biobränslen.
Efter Orrskog (1993), sammanfattat i Ranhagen och Trobeck (1999).
I den praktiska planeringen är det i regel alltid nöd- vändigt att kombinera och hitta bra avvägningar mellan tätt och glest. Trädgårdsstaden får sin speci- ella identitet genom att kombinera det bästa i täta respektive glesa strukturer.
”Frågan om förtätning eller utglesning av städerna kan inte besvaras med antingen eller. En miljöan- passad stadsbyggnadsstrategi måste baseras både på en viss utglesning (t.ex. i de mest oattraktiva tät- bebyggda förorterna) och en viss förtätning i glest bebyggda zoner i tätorterna” (Rådberg 1995). Rådberg förespråkar ”en selektiv förtätningsstrate- gi som tar sikte på att förtäta glesa områden eller obebyggda områden med avsikten att skapa under- lag för kollektivtrafik”.
Vilken geografisk form är hållbar?
Stadens form är ett tema som hänger nära samman med frågan om tätt eller glest. Under stadsbyggan- dets historia har olika strukturmodeller för bebyg- gelseutveckling skisserats. Kompakta, koncentris- ka eller på annat sätt sammanhållna städer ger goda förutsättningar för effektiva kollektivtrafiksystem och centraliserade system för uppvärmning, vatten- försörjning och avloppshantering.
Även linjära, stjärnformiga och fingerformiga stads- strukturer ger med tillräcklig storlek och täthet underlag för god kollektivtrafikförsörjning (jämför Stockholm, Köpenhamn och Curitiba) samtidigt som tillgängligheten är god till tätortsranden och naturområden.
Orrskog (1993) ger en enkel illustration till hur en miljöanpassad stad skulle kunna tillåtas växa i fyra steg, se figur 17:
•
Stadskärnan tillåts växa till viss maximal täthet och utbredning.•
Ytterligare tillväxt förläggs till en yttre ring bortom ett grönt bälte.•
Radiell tillväxt av kollektivtrafikkorridorer och radiella gröna stråk.•
Anpassning till de faktiska förutsättningarna i landskapet – bebyggelsen ordnas i avgränsade och överblickbara enheter.En stad har därmed skapats med formmässiga lik- nelser av en tångruska i ett cykelhjul. Det är den form som städer som Stockholm, Köpenhamn, Helsingborg har. Vi borde i norden befinna oss i ett gott utgångsläge jämfört med många andra länder när det gäller att åstadkomma ett uthålligt stads- byggande. Vi har enligt Orrskog en tradition att vårda det planmässiga samhällsbyggandet: Det tycks som om miljöhänsynen till en del fanns in- byggd redan i planeringen för välfärdsstaten.
koncentrisk> (centraliserad)>
flerkärnig> spridd> linjär>
Stadskärnan tillåts> växa till viss maxi-> mal täthet och> utbredning.>
Ytterligare tillväxt> förläggs till en> yttre ring bortom> ett grönt bälte…>
…och längs med> radiella leder>. Till-> växten ges en form> anpassad för kollek-> tivtrafik.>
Schablonerna till de> faktiska förutsätt-> ningarna i land-> skapet och be-> byggelsen ordnas> i avgränsade och> överblickbara> enheter>.> Figur 17. Illustration av tillväxten av en miljö-
anpassad stad efter Orrskog (1993). Den nedre raden visar hur en stad skapas i form av en tång-ruska. Det är den form som t.ex. Stockholm och Köpenhamn uppvisar redan idag. Mot bak- grund av detta kan två iakttagelser göras: Den ena är att vi i norden, vid ingången till det uthålliga stadsbyggandets epok, borde befinna oss i ett bra utgångsläge relativt många andra län- der. Den andra är att vi i det planmässiga sam- hällsbyggandet har en tradition att vårda, och att det tycks som om miljöhänsynen fanns inbyggd redan i planeringen för välfärdsstaten.
34
Integrerat eller zonindelat?
Under hela 1900-talet har det skett en ökande upp- delning och specialisering av stadens funktioner. Bakom denna utveckling ligger starka ekonomiska drivkrafter som understötts av en planeringsfilosofi med rötter i modernismen/funktionalismen. Ord som förortsarkipelag, förortslandskap, funktions- områden eller zoner beskriver enligt Söderlind (1998) de stadsingredienser som vuxit fram. Ett annat talande ord för fenomenet uppsplittrad be- byggelse är särhälle. Ett särhälle samlar inte sin verksamhet eller sina invånare till det gemensam- ma projekt som staden är. Olika särintressen bygger var för sig skilda öar av funktionella och sociala gemenskaper i ett hav av ingenmansland.
Under det senaste decenniet har det skett en mar- kant attitydförändring i riktning mot att integrera verksamheter i stadsbygden istället för att zoninde- la och separera, se figur 18. De sociala och kulturel- la fördelarna med en integrerad stadsstruktur är uppenbara. De leder till levande miljöer som ofta är ett naturligt inslag i mindre och medelstora tätorter
samt i de historiska stadskärnorna. Samtidigt växer hotet mot en sammanhållen stad genom en närmast explosiv utbyggnad av externa köpcentra och nöjes- palats. Men man bör vara medveten om att det finns miljöstörande verksamheter som inte är möj- liga att integrera i stadsbygden och att den integre- rade staden lätt medför trafikproblem i form av bul- ler och avgaser.
När det gäller resurshushållning medför integrera- de strukturer större effektivitet i utnyttjandet av mark, lokaler och infrastruktur bl.a. genom möjlig- heterna att optimera användningen av olika resur- ser som lokaler, p-platser och ledningsnät (Ran- hagen 1997). Tyska studier visar att trafikarbetet per arbetsplats är lägst när arbetsplatskvoten = 1 (dvs. förhållandet mellan antalet arbetsplatser och antalet boende som förvärvsarbetar i orten) obero- ende av ortsstorleken. Enligt dessa studier är dock trafikalstringen per capita högst i de minsta orterna med mellan 2 000 och 10 000 invånare.
Även om det finns många fördelar med att integre- ra en ökande andel lätta verksamheter med
bostäder utbildning arbetsplatser förvaltning stormarknad sport fritids anläggningar hälso- och sjukvård hälso- och sjukvård
Den fragmenterade staden Den integrerade staden