Vilans betydelse i förskolan - En studie av de äldre barnens vila

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Barn unga samhälle

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Vilans betydelse i förskolan

En studie av de äldre barnens vila

Rest in Preschool for children aged 3-5

Theresia Ståhl

Förskollärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barndom och lärande 2014-10-21

Examinator: Peter Lilja

Förord

Jag vill rikta ett stort tack till alla informanter, både pedagoger och barn, för att ni ville medverka i min studie genom intervjuer och observationer. Utan er hjälp hade jag inte kunnat genomföra detta arbete. Jag vill också passa på att tacka min familj och vänner som ställt upp och varit stöttande under denna process. Även ett stort tack till min handledare Magnus Wikdahl som väglett mig under hela arbetet. Jag hoppas att ni alla kan få användning för detta arbete på något sätt.

Stort tack!

Malmö Högskola, 5 oktober 2014 Theresia Ståhl

Sammanfattning

Enligt Söderström(2009) omringas vårt samhälle av oändliga aktiveringsmöjligheter vilket gör att vila lätt glöms bort. Hon menar att det idag krävs medvetna val för att kunna ta sig tid till en lugn stund. Gällande läroplan för förskolan Lpfö98(rev. 2010) betonas det att barnen ska ges en balanserad dygnsrytm av aktiviteter och vilostunder, präglad av omsorg, i

förskolan. Hur ger då dagens förskolor barnen möjlighet till en balanserad vardag med fokus på en omsorg om barnets välbefinnande?

Syftet med denna studie är att undersöka hur vilan i förskolan ser ut för de äldre barnen. Att barn på småbarnsavdelningar varvar dagens aktiviteter med en sovstund mitt på dagen är ofta självklart, medan vilan för de äldre barnen inte alltid är lika självklar. Studien undersöker hur vila erbjuds i förskolan för de äldre barnen samt hur pedagoger och barn ser på vilostunden. Begreppet vila definieras inte uttryckligen i läroplanen, och det finns heller inte så mycket litteratur kring vilans betydelse hos barn i förskola och skola. Detta tomrum gör därför denna undersökning viktig.

I denna studie har kvalitativa metoder använts där sju kvinnliga pedagoger och nio barn från tre olika förskolor i södra Skåne intervjuats. Utöver detta gjordes även platsobservationer för att stärka intervjuerna och för att se hur vilan verkligen används i praktiken. Resultatet visar att vilan är en daglig rutin på de undersökta förskolorna som inte planeras i arbetslaget som övriga aktiviteter. Pedagoger är överens om att vila är viktigt för att barn ska få möjlighet till en lugn stund och orka vistas långa dagar i förskolan. Vila för de äldre barnen ges främst i form av en lässtund, cd-saga eller genom andra aktiviteter som pedagogerna anser vara lugna. Majoriteten av barn och pedagoger är nöjda med vilans utformning samtidigt som det finns de som inte tycker den ger de effekter den borde. Det finns även de som skulle vilja se en

Innehållsförteckning

1. Inledning……….9

1.1. Bakgrund……….……....9

1.2. Problemställning………10

1.3. Syfte och frågeställning………...…..11

2. Litteraturgenomgång och tidigare forskning………...12

2.1. Behovet av vila………..………12

2.1.1. Balanserad dygnsrytm……….….………13

2.1.2. Stress hos barn………..13

2.1.3. Återhämtning – Vaken vila……….……….15

2.1.4. Avslappning…………..………..……….16

2.1.5. Förskolans miljö……….…………...18

2.2. Tidigare examensarbeten………..….………19

2.2.1. Vilan, en del i förskolemiljöns vardag……….19

2.2.2. Barns behov av en lugn stund i förskolan………19

2.2.3. Varför måste vi vila?..………..20

2.3. Sammanfattning……….21

3. Metod och genomförande……….22

3.1. Metodval……….………...22

3.1.1. Intervjuer………...22

3.1.2. Observationer………23

3.2. Urval och genomförande………..…….……….24

3.2.1. Intervjuerna……….. 25 3.2.2. Observationerna……….……...26 3.3. Forskningsetiska överväganden………..…………...27 3.4. Reliabilitet……….……….28 4. Analys……….30 4.1. Presentation av materialet………..30 4.1.1. Skogsmulles förskola………...30 4.1.1.1. Exempel på vilostund……….30 4.1.1.2. Pedagogers erfarenheter………..31

4.1.1.3. Barns erfarenheter av vilan………..34

4.1.2. Pippis förskola………35

4.1.2.1. Exempel på vilostund……….…36

4.1.2.2. Pedagogers erfarenheter………..37

4.1.2.3. Barns erfarenheter av vilan………..39

4.1.3. Sjöjungfruns förskola………..40

4.1.3.1. Pedagogers erfarenheter………..40

4.2. Tolkning av materialet………...42

4.2.1. Hur ser pedagoger på vilan? ………42

4.2.2. Hur ser barn på vilan? ……….46

4.2.3. Hur används vilan för de äldre barnen i förskolan?...……….47

5. Slutsats och diskussion……….49

5.2. Avslutande diskussion………...50

5.3. Validitet………...….51

5.4. Fortsatt forskning………..52

Referenser………..………..53

Bilagor………..………55 Bilaga 1: Informationsbrev till förskolechef och medverkande pedagoger

Bilaga 2: Informationsbrev/tillståndsblankett till föräldrar Bilaga 3: Intervjufrågor till pedagog

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Under mina år på lärarutbildningen har jag funderat mycket kring barns behov av vila. Jag har uppfattat det som att många människor inte vill tala om stress i samband med barn. De flesta tycker inte, och ser inte, att stress hör hemma hos barn. Mitt intresse för detta område har väckts allt mer efter hand under min verksamhetsförlagda tid, där jag kunnat se behovet i praktiken. Jag har också lyft frågan i diskussioner med bekanta som arbetar inom förskola och skola. Ett allmänt intryck är att det råder oklarhet för varför vila behövs för de äldre barnen. De pedagoger jag känner, menar att det inte läggs tillräckligt mycket fokus på vilostunden. De anser att vilan för barnen används för att de vuxna ska kunna gå på rast, och för att

verksamheten ska fungera. Vilostunden planeras uppenbarligen inte som andra pedagogiska aktiviteter, och mycket av vilans tid går åt att säga till barn att vara tysta och stilla.

Jag har även haft möjligheten att under en kort period på min praktikplats använda mig av massage och andra avslappningsövningar med barnen under deras vila. Detta var ovant för dem eftersom detta annars inte existerar i verksamheten. Barnen visade ett stort intresse för dessa övningar även om de upplevde några av dem som svårare än andra. Enligt barnen var det skönast att få massage, vilket barnen fick prova på genom olika metoder och lekar.

Roligast visade det sig vara spagettileken där de fick träna på att spänna kroppen för att sedan slappna av. Svårast tyckte barnen att ballongleken var, där de fick träna sig på att andas. Barnens entusiasm väckte ett större intresse hos mig för att undersöka hur vilan ser ut på olika förskolor. Min erfarenhet från min praktiktid är annars att vila för de små barnen på förskolan ofta betyder en sovstund efter lunchen medan det för de äldre barnen, 3-5år, snarare handlar om ”vaken vila” och rör sig om en lässtund. Betydelsen av vilan, dess miljö samt de alternativ som erbjuds för de äldre förskolebarnen är dock oklar. Vilan är en daglig rutin på dagens förskolor som ofta tas förgiven i det pedagogiska arbetet.

En barngrupp på dagens förskolor består av cirka tjugo barn på tre pedagoger. Marie

Söderström(2009) menar att detta kan vara stressigt för ett barn, att dagligen omges av stora grupper och höga ljudnivåer. Söderström menar att vilan ofta trängs bort på grund av de ständiga intryck och aktiviteter barnen omringas av.

Även Ylva Ellneby(2008) menar att det är påfrestande att ständigt dela utrymme med många människor. Barn är ofta högljudda och eftersom de har känsligare öron än vuxna är det viktigt att de inte sätts i för stora barngrupper. Detta för att inte orsaka otrygga, okoncentrerade och stressade barn.

Förutom att barn i förskolan omringas av många människor och intryck hela dagarna, ska de hinna med många olika aktiviteter under dagen. Jag personligen tror att det ställs mer press på barn i dagens samhälle från såväl föräldrar, massmedia, kompisar som förskolan. Barn ska vara aktiva både på och utanför förskolan. Vidare anser jag att många ställer krav på barnet att prestera, ibland för höga krav, då vi idag ofta ser barnet som kompetent och att det utvecklas av att utmanas och vara sysselsatt.

Gällande läroplan Lpfö98(rev. 2010) ska förskolan ta hänsyn till varje barns olika behov och förutsättningar. Det står tydligt att omsorg, välbefinnande, trygghet samt utveckling och lärande ska prägla förskolans arbete. Förskolans läroplan säger också att verksamheten ska erbjuda barnen en avvägd dagsrytm och en miljö av omvårdnad, omsorg, vila och varierande aktiviteter på ett balanserat sätt. Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet.

