Pilotprojektet och yrkesrollen

I denna del av analysen kommer vi titta närmare på hur projektet inverkar på hur socialsekreterarna uppfattar sin yrkesroll och vad detta kan tänkas medföra för professionen utifrån deras tankar. Vi kommer att presentera aspekter som framkommit i vårt insamlade material som har påverkan på informanternas yrkesroll, så som informanterna beskriver .

Vi har tidigare konstaterat att projektet inte har påverkat det praktiska arbetet nämnvärt förutom i mindre omfattning och i något förändrade arbetsrutiner gällande till exempel nybesök. Däremot har projektet medfört ett ökat fokus på aktivering av biståndstagare och de nya arbetsrutinerna kan ses som en ökad specialisering av arbetet när uppgifterna delas upp mellan olika yrkeskategorier såsom socialsekreterare och arbetsmarknadssekreterare. I vårt insamlade material framkommer att pilotprojektet medför en tydligare uppdelning mellan

socialsekreterarna och arbetsmarknadssekreterarna i deras arbete med klienten, vilket kan ses som att arbetet blivit mer specialiserat genom pilotprojektet. Våra informanter uttrycker detta på olika sätt och i olika stor omfattning, Uppfattningen om hur detta påverkar deras yrkesroll skiljer sig mellan våra informanter. De informanter som beskriver att yrkesrollen påverkas pratar om en tydligare uppdelning och specialisering av arbetet. Socialsekreterarnas arbete blir genom detta mer renodlat genom de inslag som specialisering medför på arbetets utförande. Hur de upplever att pilotprojektet påverkat deras yrkesroll belyses i citaten nedan:

“Jag tror min yrkesroll också blivit lite mer definierad för vi har ju två uppdrag som socialsekreterare, det är att hjälpa dem till sin försörjning och hjälpa dem mot självförsörjning och den andra delen där då, den kanske blir att det avlastar mig lite mer att jag kan få hjälp från arbetsmarknadsenheten” (Informant 1) “Nej, det tycker jag inte, jag har ändå kvar den, jag sitter ju på

myndighetsutövning och det har jag kvar och jag ska försöka få ut mina klienter antingen till sjukersättning eller till arbete eller studier så det har inte blivit påverkat av detta sättet ju” (Informant 4)

“Ja alltså det har kanske gjort det tydligare att jag är socialsekreterare och arbetar med de andra sociala bitarna i utredningen och

arbetsmarknadsavdelningen har sin del, sin bit liksom och att jag inte har behövt göra allt och undersöka alla delar under nybesöket, så det är väl det, en tydligare skillnad liksom” (Informant 5)

Våra informanter ger oss här bilden av att deras yrkesroll inte förändrats i någon större grad, vilket kan förklaras av den korta tid pilotprojektet varit i gång samt att pilotprojektet medför mindre förändringar av arbetsrutiner. Den påverkan

informanterna framhåller i intervjuerna och som lyfts här ovan pekar mot att yrkesrollen förtydligats för informanterna och de tror även att det förtydligats för klienterna. Uppdelningen av kartläggningen och att arbetsmarknadssekreterarna kommer in ett tidigt skede av ansökningsprocessen av ekonomiskt bistånd anses av samtliga informanter förtydliga aktivering och arbetet mot självförsörjning som ett stort fokus för arbetet vilket redovisats i tidigare avsnitt av analysen.

Informanterna uppfattar som vi tidigare i kapitlet beskrivit inte att fokuset på aktivering och självförsörjning som sådant är problematiskt, men som

nedanstående citat visar uppfattar informanterna att detta tydliga fokus inte passar samtliga klienter:

“Men där var ju planen redan från början att alla ska dit oavsett sjukskrivna eller missbrukare eller så, så ska dom på kartläggning. Och det finns väl ett syfte med det också men jag tänker att ja, kanske inte riktigt alla” (Informant 6)

“Många av mina klienter är inom ”joben” eller etableringen och då ska de inte till inskrivningsgruppen så mina erfarenheter är att om det hade funkat perfekt så hade det varit bra men mina klienter har inte passat in” (Informant 1)

Processen med kartläggning i ett tidigt skede av ansökningsprocessen av ekonomiskt bistånd som samtliga ska delta i oavsett förutsättningar samt

kartläggningsunderlaget som ej kan individanpassas i sin nuvarande form medför att pilotprojektet kan ses som ett standardiserat arbetssätt, samma form gäller samtliga. Standardiserade arbetssätt och fasta strukturer för arbetet kan enligt tidigare forskning vara svar på ökade krav på effektivisering av offentliga

organisationer (Liljegren & Parding 2010). Om krav på ökad effektivisering utgör bakgrund till att projektet initierats och startats upp är inte en fråga för detta examensarbete men av vårt insamlade material kan utläsas att informanterna upplever att pilotprojektet ska genomföras enligt projektplanen och att den ska följas, även om förändringar och justeringar önskas. Det framkommer även i materialet att det kopplat till pilotprojektet och kravet på att samtliga ska genomgå kartläggning kan upplevas som att kraven ökat på informanterna då de ska utföra sitt arbete enligt en viss arbetsgång, vilket följande citat visar: “Snarare är det väl

