Användning av idrottsanläggningar
- en studie av tillgänglighet till och fördelning av tider
i idrottsanläggningar ur ett jämställdhetsperspektiv
Christian Augustsson Owe Stråhlman
Förord
2005, på RF-stämman i Västerås, antogs Idrottens jämställdhetsplan. Ett av målen är att kvinnor och mäns, flickor och pojkars idrottsutövning tilldelas resurser efter samma principer, när det gäller budget, träningsanläggningar, träningstider och liknande.
2006 presenterade CMA (Centrum för marknadsanalys AB) på uppdrag från RF en statistisk undersökning bland idrottsföreningar inom sju större lagidrotter, på ett uppföljande uppdrag från RF presenterade en forskargrupp vid Karlstad Universitet och Göteborgs Universitet studien Analys av träningstider inom föreningsidrotten (FoU 2007:6). Resultaten visade bland annat att fördelningen av träningstider fördelat på kön är i stort jämnt i det urval av de sju undersökta lag-idrotternas idrottsföreningar som undersökts. Men undersökningen och analysen var inte repre-sentativ för hela idrotten.
2007, på RF-stämman i Örebro, beslutades efter en motion från Svenska Gymnastikförbundet att uppdra till RF att genomföra en riksomfattande undersökning med syftet att kartlägga kvin-nor och mäns, flickor och pojkars, samt idrottare med funktionshinder, tillgång till träningsan-läggningar och arenor, och att undersökningen även omfattar fördelningen mellan breddinriktad kontra elitinriktad idrott.
För att dra nytta av den redan genomförda studien och analysen uppdrog RF till samma fors-kargrupp vid Karlstad Universitet och Göteborg Universitet att i en ny undersökning och analys bredda och fördjupa kunskapen utifrån RF-stämmans beslut. Det har visat sig inte vara helt enkelt att i en och samma undersökning på ett heltäckande sätt få med alla de variabler som beslutet omfattade. Svarsfrekvensen är 26 procent, naturligtvis måste ett så stort bortfall behandlas varligt, vilket forskargruppen också påpekar. Det finns ändå en hel del intressant för vidare diskussion. Resultaten visar bland annat:
• Det finns inte heller i den här undersökningen några tydliga skillnader mellan pojkar och flickor beträffande tider i anläggningar.
• Många föreningar som bedriver motionsverksamhet uppfattar att de kommer i andra hand i förhållande till elit- och tävlingsinriktad verksamhet.
• Generellt är konkurrensen störst bland idrotter som gör anspråk på inomhusanläggningar med måtten 40 x 20 meter, många anser att nya anläggningar saknas.
• Nätverken mellan kommunernas fördelningsrutiner och föreningarnas behov behöver stärkas.
Stockholm mars 2010 Mattias Claesson
Chef Idrottspolitik och samhällskontakter Riksidrottsförbundet
Förord
Arbetet med denna studie och rapport har för oss ytterligare accentuerat idrottens ökade behov av anläggningar försedda med relevant utrustning. Människors behov av fysisk aktivitet och motion samt olika idrotters önskemål att kunna bedriva verksamhet året runt skapar detta behov, vilket naturligtvis också är en utmaning för samhället och idrottsrörelsen. Mot bakgrund av denna studie hoppas vi ha bidragit till en mer klarsynt bild av krav, behov och önskningar som finns i idrottens föreningsliv.
Vi vill tacka RF för förtroendet att genomföra denna studie och också passa på att tacka alla ute i Idrottssverige som bredvilligt ställt upp och svarat på våra frågor.
Karlstad i Januari 2010 Författarna:
Christian Augustsson, lektor i idrottsvetenskap vid Karlstads universitet.
Owe Stråhlman, lektor i idrottsvetenskap, Idrottshögskolan vid Göteborgs universitet Göran Patriksson, professor i pedagogik, Idrottshögskolan vid Göteborgs universitet. Stefan Wagnsson, fil. dr i pedagogik/idrottsvetenskap vid Karlstads universitet
Sammanfattning
Sveriges Riksidrottsförbund (RF) understryker vikten av att jämställdhet råder och att givna resurser fördelas rättvist mellan olika grupper som är verksamma inom den organiserade idrotten. På RF-stämman i Örebro (2007) beslutades att uppdra till Riskidrottsstyrelsen att genomföra en riksomfattande undersökning med syftet att kartlägga kvinnors och mäns, flickors och pojkars, samt idrottare med funktionshinder, tillgång till träningsanläggningar och arenor. Ett ytterligare skäl till att en ny studie efterfrågades var att tidigare genomförda undersökningar inte kunnat göra anspråk på att vara representativa för hela idrottsrörelsen. I samråd med RF:s representan-ter (Anders Lundin m.fl.) utvecklade forskargruppen i Idrottsvetenskap flera preciserade fråge-ställningar relaterade till idrottsanläggningars nyttjande. Det övergripande syftet var att beskriva och analysera tillgång till och behov av anläggningar samt hur tillgängligheten fördelas över och mellan idrottsgrenar, föreningar och sektioner ute i Idrottssverige, särskilt skildrat ur ett jämställd-hetsperspektiv.
Den undersökningsdesign som använts i denna rapport bygger i huvudsak på en enkätundersök-ning riktad till ett urval av föreenkätundersök-ningar. Forskargruppen har använt interaktiva webb-baserade mätinstrument av ”on-line-typ”. Frågedesignen och frågeformulär var uppbyggda utifrån ett antal områden relaterat till anläggningsproblematik.
Resultaten visade att det är de yngre barnen som har de tidigaste tiderna och de äldre i huvudsak de senare tiderna. Det fanns inte några tydliga skillnader mellan pojkar och flickor (och mixade grupper) beträffande tider i anläggningar. Beträffande jämlikhet fann vi bland annat att en majori-tet menar att det är ungdomsverksamheten, som mer eller mindre, prioriteras när det gäller fördel-ning av tider i anläggfördel-ningar. Däremot menar många förefördel-ningar, som bedriver motionsverksamhet, att de kommer i andra hand i förhållande till elit- och tävlingsinriktade verksamheter. Generellt är konkurrensen om anläggningar som störst bland de idrotter som gör anspråk på inomhusanlägg-ningar med måtten 40 x 20 meter. Vidare menade cirka 2/3 av respondenterna att de anlägginomhusanlägg-ningar och lokaler man använder har hög kvalité och är ändamålsenliga. Dock finns behov av nya anlägg-ningar och närmare hälften av respondenterna menar att nya anlägganlägg-ningar saknas.
Studien har visat på att en majoritet av undersökningsgruppen på många punkter är relativt nöjda med sina förutsättningar. Dock verkar nätverket mellan kommuners fördelningsrutiner och fören-ingslivets behov och önskningar vara något som behöver stärkas upp. Detta blir en av framtidens utmaningar för kommuner och föreningar i sina gemensamma ambitioner att värna om bästa möj-liga kvalitet på ”driften” av idrottslivets samhällsnyttiga verksamheter, med målet en Idrott åt alla.
