Pilotprojektet, aktivering och domänteori

I tidigare avsnitt har vi gått igenom och behandlat vårt empiriska material och presenterat våra informanters tankar som vi anser är av relevans för vårt syfte och våra frågeställningar. Denna genomgång anser vi nödvändig för att vi på ett djupare plan ska kunna analysera empirin med hjälp av våra teoretiska ramverk. Våra informanter verkar och utför sitt arbete inom en offentlig organisation. Den offentliga organisationen är politiskt styrd, vilket gör att den påverkas av en rad olika yttre faktorer, såsom politiska beslut som sedan bestämmer innehåll samt utformning av organisationens arbete (Morén & Blom 2015). Detta bidrar till att organisationen inte självständigt kan påverka innehåll och utformning av det arbete som bedrivs inom den.

Domänteori för socialt arbete delar in den offentliga organisationen i tre olika nivåer, som omnämns domän, och menar att den offentliga organisationen består av följande, politikens domän, förvaltningens domän samt professionens domän och att dessa tillsammans skapar förutsättningarna för den offentliga

organisationen och arbetet inom den (Kouzes & Mico 1979; Morén et al. 2010). Våra informanter får således påverkan från dessa olika domän i sitt arbete eftersom de arbetar inom en offentlig organisation. Eftersom vi till vårt examensarbete endast intervjuat socialsekreterare som enligt domänteori för socialt arbetet befinner sig i professionens domän är det endast detta domän vi kan analysera med hjälp av vår insamlade empiri och således uttala oss om.

Utifrån statens övergripande ideologiska utgångspunkter och normer står det kommuner fritt att själv utforma sitt arbetet med arbetslösa biståndstagare vilket gör att arbetet varierar över tid och beroende av kommun. Ett sätt som kommuner inte sällan använder i utvecklandet av nya arbetssätt generellt inom socialtjänsten, men även specifikt inom ekonomiskt bistånd och i arbetet med aktivering är skapandet av olika projekt (Bergmark 2000a). Pilotprojektet kan utifrån ovan sägas vara ett exempel på hur kommuner vanligtvis utformar ett nytt arbetssätt.

Pilotprojektet “tidig inskrivning” syftar enligt dess projektbeskrivning till att biståndstagare i ett tidigt skede och i högre grad ska hänvisas till en insats hos arbetsmarknadsavdelningen för att fler ska komma ut i självförsörjning och därmed försöka minska det långvariga biståndstagandet. Detta är både i linje med och ett förtydligande av ett av målen som finns inom arbetet med ekonomiskt bistånd inom Malmö stad, att fler ska bli självförsörjande (Arbetsmarknads- och socialförvaltningen 2017). Det finns således en vilja att fler ska uppnå

självförsörjning och att ett av målen med arbetet inom ekonomiskt bistånd är att arbeta mot självförsörjning genom aktivering framförs även av våra informanter.

Detta är något som samtliga informanter tar upp och belyser, och de menar att arbeta mot självförsörjning är en del av deras uppdrag som socialsekreterare. Flera informanter lyfter att de även tidigare arbetat mot självförsörjning och hänvisat klienter till aktivering: “Alltså jag hade ju haft mina besök ändå och jag hade

pratat om sysselsättning och självförsörjning och vad dom gör här och sånt ändå” (Informant 6). Det nya arbetssättet tydliggör och belyser emellertid detta

fokus ytterligare, både för klienten och socialsekreterarna. Vilket är i linje med det som framkommer i forskning om ekonomiskt bistånd, som påvisar aktiveringens tydliga plats i arbetet och yrkesrollen. Aktiveringen blir således inte bara ett arbetssätt för att nå självförsörjning utan även en styrande princip för organiseringen av arbetet (Minas 2008).

