5.3.1 Handling
I barnböcker kan mannen eller pojken framställas på många olika sätt, till exempel som den veka, den tuffa eller den olydiga med mera. I boken Spinkis och Katta framställs Olle som aningen vek i förhållande till de övriga killarna som är orädda och tuffa. Hans vekhet uppfattas bland annat under sekvensen då Olle tar illa vid sig av smeknamnet Spinkis, som deras tränare Blixten gett honom. ”Blixten brukar kalla Olle för spinkis, för att han tycker att Olle är för smal. Först blev Olle ledsen över namnet, men nu tycker han det är rätt kul”. Den uppfattning som boken signalerar, är att karaktären Olle själv upplever sig för smal. Den smala kroppsbyggnaden signalerar tjejighet och feminina drag. Olle utrycker också rädsla, ängslan och oro, egenskaper som samhället ofta tillskriver kvinnan. I Olles fall handlar det om oro, över att sova och att vara ifrån mamma och pappa flera dagar. ”När de lagt sig kan inte Olle somna. Han hör ljud hela tiden. Det tassar, det susar och det knakar. Ljuden växer och Olle kryper långt in i
sovsäcken”. Detta är inte egenskaper som tillskrivs den stereotypa mannen, som förväntas vara tuff och orädd. Den uppfattning man får av boken, är att det endast är Olle som i förhållande till de andra grabbarna som är rädd och hör en massa ljud om natten. De andra ”tuffa” pojkarna somnar genast. Enligt Kåreland (2005:74ff) så tillskrivs egenskaper som rädsla kvinnan, mannen är den som ska vara stark och orädd.
En annan sekvens i boken utspelar sig på träningslägret. Spinkis har fått skoskav och kan inte springa så fort. Två andra killar i laget springer om honom, och sedan även Katta. Detta upplevs som om hon inte skulle kunna göra det om inte Olle fått skoskav trots att hon beskrivits som snabb tidigare i boken. ”Olle är helt slut efter halva vägen. Dessutom värker ena foten och hälen svider. Micke och Kostas springer om honom. Och Katta”. Olle tycker det är okej att Katta är bra på fotboll, men vi kan utläsa i texten hur förnedrande han faktiskt tycker det är att bli ”omsprungen” av en tjej. Detta speglar samhällets bild av pojken som den överordnade och starkare i förhållande till flickan. Pojkar anses allmänt också vara snabbare, vilket innebär att den pojke som blir omsprungen av en flicka inte följer normen (Kåreland, 2005:3).
Olle beskrivs även som en nytänkande kille, som efter att flera spelare i laget fått kräksjukan föreslår att tjejerna kan vara med i laget. Han är inte heller rädd för att ge komplimanger till tjejerna. ”Katta och jag kan spela på topp. Hon är superbra. Och Emma är kanonbra i målet”. Olle går här emot den traditionella norm som råder. Enligt Nikolajeva (2004:129) så är det betydligt vanligare att killar framställs som själviska och kalla individer, men i boken visar Olle en ödmjukhet som oftast är en egenskap som tillskrivs kvinnan, då han menar att alla ska ha samma förutsättningar, oavsett kön. En pojke som i förhållande till andra pojkar uppvisar beteenden och egenskaper som kan förknippas med flickaktighet sjunker enligt Elwin-Nowak och Thomsson (2003:105) i status.
En annan karaktär från de analyserade böckerna är Måns i Boken Pelle Svanslös och
Majas krona. Han är raka motsatsen till Olle eftersom Måns i alla lägen och sekvenser i
boken visar upp ett stereotypt manligt beteende. Han är aggressiv, självisk, rovgirig och hård. I boken vill Måns lura till sig Majas krona, han har inget samvete som stoppar
honom i jakten på kronan och så här säger Måns i en sekvens. ”Den där dumma jäntungen har kronan på sig, när hon sover också och jag som hade tänkt att jag skulle smyga mig in och ta kronan i natt”. Genom att beskriva Maja som den ”dumma jäntungen” reproducerar Måns en föreställning om kvinnan som det svagare könet.