Innehåll
Sammanfattning ...6
1. Inledning ...9
1.2 Uppdraget ...10
2. Tidigare studier utifrån ett jämställdhetsperspektiv ...11
Defi nition - jämställdhet ... 12
2.1 Föreningsidrottare med funktionsnedsättning ...13
2.2 Tillgänglighetsperspektivet ...13 3. Undersökningens design ...17 3.1 Tillvägagångssätt ...17 3.2 Mätinstrument ...17 3.3 Analys ...18 3.4 Bortfallsanalys ...19 3.5 Etiskt förhållningssätt ...23 4. Resultat ...24
4.1 Presentation och analys – utvärdering av anläggningsbehov ...24
4.2 Föreningarnas struktur ...24
4.3 Jämställdhetsperspektiv och anläggningsfrågan ...27
4.4 Policy och förvaltning...32
4.5 Tillgång till idrottsanläggningar ...35
4.6 Anläggningens förutsättningar och administration ...46
5. Sammanfattande diskussion ...52
Referenser ...56
1. Inledning
Det pågår en debatt om det förekommer skilda villkor för olika grupper av idrottare inom den organiserade föreningsidrotten. I RF:s idéprogram Idrotten vill (RF, 2005, s 4) skrivs att:
Alla som vill, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell lägg-ning samt fysiska eller psykiska förutsättlägg-ningar, får vara med i förelägg-ningsdriven idrotts-verksamhet.
Med utgångspunkt i dessa riktlinjer understryker RF vikten av att jämställdhet råder och att givna resurser fördelas rättvist mellan olika grupper som är verksamma inom den organiserade idrotten. Detta förhållningssätt uttrycks även i målen för Idrotten vill (RF, 2005, s 6):
…det ska fi nnas lika möjligheter för alla, oavsett kön, att utöva idrott vilket kräver att kvinnlig och manlig idrott värderas på liknande sätt och fördelas rättvist. All verksamhets-planering bör ske från ett jämställdhetsperspektiv.
…idrott för alla gäller även personer med funktionshinder. För att var och en med funk-tionshinder ska få möjlighet att idrotta efter sina förutsättningar och ambitionsnivåer krävs anläggningar och sociala gemenskaper som är tillgängliga för alla. Funktionshinder får aldrig glömmas bort vid fördelning av resurser.
För att kunna forma ett förhållningssätt visavi dessa frågor krävs en systematiskt utvecklad kun-skapsgrund. Denna kunskapsgrund har sin utgångspunkt i att föreningsidrott är resurskrävande (ledarresurser, planeringsarbete, anläggningar, material m m), vilket innebär att befintliga resur-ser bör fördelas på ett jämställt och rättvist sätt. Dessutom menar RF att idrotten i första hand ska bedrivas i idrottarens närområde.
Efter en motion från Svenska Gymnastikförbundet och tilläggsyrkanden från Svenska Handi-kappidrottsförbundet och Svenska Motionsidrottsförbundet Korpen beslutade RF-stämman i Örebro (RF, 2007a, s.19) att:
… uppdra till Riksidrottsstyrelsen att genomföra en riksomfattande undersökning med syftet att kartlägga kvinnor och mäns, fl ickor och pojkars, samt idrottare med funktionshin-der, tillgång till träningsanläggningar och arenor, och att undersökningen även omfattar fördelningen mellan breddinriktad kontra elitinriktad idrott.
Ett ytterligare skäl till att en ny undersökning efterfrågades var att tidigare genomförda under-sökningar inte kunnat göra anspråk på att vara riksomfattande och/eller representativa för hela idrotten.
1.2 Uppdraget
Forskargruppen i Idrottsvetenskap (Karlstads universitet/Göteborgs universitet) har tidigare, på uppdrag av Sveriges Riksidrottsförbund (RF, 2007b), genomfört en analys av fördelningen av trä-ningstider bland de sju mest populära lagidrotterna. En av slutsatserna i detta arbete var att det saknades en mer heltäckande översikt gällande dessa frågor inom den RF-organiserade förenings-idrotten. Mot bakgrund av den motion (RF, 2007a) som lades fram under RF-stämman, så pålystes behovet av utvecklad kunskap i dessa angelägna frågor. I samråd med RF-representanter (Anders Lundin m.fl.) utvecklade forskargruppen i Idrottsvetenskap preciserade frågeställningar relaterat till idrottsanläggningars nyttjande. Detta för att definiera och täcka in rådande kunskapsluckor inom problemområdet för anläggningars nyttjande utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Undersök-ningen genomfördes under vintern 2008/09, och databasen utgjordes av RF:s föreningsregister för att på ett adekvat sätt nå ut till aktiva idrottsföreningar i landet.
Rubricerat forskningsprojekt syftar till att beskriva och analysera den av RF organiserade fören-ingsidrotten utifrån:
- tillgången på anläggningar och om tillgången har geografi ska incitament
- hur tillgängligheten är fördelade i olika typer av idrottsanläggningar relaterat till fören-ingarnas behov
- hur jämställdhetsaspekter beaktas vid fördelning av tider (tillgänglighet) - hur beaktas fördelning av träningstider sett ur ett åldersperspektiv
- vilka typer av styrdokument och prioriteringar som gäller vid fördelning av tider (privat och offentlig uthyrare)
I denna rapport skildras de huvudsakliga dragen i projektets resultat, där betoningen ligger på analysen av deskriptiva kvantitativa data samtidigt som vissa data av kvalitativ karaktär också belyses och tillförs analysen.
2. Tidigare studier utifrån ett jämställdhetsperspektiv
Under början av 1900-talets andra hälft ökade antalet kvinnor inom idrotten och 1957 var ungefär 15 % av RF: s medlemmar kvinnor. Men det var först under 1960- och 70-talet som man mer fokuserat började fundera över och intressera sig för jämställdhet inom idrotten. Det kom dock att dröja ytterligare några årtionden innan jämställdhetsarbetet sköt fart på allvar, inom såväl folkrö-relsen som inom idrottsforskningen (Olofsson, 2009; RF, 2003).
Riksidrottsförbundets arbete med jämställdhet tog formellt sin början vid RF-stämman 1977, men det dröjde alltså fram till 1989 innan måldokumentet ”Idrottens jämställdhetsplan” lades fram. Denna uppdaterades sedermera 2005 och är fortfarande gällande. Ett av budskapen i dokumentet lyder:
” … alla är lika viktiga för idrot ten. Därför ska det inom idrottsrörelsen fi nnas jämställd-het mellan könen.”
(Idrottens jämställdhetsplan, RF, 2005)
Idag finns det också inom flera kommuner riktlinjer för jämställdhet, vilka är speciellt utarbetade för föreningsidrotten beträffande de anläggningar som kommunen ansvarar för. Exempel på detta kan vara fördelning av träningstider bland idrottsföreningar (RF, 2005). I jämställdhetsplanen framlägger RF också att kommunerna bör bidra till att påverka idrotten i positiv riktning.
Idrottsforskaren Eva Olofsson (1989) som varit banbrytande inom den svenska idrottsforskningen vad gäller kön och jämställdhet har beskrivit den organiserade kvinnoidrotten i relation till Riks-idrottsförbundet (se Fagrell, 2009). Olofsson (1989) visade att idrotten, i synnerhet tävlingsidrot-ten, är en manlig verksamhet. Trots att kvinnor i högre grad hade börjat tävlingsidrotta under 1900-talets senare hälft, har idrotten alltjämt präglats av en stark manlig dominans. Olofsson (1996) har vidare studerat kvinnliga elitidrottares erfarenheter av och inställning till att idrotta på toppnivå. Resultatet visade att de elitidrottande kvinnorna upplevde att de hade haft sämre ekonomiska villkor än sina manliga kollegor och att de dessutom tvingats träna utifrån normen av manlig idrott. Olofsson konstaterade att kvinnorna alltför sällan opponerade sig mot de icke jämställda förhållandena.