I tidigare studier har det framkommit att aktivering av klienter är en central del av arbetet som inte går att bortse ifrån, det blir rutinmässigt och styr på så vis

socialsekreterarnas arbete då de ska arbeta mot aktivering, oavsett vilka behov de anser att klienterna har (Thorén 2008). I våra intervjuer framkommer att

informanterna ser arbetet med att aktivera klienterna, i detta pilotprojekt genom kartläggningssamtal och eventuell inskrivning på arbetsmarknadsavdelningen som en självklar del av arbetet. Däremot kan det beskrivas som rutinmässigt då flera av informanterna lyfter att de alltid arbetar mot aktivering och självförsörjning. Det framkommer att aktivering som sådan inte ifrågasätts, däremot lyfter en del informanter att pilotprojektet påverkar arbetet då “tidig inskrivning” inte är

lämpligt för alla klienter vilket kan leda till merarbete för informanterna. Fokus på aktivering, i form av pilotprojektet leder på så vis till en styrning av

socialsekreterarnas arbete där de förväntas göra det som ingår i projektet, även om de hade velat agera annorlunda vilket framkommer av våra informanter. Vilket kan belysas genom nedan citat:

“ Oavsett ens livssituation, så länge det inte är uttalat missbruk så ska man ändå

gå på den här kartläggningen” (Informant 3)

“Alla ska gå för man kan alltid få ut någonting av det och spåret ska alltid vara arbetsmarknad, sedan kan socialsekreteraren göra en annan bedömning”

(Informant 1)

Pilotprojektet skulle utifrån projektbeskrivningen kunna ses som en

omorganisering av arbetet och som en förstärkning av aktiveringens position i arbetet med biståndstagare. Det kan även ses som ett led i en ökad specialisering då arbetsmarknadssekreterarna får en tydligare roll i ansökningsförfarandet med syfte att socialsekreterarna ska fokusera på andra sociala frågor och inte på klientens tidigare arbets- och studieerfarenheter. Detta är något som en av våra informanter lyfter som positivt: “Jag tycker att upplägget är väldigt intressant att

arbetsmarknadssekreterarna får lägga fokus på det dom är bra på och att vi får ett färdigt underlag” (Informant 5). Ökad specialisering är vanligt vid införandet

av projekt inom socialtjänsten och pilotprojektet “tidig inskrivning” kan därför sägas var i linje med hur kommuner vanligtvis väljer att utforma nya projekt (Bergmark & Lundström 2005).

Utifrån ett domän teoretiskt perspektiv kan pilotprojektet vara ett sätt för förvaltningen att svara på den politiska domänens krav. Detta då förvaltningen självständigt ansvarar för att utveckla de metoder och modeller som de finner lämpliga för att uppnå de mål de är ålagda av den politiska domänen (Morén et al.

2010). Vilket är något som sedan får effekter för våra informanter som befinner sig i den professionella domänen och som de behöver förhålla sig till och ta hänsyn till.

Att utveckla den form av satsning som pilotprojektet “tidig inskrivning” är för att motsvara politiska krav benämns riktad satsning och bedrivs ofta i projektform. Detta för att kunna testa sig fram och anpassa arbetet efter organisationens

förutsättningar och behov (Bergmark 2000a). Kommuner som i likhet med Malmö har höga kostnader för ekonomiskt bistånd och en stor andel långvariga

biståndstagare tenderar att oftare än andra kommuner testa nya metoder för att biståndstagare ska bli självförsörjande. Viljan att testa nya metoder och arbetsformer verkar vara sammankopplat med hur biståndstagandet ser ut i kommunen (Bergmark et al. 2016). Malmö stads agerande med att förändra och utveckla arbetet med ekonomiskt bistånd genom att införa nya projekt och arbetssätt går på så vis i linje med hur kommuner i liknande situationer brukar agera.

Baserat på den tidigare forskning vi tagit del av brukar omorganiseringar inom socialtjänsten öka specialiseringen i organisationen, vilket leder till renodling av arbetsuppgifter. Det finns även kopplingar till införandet av standardiserade arbetssätt och användandet av mallar. Pilotprojektet med sin uppdelning av arbetsuppgifter mellan arbetsmarknads- och socialsekreterare samt användningen av kartläggningsunderlaget skulle kunna ses som en specialisering av arbetet samt ett led i att försöka effektivisera verksamheten (Bergmark 2000b; Hjort 2006). Då det är projektbeskrivningen som bestämmer hur våra informanter ska utföra sitt arbete och hur arbetet ska organiseras kan det innebära att de professionella snabbt blir tvungna att förändra sitt arbete utifrån vad som står i

projektbeskrivningen, vilket är något som en av våra informanter lyfter fram:

“Det kom ju väldigt hastigt och lustigt tyckte jag i alla fall, jag var inte så jätte införstådd innan” (Informant 6).

