Pippis förskola

Förskolan styrs privat och även denna ligger i södra Skåne i en förort till Malmö. Förskolan består av sex avdelningar med ca 16 barn på varje i åldersgruppen 1-5år. I lokalen ligger avdelningarna bredvid varandra med egen utgång direkt till en liten utegård som två avdelningar delar på. Dessa små ”trädgårdar” ligger i sin tur intill den större gemensamma gården. En förmiddag i april 2014 besökte jag en av deras avdelningar för att intervjua två pedagoger, tre barn samt för att observera hur deras vila ser ut. Av barnen som intervjuades var en flicka 5år, en pojke 5år och en pojke 4år. Pedagogerna har arbetat inom förskola i 35 år respektive 4 år.

4.1.2.1 Exempel på en vilostund

Strax efter klockan 12 har pedagogerna dukat undan efter lunch och hjälpt till att lägga de minsta barnen i vagnar för att sova. Jag och en av pedagogerna går in ett litet lekrum och sätter oss på golvet. De äldre barnen, 3-5år, kommer också in efter hand och sätter sig på rad, på stora kuddar, som ligger längs ena väggen mitt emot oss. I rummet finns backar med leksaker och en liten bygghörna. Det är släckt i rummet och stämningen lugn och tyst. När alla satt sig ner tar pedagogen fram två gosedjur, Igelkott och Kanin. Hon frågar barnen vilka de är och de svarar ”Våra kompisar”. De hade varit hemma hos en av barnen hela helgen och pojkens föräldrar hade skrivit ner och fotograferat vad de hade hittat på. Sedan visar

pedagogen en bok för barnen som heter ”Dela med dig”. Ett barn kommer in i rummet, tittar runt omkring sig, för att hitta en plats att sitta på. En flicka gör lite plats åt honom på sin kudde och han sätter sig bredvid henne.

- ”Hon delade med sig.” Utbrast ett barn.

- ”Ja, hur känns det?” Frågade då pedagogen pojken, som nu fick en plats. - ”Bra, hon är snäll.” Svarade pojken.

Nu läser pedagogen högt ur boken och visar bilderna för barnen. Då och då frågar hon barnen hur det känns och hur de tycker att man skulle gjort i en sådan situation som i boken. Barnen är väldigt engagerade och det märks att de tidigare diskuterat att man ska dela med sig med sina vänner. Efter att de läst färdigt boken kom Igelkott och Kanin fram och viskade i pedagogens öra. En av dem sa till fröken att de ville följa med ett annat barn hem under helgen som kommer. Samlingen var slut efter ca 15 minuter och pedagogen avslutade med att fråga varje barn vad de nu ville leka med.

4.1.2.2 Pedagogers erfarenheter

”Vi har alltid Samling efter maten, kallar det inte riktigt vila.”

Detta säger båda pedagogerna i intervjun. De är överens och betonar ofta att de inte säger vila, utan att de kallar denna stund för samling efter maten. Pedagogerna berättar att de har en mindre samling på förmiddagen med hela barngruppen, 1-5 åringarna, och att de har en lugnare samling efter lunch för bara de äldre barnen, 3-5år, medan de yngre sover.

tredje pedagog lägger de minsta att sova. En pedagog berättar att de inte riktigt planerar vilostunden i arbetslaget;

”Oftast så gör vi fritt så vi ser helt enkelt vad barngruppen behöver just för dagen. Och då är det den som har vilan, samlingen efter maten, den veckan som bestämmer. Det är inget vi bestämmer tillsammans.”

