Respondenternas uppfattningar runt den pedagogiska miljön liknar varandra. Dock går det urskilja hur diskussionerna går om vad som är den pedagogiska miljön eller vem som gör den pedagogiska miljön.
Pedagogen
A säger att det är pedagogen som gör miljön tillgänglig och C uttrycker också att den pedagogiska miljön i en förskola är just pedagogerna. Det är pedagogerna som gör miljön tillgänglig och det är pedagogerna som är möjliggörare till barnen. B menar att det är i den pedagogiska miljön vi kan göra mycket och ställer frågan: hur möjliggör jag lärande här? Vad är det för material vi har? Är det intressant för barnen? Varför har vi valt detta? A kompletterar med att prata om hur viktigt det är med kompetens hos pedagogerna, kompetens från erfarenhet,
31
utbildning och andra förkunskaper har ett stort värde. Kunskap om språkutveckling, i synnerhet, när man jobbar med språksvårigheter. A menar att det är grundläggande att veta vad språkstörning är om man arbetar med barn som har språkstörning. Det är viktigt med spetskompetens också, så som att få vägledning av specialpedagog och logoped. Det är också bra att veta vad som är meningen med språkplatserna och hur man kan jobba med dessa barn, säger A. För C är en viktig pedagogisk del att se till att barnen tar plats, hittar sin roll i barngruppen och det är pedagogerna som ser till att alla når dit.
Pedagogers egenskaper
B talar om planering så att alla kan vara med, så att alla kan deltaga. Det är okej att inte genomföra en aktivitet som inte alla kan vara med i, menar B. Det krävs reflektion och medvetenhet om materialet som används. C säger även att i det pedagogiska arbetet är det av stor betydelse vilken barnsyn pedagogerna besitter.
A säger att det spelar ingen roll vilken fysisk miljö det finns eftersom pedagogerna gör lärandet möjlig oavsett vad de har och att det handlar om vilja och motivation. B anser att det är viktigt att titta på sig själv som pedagog, viktiga delar är att man ska kunna vara närvarande och engagerande, skapa utrymme och tid. B säger: Skapar du förutsättningar så möjliggör du också för fler barn. Det krävs en engagerad och nära vuxen för att veta hur man faktiskt möjliggör för barnen.
C talar om omsorg och säger: Barnen här får väldigt mycket omsorg på grund av att vi kanske passar på, när vi hjälper till i språket. Var är dina stövlar? Hämta dina stövlar. –Jag kan inte. Ta din stövel, så ska jag hjälpa dig. C kallar det omsorgstrygghet och säger att det behövs för att barnet ska kunna gå in i förskolans inlärningsmiljö och menar att man ibland glömmer den biten.
A talar om att man måste bjuda på sig själv som pedagog, det är det det handlar om, att göra sina kompetenser synliga. B säger att kunskapen om språkstörning är viktig när man jobbar med barn med språksvårigheter eller funktionsnedsättningar i det verbala språket. Då måste det finnas en medvetenhet om vad det finns för verktyg att ta till.
En annan viktig del i det pedagogiska miljön är lyhördhet påpekar C. C menar att det är extra viktigt med språkbarn. När ett barn skriker, att man frågar sig vad detta barn vill egentligen? A pratar om att det är betydelsefullt att pedagoger förstår att språket inte bara är det talade språket. Barn uttrycker sig med kroppen, händerna, sång och dans och så vidare, säger A och fortsätter: ”man måste tänka på hela barnet, det är det som är viktigt”. B säger att
32
pedagogen bör fråga sig vilka pedagogiska strategier hen har och vad för tankar hen har om hur barn lär sig. Exempelvis hur gynnsam är lärmiljön här och hur många möjligheter har barn till matematik, vissa barn lär sig genom att tänka, vissa genom att läsa och vissa genom att själv fysiskt vara ett matematiskt föremål. B menar att barnen ska få ta del av många inlärningsmöjligheter. Hen fortsätter att: ”Förskolan ska ha en tillgänglig miljö, där barn ska kunna lära sig. Därför är det viktigt att vår pedagogiska miljö vet hur våra barn lär sig. Vad har vi för inlärningsstilar? Hur många?”