Grahn (2008) konstaterar, i likhet med Olofsson, att det är männens idrott som utgör normen och att det är männen som är de huvudsakliga idrottarna. Hon har granskat läromedel som används för att utbilda ungdomstränare. Trots att det föreligger en jämn fördelning av flickor och pojkar i texterna, signalerar läromedlen att det är pojkar som är ämnade för idrott. Grahn har analyserat de läromedel som används för att utbilda ungdomstränare i fotboll, friidrott, gymnastik, handboll, innebandy och simning. I läromedlen slår ofta kollektiva föreställningar om genus, det sociala könet, igenom inom idrotten. Att männen är de huvudsakliga idrottarna visas av att män oftare är med på bild och av att pojkar mer nämns som generella idrottare, medan flickor däremot ses som könsspecifika idrottare.
Även Larsson (2001, 2009) har ägnat sig åt att problematisera synen på män och kvinnor inom idrotten. Han pekar på att flickors idrottsdeltagande har ökat i takt med att ett allt mer utvecklat jämställdhetsarbete har synliggjorts. Larsson och Svender (2007) undersökte vad föreningar, som sökt pengar från Handslaget, valde att använda medlen till. Ett av Handslagets specifika mål var att “satsa på flickors idrottande”. I studien delade Larsson och Svender upp undersökningsgrup-perna i två kategorier. Den första kategorin bestod av idrottsföreningar som traditionellt anses
som kvinnliga (exempelvis ridning, konståkning och gymnastik) den andra av idrottsföreningar som anses företräda mer manliga idrottsgrenar (exempelvis brottning, ishockey och bandy). Av resultaten framkom att föreningarna med traditionellt ”kvinnliga” idrotter avsåg att använda pengarna till att få fler flickor att stanna inom idrotten. Vad gällde föreningar med inriktning mot mer ”manliga“ idrotter menade Larsson och Svender att de ekonomiska resurserna användes till att anpassa idrotten till deltagarna istället för tvärtom. Larsson och Svender såg således ett behov av att mer tydligt uppmana föreningar att styra projektmedlen till att öka förståelsen för de krav som kommer till uttryck bland flickor i deras idrottande under tonåren.
Andreasson (2007) har också berört frågor kring hur idrotten kan och bör omvandlas för att bli mer jämställd. Exempel på frågor som lyfts fram är: Varför blir det en så ”grabbig” jargong när killar möts inom lagidrotten? Hur kan detta te sig för damlag inom lagidrotten? Syftet med avhandlingen var att analysera hur kön, kropp och sexualitet konstrueras inom lagidrotten. Han valde att studera ett manligt handbollslag och ett kvinnligt fotbollslag, utifrån en etnografisk ansats (observationer, intervjuer och deltagande i de båda kollektivens vardag). Genom att försöka belysa de maktprocesser som verkar i de båda idrottskollektiven, ville Andreasson (2007) rikta uppmärksamhet mot hur genus- och maktstrukturer konstrueras inom lagidrotten.
När lagidrottare möts i träning, matcher, eller i andra aktiviteter kopplat till deras idrott, är det tydligt att de träder in i en sfär som utgör ett tydligt avgränsat socialt rum (jmf. Fundberg 2003, Brännberg 1998). Andreasson (2007) menar att deltagarna visar andra sidor av sig själva, som de annars inte ger uttryck för. I det manliga kollektivet ger män uttryck för en lättnad över den tydlig-het och enkeltydlig-het som existerar inom laget. Kvinnorna däremot upplever det som mer komplicerat att förena fotbollen med sin kvinnlighet. Strävan efter att få spela fotboll på jämställda villkor har lett till att kvinnorna internaliserat fotbollens manliga normer och ideal, menar Andreasson. Vidare framhåller han att så länge som idrottsliga prestationer mäts och värderas utifrån en hege-monisk maskulinitet, så är det svårt att tala om jämställd lagidrott.
I sammanfattning kan vi lyfta fram att antalet studier angående genus och idrott ökat markant de senaste 20 åren. Olofsson (2009) menar att detta har givit oss en kunskapsgrund för att kunna se nya perspektiv på manligt och kvinnligt inom idrotten. Detta har förbättrat vår idrottsverksamhet, vilket flera av de ovan genomgångna studierna bidragit till.
Definition - jämställdhet
Ett begrepp som jämställdhet kan innefatta mycket, och är i mångas mening dynamiskt och ibland svårfångat utifrån vilken kontext som behandlas. Men det kan icke desto mindre betecknas som ett normativt begrepp, som rör relationen mellan kvinnor och män. I denna studie tar vi stöd i tidigare RF-dokument (2003, 2005) för vår syn och definition av detta begrepp.
”Det övergripande målet för idrottens jämställdhetsarbete är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla nivåer inom alla områden” (Idrottens jämställdhetsplan, RF, 2005)
Viktiga delmål som betonas inom den RF-styrda idrottsrörelsen är lika möjligheter att utöva idrott, att kvinnor och mäns idrottande värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt, att kvinnor och
män har lika stort inflytande i beslutande och rådgivande organ, att arbetsformer och fördelning av uppdrag utformas så att kvinnor och män får lika stora möjligheter att medverka, samt att jämställdhetsperspektivet ska vara införlivat i den dagliga verksamheten och genomsyra alla verk-samhetsområden (RF, 2003, 2005).
2.1 Föreningsidrottare med funktionsnedsättning
Genomgången ovan har påvisat att det fortfarande finns obalans i jämställdhetsförhållanden uti-från genus inom idrotten. Vidare så är även frågan om jämlikhet särskilt relevant inom området för idrottare med funktionsnedsättning, då detta är angeläget för att ändra på de alltför ofta före-kommande kollektiva föreställningar om hur och vilka som kan bedriva idrott (Wickman, 2007). I det Handikappsidrottsliga programmet (www.handikappidrott.se) skriver Svenska Handikapp-idrottsförbundet att tillgänglighet och tillgång till idrotts- och motionsanläggningar måste mot-svara de förväntningar och behov som personer med funktionshinder har. Tilldelning av lokaler måste vara på lika villkor. Man skriver också att utrustning i hallar och anläggningar skall vara så beskaffade att alla kategorier av funktionshindrade kan utöva verksamhet efter sina egna för-utsättningar. Därför är det viktigt att kommuner (och andra uthyrare av idrottsanläggningar) vid all planering och schemaläggning av träning och tävlingstider beaktar handikappidrottens behov. Reyes (2008) har undersökt sexton projekt inriktade på barn och ungdomar med funktionshinder och som fått ekonomiskt stöd från Handslagets speciella insatser. Syftet var att få fram en generell bild av hur väl projekten har lyckats hitta metoder och förhållningssätt som kan vara av värde för framtida insatser inom idrottsrörelsen. Reyes skriver om anläggningsbehovet att det krävs samar-bete mellan inblandade parter för att underlätta rekryteringen till anpassade fysiska och idrottsliga aktiviteter, bland annat genom att anpassa idrottsanläggningarna efter idrottarnas olika behov. Att så inte alltid sker framgår av Eriksson, Kristén, Patriksson och Stråhlmans (2008) riksomfattande utvärdering av Handslagets fem målområden, där 16 % av de tillfrågade projektansvariga redogör att ett av de vanligaste problemen med att genomföra verksamheten är just bristen på anpassade lokaler. Således finns det all anledning att även beakta denna typ av begränsande faktorer vid en analys av funktionshindrade idrottares tillgång till idrotts- och motionsanläggningar.