De menar att samlingen efter maten är en stund där de äldre barnen får tid att prata själva utan de små barnen. Pedagogerna berättar att de arbetar mycket med att man ska vara en kompis och detta gör de även under samlingen. Samlingen efter lunch varar allt från 15-30 minuter beroende på vad som görs. En pedagog berättar att barnen inte direkt ligger och vilar, men hon menar att de ändå kopplar av genom att sitta och prata eller så. Enligt henne kan samlingen efter lunch se olika ut beroende på vad som gjorts på förmiddagens samling. Pedagogernas gemensamma tanke är att samlingen på förmiddagen är mer aktiv men att det ibland även görs skapande aktiviteter efter lunch, om det inte hunnits med på förmiddagen. En pedagog säger;

”Det ser väldigt, väldigt olika ut. Mycket är beroende på vad vi har gjort på förmiddagen. Som igår var barnen jätte uppskruvade, har höga förväntningar, och är så här Woow, alla är på tå. Så då hade vi avslappning. Då har vi avslappningsmusik, så är jag med där inne också. Så ligger barnen på kuddar, vilar och är tysta och bara ligger och lyssnar.”

Vidare berättar pedagogerna att barnen inte har några bestämda platser på samlingen men att de ibland får styra lite vart barnen ska sätta sig. Barnen har samling i ett rum där de normalt sett också leker i, och en av pedagogerna upplever att det ibland kan bli tjat om leksakerna under samlingen. Det gäller att inte ha för många saker framme och för nära barnen, menar hon. Ofta fungerar det bra men ibland händer det att barnen blir störda. Så här låter det;

”Jag tror det fungerar bra för barnen, men jag tror dem blir störda av att någon börjar pilla med leksaker och att den vuxne pedagogen säger till. Det är lite mer störmoment faktiskt. Att man ska behöva upprepa sig, det blir så tråkigt. Emellanåt blir det en del tjat för att det inte ska gå ut över dem andra barnen, om man vill ha en lugn stund.”

Pedagogen anser att vilan ibland inte fungerar på grund av olika orsaker och att både pedagog och barn kan bli ofokuserade och påverkade av varandra i gruppen. Vidare berättar den andra pedagogen när vilan inte alltid blir så effektiv;

”Om man läser en bok men barnen är helt ointresserade av den. Då börjar någon och prata om allt annat och sedan fortsätter den andra och den tredje. Och då får man känna av lite att ja, ska vi lägga ner det här kanske. Det ger inget för barnen eller för en själv om man fortsätter och försöker tjata om att vara tyst. Då blir man bara irriterad.”

Vidare berättar hon att man då får avsluta och låta barnen leka istället. Pedagogerna är överens om att de i regel läser en bok för barnen på samlingen, och det händer ibland att barnen får vara med och välja, eller ta med sig en bok. Samtidigt säger de att det inte är ofta. En av pedagogerna berättar att hon ibland har en s.k. drömssaga med barnen. Hon beskriver hur barnen får ligga ner, blunda, och lyssna på en skiva. De får drömma sig bort en stund. Dock menar hon att det tar rätt lång tid, ca 25minuter, vilket gör att drömsagan sällan används. En av pedagogerna berättar att det normalt sett blir högläsning. Det förekommer även att de spelar spel memory eller leker ”Kims lek”. Dem upplever att barnen tycker det är kul att lyssna på saga och spela spel tillsammans under samlingen; att få vara tillsammans en stund utan de små barnen.

Ibland lyssnar de även på sago-band, men en av pedagogerna menar att barnen lätt blir okoncentrerade då. Om detta sker försöker hon lägga en hand på barnens rygg och detta tycker hon brukar lugna barnen. Hon berättar att hon gått en MTI utbildning, som hon förklarar står för motorik, träning och inlärning. På denna utbildning har hon bland annat fått lära sig hur man kan använda sig av piggbollar. Hon berättar att hon där fick lära sig hur viktigt det taktila är; ”Att just beröring av ryggen är viktigt”, säger hon. Dock menar hon att de inte använder sig så mycket av det taktila på förskolan. Båda pedagogerna berättar att de ibland, men inte ofta, använder piggbollar med barnen. Då sätter de på lugn musik, parar ihop barnen två och två, så får de massera varandras ryggar med en piggboll. En pedagog säger så här;

“Ja, vissa barn har ju svårt i början, dem vet inte riktigt hur dem ska göra och sådär. Nu har vi ju inte avslappning så jätte ofta. Men ibland har vi ju piggbollar så då tar man ju inte direkt på någon annan.”

