Den sista metoden som testas är att närma sig undervisningen som en lek. Som grupp fyra formulerade det så kan engagemanget öka om man har roligt och därför kan undervisning där målsättningen är att ha kul göra så att lärande ökar. Metoden utgår från att ‘bara göra, inte tänka så mycket’. Vi tillämpar detta på två ganska svåra och inte särskilt ‘kul’ frågeställningar.35 Vi formar grupper och väljer metoder för process och framförande själva. Den enda instruktionen är att undersökandet av frågeställningarna ska leda fram till någon form av konstnärligt
framförande. De sex performance som skapas tar form genom kropp, röst, ljud, bild, rörelse, video, föreläsning, rollspel och poesi, och utgör en slags sammanfattade utsagor om den här textens studie. De undersöker undervisningen, skolan och lärandet som ett performance, och berättar i form och innehåll om den deltagande, kollaborativa aktion vi genomfört.
Nedan presenteras utdrag ur manus; okommenterat för att låta texterna tala för sig och för varje läsare att själva tolka. Färgmarkeringar är elevernas egna och samtliga framfördes 7/5.
Utdrag ur manus, grupp 1
Om vetenskapen kommer till insikt att konsten och performance medför kunskap i både skolan och samhället, skulle lärandet kunna bli betydligt enklare och roligare.
[…]
35 a. Konstnärlig forskning och performance lecture vill ställa frågor om vad konsten kan tillföra
kunskapsutveckling som vetenskapen inte ensamt klarar av. Vad kan det betyda för vårt performance, skolan? b. Om (performance)konsten skulle tillåtas påverka fler ämnen än estetiska, hur skulle du vilja att det såg ut - vad skulle det kunna innebära? Vad av det vi gjort i det här momentet skulle du vilja testa i ett annat klassrum? Hur skulle det påverka ditt lärande tror du?
Vi skulle också vilja testa det kollektiva skapandet i andra klassrum. Att läraren och elevernas åsikter väger lika tungt. Att alla får vara med och bestämma. Att alla får vara med och påverka lärandet. Skulle förmodligen resultera i bättre klimat i klassrummet och en förbättrad relation mellan elever och lärare. Också ett ökat engagemang om man får vara med och anpassa lärandet. […]
Manus, grupp 2
punkt 1
- Välkommen till dagens lektion i matte, idag hade jag tänkt att vi skulle lära oss räkna matte utomhus i ältas höghöjdsbana och räkna ut medelhastigheten för oss att ta sig igenom den.
- Wow, det brukar vi inte göra
- Exakt, nu låter det ju som att matte är spännande - Lärande i utflykt, det är ju som esteten
punkt 2
- Idag på historielektionen ska vi skriva en uppsats på 2 sidor om rysslands alla tsarer och deras påverkan på samhället, uppsatsen måste vara inlämnad om 1 vecka kl 17.00. sätt igång!!
- Måste vi skriva så strukturerat, det är ju informationen du bedömmer - Ja, kan vi inte skriva freewriting
- Som på esteten Manus, grupp 3 flummigt filosofisk uttrycksfulla sätt Utforska Delaktig Djup Perspektiv Sinnen Kreativitet intressant Kunskap Helhet Småsaker Tankar Nyskapande
Utdrag ur manus, grupp 4
En / utmaning / som/ kan / uppstå / är / att / eleverna / inte / kommer / ta / performance / i undervisning / seriöst / och / kommer / att / inte / ge / det / en / chans / för / att / de / vill / jobba på / och / få / bra / betyg / att / allt / annat / ses / som / onödigt / Så / om / man / börjar / där / med / att / få / med / alla / elever / på / det / så / måste / man / ändra / på / elevers / tankesätt gällande / skolan / och / göra / hela / bilden / av / skolan / mer /avslappnad.
Blanda / konst / eller / performance / med / ren / kunskap / i / skolan / för / att / då / kunna se / saker / utifrån / olika / vinklar.
[…]
Manus, grupp 5
När vi diskuterar konst i skolan / Hjälper oss ifrågasätta sanningen / Kan vara lite svårt att förstå /Vi får vara kreativa / Det gör oss eftertänksamma / Vi lär oss massa nya saker
Manus, grupp 6
Performance är frihet / Frihet är performance / I ett klassrum är många instängda / Personen bakom själv är inte den som lyfts fram, utan arbetet / Det handlar inte om mattetalet, utan personen bakom mattetalet / Det handlar om friheten / När man är i skolan.