1.2 Problemställning

I läroplanen står det inget uttryckligen om vila, däremot betonas barns omsorg, hälsa och välbefinnande. I dessa begrepp vill jag mena att vila och återhämtning bör ingå.

Marie Söderström (2009) anser att vila har blivit allt mer sällsynt idag då människan omringas av oändliga aktiveringsmöjligheter. Söderström menar även att sömn är vår viktigaste källa till återhämtning men att kroppen och hjärnan även under dagen behöver vila och

återhämtning för att orka bearbeta dagens intryck. Vidare menar hon att alla individer mår bra av en lugn stund men att alla inte har vetskapen om när det behövs eller har förmågan att kunna slappna av. Enligt Söderström har människor olika behov och slappnar av på olika sätt. Därför anser hon att det är viktigt att öka denna medvetenhet; genom att man i förskolan utformar vilan på olika sätt för att ge barn möjlighet att förstå hur kroppen slappnar av på bästa sätt.

Frågan är hur detta låter sig göras och vad man som pedagog bör tänka på när man planerar vilostunderna. En annan aspekt är vikten av en lugn miljö på förskolan och hur denna tas till vara. Om barn får möjlighet till en lugn stund varje dag tror jag de således kan återhämta sig både fysiskt och psykiskt och få mer energi att orka resten av dagen. Att barn redan i tidig ålder utvecklar en kroppsuppfattning samt förståelse för sin hälsa och sitt välbefinnande tror jag också är otroligt viktigt för att ens kunna slappna av.

Mot bakgrund av detta vill jag undersöka hur vilan används i förskolemiljö samt studera pedagogernas och barns erfarenheter av vila som en del av verksamheten och det pedagogiska arbetet. Av egen erfarenhet ser vilan olika ut på dagens förskolor samtidigt som jag upplevt det väldigt vanligt med ”vaken vila” för de äldre barnen. På småbarnsavdelningar sover ofta barnen under vilan, vilket även äldre barn kan behöva. Därför vill jag nu undersöka hur vilan ser ut på olika förskolor.

1.3 Syfte och frågeställningar

Vilan är idag en daglig rutin på förskolor och syftet med denna undersökning är att ta reda på hur denna vila används för de äldre barnen, i åldern 3-5år, i förskolan. Intentionen är också att ge förskolans aktörer en förståelse för vilans betydelse och hur vilan kan vara en del av planeringen för barnens bästa. Jag använder mig av följande vägledande frågor för att uppnå detta syfte:

• Hur ser pedagoger och barn på vilan i förskolan;

Vad är deras erfarenheter och tankar kring denna rutin? Vilken funktion har vilan?

• Hur används vilan för de äldre barnen;

2 Litteraturgenomgång och tidigare forskning

I detta kapitel presenterar jag tidigare forskning och texter om människans dygnsrytm och olika återhämtningsmetoder som jag kommer att använda mig av i min tolkning av empirin. Dessvärre har jag inte funnit mycket vetenskaplig litteratur som direkt handlar om barns vila i förskolan och har därför sökt mig till tidigare examensarbeten som undersökt vikten av barns vila. Jag har valt att använda mig av några av dessa i hopp om att öka min förståelse för ämnet. De centrala begreppen som redogörs och tydliggörs i kommande avsnitt är dygnsrytm,

vaken vila, massage, stress hos barn och betydelsen av förskolans miljö.

2.1 Behovet av vila

Marie Söderström (2009), som är en psykolog med KBT-inriktning och doktorand vid Karolinska institutet, forskar om sömn och stress. Söderström hävdar att dagens samhälle har utvecklats till ett ”informationssamhälle” där vi ständigt omringas av en mängd intryck och olika aktiveringsmöjligheter där vila har blivit allt mer sällsynt. Hon menar att vila idag antingen ses som slöseri med tid eller att vi helt enkelt inte hinner med den även om vi skulle vilja. Hon menar att människan anpassar sig till detta och är aktiv även om han eller hon kanske känner sig trött. Att förskolebarn dagligen omges av många vuxna och barn, där ljudnivån ofta är hög, menar Söderström(2009) kan vara stressigt.

Samtidigt menar Ellneby(2008) som är utbildad förskollärare, speciallärare samt talpedagog, att barn i förskolan tvingas anpassa sig olika saker; tid, olika miljöer och material och hur det ska användas. Ellneby menar även att barn tvingas att vara i stora barngrupper där man inte ges mycket ensam tid med en vuxen. Att barn i förskolan tvingas anpassa sig till olika pedagoger och vikarier som kommer och går, vilket Ellneby menar, kan vara stressigt för barnet.

Vidare menar Söderström(2009) att barnet idag ofta ses som kompetent och att vi vuxna inte alltid förstår vilka krav vi ställer på barnet. Enligt Söderström ska många aktiviteter hinnas med på förskolan, men också efter förskolan. Hon menar att föräldrar vill barnets bästa när de anmäler barnet till flera olika fritidsaktiviteter som t.ex. ridning, dans eller gymnastik.

Samtidigt menar Söderström att även om föräldrar gärna vill ge barnet meningsfulla och utvecklande aktiviteter finns det en risk för att barnet varken hinner vila fysiskt eller psykiskt

vila eller ta en paus från en aktivitet och det är därför viktigt att lära oss att förstå och hantera tröttheten. Söderström(2009) anser att aktivitet, trötthet och stress hänger ihop; att kroppen efter en ansträngning behöver återhämta sig.

2.1.1 Balanserad dygnsrytm

Vi behöver alla, både vuxna och barn, en balans i ”vardagen; en balans mellan aktivitet och vila”. Förskolan och fritidsaktiviteter tar en stor del av barns tid idag och det är viktigt att ibland få varva ner och samla krafter för att orka bearbeta de intryck dagen ger. (Folkhälsan, 2014)

Vidare menar Söderström(2009) att dagens dygnsrytm har förändrats. Enligt Söderström är

kroppen gjord för att vara aktiv under dygnets ljusa timmar och sova när det är mörkt. Hon menar att sömn är vår viktigaste källa till återhämtning men även under dagen behöver kroppen och hjärnan vila och återhämtning för att bearbeta dagens intryck. Enligt Söderström att dygnsrytmen är grundläggande för hur vi fungerar och mår och att kroppen fungerar som mest optimalt under förmiddagen, då det är ljust, fram till lunchtid. Sedan behöver kroppen vila från alla intryck hjärnan samlat in och fylla på med ny energi i form av mat. Därför anser Söderström(2009) att det efter lunch passar bäst med en vilsam aktivitet då många upplever en stark trötthet på grund av insulinet som producerats i samband med att vi ätit. Hon menar även att kroppen är skapad för denna växling, mellan aktivitet och vila, det vill säga

energiförbrukning och återhämtning. Söderström anser att denna dygnsrytm är bra för oss och att det uppstår problem då vila och återhämtning glöms bort. Vidare beskriver hon hur det är full aktivitet i hjärnan när vi är vakna, att hjärnan bearbetar alla intryck. Därför menar Söderström att det är viktigt att hjälpa hjärnan vila i från detta, genom att låta kropp och själ koppla av en kort stund. Enligt Söderström behöver vår kropp och hälsa alltså balans för att ”fungera; en balans mellan sömn och vila.”

2.1.2 Stress hos barn

Dagens samhälle kräver att barnet ska gå på högvarv i princip dygnet runt, både i förskolan och på fritiden, menar Karin Björkqvist(2006), som är lågstadielärare med utbildning inom alternativmedicin. Hon menar också att detta kan leda till stress, som i sin tur leder till trötthet och spänningar i kroppen. Vidare talar även Ellneby(2008) om att dagens barn föds in i ett samhälle av stressande bilder och ljud med flera aktiveringsmöjligheter, men också att förskolebarn tvingas dela utrymme med flera barn och vuxna hela dagar, vilket hon anser är

påfrestande för barnet. Ellneby beskriver även hur pedagoger turas om att öppna och stänga på förskolan och att vikarier som inte känner det enskilda barnet ofta sätts in. På det sättet menar hon att barn i redan tidig ålder lär sig att vuxna är utbytbara och risken finns att barnet får svårt att känna trygghet och tillit.

