Jag valde att göra en intervju med klassens två pedagoger Hanna och Pia. Jag började med att ställa frågan om vad stress är för dem i deras arbete som pedagoger. Hanna började med att sätta ord på hur stress var för henne, ”för mig är stress en känsla av otillräcklighet, att man inte hinner med”. Även Pia var inne på samma spår som Hanna, ”när man vet vad man ska och vad man vill göra, och sen så hopar allting sig bakom en så att man inte hinner, så man liksom inte reder ut, ja otillräcklighet var ett bra ord”. De berättar båda två att det oftast är andras handlingar i skolan som skapar stress hos dem.
På jobbet så är jag nog mer stressad av andras agerande. Jag kan känna att jag då har en elev som kanske säger att han ska sitta utanför och jobba matte, men när jag tittar ut så är han inte där, och då gör der mig stressad för då undrar jag ”Vart är han”? Då måste jag hitta honom och helst ska han inte ha hittat på en massa bus så att det inte är så att det kommer 48 kollegor och skäller på mig. (Pia).
De menar att det ofta är andras handlingar som skapar stressen hos dem i skolan. Det kan vara en elev som inte gör som de har lovat eller att en kollega kommer och ber om
något. Saker som sker som gör att de inte längre känner att de kar kontroll över
situationen och sin planering. Just bristen på krontroll över en situation blandat med för höga krav är enligt Danielsson (2009) en stor faktor som skapar stress hos såväl barn och vuxna. Båda pedagogerna är även inne på att det är ett stressande moment då de ska försöka förmedla lektionernas innehåll på ett sådant sätt så att alla eleverna ska förstå och veta vad det är de ska göra, pedagogen Hanna förklarar mer ingående hur dessa situationer kan se ut.
Man kan ju också bli stressad över det att man tycker att man har planerat en sak, och det är så solklart när man skulle göra det, och sen helt plötsligt när man tycker att man har presenterat det hur tydligt som hels, så sitter där ett helt gäng fågelholkar. Kulmen nås när någon räcker upp handen och frågar ” vad ska jag göra?” Då kan jag känna mig stressad av att, ”hur skulle jag lagt fram detta så att de förstod?” (Hanna).
Jag frågade även pedagogerna vad de trodde det var som gjorde eleverna i klassen mest stressade. Även på denna fråga var de båda pedagogerna ganska överens i svaren.
Jag tror många blir stressade av skolan, jag tror att när vi ställer krav, att de ska ha gjort saker, och att man ska vara färdig i tid och att man ska ha läst på detta för att man sedan får någon slags test, eller förhör eller att man på något vis gör en bedömning av dem skapar stress hos eleverna. (Hanna).
Pedagogerna nämner även problem i hemmet som en faktor till att eleverna kan vara stressade. En sak som kan vara stressande är den att man bor på två olika ställen. Att barnet bor hos mamman ena veckan för att sedan flytta till pappan nästa. Detta kan även stärkas i Ellbebys (2008) teorier. Hon påpekar att just flytten mellan olika hem kan vara stressande för barn. Just det att inte riktigt höra hemma någonstans samt att lära sig att anpassa sig till de olika reglerna som råder hos de olika föräldrarna.
De nämner även att de tror att denna typ av stress ökar ju högre upp i åren som eleverna kommer, det ställs helt enkelt fler och högre kvar på dem. Pedagogerna nämner även att de tror att osäkerhet och dålig självkänsla är en stor stressfaktor hos eleverna.
Den här osäkerhetskänslan som man har i den åldern då mans ska hitta sig själv, när man kommer i den här åldern så börjar man jämföra sig med andra på ett annat sätt.
”Jag är ju inte alls så populär som den”, och man tittar på bilder i tidningar och tv, ja att man just där känner sig otillräcklig. (Pia).
Pedagogerna nämner detta att många elever kan vara oroliga över just det om de är tillräckligt snygga eller har mycket kompisar eller är tillräckligt populär. Populariteten eller problem i hemmet som pedagogerna nämner är dock inte något som eleverna berättar som något de upplever stressande. Kan det vara så att eleverna inte känner detta som en stressande situation eller kan det vara så att det helt enkelt inte är något som de förknippar med stress? Det kan vara så att eleverna helt enkelt inte tänker på att den oron de kanske känner just över att vara populär eller problemen hemma är
sammankopplade med stress och därför inte nämner någon av dessa faktorer som stressframkallande. Det kan även vara så att dessa två faktorer kan vara två ganska känsliga ämnen och är kanske därmed inte något som de vill berätta om för mig. Pedagogerna poängterar även att eleverna ställs ju även av det kravet att de måste samarbeta och gå ihop med alla i klassen, och att detta inte är något som de själva har valt, utan de är hopsatta med en massa andra individer som de kanske inte alltid kommer överens med.