C uttrycker att man är farligt ute om man hela tiden pratar om gruppen, men aldrig om individen. Det tycker hen är jättesvårt. Det är fult att säga att ett eller två barn har svårt för något och RC frågar sig varför det är fult. Man ska se det positiva, inte det negativa, men: ”Vem har bestämt vad som är positivt och vad som är negativt?” B säger att man kan titta på individen också och titta på hur detta barnet lär sig och tänka på vilka möjligheter kan jag ge det här barnet. B ställer frågan: ”Vad är det jag behöver rigga för att det här barnet ska kunna tillgodogöra sig?”
A menar att det är viktigt vad den pedagogiska miljön erbjuder barnen och hur den stimulerar till lärande. A berättar tidigare att språkutveckling har varit i fokus bara för barnen som haft språkplatser, men nu måste pedagogerna ha ett bredare perspektiv och tänka på hela verksamheten. ”…Det ska skrika språkutveckling när man öppnar dörren till vilken avdelning som helst”, säger A. B uppfattar att ju mer medveten jag är som pedagog, desto bättre förhållningssätt kan jag ha och desto lättare blir det anpassa lärmiljöerna.
Under intervjun med C kommer proximala utvecklingszonen på tal och att barnens utmaningarna ska ligga precis över barnets utvecklingszon. Då säger C att det är lika viktigt att lägga sig snäppet under emellanåt, när man jobbar med barn som har resursbehov. ”För då spädes det på att jag kan, jag kan, jag kan”.
B tycker att man som pedagog ska se sig som en del i miljön. Se materialet som ett verktyg, sig själv som ett verktyg och miljön som ett verktyg. B säger: ”Vi ska inte lära barnen, vi ska ge dem strategier för hur de kan göra när det är svårt”.
I den pedagogiska miljön enligt Tufvesson (2015) ingår pedagogiska strategier och stödstrukturer, arbetslag, lärsituationer, olika sätt att lära, lärverktyg, IT i lärandet och hjälpmedel. På olika sätt beskriver respondenterna dessa begrepp. I intervjuerna resonerar både C och B om vikten av att barnen hittar sin plats och så att samtliga barn i en barngrupp kan deltaga. Riktas fokus på organisationen när det gäller detta så kan paralleller dras till Bruce (2007) som uttalar att barn med språkstörning drar nytta av att ha tillgång till både barn som är jämnåriga och barn som har kommit lika långt i språkutvecklingen. I en sådan
33
gruppkonstellation skulle det kunna generera att det blir lättare för pedagoger att vägleda barnen att hitta sin plats och att planera aktiviteter som passar alla.
Samtliga respondenter talar om hur viktigt det är med lyhördhet och många olika inlärningsmöjligheter och kunskap om hur barn lär sig. Gynnsam lärmiljö nämns tillsammans med pedagogiska strategier och Specialpedagogiska skolmyndigheten (2012) beskriver att en funktionsnedsättning kan ge större eller mindre konsekvenser för lärandet. Kunskapen om dessa konsekvenser ligger till grund för vilka pedagogiska strategier som pedagogerna väljer. Tufvesson (2016) menar att för att nå de bästa förutsättningar för delaktighet bör generella anpassningar göras, eftersom detta oftast är bra för de flesta. Detta återkommer i intervjuerna och det verkar vara något som samtliga har som mål. A och B pratar om att ge stimuli till lärande och att det är viktigt att ta ett bredare perspektiv vad det gäller språkutveckling på förskolan, hen menar att satsningen på språkutveckling inte bara ska gälla barnen som har språkstörning, utan det gäller alla barn på hela förskolan. B resonerar kring att anpassa miljöerna har att göra med pedagogens medvetenhet och förhållningssätt.
En utgångspunkt i den sociokulturella teorin, menar Säljö (2014), är hur vi lär oss av varandras kompetenser och sedan använder dem vidare i verksamheten. Genom interaktion med andra får vi nya insikter och lär oss. A och C talar om hur viktigt det är med kompetens från erfarenhet och utbildning hos pedagogerna. Kunskap om språkstörning är grundläggande om dessa barn ingår i barngruppen man arbetar i. De handleds och får rådgivning från specialpedagog och logoped.
Säljö (2014) beskriver distansen mellan vad en person kan utan stöd och vad samma person kan tillsammans med andra. C pratar om detta att det är viktigt att ge språkbarnen utmaningar som ligger precis över deras förmåga, för att utmana. Men hen säger också att det är minst lika viktigt att lägga sig snäppet under emellanåt, för de ska få känna att de kan. Dessutom menar Tufvesson (2016) att barn behöver känna sig kompetenta och det är precis vad respondenten talar om.