Samtidigt anser Ellneby (2008) att barn som ges tid, närhet och beröring lättare slappnar av, och barn som får möjlighet att känna tillit har också lättare att lära sig saker. Enligt Ellneby är stress något som finns hos alla och det behöver inte vara negativt. Hon menar om vi skulle ta bort all stress, skulle vi förlora drivkraften, det som får oss att vilja utvecklas. Stress är ett namn på de reaktioner kroppen får av en viss upplevelse eller påfrestning. Därför menar alltså Ellneby att stress kan vara både negativ och positiv. Enligt Ellneby(2008) uppstår oftast stress hos barn på grund av att vuxna ställer för höga och felaktiga krav på barnets prestations- och anpassningsförmåga. Björkqvist(2006) menar att stress uppstår då man upplever att man inte har befälet över sitt eget liv. Hon menar att man som vuxen inte behöver ställa för höga krav utan att det kan bero på att man ställer för låga krav på barnet eller ger för lite eller för mycket information. Men också om barnet ges för lite eller för mycket inflytande och ansvar. Om barnet känner en känsla av ensamhet eller att det aldrig får möjlighet att vara för sig själv, kan barnet känna stress, menar Björkvist(2006).

Vidare menar Ellneby(2008) att dessa krav som att barnet ska orka med flera aktiviteter i och utanför förskolan, vistas länge i stora barngrupper med höga ljud nivåer där de tvingas samspela med barn och vuxna, kan orsaka stress hos barnet. Ellneby menar också att barn behöver stimulans samtidigt som de behöver få tid att inte göra någonting. Vidare anser hon att många barn upplever att de har tråkigt om de inte har leksaker eller sätts i någon aktivitet, men hon menar att barn faktiskt behöver ha ”tråkigt”.

Enligt Björkvist(2006) kan stress bero på överstimulering men också understimulering. Stress menar hon att människan kan visa på olika sätt. Det kan handla om fysiska problem som magont eller huvudvärk men också känslor där barnet visar sig nervös, arg eller ledset. Andra synliga symtom kan vara när barnet visar sig okoncentrerad, rastlös, slåss, skriker eller biter kamrater och vuxna. Björkqvist menar att det är kroppens motreaktioner av att något inte stämmer och att det är viktigt att vara medveten om detta.

2.1.3 Återhämtning – Vaken vila

Jan Nevelius (2013), som är en internationellt erkänd aikidolärare, har sedan 1980-talet arbetat med ett österländskt sätt att förhålla sig till kropp, själ och välbefinnande. Han har under många år varit verksam vid såväl Stockholms universitet, Karolinska institutet som Axelsons gymnastiska institut. Även Nevelius (2013) anser att människan behöver balans i livet och en bra dygnsrytm för att må bra, oavsett vuxna och barn. Vidare menar han att prestation och aktivitet kan leda till trötthet och dålig sömn, vilket i sin tur leda till ohälsa, depression eller försämrat immunförsvar.

Söderström(2009) menar dock att det är lätt att glömma bort sitt inre lugn då man är ständigt uppkopplad. Enligt Söderström krävs ofta medvetna val för att få en lugn stund. Hon menar att dagens barn inte får ha ”tråkigt”; barn sätts ständigt i aktivitet för att inte bli uttråkade. Detta anser Söderström kan leda till att barn får svårt att sitta still under lugna stunder då de inte är vana vid ett lugnt tempo.

Samtidigt talar Nevelius (2013) om ”den vakna vilan” och hur vi kan skapa förutsättningar för den i vår vardag. Nevelius menar att den ”vakna vilan” alltid finns där, på jobbet, i förskolan, i hemmet, i skogen eller i yogasalen. Vidare anser han att man genom att vistas i en vaken vila ger kroppen lugn och inre styrka. Enligt Nevelius kan man inte skapa den vakna vilan, dvs. skapa situationer där man vilar i vaket tillstånd, men däremot menar han att man kan ge bättre förutsättningar för denna sorts vila. Nevelius förklarar att vi i en vaken vila varken presterar eller kommunicerar med andra, ändå sover vi inte. Vidare anser Nevelius(2013) att det finns några frågor man kan ställa till sig själv för att se om man är på väg mot den vakna vilan; Är

jag samlad? Är jag stilla? Är jag avslappnad i kropp och själ? Andas jag medvetet? Är jag närvarande? Enligt Nevelius är vi på rätt väg, eller kanske redan befinner oss i den vakna

vilan, om svaret är ja, på alla dessa frågor.

Vidare anser även Nevelius(2013), som Söderström(2009), att människan behöver balans mellan det inre och det yttre samt balans mellan vila och aktiviteter. Nevelius(2013) menar att kroppen återhämtar sig framförallt när den sover, men vi behöver även den vakna vilan för att fungera. Han talar om kroppens sympatiska system som kroppens gaspedal och det

Vidare beskriver Söderström(2009) att dessa system används när vår kropp reagerar på stress. Hon beskriver det sympatiska nerv- och hormonsystemet som en del av det icke-viljestyrda nervsystemet som har i uppgift att öka vår fysiska aktivering när vi behöver det. Och det parasympatiska nervsystemet menar Söderström istället är ett överlevnadsprogram som har i uppgift att låta kroppen gå ned i varv, göra oss mindre skadekänsliga samt en uppgift att lagra energi för att vi ska klara oss. Därför kallas det parasympatiska systemet ibland för lugn och-rosystemet. Söderström(2009) menar att det sympatiska- och parasympatiska systemet

ständigt växlar med varandra. Enligt Söderström är alltså kroppen skapad för att växla mellan energiförbrukning och återhämtning. Därför menar hon att en stressreaktion inte kan fortgå i oändlighet eftersom det parasympatiska nervsystemet kommer göra att reaktionen lägger sig och vi slappnar av efter en ansträngning.

Att regelbundet stimulera vårt parasympatiska system som ska lugna kroppen, både fysiskt och psykiskt, anser Nevelius(2013) är viktigt. Enligt Nevelius behöver kroppen mer beröring än vi tror och att få någon sorts återhämtning och kroppsberöring varje dag gör människan lugn och stabil. En kroppsbehandling menar han hjälper till att stimulera det parasympatiska systemet.

2.1.4 Avslappning

Genom att träna avslappning i redan tidig ålder får barn möjlighet att förstå sin kropp och när den behöver ta det lugnt. En utvilad kropp mår bättre och har bra immunförsvar. När vi är i balans är vi på bättre humör, vi orkar mer, kan lättare koncentrera oss och har också lättare att somna på kvällen. När man slappnar av får kroppen vila och samla nya krafter för att sedan komma tillbaka till här och nu, alltså kunna vara aktiv igen. Det är inte bara kroppen som behöver vila utan även hjärnan. En del aktiviteter aktiverar hjärnan snarare än låta den vila.

Förutom avslappningsövningar kan kroppen få återhämtning och energi genom rörelse, trygga relationer och roliga aktiviteter. (Folkhälsan 2014)

Enligt Ellneby(2008) skapar inte bara beröring trygghet och lugn utan det påverkar även nervsystemet på ett sätt som skapar bättre förutsättning för inlärning. Dels genom att beröring påverkar hjärnans förmåga att bearbeta intryck men också genom att barn får sina första upplevelser genom beröring. Ellneby menar att barnets känselupplevelser sedan kan kompletteras med syn och hörselintryck för att lära sig att komma ihåg olika erfarenheter.

Vidare menar Sanner (2002), som är en frilansjournalist inriktad på alternativmedicin och friskvård, att huden är ett av kroppens livsviktiga sinnesorgan som ofta glöms bort. Hon menar att huden är vår kontaktyta och beröring på huden är livsviktigt i det mänskliga samspelet. Sanner anser att beröringen är ett av våra många språk och det taktila sinnet, känseln, som utvecklas redan hos fostret, är avgörande för vår världsuppfattning. Huden gör alltså att vi kan känna beröring, värme och smärta.

I samband med vår hud, återhämtning och vila talar Nevelius(2013) om oxytocin, ett hormon som tillförs i kroppen vid beröring, och som underlättar vår återhämtning och motverkar stress. Han menar att detta hormon behövs för att kroppen ska må bra. Även Sanner (2002) anser att detta hormon hjälper till att läka och stärka kroppens immunförsvar samt att det har en koppling till den sociala interaktionen. Hon menar att oxytocin frisätts i kroppen när vi får någon slags beröring som t.ex. massage. Detta hormon ger oss ett lugn som får oss att slappna av. Men hon menar samtidigt att liknande effekter kan uppnås när vi umgås med de vi tycker om, nära och kära.

Vidare talar även Ylva Ellneby(2008) om beröring och massage i förskolan och belyser professor Kerstin Uvnäs Mobergs forskning i Sverige. Ellneby berättar att Kerstin Uvnäs Moberg forskat om oxytocin i över tjugo år och varit handledare för en forskningsstudie om massage som genomförts på några förskolor i Stockholm. Denna studie omfattade över hundra barn och pågick under 6 månader. Enligt Ellneby(2008) visade studiens resultat att barn som fått massage hade utvecklat en empatisk förmåga där de lättare kunde samspela med kamrater och vuxna samt kände mer tillit. Lena Jelvéus (1998) menar också att beröring stimulerar till kommunikation. Lena hävdar att om ett barn känner sig sett och lyssnat till, behöver det inte skrika för att försöka få uppmärksamhet av en vuxen.