2.2 Tillgänglighetsperspektivet
Beträffande tidigare studier av träningstider i idrottsanläggningar finns det endast ett mindre antal sådana. Blomdahl, Elofsson och Öhman (2003) studerade om flickor får sämre träningstider och man kunde konstatera att tidigare studier inom detta område kom från enskilda iakttagelser och att de inte var grundade i någon systematiskt analys. I den studie som Blomdahl m fl (2003) genomförde var syftet bland annat att kartlägga hur bokade tider nyttjas ur ett ålders- och köns-perspektiv. I studien tillfrågades totalt 36 000 informanter i Stockholm och syftet begränsades till att omfatta verksamheter i idrottshallar.Resultatet visade att flickor/kvinnor som grupp inte hade fått sämre träningstider i idrottshallar än pojkar/män i Stockholms stad utan snarare rådde det motsatta förhållandet. Andelen pojkar/män som hade så kallade dåliga träningstider var större än för gruppen flickor/kvinnor. Störst var skillnaderna i åldersgruppen 13-16 år, medan det var något mindre i åldersgruppen 7-12 år. I alla åldersgrupper hade pojkar/män i högre grad än flickor tilldelats tider efter kl 20.00 på vardagar. För att generalisera Blomdahls m fl (2003) studie till ett riksperspektiv måste man först påtala några av studiens brister. Urvalet är geografiskt begränsat, även om undersökningsgruppen är stor. Dessutom har man enbart valt idrottshallar vilket
begrän-sar antalet idrotter. Slutligen kan man naturligtvis ha olika åsikter om vad som är bra och dåliga träningstider.
Örebro läns idrottsförbund (Bergvall-Virtanen m fl, 2008) genomförde ett projekt med syfte att undersöka om, och i så fall hur, det går att frigöra mer tid i befintliga idrottshallar. Genom obser-vationer och kartläggningar av nyttjande av idrottsanläggningar i två kommuner i Örebro län, samt med en enkätstudie på nationell basis till landets samtliga kommuner, ville författarna eta-blera en modell för hur man utnyttjar idrottsanläggningar så effektivt som möjligt. Nyttjandet av bokade tider i de två undersökta kommunerna gjordes under en vecka på våren och en vecka på hösten 2005. Totalt gjordes 399 observationer i de utvalda idrottshallarna. Alla disponibla tider var bokade i hallarna och de mest förekommande idrotterna var innebandy följt av fotboll. Enkäten i den nationella undersökningen skickades ut till alla 290 kommuner i Sverige och 196 av dessa besvarade enkäten (svarsfrekvens på 68 procent).
Resultatet av observationerna i Örebro län visade att det finns möjlighet att frigöra relativt mycket träningstid genom olika effektiviserande insatser. Dessa insatser täckte dock inte det behov som föreningslivet hade. I de undersökta hallarna nyttjades 86 procent totalt av de bokade tiderna och 73 procent av bokad tid nyttjas för barn och ungdom (7-20 år). Omkring 36 procent av tiderna nyttjas av flickor/kvinnor. Detta motsvarar inte ett 50-50 förhållande, men det svarar mot den fördelning av män och kvinnor som finns inom RF. Författarna skriver vidare att i 14 procent av observationerna stod hallarna helt tomma, vilket motsvarar ca 168 minuter (närmare 3 timmar) per vecka och hall. Man drog slutsatsen att det gick att frigöra motsvarande 50 minuter per hall och vecka genom att reducera tid för framtagande och borttagande av material, uppvärmning, teoretiska genomgångar och stretching. Undersökningen visar också en stor spridning i förening-arnas bokningar över hel säsong. Bokningar från fem till elva månader förekom, därutöver står lokalerna mestadels tomma. Mindre än hälften av föreningarna upplevde att de kunde påverka tilldelning av tider och var generellt nöjda. Studien visar också att det fanns stora förbättringsmöj-ligheter när det gäller att återrapportera outnyttjade tider (avbokningar mm).
Den nationella enkätundersökningen till landets kommuner visade att drygt 90 procent av kom-munerna har en policy, ett idrottspolitiskt program eller andra riktlinjer för att reglera fördelning av tider i kommunens idrottsanläggningar. Verksamhet för barn och ungdomar prioriteras i mer än två tredjedelar av kommunerna. I många hallar uppstår ”strötider” som inte används på grund av att föreningar exempelvis har bortamatcher eller inställda träningar. Det är 58 procent av kom-munerna som uppger att föreningarna sällan eller aldrig återlämnar tider de inte ska använda till kommunen. Det är vanligast i de kommuner där ingen hyresavgift tas ut. Dessutom visar resulta-ten att föreningarna som har bokat block om flera tider har större möjlighet att omfördela tiderna inom föreningen.
Högman (2009) ville i sin fallstudie (intervjustudie) av en kommunal vinteranläggning undersöka hur träningstiderna fördelades mellan föreningarna och inom föreningarna. Anläggningen ligger i en mellanstor stad i Mellansverige och har en av Sveriges största konstfrusna isar. Isstadion saknar dock tak. Sex idrottsföreningar bedriver sin verksamhet på anläggningen från november till mitten av mars. I genomsnitt genomförs ca 45-50 träningspass och 8-10 matcher i veckan på isstadion. Tillkommer gör även ca 20 timmar allmänhetens åkning per vecka. Syftet var således att studera om det var någon särskild träningsgrupp (män, kvinnor, senior, junior, barn) som fick bättre träningstider än övriga samt vad som ligger till grund för fördelningen av träningstiderna, och om man i sina besluts- och fördelningsprocessen medvetet arbetar utifrån ett jämställdhets-perspektiv.
Angående träningstidernas fördelning var det inte mycket i resultatet som utmärkte sig. Till exempel var fördelningen av träningstiderna i huvudsak baserad på ålder, där utgångspunkten var att yngre skall träna tidigare och följaktligen äldre senare med stigande ålder. Respondenterna i undersökningen som helhet var sammanfattningsvis relativt nöjda med träningstiderna. Den stu-derade anläggningens nyttjande bygger på att beslutsfattare har rättvisa och sunda värderingar, och att ansvariga agerar utifrån detta. Frågan är dock om man kan förlita sig på en sådan princip, som är starkt kopplad till berörda personers goda förnuft, och framförallt, kommer det vara så i framtiden? En av respondenterna i studien framhåller just vikten av en policy för hur tiderna skall fördelas. Dels för att undvika mindre meningsskiljaktigheter som ibland uppstår i samband med fördelning av träningstider. Dels för att underlätta i beslutsprocessen och sedan även för att säker-ställa att verksamheten förblir jämställd även i framtiden, oavsett vilka som ansvarar för besluten (Högman, 2009).
Fahlén och Sjöblom (2008) har också specialstuderat anläggningsfrågan, som de också lyfter fram som en aktuell och ”het” fråga, inte minst utifrån de statliga medel som tillskjutits i form av idrottssatsningar som Handslaget och Idrottslyftet. Deras studie syftade primärt till att belysa konsekvenserna av ändrade ägar- och driftsförhållanden, med särskilt fokus på tillgänglighet. Fall-studien innefattade anläggningar i en storstad och en medelstor kommun.