så att det blir högre krav på oss, i och med att dom högre upp kanske tror att det här ska underlätta och sånt” (Informant 4). Liknande resonemang har även lyfts i

den tidigare forskning vi presenterar. Thorén (2006) lyfter hur socialsekreterare i en tidigare undersökning upplever att kraven på aktivering och den roll

aktiveringen får i arbetet blir styrande över klienternas individuella behov. Denna motsättning mellan vad som förväntas av informanterna gällande aktiveringen av biståndstagare och vad de skulle vilja göra gällande individuella anpassningar kan tänkas skapa en rollkonflikt för informanterna i deras yrkesroll. Upplevda

rollkonflikter har även i tidigare forskning påvisats ha en negativ inverkan på det upplevda arbetsmiljön och upplevelse av stress (Astvik 2017). Det finns även en koppling mellan stor grad av rollkonflikt och ekonomiskt bistånds relativt låga status bland socionomer enligt den forskning som presenterats av Dellgran & Höjer (2005).

Med bakgrund av vad vi hittills belyst finns det skäl att diskutera hur detta

påverkar informanterna och hur arbetet i och med pilotprojektet kan tänkas ha för inverkan på deras yrkesroll. Både i tidigare delar av analysen och här ovan framkommer att informanterna upplever att det finns delar av arbetet som de önskar att de hade kunnat förändra eller utföra på ett annat sätt. Det är inte

socialsekreterarna som avgör om en klient är lämpad för kartläggningssamtal eller inte eftersom det utgör en obligatorisk del av ansökan om ekonomiskt bistånd. Även i de fall socialsekreterarna anser att en klient ej är lämpad för ett

kartläggningssamtal på grund av dennes livssituation. Vår informanter beskriver att de upplever att projektets målsättningar och de rutiner som beskrivs i

projektplanen sätter ramarna för vad de kan göra inom sin yrkesroll. Om

socialsekreterarna istället självständigt utifrån sin professionella kunskap och sitt handlingsutrymme kunnat bestämma vem som är lämplig för pilotprojektet hade

de kanske inte skickat samtliga klienter till kartläggning. Eftersom de i egenskap av professionella har kunskap att avgöra detta (Liljegren & Parding 2010). Evetts ger oss genom begreppen organisations- och yrkesprofessionalism verktyg att analysera hur de förändringar som informanterna belyst som kan kopplas till en förstärkning av specialiseringen av arbetet samt aktiveringen av biståndstagare. Förändringar i det professionella arbetet inom offentliga organisationer såsom socialtjänsten kan förstås och förklaras genom dessa begrepp som innefattar två idealtyper för styrning av de professionellas arbete. Dessa idealtyper kan sägas stå i kontrast till varandra då de har olika syften och därigenom uttrycker olika syn på organisering och styrning av i detta fall socialt arbete inom offentlig verksamhet (Evetts 2010).

Av det insamlade materialet ser vi indikationer på att våra informanter upplever att pilotprojektets arbetssätt innebär en ökad styrning av professionen och deras yrkesroll genom till exempel ökat fokus på aktivering av biståndstagare, då samtliga klienter ska genomgå kartläggning oavsett livssituation. Dessa tendenser till ökad styrning kan förstås genom begreppet organisationsprofessionalism, där professionens inflytande över arbetet, såsom att besluta vem som är lämplig för kartläggning minskar till förmån för projektets mål att samtliga ska genomgå kartläggning, det kan med detta konstateras att informanterna inte uppfattar att pilotprojektet är professionsstyrt. Pilotprojektet medför även ett i viss mån standardiserat arbetssätt, dels genom den mall som används och som är lika för samtliga, men även själva rutinen med kartläggningsmöte innan nybesök som gäller samtliga och på så vis utgör standard. Standardiserade arbetssätt kan även det förstås som pilotprojektets inflytande över professionen vars

handlingsutrymme kan minska till följd av standardiseringen. Våra informanter uttrycker att de med utgångspunkt från sitt professionella kunnande inte kan besluta över arbetet med klienten och om kartläggning är lämpligt eller ej. Innan pilotprojektet startade var det socialsekreteraren som beslutade gällande

inskrivning på till exempel arbetsmarknadsavdelningen. Detta kan förstås med hjälp av organisationsprofessionalism och att tydlig arbetsfördelning där arbetsuppgifter och ansvar delas upp mellan socialsekreterare och

arbetsmarknadssekreterare leder till en ökad specialisering som kan förstås som en begränsning av informanternas handlingsutrymme, då deras arbetsområde och även beslutsområde minskas genom överflyttande av beslutsfattande till arbetsmarknadssekreterarna (Evetts 2010). Informanterna beskriver att

