Pedagogiskt stöd för elever med hörselnedsättning i särskolan

Nedan beskrivs översiktligt det pedagogiska stöd, som utvecklingsstörda elever med hörselnedsättning kan erhålla från olika instanser på olika nivå- er. Det redovisade stödet borde finnas på alla nivåerna, men verkligheten ser annorlunda ut. Detta innebär t.ex. att hörselvårdens befattningshavare inte finns överallt, vilket också gäller särskolans hörsellärare.

Översikt 6. Pedagogiskt stöd till elever med hörselnedsättning i särskolan

Nivå Utövare Innehåll

Riket Åsbackaskolan, Skolgång

Åsbackaskolans Utredning

Resurscenter(ÅRC) Information

(specialpedagoger Utbildning

kurator, psykolog)

Tullängsskolan/Mo Gård Skolgång

Region Statens Institut Råd och stöd

för Handikappfrågor Information

i skolan, SIH Fortbildning

(flerhandikapp

konsulenter/hörsel)

Landsting Pedagogisk hörselvård Råd och stöd

(hörselvårdskonsulent, Information

specialpedagoger, Utbildning

kurator, psykolog,

ingenjör)

Kommun Enskild kommun eller Skolgång

flera kommuner i Information

samverkan Råd och stöd

(hörsellärare/konsulent

klasslärare)

Åsbackaskolan är en statlig specialskola med hela landet som upptagnings- område där barn med utvecklingsstörning, som på grund av dövhet/ hörsel- skada inte kan gå i hemortens särskola, kan få sin obligatoriska skolutbild- ning. På Åsbackaskolan finns också ett resurscenter. Teamet på resurscent- ret gör pedagogiska och psykologiska utredningar av förskole- och skol- barn över hela landet, samt bedriver informations- och utbildningsverk-

samhet för föräldrar och olika personalkategorier. ÅRC samverkar med personal inom de olika beskrivna nivåerna.

Elever med måttlig till lindrig utvecklingsstörning i kombination med grav hörselnedsättning/dövhet får oftast sin skolgång på Åsbackasko- lan. Barnen bor på elevhem och åker hem till sina föräldrar under veckoslu- ten. Att ha sitt barn boende borta under veckosluten innebär en stor om- ställning för hela familjen, vilket får till följd att en del föräldrar söker finna andra lösningar. Ett alternativ kan då bli regionens specialskola för döva. Det finns fem specialskolor i landet. Specialskolan är en grundskola med gemensam läroplan med övriga skolväsendet, men med en egen kursplan. Den regionala specialskolan är inte avsedd för elever med utvecklingsstör- ning. Men teori och praktik är inte alltid förenligt, vilket betyder att elever som formellt tillhör Åsbackaskolans personkrets ändå kan få sin undervis- ning i någon av landets fem specialskolor. Huruvida den regionala special- skolan för döva idag har kompetens att undervisa de elever som formellt tillhör Åsbackaskolan är tveksamt. Enligt mitt förmenande borde gräns- dragningen vara mindre formell och därmed skulle elever med utvecklings- störning kunna erbjudas skolgång inom regionens specialskola om föräldrar så önskar och specialskolan tillförs kompetens att undervisa elever med utvecklingsstörning. Specialskolan för döva, oberoende av om det är Ås- backaskolan eller en av regionens specialskolor, kan erbjuda en tecken- språklig miljö, vilket förutsättningarna inom särskolan är mindre för i nuva- rande läge. I Tullängsskolan i Örebro kan ungdomar som är döva/hörselskadade och utvecklingsstörda få sin gymnasieutbildning. För vissa elever kan Mo Gård i Finspång bli ett alternativ.

Inom SIH finns en konsulentorganisation som riktar sig till grund- och gymnasieskolans elever med synskada respektive rörelsehinder, försko- lebarn med synskada, vuxna dövblinda samt elever med flera funktionshin- der i särskolan, de senare benämns flerhandikappkonsulenter. De konsu- lenttjänster som riktas mot särskolan är regionala tjänster och omfattar fyra- sex län. Inom varje region finns sålunda fyra tjänster med specifik inrikt- ning mot syn, hörsel, rörelsehinder eller autism. Arbetsuppgifterna är av en mer övergripande karaktär, p.g.a. stora geografiska områden. Insatser direkt på elevnivå sker endast i undantagsfall. Tjänsterna är ett komplement till kommunens egna resurser.