I resultaten framgick att kommunledningar ser idrott som samhällsnyttig, men man bjuder ändå sällan in föreningsidrottens företrädare för att samverka kring framtidsfrågor. Vidare pekade Fahlén och Sjöberg på att fritidsnämnder framhåller en ”idrott åt alla”, men trots det prioriterar redan ”aktiva” grupper, och då som en konsekvens av detta bortser från de mindre bemedlade grupperna. De konkluderar sin studie genom att säga att idrottspolitiken i kommunerna (2008, s.87);
”…påverkar den lokala anläggningsstrukturen möjligheterna för olika gruppers tillgäng-lighet till idrott, fysisk aktivitet och annan fritidsutövning på fl era sätt…”
”…har stor inverkan på det lokala föreningslivet…”
”…påverkar i stor utsträckning de icke-organiserade idrotts-, motions- , och friskvårdsak-tiviteter och på lokalsamhället i stort…”
Nyttjande av anläggningar, fördelning av träningstider ägandeförhållanden m m är således frågor som går att relatera till de flesta nivåer i samhället och inte minst till en av de mäktigaste folk-rörelser vi har det vill säga idrottsrörelsen. Dessa frågor låg också till grund för det uppdrag som Augustsson, Stråhlman, Patriksson och Wagnsson fick under 2007 (RF, 2007b). Augustsson m fl analyserade ett datamaterial som var insamlat av Centrum för Marknadsanalys AB (CMA). I denna studie ingick cirka 400 slumpvis utvalda idrottsföreningar med barn- och ungdomsverk-samhet. De undersökta idrotterna var lagidrotterna bandy, basket, fotboll, handboll, innebandy, ishockey och volleyboll. Resultaten visar att majoriteten av de undersökta föreningarna har prio-riteringsordningar för fördelning av träningstider och att dessa i första hand baseras på ålder och nivå på utövandet. I snitt driver 1 av 10 föreningar egna anläggningar där fotbollen dominerar med 1 av 5 föreningar med egen anläggning. Resultaten pekar på att fördelningen av träningstider i olika typer av anläggningar följer ett relativt traditionellt mönster inom de flesta undersökta idrottsgrenarna. Principen är att ju yngre deltagare i lagen desto tidigare träningstid. Man kan inte heller utläsa i materialet att någon grupp, pojkar eller flickor, skulle vara särskilt förfördelade,
vilket överensstämmer med resultat från tidigare studier inom området. Den genomförda rappor-ten visar att ålder och idrottsnivå har betydelse för vilka träningstider olika lag får i de föreningar som ingick i studien, men att kön alltså inte verkar ha det.
Sammanfattningsvis pekar genomgången av tidigare studier på att en debatt kring resursfördel-ningen inom idrott bör följas av aktiva åtgärder. Inom ramen för Handslaget fanns möjligheter att söka anläggningsbidrag för att öka förutsättningarna för fler att idrotta. Under senare år har dessutom flera privata företag, med idrott som affärsidé, etablerats i landet och därmed har också antalet anläggningar för idrott utökats. Oavsett fögderi och verksamhetsinriktning måste devisen Idrott åt alla stå i centrum och prioriteras i frågor som rör resursfördelning.
3
. Undersökningens design
3.1 Tillvägagångssätt
Den undersökningsdesign som använts i denna rapport bygger i huvudsak på en enkätundersök-ning1 till ett urval av föreningar. Två mindre specialstudier har dessutom genomförts som fallstu-dier.Forskargruppen har också använt interaktiva webb-baserade mätinstrument av ”on-line-typ” (se bilaga). De olika instrumenten lades på en ”hemsida”, där respondenterna genom en internet-ansluten dator kunde besvara frågorna (både med fasta och öppna svarsalternativ)2. Missivbre-ven skickades med e-brev och adresserades till en i föreningen centralt placerad tjänsteman eller förtroendevald. Enkäten skickades ut i december 2008 och en påminnelse distribuerades strax före jul samma år. Datainsamlingen avslutades i slutet av januari 2009. Svagheten med detta för-faringssätt är att alla föreningar i Sverige inte finns registrerade med e-mejladresser, en erfarenhet som bland annat gjordes vid utvärderingen av det så kallade Handslaget. Erfarenheterna från den studien visade dock att frånvaron av elektroniska kommunikationsresurser var relativt slumpmäs-sigt fördelat och påverkade resultatet i mindre utsträckning.
3.2 Mätinstrument
Målet var att finna en design som tog hänsyn till Anläggningsprojektets syfte och premisser. Delar av den design som använts i tidigare liknande genomförda projekt, exempelvis utvärderingen av Handslaget (Patriksson, m.fl, 2004), har använts. Det betyder att respondenterna uppmanades att ta ställning till ett antal förutsättningar för idrottsutövande främst för att underlätta analysen av anläggningsbehov. Frågedesignen och frågeformulär var uppbyggda så att ett antal områden rela-terat till anläggningsproblematik kunde etableras och undersökas. Det handlar om:
• Föreningarnas struktur
Strukturen på det urval som använts vid datainsamlingen, vilka idrotter utövas, var i landet fi nns föreningarna belägna, hur stora är de, hur fördelningen ser ut mellan kön och ålder samt tillgången till ideellt arbetande och anställda ledare.
• Jämställdhetsperspektiv och anläggningsfrågan
Respondenternas syn på jämställdhetsaspekter inom svensk idrott och hur dessa påver-kar fördelningen av idrottsanläggningar.
• Policy och förvaltning
Principer för anläggningars uthyrning och förvaltning (exempelvis ägande och skötsel)
•
Tillgång till idrottsanläggningar
Anläggningsbehov och typ av idrott, säsong och anläggningens funktioner. • Anläggningens förutsättningar och administration
Förutsättningar för idrottsverksamhet och relationer till den som äger eller hyr ut anläggning.
1 Frågeformulären fi nns som bilaga.
2 Respondenterna hade också den möjligheten att rekvirera tryckta frågeformulär med post och sedan återsända dessa på tradi- tionell väg. Mycket få respondenter (3 st) har utnyttjat detta förfaringssätt.
Dessutom kategoriserade frågeformulären utifrån tre olika förutsättningar för idrottsutövande. Respondenterna tillfrågades om idrottsverksamheten i huvudsak utövades:
• Inomhus på vinterhalvåret • Utomhus på sommarhalvåret • Utomhus på vinterhalvåret
Kriterierna för den fjärde varianten, i huvudsak inomhus på sommarhalvåret, var det inte någon idrott som uppfyllde. Skälet till denna indelning handlar i huvudsak om de olika behov av anlägg-ningar som förekommer, dels beroende på om man i huvudsak har vinter- eller sommarsäsong, dels om man i huvudsak är ute eller inomhus.
3.3 Analys
Resultaten av dataanalysen presenteras i resultatredovisningen. De frågor som i huvudsak har betydelse för undersökningen syfte har särskilt lyfts fram och diskuteras. Det handlar om premis-ser för idrottsutövning beroende på kön, ålder, idrott och inom vilket geografiskt område som föreningen är belägen. Dessutom har respondenternas synpunkter på hur förändringar och förbätt-ringar i anläggningsfrågan kartlagts. Avgörande för undersökningens konsistens är dock frågor om validitet och reliabilitet det vill säga de grundläggande begreppen i en undersökningssituation. Validitet och reliabilitet i denna studie är i huvudsak kopplade till mätinstrumenten. Vad beträf-far frågeformulärens validitet så har, som tidigare nämnts, strukturer för frågeformulering och för frågornas innehåll tidigare prövats i den så kallade Arvfondsutredningen (Patriksson, m.fl, 2004) och i utvärderingen av Handslaget (Eriksson, m.fl, 2008) och vid båda tillfällena har ett tillfredställande resultat uppnåtts. Syftet i denna studie är bland annat att mäta om föreningarna anser att tillgången på anläggningar täcker behovet och om fördelningen följer jämställdhetsprin-ciper. Eftersom dessa frågor har kunnat besvaras och att det interna bortfallet är litet så höjer det naturligtvis studiens validitet. En annan central validitetsfråga är diskussioner om huruvida de svar som respondenterna avlägger är sanningsenliga. Ett rimligt sätt att göra det på är att jämföra resultaten från denna studie, med tidigare tids- och innehållsrelevanta studier. Jämförelser som gjorts med exempelvis Augustsson m.fl (RF, 2007b) och även andra refererade studier visar rela-tivt överensstämmande resultat. Vidare måste vi utgå ifrån att de uppfattningar som förmedlas är sanna för de personer som förmedlar dem och det i flera fall är deras upplevelser och deras tolkningar som står i centrum. Resultatredovisningen är objektiv eftersom den återger mätbara data på parametrisk nivå (ex. medlemsantal, tider mm) och subjektiva data på icke-parametrisk nivå (ex. respondenternas uppfattningar om kvalitet och nöjaktighet). Den design som studien har får därför anses uppfylla krav på hög validitet.