Enligt Sanner(2002) skapas det en relation mellan de barn som masserat varandra. Hon menar att man inte slår en kamrat man precis har masserat eller fått massage av; barnet har fått uppleva sin kropp på ett sätt som är svårt att göra ensam. Vidare menar Sanner(2002) att kroppskontakt, att bli berörd och få beröra, är ett mänskligt behov och för små barn är just närhet, kontakt och trygghet ett stort behov. Hon menar att det är lika viktigt för små barn att få mat och värme som att få beröring. Dessvärre anser Sanner att denna kroppskontakt minskar till barnet ju äldre det blir, även om behovet är bestående.

Dock menar Lena Jelvéus (1998) att det finns de människor som inte ser lika positivt på beröring. Hon menar att vi liver i ett ”icke-taktilt” samhälle och att alla inte har erfarenheter av att bli berörda av andra människor. Lena menar att dessa människor kan känna obehag av att bli berörd eller masserad av någon annan. Vidare menar Björkvist(2006) att det är viktigt att ge barn tid, samt vägleda dem genom att förklara varför avslappning är bra. Hon anser att de barn som oftast behöver avslappning allra mest, till en början tycker det är svårt och jobbigt att ligga still. Det krävs träning innan barnet känner sig tryggt och kan ligga still, vara helt tyst, våga blunda samt lyssna och koncentrera sig. För att kunna gå vidare som pedagog i arbetet med att ge barn möjlighet till avslappning och återhämtning menar Björkqvist att det är av stor vikt att låta barnen ge sina upplevelser av detta. Björkqvist(2006) ger även tips på att låta förskolebarn ta med sig en kudde hemifrån, att ha under den lugna stunden, då det kan ge barnet en trygghet. En filt eller handduk menar hon också kan vara ett bra sätt att ge barnet ett eget litet ”revir” och ge en skön känsla av att inte behöva ligga på ett kanske smutsigt eller kallt golv.

2.1.5 Förskolans miljö

Enligt Ellneby (2008) är det ofta hög ljudnivå i en stor barngrupp eftersom det är normalt för barn i ung ålder att vara högljudda. Hon menar att de ger ifrån sig glädjefyllda ljud i lekar till skillnad från de negativa ljuden som uppstår i konflikter mellan barn eller bara för att få uppmärksamhet. Dessa olika ljud menar Ellneby, ger oss sinnesupplevelser i livet. Dock menar hon att barnens öron är mycket känsliga, känsligare än de vuxnas, och därför är det på gott och ont att de är högljudda. Buller i förskolan kan ha en negativ inverkan på barnet då det finns risk för nedsatt hörsel, koncentrationssvårigheter och stress. Enligt Ellneby bör därför miljön utformas så att barnen får möjlighet att stimulera alla sinnen men också så att de får möjlighet att koppla av. Hon menar att det är påfrestande för barnet att hela dagar omges av många andra. Hon förklarar att vi vuxna har möjlighet att dra oss undan och varva ner när vi har rast/lunch på arbetet, medan barnen inte har samma möjlighet även om de har samma behov. För att minska stress hos barn bör därför förskolan ha detta i åtanke anser Ellneby; när de diskuterar storleken på barngruppen samt hur många pedagoger behövs för att barnens behov ska kunna tillgodoses. Ellneby(2008) visar på forskning som menar att pedagoger som arbetar med mindre barngrupper har bättre kontakt med barnen och barnen känner sig

tryggare. Hon menar därför att man bör se efter hur rummen utformas för att barnen ska få möjlighet att kunna få lite egen-tid i förskolan. Ett slags avslappningsrum som barnen kan varva ner i, anser Ellneby är en god idé.

Vidare anser Pia Björklid(2005) att många av dagens förskolor har brist på utrymmen på grund av att de ursprungligen inte är byggda för dagens stora barngrupper. Pia Björklid som är professor i pedagogik vid Stockholms universitet forskar bland annat om fysiska miljöers betydelse för barns lärande och utveckling. Hon menar att en trång miljö skapar stress;

trängsel och stora barngrupper kan skapa konflikter då det är svårt för en stressig människa att vara balanserad och se till andras behov.

2.2 Tidigare examensarbeten om barns vila i förskolan

På grund av brist på litteratur om vila i förskola har jag även sökt mig till tidigare examensarbeten som undersökt vikten av barns vila. Nedan presenteras tre stycken examensarbeten från åren 2010 och 2013.

2.2.1 Vilan, en del i förskolemiljöns vardag

Rasmusson & Norrman(2013) har studerat till förskollärare vid Malmö högskola och

undersökt hur vilan för de äldre barnen ser ut i förskolan. De menar att man sällan diskuterar vilans uppbyggnad samt betydelse på förskolor. I studien presenteras pedagogers tankar om vilan och dess betydelse, liksom vad man erbjuder för vila och barns erfarenheter av detta. Resultatet av studiens visar att barnens vila i förskolan ofta är en rutinsituation efter maten som varieras med hjälp av böcker, cd-sagor eller massage. På avdelningarna som undersökts delas barngruppen in i två grupper efter ålder och samlas i två mindre rum. Rasmusson & Norrman(2013) beskriver rummen som harmoniska med ljusa väggar och ljusslingor i taket. Under vilan har barnen i deras studie tillgång till madrasser, kuddar och filtar. Vidare beskriver de att de intervjuade pedagogerna förknippar vila med en stunds avkoppling från vardagens stress. En pedagog ser vilan som en aktivitet som kan väcka barns nyfikenhet för läs-och skrivförståelse och flera pedagoger upplever att barnens fantasier och erfarenheter utmanas i relation till sagornas värld. Dock visar deras studie också på att vilan bara är en rutin som är bra att ha efter barnens lunch för att personalen ska få ihop sina raster och möten.

2.2.2 Barns behov av en lugn stund i förskolan

Även Cederholm & Gullwi(2010), som studerat till förskollärare vid Malmö högskola, intresserade sig för vilans betydelse för de äldre barnen i förskolan. Cederholm och Gullwi intervjuade pedagoger för att ta del av deras tankar kring varför barn behöver vila, samt

lugn plats ska vara. I studien kom de fram till att både pedagoger och barn bekräftar vikten av lugna stunder i förskolan samt att det behövs en balans mellan aktivitet och vila. De skriver också att vila inte nödvändigtvis behöver vara tystnad utan att den även kan innefatta lugna aktiviteter eller lekar. Vidare menar de att barnen genom en lugn stund kan återhämta sig både fysiskt och psykiskt. Barnens välbefinnande, inlärningsförmåga, koncentration och stress påverkas mycket i stora och stökiga barngrupper. Det behövs ett ställe, en rekreationsplats, där barnen får möjlighet att varva ner och ta det lugnt. Förskolorna som undersöktes hade båda ett speciellt utformat vilorum som kallades snoezelenrum för att minska barnens stress och förbättra deras koncentration. I denna studie beskriver Cederholm och Gullwi hur de intervjuade pedagogerna ansåg att det ofta krävs tid och träning för att få lugnare barn men att återhämtade barn är mer positiva, kreativa samt mer intresserade för sin omvärld än vad stressade barn är.

2.2.3 Varför måste vi vila?

Lindqvist & Lundqvist(2010) som studerat till förskollärare vid Gävle högskola har också undersökt vilan för de äldre barnen i sitt examensarbete. Lindqvist och Lundqvist har däremot fokuserat mer på miljöns betydelse men också pedagogernas uppfattning om vilan samt hur de tror att barnen uppfattar vilan. Dock visade det sig att pedagogerna hade svårt att dela med sig av sina upplevelser av vilan, vilket Lindqvist och Lundqvist tror beror på att det inte

diskuteras och reflekteras i verksamheten. Studien skiljer sig ifrån föregående nämnda studier, samt min egen undersökning, som båda använt en kvalitativ metod med djupintervjuer som empirisk bas, medan Lindqvist och Lundqvist använt sig av en kvantitativ metod med inriktning mot enkätsvar. Alla dessa studier har använt sig av platsobservationer som komplement. Lindqvist och Lundqvist studie visar att i de förskolor de studerade fann man inte någon speciell vilomiljö. Vilan ägde rum i ett större rum där även andra aktiviteter hölls och som angränsade till andra rum. Studien visar att vilan inte var en prioriterad del av verksamheten och att pedagogerna i undersökningen upplevde vilan som en rutin som man inte reflekterade kring eller diskuterade. Resultatet visar att läsvila var den mest vanligaste aktiviteten på vilostunden på dessa förskolor och det barnen fick inflytande över var val av böcker. Gemensamt för de studerande förskolorna var vikten av att stödja barnen

språkutveckling. Studien visar att pedagogerna vill förbättra och skapa en lugnare miljö, men ansåg det som svårt eftersom är begränsade av hur lokalerna är utformade.