Däremot i boken Bu och Bä får besök skildras till största del en jämlikhet mellan könen eftersom de utför samma sysslor och de gör dem tillsammans som till exempel kratta löv, reparera skottkärran med mera. Det är endast vid ett tillfälle i boken som Bu kan uppfattas med egenskaper tillskrivna mannen. Det sitter en katt i ett träd i Bu och Bäs trädgård, någon måste klättra upp och hjälpa den ner, Bu är den som är modig och tar på sig detta riskfyllda uppdrag. Olofsson (2007:43) påpekar att när pojkar skildras i litteraturen så är det ofta som starka, de antar utmaningar och törs ta risker till skillnad från de betydligt passivare och fegare tjejerna. Vidare i boken så hämtar Bä en matsäck till Bu. Bu äter upp hela matsäcken själv utan att dela med sig och säger ”Gott”. Glupsk och girig är egenskaper som enligt Nikolajeva (2004) tillskrivs mannen.
Pappa Ben i Barna Hedenhös skildras genusstereotypt då han utför de farliga och svåra göromålen kring hemmet. Han jagar vildhästar och uroxar, han snickrar och tillverkar saker till exempel en plog som kan användas till åkerarbetet, han bygger ett nytt rejält hus till familjen, snickrar leksaker till barnen och fiskar. Pavlov (2007:47) påpekar att det i samhället finns yrken och sysselsättningar som ofta tillräknas mannen.Det är dock viktigt enligt Kåreland (2005:13ff) att tänka på att såväl kvinnor som män, flickor som pojkar inte utgör några homogena grupper.
Några andra könstereotypa karaktärer från de böcker som analyserats är älgbrorsorna i boken Gittan och älgbrorsorna. När Gittan och brorsorna ska rita delar Gittan ut papper till alla. ”Brorsorna ritar mest oväder och knivar, va fint säger Gittan fast hon ser att dom ritat sönder nästan alla kritor”. Gittan säger ”Brorsorna har inget tålamod med ritning”. I en annan sekvens i boken föreslår Gittan att de kan leka med djuren och hon ställer upp dem så fint, som på en djurpark. ”Men brorsorna leker inte så. De kastar upp krokodilen i luften och lejonet äter upp alla apor”. En annan sekvens som beskriver älgbrorsorna som busiga och ”killiga” är sekvensen då de står och dricker ur toastolen
fast Gittan erbjuder dem att dricka ur glas. I den här boken finns liknande sekvenser på alla nästan alla sidor. Älgbrorsorna beskrivs som odrägliga pojkar som inte kan vara i ”möblerade rum”. De bara busar, brottas, förstör och är högljudda. Pojkar dominerar enligt Kåreland (2005:69) över flickor, de syns mer, hörs mer och är både mer busiga och upproriska. I boken syns det även tydligt att älgbrorsorna hela tiden rör sig från ett rum till ett annat, de är i sovrummet, garderoben, toaletten och i vardagsrummet där de hoppar i soffan. Pojkar rör sig i sin lek över ett större område än flickor (Kåreland 2005:70). Det finns ingenting i denna bok som antyder att älgbrorsorna skulle kunna vara av något annat kön än pojkar. Alla handlingar de utför tillskrivs den manliga normen.
Farbror Blå i Petter och Lottas jul är en annan karaktär som följer den manliga normen, han kommer ofta och besöker tanterna och hjälper dem, till exempel tar han med sig båda barnen ut för att hugga gran, en syssla som samhället tillskriver mannen. Ett annat tillfälle då farbror Blå framställs som en stereotyp man, är när Petter och Lotta ska passa tvillingarna då är tanterna så förskräckta för hur det ska gå till, men när de lugnat sig en aning, säger farbror Blå till tröst att han ska gå till snickaren och be honom spika ihop fyra grindar till en hage åt tvillingarna att vara i. Han tar genast kommandot och löser tanternas problem. Mannen anses enligt Nikolajeva (2004) vara förnuftig och aktiv.
Doktorn i Petter och Lottas jul är en högt aktad man, vid ett tillfälle besöker han tanterna, ”Och när doktorn sa att det skulle gå bra, så trodde tanterna det också, för de trodde på allt som doktorn sa”. På den tid då denna bok utspelar sig var det helt otänkbart att en kvinna skulle kunna vara läkare. Det var ett högaktat yrke som endast tillskrevs män. Kvinnan är underordnad mannen i den rådande hierarkin och det var så självklart att se upp till och lita på den auktoritet som doktorn utgjorde.