Den hörselvård som finns inom varje landsting har en habiliterande funktion som ett barn med utvecklingsstörning självfallet ska få del av. Det gäller då framför allt medicinska undersökningar och kontroller samt ordi- nation av hjälpmedel. Pedagogiska hörselvården ansvarar för den pedago- giska och psykologiska stödverksamhet som bedrivs för alla barn och ung- domar med hörselnedsättning inom ett landstingsområde. Teamet inom den pedagogiska hörselvården ger specialpedagogiska insatser till barn med

hörselnedsättning i förskolan. Dessa avser också barn med utvecklingsstör- ning. Denna organisation varierar dock över landet och kan få olika ut- formning beroende på vilka befattningshavare som finns. Föräldrar ges möjlighet till utbildning i flera steg under barnets förskoletid i form av för- äldrarutbildning och teckenspråksutbildning. Elever med hörselnedsättning i grundskola, gymnasieskola och särskola förses vid behov med hörappara- ter och hörselteknisk utrustning, för att skolsituationen ska fungera.

Under våren 1997 antog riksdagen TUFF-utbildning i teckenspråk (SFS 1997:1158). Utbildningen riktas till föräldrar till barn som för kom- munikationen är beroende av teckenspråk. Skolverket skall fastställa kurs- plan samt följa upp, utvärdera och ha tillsyn över utbildningen.

De allra flesta elever med kombinationen utvecklingsstörning och hörselnedsättning får sin undervisning i den kommunala särskolan. Det specifika pedagogiska stöd till elev och personal i särskolan, vilket föran- leds av hörselnedsättningen kan variera mellan olika kommuner p.g.a. att hörsellärare utbildade för särskolans behov inte finns i alla kommuner (SCB, 1996). Den lärargrupp, dvs. hörsellärare inom särskolan, som här avses har specialkompetens både inom områdena utvecklingsstörning och dövhet/hörselskada. Tjänsterna kan vara inrättade som klasslärare eller re- surslärare i kombination med konsultativa uppdrag. De konsultativa insat- serna avser då t.ex. information, råd och stöd till föräldrar och skolpersonal, samverkan med pedagogisk hörselvård och andra instanser.

Det finns en uppenbar risk i tider av förändring att mål som "en lik- värdig utbildning" och att "undervisning skall anpassas till varje elevs för- utsättningar och behov" (Lpo-94 s. 6) tunnas ut och att kompetens försvin- ner, när omfattande decentraliseringar och omorganisation införs (Sten- hammar m.fl., 1995). Skollagen, läroplaner och kursplaner ger mål och riktlinjer för skolans arbete, men varje kommun har möjlighet att tolka dess innebörd och forma dess innehåll. För att systemet ska fungera, ställs krav på att skolor och kommuner lever upp till de mål och riktlinjer, som reger- ing och riksdag har fastställt (Stenhammar m.fl., 1995). I den skolplan, som kommunfullmäktige antar, skall framgå hur de riksgiltiga målen skall upp- nås. I arbetsplan för den enskilda skolan, som är rektors ansvar, skall anges hur målen skall förverkligas och hur verksamheten skall organiseras och utformas. En dialog mellan utformare av skolplan och arbetsplan är en för- utsättning. De undervisningsmål som lärare och föräldrar tillsammans ut- formar för eleven och som bygger på olika elevers förutsättningar och be- hov är utgångspunkt för valet av arbetssätt (Lpo, 1994). Genom att regel- bundet följa upp och utvärdera dessa planer i relation till uppsatta under- visningsmål går det att kontrollera om varje elev med funktionshinder får en skolsituation, som är anpassad efter elevens förutsättningar och som är likvärdig jämfört med andra elever.

Huruvida kommuner gör en utvärdering och uppföljning för att nå de nationella kraven är tveksamt enligt den översyn Skolverket gjort i sex kommuner (Lärartidningen 1996/18). Kallos (1996) menar i samma artikel att kommunerna antingen inte är mogna att verkställa det nationella upp- draget eller också inte har de ekonomiska möjligheterna. Trots att Skolver- ket visar på växande skillnader mellan kommuner gör riksdag och regering ingenting av rädsla för att frångå decentraliseringstanken, menar Kallos vidare.

4.4 Pedagogisk specialkompetens

Lagar och förordningar har medfört att ramar för och innehållet i särskolans verksamhet har förändrats över tid. Lärarutbildningen för särskolans perso- nal har också genomgått förändringar.