2.3 Sammanfattning

Utifrån de tre examensarbetena som presenterades ovan kan vi tydligt se att barnens vila i förskolan är en rutinsituation som inte prioriteras på det sättet att den diskuteras i arbetslaget. Samtidigt menar pedagoger att denna rutin är en viktig stund för barn ska kunna få en lugnare stund och möjlighet att varva ner och återhämta sig. Vilan ses också som en aktivitet som kan öka barns läsförståelse genom att barn får möjlighet att utmana sina fantasier och erfarenheter i relation till de sagor som läs. Vilan varieras vanligtvis med hjälp av böcker, cd-sagor eller massage, men läsning verkar vara den mest vanligaste aktiviteten. Vilomiljön är också något som diskuteras och den anses vara begränsad på grund av lokalernas utformning, där alla förskolor givetvis har olika förutsättningar. En del förskolor har ett speciellt utformat vilorum medan andra förskolor inte har det.

Sammanfattningsvis kan vi se att dessa aspekter om vikten av återhämtning, inlärning och vilomiljön också diskuteras i litteraturen ovan. Vidare har litteraturgenomgången hjälpt mig inför den empiriska delen av min undersökning genom att påverka min intervjuguides utformning samt mitt sätt att se på de observationer som görs. Den har möjliggjort en komplettering av de vägledande frågor som formulerades inledningsvis: Vad är det i

pedagogernas erfarenheter och i observationen av miljöerna som är viktigt att ta fasta på? Hur uppfattar man stressituationen i förskolan? Hur definierar man vila och vaken vila? Hur ges barnen möjlighet till en balanserad dygnsrytm? Och hur kan förskolans miljö tänkas främja eller motverka vila?

3 Metod och genomförande

I denna del examensarbetet kommer jag att redogöra för mitt metodval samt beskriva mitt empiriska material som jag samlat in.

3.1 Metodval

Enligt Patel & Davidson (2011) finns det olika sätt att göra undersökningar på och en

kvalitativ metod menar de handlar om intervjuer och observationer, där man försöker ta del av personliga tankar och upplevelser.

I min studie har jag valt att använda mig av en kvalitativ metod med inriktning på just

intervjuer och observationer därför att mitt syfte med undersökningen är att ta del av och få en förståelse av pedagogers och barns föreställningar och erfarenheter om vila i förskolan.

Enligt Patel & Davidson (2011) avslöjar kvalitativa metoder uttryck som känslor,

ansiktsmimik, gester och ljud, som inte ett skriftligt svar kan ge. Exempel på det är enkäter, som är en kvantitativ metod. Patel & Davidson anser att intervjuer kan ge bra material och att det är lättare att komma med följdfrågor där informanten får möjlighet att utveckla sitt svar i en intervju, än i en enkät.Samtidigt talar de också om nackdelar med intervjuer; de menar att det tar ganska lång tid och att man kanske endast hinner med ett fåtal intervjuer, vilket kan ge en skevare bild av undersökningen. De menar även att det tar tid att formulera intervjufrågor och att det ibland kan vara svårt att analysera de svar man fått.

3.1.1

Intervjuer

Enligt Patel & Davidson (2011) görs ofta intervjuer som dels är strukturerade och dels ostrukturerade. En intervju som både är strukturerad och ostrukturerad menar Patel & Davidson innebär att intervjuaren utgår ifrån några fasta frågor, men att dessa inte behöver ställas i en viss ordningsföljd. Detta menar de möjliggör att eventuella följdfrågor kan ställas för att försöka få utförligare svar från respondenten. Vidare hävdar de att respondenten på detta sätt ges mycket svarsutrymme att svara med egna ord och berätta om det som har betydelse för han eller henne, och inte bara utifrån vad intervjuaren är intresserad av.

I undersökningen har jag därför tänkt att varje intervjutillfälle startar med inledande, neutrala frågor för att sedan avsluta med att ge intervjupersonen utrymme för tillägg. Detta för att syftet med undersökningen är att ta del av pedagogernas och barnens erfarenheter och berättelser av vilan. Hur de tänker kring det och hur det fungerar på deras avdelning. Därför vill jag inte ge dem en alltför strukturerad intervju med bestämda frågor, utan istället

individanpassa den utifrån situationen.

Alla intervjuer kommer att spelas in med en diktafon, vilket Patel & Davidsson(2011) är ett bra redskap för att inte missa viktiga detaljer under intervjun och för att kunna lyssna på den igen för en djupare analys. Patel & Davidsson anser att risken ökar för att viktig information förloras och att man som intervjuare inte är hundra procent fokuserad på respondentens berättelse, om man endast använder sig av anteckningar då all fokus läggs på att försöka anteckna allt som sägs.

3.1.2 Observationer

Observationer kommer att göras på olika förskolor för att undersöka vilans utformning och betydelse mer ingående. Patel & Davidson (2011) menar att man kan göra både strukturerade och ostrukturerade observationer. En strukturerad observation anser de att man gör när vi vet vilka situationer och beteenden som ska observeras. En ostrukturerad används istället när vi inte riktigt vet vad som ska observeras.

Denna studie ska inte undersöka ett visst beteende utan den har ett utforskande syfte för att försöka samla in så mycket information om vilan som är möjligt. Därför kommer det att göras ostrukturerade observationer. Vidare anser Patel & Davidson(2011) att man till både

strukturerade och ostrukturerade observationer bör ha en förkunskap om problemområdet innan man gör observationen, vilket jag tänkt skaffa genom att ta del av tidigare forskning. Enligt Patel & Davidson (2011) används ofta observationer för att komplettera information som redan samlats in, intervjuer i mitt fall. Genom mina observationer hoppas jag alltså kunna förstå intervjuerna mer ingående.

Patel & Davidson (2011) talar också om deltagande och icke deltagande observationer, där de menar att en deltagande observatör är aktiv i gruppen och i vad som sker. Observatören försöker leva sig in och förstå vad som sker i omgivningen. Vidare menar dem att det är svårt

för en observatör som är känd i gruppen sedan tidigare att hålla sig lite i bakgrunden som en objektiv observatör. Patel & Davidson anser att om observatören sedan tidigare har

erfarenheter och föreställningar om vissa situationer eller beteenden, finns det en risk för att observatören förbiser eller missar vissa aspekter i observationen. Aspekter som kanske hade kunnat vara uppenbara för en icke-deltagande observatör som är okänd i gruppen. Patel & Davidson (2011) anser att man i den mån som går, försöka vara objektiv och bortse från de förutfattade meningar och normer man har. En annan nackdel med att vara känd och deltagande i observationen menar Patel & Davidson (2011) är risken för att man stör gruppens naturliga beteenden. Är man däremot okänd för gruppen är risken inte lika stor att man påverkar gruppens beteenden då de är omedvetna om observatörens roll och därför beter sig som vanligt.

Då jag i mina observationer kommer att vara känd sedan tidigare på en förskola och okänd på en annan, har jag valt att vara både deltagande och icke-deltagande observatör. Eftersom det är svårt att hålla sig objektiv och inte påverka gruppens beteende när man är känd kommer jag att vara icke-deltagande på denna observation. Jag kommer alltså hålla mig vid sidan av och observera. På den förskola där jag är okänd kommer jag att vara en mer deltagande observatör för att försöka närma mig deras omgivning och förstå vad som sker i gruppen. Fördelen men denna observation är att jag inte har några tidigare erfarenheter eller föreställningar sedan tidigare om dessa barn eller pedagoger.

3.2 Urval och genomförande

Jag har valde att undersöka tre förskolor i södra Skåne. Förskolorna jag undersökt ligger i olika kommuner där två av förskolorna är kommunala medan en är privat. I arbetet har förskolorna fått fingrerade namn; Skogsmulles förskola, Pippis förskola och Sjöjungfruns

förskola.

På Skogsmulles förskola gör jag min verksamhetsförlagda utbildning, VFU, och är därför bekant med dessa pedagoger och barn sedan tidigare. Jag valde att intervjua fyra pedagoger och sex barn på denna förskola samt observera en av deras vilostunder.

Jag har inte haft någon tidigare kontakt med varken Pippis förskola eller Sjöjungfruns

där. På Pippis förskola valde jag att intervjua två pedagoger och tre barn, samt observera en vilostund.

På Sjöjungfruns förskola valde jag att intervjua en pedagog men däremot inte göra några observationer eller barnintervjuer. Dels på grund av tidsbrist och dels för att jag anser få tillräckligt med information som behövs för studien genom Skogsmulles förskola och Pippis förskola. Den pedagogen som jag valt att intervjua på Sjöjungfruns förskola är en bekant till mig och därför har denna intervju kunnat ske i hemmiljö, medan övriga intervjuer i

undersökningen gjordes på förskolorna.