Jag ställde även frågan till pedagogerna vad de kunde göra för att minska stressen hos eleverna. Hade de några slags metoder eller inte? Båda två nämner att de pratar mycket om just det här med osäkerhet och att hitta sig själv med eleverna i klassen. Detta är något som båda pedagogerna arbetar med regelbundet. Här försöker de avdramatisera just det här med att man måste se ut på ett speciellt sett för att vara snygg och populär. De pratar om att man måste vara nöjd med den som de är och att de ska försöka se positivt. ”Att man duger som den man är och att detta är något som många går igenom. Att man måste tro på sig själv, att när man tittar sig i spegeln så måste man åtminstone se något som man är nöjd med”.
Pedagogerna nämner även att de tror att stress är något som smittar av sig. Till exempel om pedagogerna är stressade så kan de märka av att eleverna också blir oroliga och stressade. Därför försöker både Hanna och Pia att vara lugna för att deras lugn ska ”smitta” av sig på eleverna. Miller (1982) skriver att höga ljud i skolan är en stor faktor till att barn blir stressande, pedagogerna nämner dock att de brukar ha musik igång i klassrummet. Detta är musik som eleverna själva har fått välja och pedagogerna känner
att detta är något som ibland kan få eleverna att bli tystare. De har nämligen lärt sig att de inte kan höra musiken om de pratar för högt, därför dämpas ljudnivån i klassrummet för att de ska kunna höra musiken. Eleverna får även lov att använda Mp3 i
klassrummet, pedagogerna kan se att detta har positiv effekt för vissa elever, då de inte blir störda av allt prat och spring runt omkring dem.
Pedagogerna arbetade dock inte med någon slags avslappningsövningar eller liknande. De anger att de tror att sådana övningar är något som skulle introducerats när eleverna började skolan och följt dem upp i åren för att de verkligen skulle hjälpa. Pedagogerna anser att om det nu istället kan skapa en stress hos eleverna då detta är något nytt och främmande.
Nej då tror jag att man måste ha det på ett annat sätt, då måste man nog ha haft det från början och fortsätta att köra in det, så att det inte är ett främmande inslag som det inte blir något konstigt över, jag tror mer på musik eller sådant istället. (Hanna).
Ellneby (2008) belyser annars att avslappningsövningar så som massage eller liknande kan hjälpa barnen avsevärt då detta är en bra metod för att minska stress hos barn. Pedagogerna tycker dock att det räcker med de metoder som de nu använder sig av och ser inget behov att prova några andra metoder.
4:5 Sammanfattning
Under detta kapitel kommer jag i yttersta korthet att sammanfatta undersökningen för att sedan i fördjupa mig i syftets frågeställningar i nästa kapitel.
Undersökningen kom fram till att det som skapar den största stressen för barnen i denna klass är överhängande skolrelaterade saker samt tidsbrist rörande både skolan och fritid. Även känslan av att det ställs för högra krav på dem från både skolan, hemmet och fritiden.
Hur eleverna i klassen gör för att varva ner är väldigt olika. Majoriteten av eleverna skriver dock att det är framför tv:n eller datorn som de känner att de kan varva ner allra bäst. Även motion är ett sätt som många av eleverna använder sig av för att varva ner.
När det gällde vad eleverna kunde påverka sin egen stress så tyckte de flesta i klassen att de inte kunde gör något åt det som de fann stressande. När det handlade om tidsrelaterande saker hade några av eleverna idéer på hur de skulle kunna göra för att minska stressen, men rörde det sig tillexempel om olika krav som ställdes hade majoriteten av eleverna inga tankar på hur de skulle kunna förbättra situationen.
Pedagogerna i klassen hade ungefär liknande tankar som eleverna om vad stress var och vad som gjorde dem stressade. För pedagogerna var stress en känsla av otillräcklighet. Känslan av att hinna med allt som ska göras med både det pedagogiska och det sociala i klassen. De hade även samma tankar som eleverna om vad det var som gjorde att de kände sig stressade, så som tidsbrist och höga krav. Pedagogerna hade vissa tankar om hur de skulle kunna göra för att minska stressen och att de arbeta med dessa ganska ofta och kände att det fungerade bra.