När analysinstrument av liknande slag prövats i tidigare studier så ökar det frågornas reliabilitet och många av de centrala frågorna i denna studie har använts förut. Analysen av svaren visar också att respondenterna i liten utsträckning upplevt att frågorna varit mångtydiga och besvärliga att besvara. Det som anses mest problematiskt är de så kallade skattningsskalorna som används för att mäta respondenternas uppfattningar (ex. nöjaktighet med anläggningar). Detta är inte unikt för denna studie, och eftersom gängse förfaringssätt har använts vid skalkonstruktion har mätin-strumenten i någon mån en högre grad av slumpmässiga mätfel.
Undersökningsresultatens generalitet, till slut, vilar på bedömningen i vilken utsträckning resulta-ten från en undersökning är tillämpliga på andra situationer (Stråhlman, 1997). Generaliserbarhe-ten förbättras genom att man ger en rikhaltig och tät beskrivning och tillräckligt med information
för att kunna överföra resultaten och avgöra hur typiska de är. Med tanke på urvalets sammansätt-ning och denna studies resultat i relation till tidigare undersöksammansätt-ningar, måste resultaten från dessa premisser anses besitta hög generalitet.
3.4 Bortfallsanalys
Det adressregister som erhölls från RF innehöll ett urval på närmare 7500 adresser till föreningar och förbund i landet. Ett antal av 2500 var obrukbara. Av de 5000 missivbrev som skickades ut återkom 1298 ifyllda (svarsprocent 26 %). De inledande frågorna i frågeformulären hade lika ordalydelse för alla inriktningar och handlar om de utvalda föreningarnas/sektionernas bakgrund och förutsättningar. Det skall omedelbart och med emfas påpekas att svenskt föreningsliv har en komplicerad struktur, som kan vara svår att överblicka och fånga i en dataanalys. Exempel är de olika idrottsgrenarnas varierande storlek och karaktär och föreningslivets skiftande förutsätt-ningar både vad gäller ekonomiska och geografiska realiteter. Vissa föreförutsätt-ningar bedriver enbart en idrott, medan andra har flera idrotter, andra föreningar har sektioner - både för damer, herrar och ungdomar - och har därmed ett skiftande anläggningsbehov.
Naturligtvis måste ett så stort bortfall behandlas varligt. Samtidigt var det adressregister som erhölls från RF inte ett representativt urval för populationen svenska idrottsföreningar. Därför kommer denna bortafallsanalys att koncentreras på respondenterna som faktiskt svarat och om detta urval kan anses vara representativt för svenska idrottsföreningar (även om undersökningspo-pulationen inte var representativ för svensk idrott, så kan urvalet vara det). Inledningsvis kommer därför ett antal bakgrundsvariabler att presenteras och analyseras.
Det absolut vanligaste i svensk idrott är att en förening har en idrott på programmet. Exakt hur fördelningen mellan enidrottsföreningar och fleridrottsföreningar ser ut finns ingen tillförlitlig statistik för. Däremot finns fördelningen för undersökningsgruppen (tabell 2:1).
Tabell 2:1. Fördelningen i urvalet för föreningar med en respektive fl era idrotter (n=1294).
Antal %
Vi är en förening med... En idrott 943 73
Flera idrotter 338 26
Annat 13 1
Av de 1294 föreningar som svarat på denna fråga var 943 (73%) föreningar som bedrev en idrott medan och 338 (26%) bedrev flera idrotter (13 föreningar hade angivit ett annat alternativ än de två redan angivna). De idrotter som utövas täcker ett stort antal av de olika specialidrottsförbund som utgör RF:s kärna. Ett problem relaterat till denna fråga var att vissa föreningar, som hade flera idrotter, hade svårt att särskilja anläggningsbehovet utifrånundersökningens syfte, då man i första hand såg till hela föreningens anläggningsbehov, inte enskilda idrotters. Bakgrunden är att de föreningar som angett flera idrotter, de har i enkäten uppmanats att svara med det förbund som enkäten avser (den sektion som besvarar enkäten ex. friidrott – Svenska friidrottsförbundet o.s.v.). Då adressmaterialet som erhållits från RF inte angav vilka idrotter det rörde sig om så kunde vi inte ange detta i missivbrevet. Eftersom 73 % av föreningarna enbart har en idrott, har detta förhållande inte varit något större problem. Återstående 26 % har inte heller haft några svårigheter med förståelse av frågan, utan de har valt att besvara frågeformuläret med en relevant idrott som utgångspunkt.
Ett mindre antal föreningar har dock hört av sig med denna komplikation som orsak och dessa har uppmanats att välja någon av de idrotter man utövar relativt utvärderingens mål och vi får utgå ifrån att dessa val skett slumpmässigt.
Genom att efterfråga föreningarnas specialförbundstillhörighet är ambitionen att ge en bild av vilka förbund som de svarande föreningarna tillhör och också att kunna visa på urvalets repre-sentativitet. I urvalet finns ett mindre antal föreningar (40 st) som angivit tillhörighet till flera förbund och där har det först angivna valts.
Tabell 2:2: De 21 största förbunden i studiens urval3 (n=1 300)
Antal föreningar % Vilket förbund inom RF är
föreningen ansluten till?
Fotbollförbundet 201 15,5 Ridsportförbundet 113 8,7 Orienteringsförbundet 79 6,1 Gymnastikförbundet 67 5,2 Friidrottsförbundet 63 4,8 Skidförbundet 62 4,8 Bowlingförbundet 56 4,3 Innebandyförbundet 49 3,8 Bordtennisförbundet 47 3,6 Basketbollförbundet 40 3,1 Ishockeyförbundet 36 2,8 Handbollförbundet 35 2,7
Budo- & Kampsportförbundet 32 2,5
Tennisförbundet 25 1,9 Volleybollförbundet 23 1,8 Sportskytteförbundet 21 1,6 Badmintonförbundet 19 1,5 Motorcykelförbundet 18 1,4 Sportdykarförbundet 17 1,3 Simförbundet 17 1,3 Cykelförbundet 17 1,3
Vi kan konstatera att fördelningen i studien skiljer sig från andra fördelningar som anger speci-alförbundens inbördes storlek. Ett problem är att det finns flera parametrar som kan bestämma förbundens storlek (antal medlemmar, antal aktiva medlemmar, antal medlemmar under 20 år, förbundens ekonomi, hur ofta de syns i massmedia osv.). Den fördelning som RF redovisar för föreningsidrotter med flest utövare 13-20 år (www.rf.se) har i detta speciella fall använts som jäm-förelsematerial, eftersom mängden utövande idrottare är en betydande parameter för behovet av anläggningar. Föreningar tillhörande fotbollförbundet är då störst både i urvalet och bland antalet utövare. Ridsportförbundet tillhör också de största medan orientering och friidrott inte är bland
de allra största förbunden sett till det totala antalet utövare i åldersgruppen 13-20 år. Dock finns alla de stora4 förbunden representerade i tabellen ovan, dock med annan inbördes ordning än vad som är fallet när man jämför med den tidigare av RF beskrivna fördelningen (som inte heller den ger någon exakt korrekt fördelning mellan förbunden). Kontentan av resonemanget ovan är att fördelningen i studien får anses vara relativt representativ sett till förbundstillhörighet.