Pedagogerna är överens om att det kan vara svårt i början när man gör detta med nya barn. Den ena pedagogen menar att deras barn är ovana vid detta och man kan inte riktigt svara på om hon barnen blir lugnare av det eller inte. Den andra pedagogen har däremot upplevt att barn som använt piggbollar ett tag tyckt att det varit väldigt mysigt och hon upplever även att barnen blivit lugnare av det. Hon berättar att de har möjligheter att använda sig mer av denna avslappning eftersom dem har tillgång till piggbollar på förskolan, men hon menar att det sker periodvis och att det inte finns någon avslappningsrutin för tillfället. Hon berättar att de ofta kommer in på andra projekt som rim och ramsor och böcker.

tufft tempo på avdelningen under dagen, vilket dels beror på att det är många små barn i gruppen just nu. En av pedagogerna tror att barn är stressade och att det dels beror på alla de aktiviteter de översvämmas av, både i och utanför förskolan. Pedagogen menar att det är en hektisk vardag för barnet då det hela tiden sker saker. Hon tror att föräldrarna bara vill dem väl när de tar sina barn till aktiviteter direkt efter förskolan. Men hon anser att barnet

egentligen bara behöver komma hem och ta det lugnt efter dagens intryck. Vidare berättar en av pedagogerna att det på eftermiddagen är vanligt att barn på deras avdelning själva väljer att gå undan leken för att vara för sig själv, för att leka eller vila på soffan.

4.1.2.3 Barns erfarenheter av vilan

När dagens vila var slut går barnen för att leka och jag slår mig ned hos tre barn som satt sig i ett mindre rum. Detta rum används som matrum men också målar-och pyssel rum. Jag är i princip okänd för barnen på Pippis förskola, de har endast träffat mig korta stunder vid två tillfällen då jag observerat deras vila. När jag sitter hos barnen upplever jag dem lite blyga under vårt samtal. Barnen säger mestadels ”Mmmm” när jag försöker få kontakt med dem, men efter en stund pratar vi mer avslappnat med varandra. När jag frågar om de brukar ha vila efter lunchen blir svaret så här;

-“Nääe, det gör bara småbarnen. Dem sover bara” Säger en flicka.

Vila ser barnen som att man sover och det är bara de små barnen som vilar i vagnar. ”Ibland

händer det att man blir trött och då kan man lägga sig på soffan en stund”, berättar en flicka.

Barnen berättar att dem alltid läser en bok på deras samling. Ett barn berättar att de ibland använder piggbollar och gör skridskomassage på samlingen;

-“Vad är skridskomassage?” Frågar jag då nyfiket.

-“Man står upp på ryggen och gör massage, Pappa tycker det är skönt,” berättar pojken. -“En gång har jag suttit på mamma så, det var jätte kul.” säger en flicka.

Några menar att detta är skönt och att de skulle vilja göra detta oftare. Barnen berättar sedan för mig hur det ser ut på samlingen, hur de sitter, och en flicka säger att ”man får sitta vart

man vill men inte ända framme vid fröken”. Hon berättar även att barnen ska sitta på rad när

fröken läser.

-“Brukar ni själva få bestämma vem ni ska sitta bredvid?” Frågar jag barnen. -“Nä, det gör fröknarna, de säger hur vi ska sitta.” Säger en flicka.

-“Får ni barn vara med och bestämma vad ni ska göra på samlingen?” Frågar jag sedan barnen. -“Nä,” Svarar en pojke.

-“Det gör bara de vuxna,” Säger en flicka.

Barnen verkar uppleva att de varken får vara med och bestämma var de ska sitta eller vad som ska ske på samlingen. Barnen upplever även att de inte får bestämma vilken bok som ska läsas. När jag frågar hur de skulle vilja ha det på samlingen för att det ska vara lugnt och mysigt svarar alla barnen släckt. De berättar att dem ibland släcker ner, men att det brukar ha tänt.