De professionella blir därmed tvungna att ändra sitt arbetssätt och följa de rutiner som pilotprojektet medför även om det inte är i linje med vad de själva önskar göra i sitt arbetet med klienterna. Vilket kan tänkas skapa en konflikt mellan den professionella domänen som våra informanter representerar och förvaltningens projektbeskrivning. Våra informanter har i egenskap av socialsekreterare ett uppdrag att utreda och bedriva handläggning av klientens rätt till ekonomiskt bistånd. Detta uppdrag är delegerat från förvaltningen, som har det ursprungliga uppdraget, till de professionella genom den delegation som våra informanter innehar som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd. De professionella ansvarar sedan för att utföra detta uppdrag utifrån de ramar som innefattas av deras handlingsutrymme (Morén et al. 2010). Pilotprojektet kan utifrån våra informanter sägas ha en påverkan på deras handlingsutrymme, eftersom de behöver utgå från projektbeskrivningen när de utför sitt uppdrag som

socialsekreterare. Detta kan leda till en begränsning av deras handlingsutrymme och deras uppdrag som socialsekreterare fastän uppdraget är delegerat till dem från förvaltningen. Vilket kan sägas påvisa den påverkan som domänteori för socialt arbete beskriver finns mellan den professionella domänen och förvaltnings domänen (Morén et al. 2010).

Det framkommer emellertid att våra informanter ser det tydliga fokuset på aktivering som en styrka och något som underlättar arbetet med planeringen för

klienterna. Att klienterna i ett tidigt skede av ansökningsprocessen informeras om att arbete mot sysselsättning och självförsörjning är centralt inom ekonomiskt bistånd. Detta resonemang tydliggörs genom nedan citat:

“Jag tror att det kan vara bra, att vi skickar den här signalen att vi ska ha en planering mot självförsörjning, det är liksom det primära, det är det viktigaste och sen betalar vi ut pengar under tiden men att det hela tiden är planeringen mot självförsörjning som kommer först” (Informant 6)

“Styrkor är ju att det sänder en signal till klienten som söker bistånd att här finns fokus på arbetsmarknad så att klienten förstår att det här är något som är viktigt i samband med ansökan om ekonomiskt bistånd” (Informant 5)

Det övergripande målet är att arbeta för att klienterna ska bli självförsörjande, aktivering är en viktig del av detta arbete som har förankring hos professionen. Professionen och pilotprojektets syfte och mål kan därför sägas överensstämma med varandra, de arbetar efter ett gemensamt mål. Att olika delar av den

offentliga organisationen har ett gemensamt mål är enligt domänteori för socialt arbetet vanligt förekommande. Det som teorin belyser kan finnas skillnader i är vägen till det uppställda målen, hur målet ska uppnås. Detta beror på att olika domän styrs av egna ordningar och identiteter. Pilotprojektet har utformats så att samtliga som ansöker om ekonomiskt bistånd ska ha ett kartläggningssamtal med en arbetsmarknadssekreterare innan sitt nybesök med en socialsekreterare. Och det är i detta syfte med projektet, att alla ska genomföra ett kartläggningssamtal som det utifrån våra informanters svar kan sägas finnas skillnader mellan den professionella domänen och projektbeskrivningen från förvaltningen syn på pilotprojektet. Detta eftersom flera informanter uttrycker att de inte anser att pilotprojektet är utformat på ett sätt som passar samtliga klienters livssituationer:

“Det är i princip då alla som ska göra den här kartläggningen, oavsett ens livssituation, så länge det inte är uttalat missbruk så ska man ändå gå på den här kartläggningen ifall man har läkarkontakter eller är sjukskriven eller så”

(Informant 3)

Våra informanter efterfrågar istället en tydligare individanpassning utifrån

klientens individuella behov och vad som långsiktigt kan leda till självförsörjning. Eftersom detta främst berör de klienter som står långt ifrån arbetsmarknaden skiljer åsikterna bland våra informanter sig åt beroende av vilken målgrupp de arbetar med. I nedanstående citat ges exempel på vilka svårigheter som upplevs av våra informanter i samband med “tidig inskrivning” och klienter som står långt ifrån arbetsmarknaden:

