig så blir man inte stressad” (pojke skola 2). De känner sig dock stressande ibland när de inte har uppfyllt de kraven som finns i skolan. Det kan vara stressande att få IG-varning. De tror också att stressen kommer att öka när de börjar i ”högstadiet” och då man får betyg. I hemmet kan de känna sig stressande när de spelar spel. I övrigt känner de inte sig stressade på fritiden.
Stress anser pedagogerna på skola 1 vara en orsak till psykisk ohälsa. I första hand pratar de om den stress som ökat i hela samhället i och med att vi har fått ökade valmöjligheter och ökade kontaktmöjligheter. ”Sen är det, mycket stress kanske, mycket krav. Vad man har sett på nyheter och så, så är det mycket stress – alltså barn är mer stressade idag” (pedagog skola 1). De pratar också om den stress som kommer av ökande krav, vilket för barnen och ungdomarna innebär krav på utseende, märkeskläder och statussymboler. De ökade kontaktmöjligheterna innebär
pedagogerna. Pedagogerna pratar också om stress i skolan men då är det den stress som barnen själv lägger på sig. Eleverna kan på denna skola, om de vill och har förmåga, fortsätta med högre skolårs innehåll och detta stressar ambitiösa barn, menar de. Betygen är ytterligare en stressfaktor.
Pedagogerna på skola 2 tror inte att barnen känner sig så stressade i skolarbetet. Kanske vissa barn kan känna sig stressande av kraven men detta gäller inte för flertalet. De kommande betygen tror pedagogerna kan upplevas lite stressande. Även föräldrarnas krav kan upplevas som en stressfaktor. Vissa situationer utlöser stress hos barnen till exempel att stå i matkön på grund av att detta är en orolig och stökig situation.
Aggressiviteten ligger i luften speciellt när de skall stå i kö, när vi skall in till matsalen. Varje dag är det förfärligt, det tycker jag är ett stressmoment (pedagog skola 2).
6.7 Vuxenstöd
Flickorna på skola 1 upplever både att de har vuxenstöd hemma och på skolan men att på skolan hade det behövs mer på vissa ställen. I vissa situationer tycker de att det finns för lite personal speciellt där det är många barn samtidigt. Vid andra tillfällen kan där vara nästan för mycket personal. Flickorna tycker att det behövs en omfördelning av resurserna ibland. De anser att de har vuxenstöd hemma och på fritiden också. De trivs i övrigt bra i skolan, hemma och på fritiden.
Vuxenstöd har olika betydelse för pojkarna på skola 1. De förväntar sig och uppskattar hjälp inom vissa områden. Närheten till vuxna och att det är lätt att få hjälp, en av anledningarna till att pojkarna trivs bra på skolan. Alla pojkar utom en menar att det också finns någon vuxen som de skulle kunna vända sig till om de hade något problem i skolan som inte gäller skolarbetet. En pojke säger dock att det inte finns någon vuxen på skolan som han skulle dela sina problem med ”Jag litar inte så mycket på dem. Alltså, jag tycker de lyssnar inte så mycket i alla fall” (pojke skola 1). Vad som är en lärares uppgift att hjälpa till med är väldigt tydligt definierat av pojkarna och gäller bara det som händer i skolan – om man blir retad eller slagen i skolan är det läraren man vänder sig till, men om man har problem på fritiden är det inte lärarens ansvar. De anser att en lärare skulle försöka hjälpa dem om de blev utsatta för någonting men de tror inte att lärarnas
pedagogerna. Vid förfrågan om de skulle vilja ha mer kontakt med de vuxna, att de vuxna skulle vara mer involverade i deras liv blir svaren inte entydiga. Samtidigt som de tycker att det är viktigt att diskutera saker med de vuxna som är relevanta för dem, finns risken att det ska bli för ”privat”.
Flickorna på skola 2 menar att de har stor hjälp av pedagogerna när det gäller skolämnena.
I den här skolan så, om man behöver hjälp med något man har svårt med, så lärarna de verkligen koncentrerar sig på eleverna, men det handlar om när man har svårt med någonting (flicka skola 2).
När det gäller andra problem är meningarna mer delade. Någon menar att lärarna lyssnar och bryr sig om hur man mår, medan någon annan menar att de inte lyssnar ordentligt och att de inte orkar bry sig om man mår dåligt under en längre period. Flickorna menar att pedagogerna klarar av att reda ut de svårigheter som eleverna kommer till dem med, men att allt inte är pedagogernas ansvar. Om en elev har problem både i och utanför skolan bör föräldrar och pedagoger samarbeta, menar de, annars är det som sker utanför skolan familjens och vännernas ansvar. Flickorna menar att pedagogerna känner dem väl, men skulle ändå tycka att det hade varit bra att få privata samtal med pedagogerna, där innehållet bestämdes av eleverna själv.
Pojkarna på skola 2 känner att de har stöd från de vuxna hemma och ibland i skolan. De tycker att lärarna ansvar är det som rör skolan, annars är det föräldrarnas ansvar. De känner att de har ett visst stöd från lärarna men om man mår dåligt på insidan får man inte hjälp av dem utan det får man från föräldrarna. De tycker att lärarna inte känner dem så bra och att de inte vet något om deras fritid. Pojkarna anser att pedagogerna hjälp inte alltid räcker till. ”Man säger till en lärare. Då kommer han skälla på honom, men det hjälper inte, då kommer han bara börja om och om” (pojke skola 2).
När pedagogerna på skola 1 pratar om vuxenstöd, pratar de först och främst om föräldrastöd. Något som är en bristvara idag, anser de. I och med att samhället har blivit så komplicerat, har barnens behov av föräldrastöd också ökat menar de. Samtidigt har föräldrarna mindre tid över till
Sen tror jag att vuxna människor nu också är mer och mer konsumtionsinriktade, vilket då innebär att tjäna pengar är liksom normen, på nåt sätt, å andra sidan tar man ifrån dem tid. Och när barn uppger att de bara spenderar i genomsnitt 20 minuter med sina föräldrar per vecka så innebär ju det att vi har lika mycket kontakt med de barnen med tanke på våra personliga handledarsamtal, som de har hemma (pedagog skola 1).
Samtidigt underskattar de inte det vuxenstöd som pedagoger kan ge och menar i princip att det inte finns några gränser för vad som är lärarens ansvarsområde i förhållande till barns psykiska (o)hälsa. De menar att de ger eleverna ett stort vuxenstöd oberoende om man talar om skolarbete eller andra viktiga aspekter i barnens liv och att de arbetar med att få en personlig relation till varje elev. Förutom personliga handledarskap en gång i veckan, rör sig personalen bland eleverna hela tiden även under raster och de menar att detta borgar för en sådan relation.
Pedagogerna på skola 2 menar att vuxenstöd är viktigt. De vill att man skall vara många lärare i varje klass. De tycker att det finns många problem som inte berör skolämnena. De tror att föräldrarna inte har så mycket tid med dem. För att förbättra den psykiska hälsan så är det viktigt att de som pedagoger är där och är tillgängliga så mycket som möjligt. De menar att man kan se när barn inte mår bra. De är inte glada, har koncentrationsproblem, ser ledsna ut och de fungerar inte praktiskt. Andra kännetecken är att de kommer för sent och har lättare att komma i bråk, att de har ont i magen och mår illa. De tycker det är viktigt att få förhandsinformation om nya barn