pilotprojektet skapat, om än liten så ändå en tydligare uppdelning av arbetet. Flera av våra informanter beskriver att de efterfrågat förändringar inom pilotprojektets arbetssätt under den tid pilotprojektet varit igång, detta har till exempel gällt möjligheten att individanpassa karläggningsunderlaget och möjligheten att vissa grupper som ungdomar under 25 år inte skulle ingå i pilotprojektet, det har dock framkommit i det insamlade materialet att det i dessa diskussioner fastslagits att det inte är aktuellt med förändringar under projekttiden. Evetts förklarar detta med att en ökad styrning av professionen genom byråkratiska och hierarkiska beslut som på sikt kan innebära en försvagning av professionen och deras yrkesutövning. Detta i sin tur kan innebära en ökad identifiering med organisationen och

organisationens mål framför professionens (Evetts 2010). Av informanternas uppfattning kan utläsas att informanternas arbete med pilotprojektet inte bara handlar om tillgodose klientens behov av till exempel individanpassad

kartläggning utan även pilotprojektets målsättningar som i vissa fall går ut över klientens behov.

Pilotprojektets inverkan på informanternas yrkesroll förstått med hjälp av begreppet yrkesprofessionalism kan förstås som att informanterna i viss mån uttrycker att de med sitt professionella kunnande som utgångspunkt har inflytande över arbetet inom pilotprojektet. Som tidigare visat i detta avsnitt uttryckte några av informanterna att deras roll som myndighetsutövare inte påverkats i någon större grad och att de fortfarande har förutsättningarna för att uppfylla detta uppdrag. I detta myndighetsuppdrag uppfattar vissa av våra informanter att de självständigt kan utforma sitt arbete för att uppfylla sitt uppdrag. Inslag av detta utformande kan ses genom sättet som våra informanter väljer att använda kartläggningsunderlaget. Våra informanter använder underlaget i olika stor omfattning, då det finns en viss skillnad i hur de upplever att det påverkar både klienten och deras eget arbete. Vissa informanter väljer att bortse från den

information som framkommit under kartläggningen och följer samma rutiner som innan pilotprojektets start och ställer samma frågor som innan gällande arbets- och studieerfarenheter. Andra väljer att på nybesöken inte ta upp de frågor som berörs under kartläggningen för att det inte ska bli upprepning för klienten. Underlaget får således olika betydelser för de enskilda informanterna i deras utredningsarbete. Detta kan ses som att informanterna använder sitt

handlingsutrymme för att besluta hur de använder kartläggningsunderlagen, även om de inte kan besluta om själva kartläggningen ska genomföras eller inte. Att med sitt professionella kunnande och baserat på tidigare erfarenheter besluta vad som är passande för klienten kan förstås genom begreppet yrkesprofessionalism där professionens beslutsfattande tar plats i yrkesutövandet (Evetts 2010).

Vi kan utifrån våra resultat se att informanterna upplever en viss styrning av deras arbete och att pilotprojektet till viss del påverkar förutsättningarna för dem att utföra sitt uppdrag. Sett till begreppen organisations- och yrkesprofessionalism kan styrning av professionens arbete innebära ett begränsning av

handlingsutrymmet. Forskning inom området påvisar att en begränsning av socialsekreterares handlingsutrymme är en faktor som tillsammans med avsaknad av resurser för att utföra sitt arbete kan bidra till en försämring av välmående hos de professionella (Astvik 2017; Mänttäri-van der Kuip 2014). Huruvida det är aktuellt gällande det specifika pilotprojektet vi studerat är inte denna studies fokus, dock något som visats vara aktuellt för förändringar av arbetssätt inom ekonomiskt bistånd. En ökad styrning av professionen kan utöver påverkan på arbetet även leda till en försvagning av statusen på socialsekreterarnas profession baserat på den forskning vi tidigare presenterat (Liljegren & Parding 2010). Tidigare forskning visar att ekonomiskt bistånd är den del av socialtjänsten som generellt sett innehar lägst status bland yrkesverksamma socionomer. Detta kopplas samman med hög grad av styrning och ett begränsat handlingsutrymme (Dellgran & Höjer 2005). Då vi utifrån vårt resultat ser tendenser till ökad styrning av professionen kan det antas att en fortsatt utveckling i samma riktning kan leda till försvagning av professionens status.

Baserat på det material våra informanter gett oss kan vi se att deras yrkesroll har påverkats av pilotprojektet om än i liten skala. Informanterna beskriver att pilotprojektet medfört arbetssätt och rutiner som innebär en ökad specialisering, ett ökat fokus på aktivering, ökade krav på informanterna samt att de saknar inflytande över dessa aspekter av arbetet och att förändra de delar som de hade velat göra annorlunda. Dessa förändringar och denna utveckling är som tidigare påpekat vanligt inom utvecklingsarbetet av ekonomiskt bistånd. Evetts (2010) menar att förändrad styrning av arbetet med ett ökat fokus på standardisering och

reglering tenderar att öka kontrollen av professionen och kan leda till en tydligare identifiering med organisationen framför professionen och där yrkesrollen på sikt kan försvagas.