Policy och förvaltning

Utifrån resultaten i de tidigare avsnitten blir det också intressant att studera vad som kan ligga till grund för besluten kring fördelningsstrategier, och om det finns några? Respondenterna till- frågades om de känner till huruvida det finns någon kommunal policy för fördelning av tider i kommunens idrottsanläggningar i den kommun som föreningen är belägen.

Tabell 3:17. Fördelning av svaren beträffande påståendet angående förekomst av kommunal policy gällande fördelning av träningstider (N=1238).

Antal % Känner du till om det finns någon kommunal policy om fördelning av

tider i idrottsanläggningar i din kommun?

Ja, jag vet att det finns

en policy 393 31,7

Ja, jag tror att det finns

en policy 433 35,0

Nej, jag tror inte att det

finns en policy 298 24,1 Nej, jag vet att det inte

finns en policy 114 9,2 Om du vet att det finns en policy - har du läst den? _{Ja 257 28,1}

Nej 659 71,9

Det är anmärkningsvärt att så stor andel av respondenterna inte har någon klar uppfattning om den kommunala uthyraren har någon lokal policy för uthyrning. Detta kan till dels bero på att uthyraren inte bemödat sig med att efterforska eventuella styr- och policydokument, dels också att den aktuella kommunen inte klart redovisat att man har styr- och policydokument i fråga.

En viktig fråga i policydiskussionen är vilka principer som uthyrning vilar på och respondenterna tillfrågades om vad man ansåg vara viktiga sådana. De angivna svaren kan delas in i ett antal övergripande kategorier:

• Aktivitetsprinciper – grad av aktivitet, aktivitetens innehåll i relation till anläggning-

ens funktion (simhall för vattenaktiviteter, ishaller för isaktiviteter osv.)

• Behovsprinciper – premiering av tider till idrott för barn, ungdomar och vuxna med

särskilda behov och också särskild säsong (sommaridrotter förtur på sommarhalvåret, vinteridrotter förtur på vinterhalvåret)

• Geografi sk princip – de föreningar som ligger geografi skt nära skall ha företräde • Jämställdhetsprinciper – att verksamhet för pojkar och fl ickor, män och kvinnor skall

lika möjligheter till tider i anläggningar

• Nivåprinciper – breddidrott kontra elitidrott, matcher kontra träning • Åldersprinciper – barn och ungdomsidrott kontra vuxenidrott

Denna indelning är innehållsligt relevant och uppfyller flera rättvisekrav. Den avgörande frågan är dock om rådande tillgång på anläggningar/lokaler i landet är sådan att dessa principer skulle kunna uppfyllas. Om det inte finns anläggningar att tillämpa dessa principer på, så blir policydo- kument en pamflett med orealistiskt innehåll. Samtidigt är det naturligtvis av största betydelse att behovs- och rättviseprinciper råder. Om föreningarna är missnöjda med de fördelningar som gäller torde det enda sätt att påverka dessa vara att sätta sig in i policyns innehåll och arbeta om innehållet och förändra reglerna.

Om man trots detta inte är nöjd med den kommunala huvudmannen, finns då möjligheter att vända sig till andra uthyrare av idrottsanläggningar som inte är kommunala?

Tabell 3:18. Finns det andra uthyrare av idrottsanläggningar/lokaler i Er kommun än de kommunala som föreningar med Er idrott/sport skulle kunna anlita (N=1252)?

Antal % Finns det andra uthyrare av idrottsanläggningar i er kommun än Ja 493 39,4 de kommunala som föreningar med er idrott skulle kunna anlita? Nej 549 43,8 Vet ej 210 16,8

Eftersom idrott, fysisk aktivitet och motion idag både är en affärsidé och en inkomstkälla, har det under senare decennier dykt upp allt fler alternativa disponenter av anläggningar. Dessutom driver idrottsföreningar i landet inte allt för sällan egna anläggningar. För att få en bild av i vilken utsträckning som deltagande föreningar äger eller sköter anläggningar (arrenderade m.m.), så till- frågades respondenterna om så var fallet.

Tabell 3:19. Har Ni egen/na idrottsanläggning/ar som föreningen/sektionen äger (N= 1267)?

Antal %

Har Ni egen/na idrottsanläggning/ar som Ja 343 27,1

föreningen/sektionen äger Ja, delvis 88 6,9

Nej 836 66,0

Exempel på anläggningar som föreningar äger är alpina skidanläggningar, fotbollsplaner, motions- spår, beach/handbollsplaner, boule- och bowlinghallar. Andra äger bygdegårdar, skidstadion, skyttebanor samt båthus. Om man försöker att kategorisera de svar som angivits finner man att det rör sig om:

• Inomhusanläggningar som exempelvis gymlokaler, friidrottshallar, gymnastiksalar,

ishallar, ridhus, skateboardparker, häststallar och tennishallar.

• Utomhusanläggningar för olika utomhusidrotter (exempelvis fotbollsplaner), skjutba-

nor, olika former av båtanläggningar (segling, motorbåtar och kanot- roddanläggningar), (ban-) golfbanor, samt olika motorsportanläggningar med eller utan elljus. Det gäller också olika friluftsanläggningar både för sommar och vinteridrott, fl ygfält på arrende- rad mark och modellfl ygfält

Vissa föreningar sköter (ej äger) också olika typer av idrottsanläggningar. De typer av anlägg- ningar som man sköter påminner i hög grad om de som nämndes i redovisningen av ägande. Det är i stort sett samma typ av anläggningar och med i stort sett samma frekvens (25 % av responden- terna sköter en anläggning).

Sammanfattning

Det är anmärkningsvärt att en så stor andel av respondenterna inte har någon entydig och klar uppfattning om den kommunala uthyraren har någon lokal policy för uthyrning (närmare 69 %). I detta sammanhang bör det betonas att en grundläggande förutsättning för ett utvecklat jäm-

ställdhetsarbete är att de kommunala uthyrnings- och fördelningsstrategierna är tillgängliga och genomlysbara. Om inte kommunerna arbetar med ”öppet” rättvisa principer blir det dessutom svårt att vinna föreningslivets förtroende i dessa frågor, vilket kommer att hämma föreningarnas möjligheter att bedriva jämställdhetsarbete på ett adekvat sätt. De uthyrningsprinciper man ansåg var viktiga handlade dels om typ av aktivitet, olika behov, geografiskt läge, jämställdhet, nivå- och åldersprincip.