Att döma av Petters handlingar i boken så skiljer sig de något från den traditionella norm som råder i samhället speciellt jämfört med typiska normer kring tidpunkten då boken Petter och Lottas Jul skrevs. Han hjälper till att baka i köket, något som oftast tillskrivs kvinnan, han visar även rädsla när julbocken kommer och han går tillsammans med tant Grön och Lotta och plockar blommor. Vidare så hjälps han och Lotta åt att
passa de små tvillingarna. Han matar och leker med dem samt tar med dem på promenad. Att passa småbarn är också en syssla som tillskrivs kvinnan. Dock när det är dags för tvillingarna att bada, hjälper han inte till utan står upp bakom farbror Blå som sitter på en stol vid baljan. Farbror Blå och Petter tittar bara på. ”Till och med farbror Blå tyckte det var roligt att titta på”. Här ser vi ett tecken på hur långt småbarns och vuxna mäns världar låg från varandra.
Stens handlingar i boken Barna Hedenhös är väldigt könsbundna eftersom det är farliga och vilda aktiviteter han och hans syster ägnar sig åt, såsom att rida vildhästar och gå på upptäcktsfärd i skogen och så vidare. Utmanande och farliga aktiviteter som kräver styrka tillskrivs enligt Nikolajeva (2004) mannen.
En kille som skiljer sig från den traditionella manliga normen är Pelle i boken Pelle
Svanslös och Majas krona. Pelle är tillbakadragen, och mesig och i just denna bok om
Pelle Svanslös så finns han endast med som en biperson. När Maja blir påhoppad av Måns, så tar inte Pelle henne i försvar eller försöker skydda henne, han bara står och ser på. Karaktärsdrag som passiv tillskrivs kvinnan och inte mannen som i detta fall. Vidare i boken verkar det som att det är Pelle som är beroende av och låter sig hunsas av Maja och inte tvärtom. Vanligtvis säger den traditionella norm som råder, att det är kvinnan som är beroende av mannen och inte tvärtom (Nikolajeva 2004). Ett exempel på denna passivitet som Pelle visar är till exempel när de är ute på staden och har stött på den elaka katten Måns, då låter det så här ”Jag har aldrig i mitt liv sett något så oklädsamt, skrek Måns”. ”Sånt begriper du dig inte på, sa Maja”. ”Kom nu Pelle. Vi måste gå hem”. Under hela händelseförloppet så står Pelle bakom Maja, han säger ingenting och han lyder Maja och traskar med henne hem.
5.3.2 Utseende och attribut
En annan karaktär som analyserats är farbror Blå i Petter och Lottas jul. Han framställs också väldigt genusstereotypt i likhet med älgbrorsorna. Han upplevs som en lärd och handlingskraftig man. Han har prydliga rutiga byxor och han bär väst och skjorta samt
kavaj. På samtliga bilder har han hatt eller någon annan slags huvudprydnad. Att han bär glasögon, ger oss signaler om att han är en lärd man. Även doktorn i Petter och
Lottas jul är könsbundet klädd med sin hatt och rock, typiska kläder för en högt aktad
man. Petter i boken Petter och Lottas jul framställs däremot inte riktigt lika genusstereotypt som till exempel Farbror blå eller älgbrorsorna. Dock bär han väldigt könsbundna kläder på alla illustrationer i boken, bruna eller gröna byxor, vit skjorta och en grön kavajliknande kofta. Sten i boken om Barna Hedenhös bär precis som systern Flisa inte könsbundna kläder. Men det går bra ändå att utläsa vilket kön han tillhör, eftersom han bär en hammare i handen och en i sitt bälte.
Pelle Svanslös har blå byxor som upplevs som relativt könsbundna, men runt halsen har en stor röd rosett som inte är särskilt könsbunden. Den skulle snarare enligt den traditionella norm som råder passa bättre på en tjejkatt. Karaktären Bu däremot framställs könsbundet vad gäller kläder. Han bär blå hängslebyxor och en grå halsduk. Även Spinkis i boken Spinkis och Katta bär också könsbundna kläder. På samtliga bilder bär han blå byxor eller lagkläderna som är gröna. Dessa färger tillskrivs oftast mannen.