3.2.1 Intervjuerna

Alla förskolechefer och pedagoger hade fått ta del av min intention med undersökningen via mejl eller telefon innan intervjuerna genomfördes. I det informationsbrev som delades ut skrev jag att pedagogerna skulle få ta del av mina intervjufrågor innan jag kom dit för att hinna förbereda sig, vilket jag sen ändrade mig om. Efter ett möte med min handledare kom vi fram till att intervjun och respondentens svar förmodligen blir mer spontant om hon inte är förberedd på frågorna. När jag kom till plats ursäktade jag mig direkt och förklarade varför jag ändrat mig. Pedagogerna hade meddelat barnen om att jag skulle komma och även föräldrar hade fått information och tillståndsblankett för om deras barn fick medverka på intervju och bli inspelade.

Intervjuer gjordes med sju pedagoger och nio barn. Intervjuer genomfördes med endast kvinnliga pedagoger då det saknas manliga pedagoger på dessa förskolor. Pedagogerna som intervjuas har arbetserfarenhet mellan 4år och 35 år i förskoleverksamhet, majoriteten har arbetat i ca 10 år. Intervjuerna med barnen gjordes i grupp med både pojkar och flickor i 3-5års åldern. Jag gjorde enskilda intervjuer med pedagogerna medan barnen intervjuades i grupp om tre barn. Samtalen med barnen gjordes i grupp i hopp om att barnen skulle känna sig trygga och stödja varandra.

På förskolorna spelades alla intervjuer in med hjälp av en diktafon som deltagarna godkänt. Pedagogintervjuerna som gjordes på förskolan ägde rum på ställen som pedagogerna själva valde och kände sig bekväma med. På Skogsmulles förskola satt vi i ett litet planeringsrum medan vi på Pippis förskola satt på en bänk i en lekhall. Intervjuerna med pedagogerna varade

i ca 15 - 30 minuter och med barnen tog det ca 10 minuter. Intervjuerna med barnen genomfördes inne på barnens avdelning där de känner sig bekväma och trygga.

Jag hade bestämda frågor som jag utgick ifrån under mina intervjuer men anpassade mig till situationen och interaktionen till respondenten för hur jag ställde dessa frågor. Till de frågor som gav fasta svar, som ja och nej, ställde jag ofta öppna följdfrågor som till exempel; Kan du beskriva dina erfarenheter av det? Eller, Kan du ge exempel? Detta gjorde jag för att det var personens uppfattning och erfarenheter som var intressant för mig i studien och jag ville ge dem tid att ge utförligare svar.

Efter intervjuerna genomförts har jag lyssnat igenom dem flera gånger för att sedan transkribera dem till text.

3.2.2 Observationerna

Observationer av vilan gjordes vid två tillfällen på två olika förskolor. Innan jag begav mig ut till förskolorna för att observera funderade jag på hur jag skulle förhålla mig till situationen, skulle jag delta eller inte i situationen?

Observationerna som gjordes på förskolornas vilostund var alla ostrukturerade då jag försökte samla in så mycket information och intryck jag kunde om vad som hände och hur denna rutin såg ut. Jag fokuserade alltså inte på något speciellt i observationen. Under min observation på

Skogsmulles förskola satt jag, precis som pedagogen, på en liten stol medan barnen satt på

golvet. Jag var en icke-deltagande observatör där barnen uppmärksammade och frågade vad jag gjorde när jag antecknade. För dessa barn var jag känd sedan tidigare och enligt Patel & Davidson(2011) finns en risk att jag påverkat deras beteenden och att mina tidigare

erfarenheter kunnat påverka mitt sätt att se. Däremot på Pippis förskola, där jag inte var känd för barnen sedan tidigare, är risken mindre för att jag ska ha påverkat barnens beteenden. Jag var en deltagande observatör, som Patel & Davidson (2011) kallar det, eftersom jag var aktiv i gruppen och i vad som gjordes. Under vilan satt jag på golvet i samma nivå som pedagogen medan barnen satt på större kuddar. Till hands hade jag en penna och ett block för att kunna anteckna då jag inte videofilmade situationen.

Efter varje observation satte jag mig ner och kompletterade det jag antecknat under observationen för att inte glömma viktiga detaljer. Enligt Patel & Davidson (2011) är det oerhört viktigt att göra dessa anteckningar så fort som möjligt efter observationstillfället.

3.3 Forskningsetiska överväganden

Forskningsarbete om människor och deras tankevärld är oerhört viktigt för både individernas och samhällets utveckling, anser Vetenskapsrådet(u.å.). Enligt vetenskapsrådet ställs det därför idag fyra grundläggande krav på forskaren och hur forskningen bedrivs för att skydda de som lämnar uppgifter.

Löfdahl, Hjalmarsson & Franzen(2014) menar att detta är regler och principer som

förskollärare måste förhålla sig till innan, under och efter en undersökning. Först och främst menar de att forskaren måste förhålla sig till informationskravet. Forskaren har som ansvar att informera de personer som kommer att beröras av forskningen. Enligt Vetenskapsrådet(u.å.) ska denna information innehålla undersökningens syfte samt information om deltagarnas uppgift i studien. Denna information som ges, antingen muntligt eller skriftligt, ska det även framgå vilka villkor som gäller för deltagaren, t.ex. att det är frivilligt att medverka men också att forskaren informerar om att den insamlade informationen inte kommer att användas för något annat syfte än till forskning.

Innan undersökningen tog form informerade jag rektorerna på förskolorna om min studie och bad om tillstånd att få göra undersökningen i deras verksamhet. Efter godkännandet delade jag ut ett informationsbrev och en tillståndsblankett till föräldrar då barnen som intervjuades är under ”15år”. Föräldrar fick ge sitt samtycke till om deras barn fick medverka i studien samt om de fick bli ljud eller videoinspelade. Även de berörda pedagogerna som skulle intervjuas fick ta del av informationsbrevet och ge samtycke till inspelning eller ej.

Enligt Vetenskapsrådet(u.å.) måste nämligen forskaren förhålla sig till Samtyckeskravet som handlar om att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan och därför skall forskaren få deltagarens samtycke innan undersökningen. Deltagaren har alltså rätt att avbryta sin medverkan mitt under en intervju. Är deltagarna under ”15år” måste forskaren be om föräldrarnas tillstånd för ett godkännande om att barnen får medverka. Enligt Löfdahl, Hjalmarsson & Franzen(2014) poängterar att det är viktigt att informera barnen som fått godkännande av föräldrar att medverka i undersökningen. De menar att det kan vara

intervjuade eller observerade. I min undersökning tog jag hänsyn till detta genom att verkligen fråga barnen om de kunde tänka sig att prata med mig en stund och jag berättade också att de när som helst fick gå där ifrån om de inte ville stanna kvar.

Vetenskapsrådet(u.å.) redogör också för Konfidentialitetskravet som i sin tur handlar om att personuppgifter om deltagarna ska förvaras oåtkomligt för obehöriga. Forskaren ska se till att de uppgifter som antecknats om personer i undersökningen inte ska kunna identifieras av utomstående. Forskare måste alltid överväga värdet av studiens kunskapsmål mot eventuella konsekvenser som kan skada den enskilda individen och forskaren har som ansvar att följa dessa krav för att för att forskningen skall kunna användas och vara etiskt godtagbart. Till sist det fjärde kravet som forskaren måste ha hänsyn till är nyttjandekravet, som säger att

insamlade uppgifter om enskilda personer endast får användas för forskningsändamål och inte i andra syften som kan påverka den enskilde personen. Det informationsbrev som delades ut tydliggjorde syftet med min undersökning, hur den skulle utföras och att studien eftersträvade största möjliga konfidentialitet. Genom att berätta att endast jag som forskare kommer ha full åtkomst till materialet, d.v.s. att inga namn kommer att nämnas och inga inspelningar kommer att publiceras beaktades även detta krav.

3.4 Reliabilitet – Det empiriska materialets användbarhet

Reliabiliteten handlar om hur tillförlitlig undersökningen är, inte minst tillförlitligheten hos den använda metoden i studien, menar Löfdahl, Hjalmarsson & Franzen(2014). Då min undersökning består av ett begränsat antal kvalitativa intervjuer finns det en risk att

respondenterna inte svarat ärligt på intervjufrågorna. Det finns även en risk att resultatet för de observationer jag dokumenterat inte stämmer överens med hur vilan brukar se ut på förskolorna. Då pedagogerna och barnen var förberedda på att jag skulle komma och observera finns det därför en risk att de planerat vilan annorlunda gentemot vad de brukar göra för att verksamheten ska se bra ut i mina ögon. Enligt Patel & Davidson (2011) kan det vara svårt att veta om observationerna är representativa. Hur vet jag som observatör att pedagogens och barnens beteenden är spontana? Hur vet jag om vilostunden, som jag observerar, utformas som vanligt när jag är där? Som tidigare nämnts menar även Patel & Davidsson(2011) att det finns en risk att viktig information går förlorad om endast

anteckningar används. I mitt fall var anteckningar det enda alternativet vid observationerna då inte fanns möjlighet att videofilma.