“Absolut, det finns ganska mycket problem kring det, det är svårigheter med att passa tider, brist på förståelse till varför det finns, alltså frustration inför att det är mycket administration och byråkrati, så jag tycker inte att det känns anpassat för rehabärenden” (Informant 3)

Eftersom samtliga klienter oavsett ålder, hälsotillstånd och social situation ska gå på ett kartläggningssamtal innebär det att en del av klienterna inte är aktuella för en insats på arbetsmarknadsavdelningen på grund av sin livssituation, vilket är ett av projektets syften. Detta kan utifrån våra informanters svar tänkas skapa en stress för de klienter som ej är aktuella för inskrivningsgruppen, då detta blir ett

extra moment som de behöver genomföra för ha rätt till ekonomiskt bistånd. Vissa klientgrupper som till exempel unga under 25 år är inte aktuella för

inskrivningsgruppen, då arbetsmarknadsavdelningen enbart har insatser för personer över 25 år. De under 25 år ska likväl gå på ett kartläggningssamtal och detsamma gäller de som är heltidssjukskrivna. Kartläggningen är enligt våra informanter ej anpassad för dessa klienter, i dessa ärenden behöver

socialsekreteraren fortfarande göra samma saker som innan pilotprojektet, vilket skapar ett extra moment för dessa klienter som inte leder någonstans, något som en av våra informanter belyser:

“Sedan går de till Ung Malmö, igen för kartläggning och planering vidare insatser. Vi pratade om att kanske inte ungdomarna skulle behöva gå på det här med man menade att eftersom det är ett projekt så ska man hänvisa alla dit och sedan får man se vad som har varit bra och vad som har varit dåligt och sedan planera om, om man nu ska fortsätta med projektet” (Informant 5)

Uppfattningen om hur projektet ska bedrivas och vad som ska prioriteras i arbetet skiljer sig åt mellan våra informanter som representerar professionen och det som står i projektbeskrivningen. Våra informanter som representerar den

professionella domänen tycker därmed inte att projektbeskrivningen att samtliga ska delta är anpassningsbart till samtliga målgrupper som de arbetar med. Detta kan till viss del beror på att det finns en skillnad i hur de tänker kring

genomförandet. Vilket kan förklaras genom att olika delar av den offentliga organisationen mäter framgång på olika sätt (Kouzes & Mico 1979). Ur detta perspektiv kan det därför antas baserat på vår empiri att det är viktigt för

förvaltningen att projektet genomförs i sin helhet enligt projektbeskrivningen och att samtliga klienter går på kartläggningssamtal som planerat, till skillnad från våra yrkesverksamma informanter som tydligare fokuserar på att genomföra insatser som är av god kvalitet och som ska förbättra eller förändra klientens livssituation. Professionens domän mäter således inte framgång på samma sätt som de andra domänen (Kouzes & Mico 1979). Att våra informanter anser att ett mer individanpassat klientperspektiv framkommer i våra intervjuer och beroende på vilken målgrupp informanten arbetar på ser de därför olika behov för sina klienter. Behov som våra informanter menar ej kan tillgodoses för vissa målgrupper genom det arbetssätt som pilotprojektet medför. Det bli med detta som bakgrund enligt våra informanter viktigt att insatser är individanpassade och utgår ifrån klientens förutsättningar med klientens bästa i fokus och inte att genomföra projektet. Detta kan utifrån vårt insamlade material och tidigare forskning om ämnet tänkas skapa ett spänning mellan våra informanter i den professionella domänen och projektbeskrivningen och pilotprojektets syfte som representerar förvaltningens domän. Detta eftersom synen på klientens väg till självförsörjning skiljer sig åt, även om det uttalade målet för båda är

självförsörjning.

Professionens domän kan med stöd av ovan som framkommit i våra intervjuer bli föremål för ständig påverkan från olika yttre faktorer som inte befinner sig inom domänen, men som de professionella socialsekreterarna likväl behöver förhålla sig till och ta hänsyn till. Detta gör att de professionella inte endast kan förhålla sig till den egna domänen utan behöver ta hänsyn till och påverkas av samtliga domän som den offentliga förvaltningen består av enligt domänteori för socialt arbete.