Vid olika lärarhögskolor i landet startade speciallärarutbildning med inriktning mot särskolans undervisningsformer redan i samband med om- sorgslagens införande 1968. Under 1975 presenterade dåvarande Skolöver- styrelsen en utredning, "BDU-utredningen", som belyste situationen i lan- det för barn och ungdomar med syn respektive hörselnedsättning i kombi- nation med utvecklingsstörning. BDU-utredningen kom fram till att skolsi- tuationen för elever med kombinationen syn-eller hörselnedsättning utöver utvecklingsstörningen inte var tillfredsställande, då kompetens saknades, för att tillgodose dessa elevers behov. Utredningen lade därför fram ett för- slag inom utbildningsområdet som innebar att från och med hösten 1976 påbörjades den första speciallärarutbildningen i Stockholm inom området utvecklingsstörning i kombination med annat funktionshinder i form av syn och hörselnedsättning.

När det gäller speciallärare inom särskolan är medelåldern generellt sett hög, samtidigt som den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen till hörsel- och synlärare inom särskolan inte kunnat erbjudas de senaste åren, eftersom antalet ansökningar varit för få. En bidragande orsak till det- ta kan vara försämrade ekonomiska villkor för studerande. Hösten 1990 fanns 96 speciallärartjänster i landets särskolor inom syn och hörselområ- det, 1996 hade antalet tjänster sjunkit till 55 (Skolverket, 1997). Skolverket bedömer vidare att ett 50-tal lärare inom detta område måste rekryteras, för att möta behoven inför 2000-talet. Samtidigt finns det å andra sidan utbil- dade hörsellärare som kan ha andra arbetsuppgifter i särskolan. För lärare som under årens lopp genomgått ovanstående utbildning inrättas inte nya tjänster eller delar av tjänster som kan innehålla konsulentuppdrag avsett för särskolans elever med flera funktionshinder. Befintliga tjänster reduce- ras också eller försvinner (HLS, 1996; SCB, 1996). Detta är en oroande utveckling för de elever i särskolan, som har flera funktionshinder.

I grund- och gymnasieskola, där elever med hörselnedsättning utan utvecklingsstörning oftast går, råder också brist på specialkompetens, efter- som utbildandet av speciallärare för denna målgrupp ej motsvarat behovet. Situationen kommer sannolikt att förvärras då medelåldern i befintlig lärar- kår är hög. Enligt skrivelse till utbildningsdepartementet från landets hör- selvårdskonsulenter önskas en jämnare fördelning av studerande inom den specialpedagogiska utbildningen med inriktning mot döva och hörselska- dade. Dessa utbildningar är avsedda för lärare som undervisar elever med hörselnedsättning i grund- och gymnasieskolan samt döva elever i specialskolan. Fokuseringen har hittills legat på dövas situation och teck- enspråket, en satsning som varit välgrundad och efterlängtad men eftersom gruppen elever med hörselnedsättning som använder tal är stor, eftersöks utbildning för lärare som ska arbeta med denna målgrupp. (Hörselvårds- konsulenternas förening, 1996). Denna specialpedagogutbildning är emel- lertid avsedd för lärare som arbetar med normalbegåvade elever med hör- selnedsättning, inte elever med utvecklingsstörning.

Det kan, enligt min uppfattning, bli svårt att förverkliga läroplanens inten- tioner (Lpo 94) för elevgruppen med flera funktionshinder i särskolan om specialkompetensen försvinner. Konsekvenserna kan bli omfattande.

5 SYFTE

För att få en överblick över hur skolsituationen ser ut för elever med hörsel- nedsättning i särskolan, om de får det stöd i undervisningen som funktions- hindret kräver och i vilken utsträckning erforderlig specialkompetens finns, har denna studie genomförts. Studien utgör en kartläggning av gruppen och en beskrivning av elevernas skolsituation, samt en beskrivning av hur klasslärare uppfattar och möter de kommunikationssvårigheter som föran- leds av elevens kombinerade funktionshinder. Studien förutsätts kunna ut- göra grund för urval av den undersökningsgrupp som kommer att ingå i en kommande studie med inriktning på kommunikativa betingelser för elever med hörselnedsättning i särskolan.

Syftet med denna studie är:

• att kartlägga elevgruppen i två län, samt

• att beskriva och värdera elevgruppens skolsituation utifrån klasslärarnas perspektiv