Syftet med studien var att ta del av pedagogers och barns tankar och erfarenheter av vilan i förskolan, och detta anser jag kunna få bäst svar på genom att komplettera olika metoder som intervjuer och observationer, vilket jag gjort i undersökningen.

”/…/ många olika sorters data ger större möjlighet att man faktiskt kan få ett svar på sitt syfte och komma närmare verkligheten.” (Löfdahl, Hjalmarsson & Franzen, 2014, s.51)

Enligt Löfdahl, Hjalmarsson & Franzen(2014) hade jag haft svårt att ta del av barnens

upplevelser av vilan om jag endast intervjuat pedagoger eller endast observerat. De menar att trovärdigheten, reliabiliteten, handlar om hur man samlat in empiri för att man ska kunna dra slutsatser av den. Trots dessa kritiska reflektioner bedömer jag mitt empiriska underlag som mycket intressant och användbart. Jag anser det ha tillräcklig kvalitet för att ”besvara” undersökningens frågor.

4 Analys

Hur ser pedagoger och barn på vilan i förskolan? Och hur används den för de äldre barnen?

Med utgångspunkt i dessa vägledande frågor som jag formulerade i inledningen vill jag först presentera de förskolor som deltagit i min undersökning och därefter de iakttagelser jag gjort genom intervjuer och observationer. Efter att jag presenterat det insamlade materialet, kommer jag att tolka och analysera min empiri utifrån mina frågor och knyta mina slutsatser till studiens teoretiska referensram och tidigare forskning.

4.1 Presentation av materialet

4.1.1 Skogsmulles förskola

Förskolan styrs kommunalt och ligger i södra Skåne i en förort till Malmö. Förskolan omges av natur och skog samt en stor gård för de äldre barnen och två mindre för de yngre.

Förskolan består av åtta avdelningar med ca 20 barn på varje. Förskolan har en majoritet av 3-5 års avdelningar, men har även barngrupper med barn i åldersgrupper 1-3 år och 1-3-5 år. En förmiddag i april 2014 besökte jag en av deras avdelningar för barn i 3-5 års åldern, för att intervjua fyra pedagoger som arbetat i förskola mellan 10-15 år. Samtal gjordes med sex barn, varav tre flickor och tre pojkar, där fyra av dem var 5 år, ett barn 6 år och ett barn 4 år. Det gjordes även observationer för att se hur deras vila kan se ut.

4.1.1.1 Exempel på en vilostund

Strax efter klockan 12 har pedagogerna dukat av efter lunchen och förberett ballonger och ett stort fruktfat då ett av barnen fyller år. Alla tre pedagogerna är närvarande och de sjunger några sånger tillsammans med barnen. När ”kalaset” är över, går två pedagoger på lunch medan en pedagog stannar kvar i rummet för att ha vila med barnen. Det är släckt i taket och några rullgardiner är nerfällda. När alla barn väl är i rummet igen efter att ha tvättat sina händer sitter pedagogen på golvet och försöker få barnen att ligga ner på mattan. Det är väldigt högljutt och stökigt i rummet. De flesta barn ligger med benen inåt och huvudet utåt på mattan, i en cirkel, precis som pedagogen vill att de ska ligga. Några barn ligger dock tvärtom, med huvudet inåt och benen utåt. Några barn sitter upp på mattan och två barn sitter på var sin stol vid bordet som står i rummet. Barnen har inte riktigt kommit till ro då några

barn springer fram och tillbaka ut från rummet för toalettbesök eller för att hämta gosedjur. Pedagogen, som sitter i en tresitssoffa, börjar läsa högt ur boken ”Guldlock och de tre björnarna”. Barn flockas snabbt runt henne och barn sitter nu också i soffan för att titta i boken. Pedagogen säger åt barnen att vara tystare och att sitta still, men de lyssnar inte. Till slut sätter sig pedagogen istället på en liten barnstol intill mattan. Samtidigt sitter en flicka och läser själv ur en bok och två pojkar läser på leksaker som står på en hylla tätt intill dem. Plötsligt bär pedagogen ut en flicka ur rummet, då hon upplever att flickan inte är intresserad av boken hon läser. Pedagogen kommer tillbaka in och frågar barnen:

- ”Går det bra att jag fortsätter att läsa nu?”

Barnen fortsätter att småprata och pedagogen märker att hon inte får barnens uppmärksamhet längre. Under tiden bråkar några barn om ett gosedjur. Pedagogen frågar om barnen vet vad som händer i boken men ingen vet. Stämningen är stökig. En pojke får nu lämna rummet. Och när pedagogen kommer in igen väljer hon att avbryta vilan och barnen får gå och klä på sig för att gå ut.

4.1.1.2 Pedagogers erfarenheter

“Barnen behöver komma ner lite i varv, det är så mycket intryck hela dagarna för dem. Oftast hög volym när vi är inne, det studsar lite mellan väggarna, de behöver kommer ner och få en lugn stund. Mestadels för dem som ska var här länge, man kan inte hålla igång hela dagen.”

En av pedagogerna som intervjuas uttrycker sig som ovan, men alla fyra pedagoger är överens om att barn behöver få varva ner eftersom de är långa hektiska dagar på förskolan. Vidare menar en pedagog att barn är väldigt ”speedade” på grund av att det hela tiden händer mycket i barnens vardag. Så här uttrycker hon sig;

“Föräldrar har på något sätt, att det måste ske någonting hela tiden. En pedagog till mig när jag pluggade sa, barn ska ha tråkigt för det är då fantasin utvecklas. Men idag har barn aldrig tråkigt. Det händer något hela tiden, vare sig dem vill eller inte, anser och upplever jag.”

Pedagogen ovan berättar att barnen ständigt sätts i aktiviteter och därför sällan blir uttråkade. Hon menar att barn behöver göra ingenting för att få ork och vilja att utvecklas. Vidare berättar majoriteten av pedagogerna att de har vila med barnen varje dag oavsett, medan någon menar att vilan ibland kommer i kläm på grund av verksamhetens planering, möten eller andra praktiska skäl. En pedagog berättar att barn i större grupper har större behov av

varar vilan mellan 10-20 minuter beroende på hur den ser ut och det är aldrig någon som sover, utan det är vaken vila. Många är överens om att vilan ligger naturligt efter lunchtid då barnen under maten förmodligen hunnit komma ner lite i varv och nu är mätta och trötta efter förmiddagens aktiviteter. Samtidigt menar en pedagog att vilan ligger dåligt av andra orsaker; det händer mycket runt omkring vid den tiden då borden ska dukas av, disken ska iväg och personal ska gå på rast. Pedagogen berättar att hon ibland ser vilan som en ren rutin av praktiska skäl.

Vidare beskriver alla pedagogerna att det alltid är en pedagog som håller i vilan ensam med 21 barn, då de andra två är på rast eller planering. Två pedagoger uttrycker sig så här; ”Jag tycker inte att vilan fungerar så som jag skulle vilja nu. Jag tycker inte den får den effekten som jag vill. Jag hade velat att vi dela gruppen barn, så då får man ju vara två personer. Det kan vara saga, massage eller avslappningsband. Bara någonting där dem inte blir för aktiva.”

”Men vår vilja är att göra två grupper. Men nu har vi inga barn som sover, men att vi delar upp barnen i två grupper i alla fall. Så blir det kanske ännu mer vila med tanke på att dem är så många. Och därför kan det ju vara svårare för vissa att fånga hela gruppen. Våra barn är så olika och därför skulle jag vilja ha vilan i två grupper. Vissa behöver mer närhet, vissa barn behöver mindre grupper, vissa barn behöver den här ögonkontakten hela tiden.”

Pedagogerna anser att vilan fungerar bra samtidigt som de har en gemensam vision om att dela på barnen i hopp om att få en ännu bättre och lugnare vilostund. Pedagogerna har en fler idéer om hur de vill förbättra vilan och att införskaffa en sänghimmel är en idé flera delar med sig om. Med hjälp av denna hoppas de kunna göra vilomiljön mysigare och visa att det är dags för sagostund. Vidare berättar pedagogerna att vilan idag hålls på samlingsmattan i stora rummet där även andra aktiviteter, lekar och måltid sker. I rummet finns matbord, stolar, en soffa, en dockhörna, böcker och andra leksaker. En pedagog menar att dem skulle kunna tillföra kuddar, madrasser och filtar för att göra vilan mysigare, hon förstår inte varför de inte har detta i dagsläget. En annan pedagog har liknande idéer och säger så här;

“Under vilan rullar vi ju ner för att få lite dåvare ljus, inte direkt solljus in. Mer än så gör vi inte just nu. Jag skulle vilja att barnen hade var sin kudde med sig under vilan. Som lite mer symboliserar att det är vila. Och det är lite gosigt och mysigt att ligga ner på sin kudde. Jag tror att det skapar mer lugn.”