Hur fördelar sig föreningarna geografiskt? Föreningslivet, sett till antalet föreningar visavi befolk-ningen fördelning, är inte proportionell med de svenska länens befolkningsmässiga storlek. Vi vet också att individer i glesbygd i större utsträckning både är medlemmar och tar förtroendeuppdrag i idrottsföreningar än vad som är fallet i storstadsregioner (www.scb.se). Dessutom är ungdomar i glesbygd i större utsträckning medlemmar i idrottsförening - relativt sett (ibid).
Tabell 2:3. I vilket län fi nns föreningen? (n= 1300)
Antal %
I vilket län finns föreningen?
Västra Götaland 204 15,7 Stockholm 182 14,0 Skåne 136 10,5 Dalarna 66 5,1 Värmland 64 4,9 Halland 56 4,3 Norrbotten 52 4,0 Östergötland 51 3,9 Uppsala 50 3,8 Jönköping 49 3,8 Västernorrland 46 3,5 Gävleborg 44 3,4 Örebro 43 3,3 Södermanland 38 2,9 Kalmar 38 2,9 Västerbotten 37 2,8 Kronoberg 32 2,5 Jämtland 32 2,5 Västmanland 29 2,2 Blekinge 24 1,8 Gotland 19 1,5 Dalsland 1 ,1 Internt bortfall 7 ,5
I urvalet finns de flesta föreningarna i de folkrika länen, men kvarstår dessa inbördes förhål-landen när man jämför dessa per capita? Att det är i Västra Götalandsregionen, region Skåne samt Stockholms län som vi finner flest föreningarna i urvalet är inte överraskande. Däremot är det mer förvånande att Dalarnas län, Värmlands län, Halland län och Norrbottens län är så välrepre-senterade. Betraktar man fördelningen för antalet föreningar i RF:s olika distrikt per capita, så finner man dock att Jämtland/Härjedalen, Dalarna och Gotland är de relativt mest föreningstäta distrikten i landet (>30 föreningar/10.000 inv), medan de befolkningstäta distrikten är de mest föreningsglesa (<20 föreningar/10.000 inv) (www.rf.se). De uppräknade länen ovan kan knappast räknas till de befolkningstäta. Man kan säkert och på goda grunder anta att föreningar i befolk-ningstäta distrikt är större vad beträffar antalet medlemmar med tanke på det befolkningsmässigt större underlaget. Vidare kan man inte heller avfärda tanken på att det ligger en intressedimension i att besvara en enkät, samt att svarsfrekvensen möjligen kan påverkas av de yttre omständligheter man har beträffande tillgång till anläggningar (exempelvis om de men små anläggningsresurser svarat i större utsträckning). Trots detta måste den geografiska fördelningen, med ovan presente-rade data som stöd anses vara approximativt representativ.
Fördelning utifrån kommuntillhörighet, som visas nedan, har liknande struktur som länsindel-ningen, det vill säga de stora kommunerna har flest föreningar som svarat på enkäten.
Tabell 2:4. I vilken kommun fi nns föreningen (de tio största)5? (N=1300 totalt)
Antal I vilken kommun finns föreningen Stockholm 183
Göteborg 38 Uppsala 25 Malmö 24 Gotland 20 Karlstad 19 Örebro 17 Växjö 17 Luleå 17 Halmstad 17
Stockholm har som synes en mycket hög siffra och det beror på att föreningar i Stockholms kranskommuner (Danderyd, Huddinge, Salem, Sollentuna, Solna m.fl) har svarat att de tillhör Stockholms kommun. Om detta faktum anses anmärkningsvärt så kan vi också föra upp på detta anmärkningsvärda konto att föreningar från kommuner som Gotland och Luleå svarat i så stor utsträckning. Stora kommuner som saknas är Borås (16 föreningar), Helsingborg (9), Jönköping (10), Linköping (16), Norrköping (10), Sundvall (16) och Västerås (10). Dessa finns alla på plat-serna närmast efter de 10 kommuner med flesta deltagande föreningar.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det urval av förningar som utgör basen i denna studie är i flera avseende ett tvärsnitt av svenska idrottsföreningar, och att resultaten i denna studie kan betraktas som approximativ representativ för svenska idrottsföreningar. Den fortsatta
dovisningen kommer att belysa ett antal sådana parametrar (antal medlemmar, ledare m m). På vissa punkter finns dock skillnader. När det gäller de olika SF:ens inbördes storlek är det svårt att ange en tillförlitlig rangordning, det beror på vilka parametrar som rangordnas. Trots detta dras ändå slutsatsen att materialet har avsevärd generalitet.
3.5 Etiskt förhållningssätt
Överväganden har gjorts utifrån vetenskapsrådets (VR, 2002) forskningsetiska principer. Dessa är informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att information skall ges utifrån vilka villkor som respondenterna delta i undersökningen. I mis-sivbrevet angavs under vilka förutsättningar som undersökningen genomfördes. Samtyckeskravet innebär i detta fall att det var frivilligt att delta, det fanns inget krav att deltaga. Data har behand-lats anonymt varför inga personer eller föreningar kan identifieras i resultatredovisningen och därmed har också kravet på konfidentiellitet uppfyllt. Nyttjandekravet innebär att informationen endast får användas i angiven forskning och så är fallet i denna studie.
4
. Resultat
4.1 Presentation och analys – utvärdering av anläggningsbehov
Liksom denna enkät så är all idrott i era ögon de stora lagsporterna och TV-sporter, allt annat har inte med idrott att göra, det syns på de frågeställningar som ni ber mig svara på. Skall denna undersökning ha något värde så borde ni vidga era vyer.
(Föreningsrepresentant)
Påståendet ovan är riktat som kritik mot denna undersökning och även om påståendet går att bemöta på en rad punkter (den fortsatta resultatredovisningen får visa detta), så finns en hel del välriktad substans att bära med sig i den problematik som denna undersökning fokuserar. Är det så att orättvisor och orättfärdigheter förekommer, att fördelning av anläggningsresurser6 inte beaktar demokratiska jämställdhets- och rättviseprinciper, att finansiella prioriteringar får anlägg-ningsförvaltarna att schavottera och att förutfattade och oheliga principer samt kamaraderi är på den grund som fördelningssystemen vilar. Eller har surdegar som odemokratiskt tänkande och otillbörligt agerande vädrats ut till förmån för demokratiska och rättvisa principer och rättmä-tigt handlande när det gäller fördelning av och tillgång till idrottsanläggningar? I propositionen 2008/09:126 Statens stöd till idrotten skriver regeringen att barn och ungdomar ska lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv, en princip som också kommer att påverka anläggningsfrågan. Regeringen är också tydlig i propositionen när man menar att personer med funktionsnedsättning skall kunna delta i idrottsverksamhet på samma villkor som andra och det innebär att man måste säkerställa att de har tillgång till idrottsanläggningar.