Diskussion
Resultatanalysen tecknar en berättelse om en av de många verkligheter som utgjort den svenska gymnasieskolan våren 2020. Den är beroende av sitt specifika sammanhang, dem som berättat, de metoder den tagit form genom, och de teoretiska raster som den ställs i relation till. Dess generaliserbarhet och tillämpbarhet är således beroende av dig som läser, som själv får bedöma dess praktiska värde (jmf Folkesson 2012, s.48). I det här kapitlet kommer jag att beskriva det värde jag ser i den, mot bakgrund av det som tagit form i resultatanalysen. Det är en slags meta-berättelse, en berättelse om berättelsen, utifrån hur jag läst och tolkat den.
Aktionen har syftat till att undersöka hur teoretiska idéer om relationellt och performativt lärande kan omsättas i praktiska, pedagogiska undervisningsmetoder. Resultatet visar på att det kan förstås i generella ordalag, som i att en relationell syn på kunskap påverkar hur du i grunden relaterar till elever, i allt du gör. Men det kan också förstås i mer konkreta ordalag, som i en faktisk strategi eller en metod. Den här aktionen har rört sig genom båda dessa ordalag, och visat på att de är ömsesidigt beroende av varandra. Nedan presenterar jag de faktorer som jag menar är avgörande för dess resultat. Det är en berättelse om annanhet, avautomatisering, frihet, kritik, kris och kropp. Dessa grundläggande element menar jag bygger upp och leder fram till det performativa skifte som skildrats i resultatanalysen, där en kreativ lärprocess börjar ta form.
… som ett performance
Hur påverkas undervisningssituationen av att närmas som ett konstnärligt arbete, med metoder och ramverk från ett deltagande konstfält, frågade jag mig initialt. Resultatet visar på att eleverna reagerar med förvirring och till viss del osäkerhet, när etablerade och invanda positioner utmanas och förskjuts. Problematisering av sådant vi tar för givet, som t.ex. vilka kroppar som ska göra vad, eller vilka röster som lyssnas till under vilka villkor, leder till en form av desorientering där kroppen inte riktigt vet hur den ska agera. Det blir för mig som lärare en balansgång, att försöka utmana invanda mönster utan att göra undervisningssituationen för svår. Här måste jag ha tillit till att elevernas egna förmågor kommer att komma till uttryck om jag backar (jmf Ljungblad 2016, s.238); om jag vågar ta risken att testa något som kanske inte fungerar, och om jag vågar visa mig sårbar (jmf hooks 1994). Det gör de. Successivt växer allt komplexare analyser fram; om performancekonsten som konstnärligt medium; om kommunikation; om samhället; om den egna skolvardagen; om att närma sig skolan som ett performance, och om vad elevernas fynd kan erbjuda skolan som institution om den bara är villig att lyssna.
Det är ett tydligt performativt skifte som sker, när varken eleverna eller jag längre gör som vi tidigare gjort (jmf hooks 1994, s.35). Vi börjar göra annorlunda och förskjuter på så vis successivt våra föreställningar om vad som är möjligt att göra; och om vem vi kan vara (jmf
Jensen 2011). Vi iscensätter som Ljungblad (2016) skriver annanheten (s.243) - ett annat rum, andra kroppar, andra röster, andra metoder, andra samtal, och andra texter, och vi vågar vila där. I detta okända, i vilsenheten som uppstår när vi avviker från det bekanta (Kredell 2009),
använder vi vår fantasi och artikulerar hur vi skulle vilja att saker var. Genom detta sätts något i rörelse - nya positioner bli möjliga. Och samtidigt som vi föreställer oss andra former av
undervisning formulerar vi en sorts kritik gentemot dominerande principer inom skolväsendet (jmf Irwin & O’Donoghue 2012, s.232). Det kritiska är avhängigt det kreativa, och genom det kreativa får det kritiska kropp. Vi bygger en kritisk, kreativ lärprocess (jmf Marner 2005).