När jag intervjuar en pedagog på en annan avdelning för att se hur de arbetar berättar hon att de låter barnen har med sig var sin filt eller gosedjur. Hon förklarar att de tror att det ska hjälpa barnen att lättare koppla av. Denna pedagog berättar att även de har bestämda platser under vilan men att barnen själva får bestämma om de ska ligga eller sitta. Även på denna

andra avdelningen introduceras alltid vilan på denna avdelning med musik tills alla barnen kommit in och lagt sig i rummet.

Några av pedagogerna betonar hur viktigt det är att man som pedagog är i rummet och är förberedd, när barnen börjar komma in, för att det inte ska spåra ut och bli en stökig stämning. Enligt de flesta pedagogerna har barnen möjlighet att ibland välja vad som ska ske på vilan, t.ex. genom att få välja vilken bok fröken ska läsa. Pedagogerna är överens med att de inte planerar vilans utformning tillsammans. Den pedagog som håller i vilan planerar det själv. Så här uttrycker sig en pedagog;

”Nä, vi planerar inte vilan i arbetslaget, vi pratar och diskuterar hur vi lägger upp det och har kommit fram till att vi har dem här olika alternativen. Att barnen med mig alltid är mer aktiva på min vila. Medan mina andra två kollegor kan turas om med att ha högläsning eller lyssna. Barnen behöver varva ner men det finns många varianter av hur dem kan göra det.”

Däremot visar pedagogerna att de har koll på vad som brukar ske på vilan beroende på vem som håller i den. Vidare berättar pedagogen som uttryckte sig ovan, hur hon brukar hålla i teater eller s.k. ”levande saga”, som hon också kallar det, inför barnen. Hon ser inte vila i den bemärkelsen att man måste ligga still. Normalt sett har barnen bestämda platser på vilan för att inte busa med varandra, men inte med denna pedagog. Vidare berättar hon vad hon erbjuder barnen på vilan;

”Sen har massagesagen också blivit del två, att vi har gjort det efter. Att det inte har varit hela vilan men att det har kommit som ett inslag efter. Speciellt hos mig, då jag har en mer aktiv vila, om man vill kalla det. Jag tror dem tycker det är rätt skönt. Just att ta massagesaga efteråt är jätte uppskattat. På förskolan är det ”none-existing” nästan och det känner jag, det är lite dåligt. Jag känner att jag hade velat använda mig av mer massage och avslappningsövningar. Speciellt när jag sa det att vi har några barn som har ett stort behov av att kunna varva ner. Och för det så är ju det taktila, det kroppsliga, det nära, bra.”

Pedagogen berättar att hon tyckte det var intressant när jag var där på VFU och introducerade olika avslappningsövningar och massage på barnens vila och att hon försökt fortsätta med detta. De andra två pedagogerna brukar läsa en bok eller låta barnen lyssna på en cd-saga och då ligger oftast barnen i en cirkel runt den runda mattan. Vidare anser de flesta pedagogerna att förskolan har sina rutiner och att införa massage med barnen skulle ta tid. Många menar att de har för lite kunskap kring det eller att det gemensamma intresset är för litet. Däremot tror de flesta av pedagogerna att massage kan ge ett lugn och harmoni som inte en saga kan ge. Gemenskap, socialt, närhet och att våga, är några ord som pedagogerna nämner.

rast och att alla behöver en stund att varva ner. Utan vila menar hon att man både som barn och vuxen lätt blir irriterad och okoncentrerad. En annan pedagog menar att de sällan

diskuterar vikten av vilan med varken föräldrar, barn eller i arbetslaget. När jag frågar om de tror att barnen vet varför de har vila på förskolan får jag följande svar;

”Jag brukar berätta för dem att man behöver koppla av lite grann för att man ska orka resten av dagen, att man ska orka leka.”

”Nä, vi pratar nog inte med barnen om varför vila är viktigt. Det är vi nog dåliga på. Jag vet inte faktiskt.” “Jag vet en mamma som har sagt att hennes dotter har sagt hemma att hon gärna vill vila. Att hon tycker det är jobbigt när vi inte har vila. Där är ju ingen som ska sova så föräldrarna säger väldigt lite. Dem är kanske inte heller medvetna om vilket behov som finns eftersom dem inte är i detta här.”

”Det jag tänker på är ju att vi vuxna har ju, om vi jobbar en hel dag, en halvtimmes rast när vi får gå ifrån och göra vad vi vill. Barnen har ju inte det. Så därför tycker jag, om man tänker rätt logiskt, att dem behöver ju också det. Dem kan ju inte gå ifrån och vara för sig själva eftersom dem måste vara hos oss vuxna. Men att dem erbjuds något lugn aktivitet precis som vi vuxna också behöver. För dem har ju ibland längre dagar än vad vi har.”

Avslutningsvis betonar pedagogerna hur viktigt dem anser att vilan är. Dem menar att alla barn inte har insikten att man behöver varva ner när dem faktiskt behöver det. En pedagog menar att barn kanske känner att något är fel men inte har förståelse för att kroppen behöver en lugn stund.

4.1.1.3 Barns erfarenheter av vilan

När dagens vila var slut stannar tre barn kvar i rummet med mig medan övriga barn gick ut på gården. Barnen känner mig sedan tidigare och samtalet känns avslappnat. Jag inleder med att fråga hur barnen upplevt dagens vila, några svarar bra medan ett annat barn har upplevt det som tråkigt. ”Det var tråkigt att hela tiden lyssna och sitta still”, säger hon. En flicka upplever dagens vila som stökig för att hon tyckte alla barnen tramsade medan hon låg stilla. Ingen av barnen har hört vad pedagogen läst för saga. Endast ett barn kommer ihåg vad den hette, men haft svårt att höra vad som hände eftersom det var så högljutt. Barnen härmar varandra och ändrar sig lätt när vi pratar. Barnen ger inga långa berättelser av sina upplevelser av vilan men jag försöker ställa följdfrågor till dem. Så här ser en del av konversationerna ut;

- ”Brukar ni ha vila varje dag?” Frågar jag barnen.

- ”Ja. En dag så hade vi så bråttom efter maten så vi fick gå ut direkt efter maten.” Svarar en flicka. - ”Hur kändes det då?” Frågar jag flickan.

- ”Det var tråkigt.” Berättar hon.

- ”Känner ni att ni kan slappna av och ta det lugnt under vilan då?” Frågar jag barnen. - ”Jaa.” Säger en flicka glatt.

- ”Ja.” Svarar en pojke. - ”Nä.” Säger en annan pojke.

- ”Hur brukar er vila se ut då, vad brukar ni göra?” Frågar jag barnen. - ”Läsa böcker, eller lyssna på radion.” Säger en flicka.

- ”Ibland så lyssnar vi på saga.” Säger en annan flicka.

- “Okej, får ni välja vilken bok eller saga som ska läsas då?” Frågar jag barnen. - “Nä.” Säger en flicka besviket.

- “Jo, ibland får vi välja vilken vi vill ha men ibland så väljer fröken en annan.” Säger en flicka. - “Vi får inte.” Säger en pojke.

- “Skulle ni vilja få bestämma bok ibland?” Frågar jag barnen. - “Jaa.” Säger alla barn

- “Vad tycker ni bäst om att göra på vilan då?” Frågar jag barnen. - “Cd-spelaren.” Säger alla barn.

- “För då behöver man liksom inte lyssna, också sitter liksom fröken tyst. När vi lyssnar på cd-spelaren brukar vi oftast ha det nedrullat.” Säger en flicka.

- “Massage hade jag velat.” Säger en pojke.

- “Eller att vi skulle titta på film, det gillar jag.” Säger en annan pojke.

Enligt barnen brukar de ha vila varje dag och det är oftast fröken som läser en bok eller så får de lyssna på en cd-saga. När jag frågar hur de brukar sitta på vilan berättar en av pojkarna att han inte tycker om att det alltid är bestämda platser. Han menar att man ibland vill sitta bredvid någon annan. När jag frågar barnen om de får bestämma något på vilan, så är det tydligt att det är fröken som bestämmer, vilket de upplever tråkigt. Gemensamt för barnens svar är att de tycker om att både lyssna på bok och saga på band, men cd-spelaren är mer populär; de behöver inte lyssna på fröken, utan även hon lyssnar på sagan precis som barnen.

4.1.2 Pippis förskola

Förskolan styrs privat och även denna ligger i södra Skåne i en förort till Malmö. Förskolan består av sex avdelningar med ca 16 barn på varje i åldersgruppen 1-5år. I lokalen ligger avdelningarna bredvid varandra med egen utgång direkt till en liten utegård som två avdelningar delar på. Dessa små ”trädgårdar” ligger i sin tur intill den större gemensamma gården. En förmiddag i april 2014 besökte jag en av deras avdelningar för att intervjua två pedagoger, tre barn samt för att observera hur deras vila ser ut. Av barnen som intervjuades var en flicka 5år, en pojke 5år och en pojke 4år. Pedagogerna har arbetat inom förskola i 35 år respektive 4 år.