Resultatredovisningen i denna rapport kommer att belysa problematiken kring anläggningsfrågan utifrån ett antal olika aspekter och områden av betydelse. Dessa är:
• Föreningarnas struktur
• Jämställdhetsperspektiv och anläggningsfrågan
• Policy och förvaltning
• Tillgång till idrottsanläggningar
• Anläggningens förutsättningar och administration
4.2 Föreningarnas struktur
Vi konstaterade i inledningen av denna resultatredovisning att de flesta föreningar har en idrott på programmet (73 %). De föreningar som har fler än en idrott har i snitt 2 idrotter. Dessutom finns det ett antal föreningar som inte betraktar sig som idrottsföreningar, exempelvis en fackföre-ning för racerbåtförare, vissa bowlingklubbar och cykelklubbar samt ett antal dansförefackföre-ningar.
6 Med anläggning menas en speciellt iordningställd arena, lokal inomhus eller plats utomhus där man utövar idrott (idrottshall, slalombacke, fotbollsplan m.m.).
Vidare menar några friskis & svettis-föreningar, föreningar som flyger med radiostyrda flygplan, föräldraföreningar samt jakt- och sportskytte föreningar, att man inte kan karaktärisera sig som idrottsföreningar.
För att få en bild av de svarande föreningarnas storlek och struktur besvarade respondenterna frågan om olika medlemstal. Redovisningen inleds med de föreningar som enbart består av en idrott.
Tabell 3:1. Medeltal för föreningarnas aktiva medlemmar, därav kvinnor samt passiva medlemmar.
Medeltal Hur många aktiva medlemmar i föreningen? 186 Hur många aktiva kvinnor i föreningen? 88 Hur många passiva medlemmar i föreningen? 75
Tabellen ovan visar att de föreningar som svarat på enkäten har en relativt stor andel kvinnliga aktiva medlemmar (c:a 47 %). Tumregeln är annars att 35 – 40 % av RF:s aktiva medlemmar är kvinnor, beroende av vilka åldersgrupper man studerar och vilken aktivitetsnivå man inklude-rar i beräkningen. Just det sistnämnda förhållandet, att andelen kvinnor minskar med stigande ålder, syns tydligt om man studerar urvalet och tabellen över aktiva medlemmar uppdelat på åldrar (nedan).
Tabell 3:2. Procentuell fördelning för föreningarnas aktiva medlemmar, uppdelat på kön och ålderka-tegorier (N= 1300)
% Hur stor andel aktiva i föreningen är män 20 år och äldre? 30 Hur stor andel aktiva i föreningen är kvinnor 20 år och äldre? 18 Hur stor andel aktiva i föreningen är pojkar 19 år och yngre? 31 Hur stor andel aktiva i föreningen är flickor 19 år och yngre? 29
Skillnaderna mellan yngre pojkar och flickor är inte speciellt stor (2 %), medan den är relativt stor mellan männen och kvinnorna (12 %).
För att få en kompletterande bild redovisas också flersektionsföreningarnas förhållanden (efter den sektion som erhållit frågeformuläret). Frågorna till sektionerna ställdes med samma innebörd som frågorna till ensektionsföreningar.
Tabell 3:3. Medeltal för sektionernas aktiva medlemmar, därav andelen kvinnor (N= 1300)
Medeltal Hur många aktiva medlemmar i sektionen? 218 Hur många aktiva kvinnor i sektionen? 91
Förhållandena i uppdelningen på sektioner svarar i det närmaste mot resultatet för ensektionföre-ningarna och skillnaderna kan i det närmaste betraktas som försumbara. Skillnaden mellan ande-len flickor och pojkar i sektionerna är inte överdrivet stor medan skillnaderna mellan män och kvinnor är mera påtaglig.
Tabell 3:4. Procentuell fördelning för sektionernas aktiva medlemmar, uppdelat på kön och ålderkategorier (N=1300)
% Hur stor andel aktiva i sektionen är män 20 år och äldre? 31 Hur stor andel aktiva i sektionen är kvinnor 20 år och äldre? 15 Hur stor andel aktiva i sektionen är pojkar 19 år och yngre? 33 Hur stor andel aktiva i sektionen är flickor 19 år och yngre? 28
Beträffande den i idrottskretsar alltid lika intressanta ledarfrågan så visar det sig att deltagande föreningarna i snitt har 11 ideellt arbetande ledare/tränare som är män, medan antalet kvinnor som är ideellt arbetande ledar/tränare i snitt är 6 stycken, medan sektionerna har 14 resp. 7 ideellt arbetande ledare i snitt (se tabellen nedan). Detta svarar också väl emot den obalans som finns mellan könen på ledarsidan inom idrottsrörelse. Det är och har varit ett väl känt faktum under förra seklet och även in på det nuvarande att kvinnor varit underrepresenterade på ledarsidan. Dock håller förhållandena på att utjämnas.
Tabell 3:5. Fördelning för antalet ideellt arbetande och anställda ledare/tränare i föreningarna – medeltal.
Medeltal i föreningen Medeltal i sektionen
Antal män som är ideella ledare/tränare idag? 11 14
Antal kvinnor som är ideella ledare/tränare idag? 6 7
Antal män som är anställda ledare/tränare idag? 1 1
Antal kvinnor som är anställda ledare/tränare idag? 1 0
När det gäller anställda ledarna/tränarna så är det långt ifrån alla föreningar/sektioner som har tillgång till detta. Av de 1300 föreningar som svarat på enkäten är det 273 föreningar som har anställda män och 118 föreningar som har anställda kvinnor (i sektionerna är det 58 resp. 22 st som har anställda ledare/tränare). Det är viktigt att betrakta siffrorna i tabellen ovan i detta ljus. Andelen föreningar som har både anställda män och kvinnor anställda är mindre än hundra i denna undersökning (5-7 %).
Sammanfattning
Det bör beaktas att det finns en viss överrepresentation av andelen kvinnor, som är medlemmar i de undersökta föreningarna. Ser man dock till fördelningen av andelen aktiva medlemmar, så svarar resultaten tydligare mot den fördelning som råder inom RF:s förbund i stort. Beträffande
andelen ideellt arbetande ledare är det fler män än kvinnor som har detta uppdrag (i snitt 11 män och 6 kvinnor). Andelen anställda ledare är mycket låg. Dessa förhållanden måste uppmärksam-mas framför allt när det gäller den undersökta gruppens representativitet och generalitet. Den fråga som man bör ställa sig i detta sammanhang är om den idrottsliga jämställdheten kan förbätt-ras, och om förhållandena mellan män och kvinnor är mer numerärt jämspelta i föreningarna eller om eventuella jämställdhetsbrister finns att söka i föreningarnas beslutstrukturer och fördelningar i styrelser eller andra beslutande strukturer?
4.3 Jämställdhetsperspektiv och anläggningsfrågan
I den bästa av världar finns det anläggningar/lokaler/hallar för alla idrottsutövare och alla behov. Men man kan inte med bästa vilja i världen säga att en sådan situation råder, och en sådan situa-tion är förmodligen, inom överskådlig framtid, en utopi. För att, trots detta, skapa en hållbar situation måste de anläggningsresurser som existerar, fördelas på ett så rättvist sätt som möjligt. Jämställdhetsaspekter är en viktig princip och RF har i sitt policydokument ”Idrotten vill” disku-terat anläggningsfrågan visavi jämställd idrott. För att i denna rapport belysa anläggningsfrågorna på ett så relevant sätt som möjlig, har vi valt att inleda resultatredovisningen med respondenternas syn på det idrottsliga jämställdhetsarbetet. Skälet är att skapa en grund för analysen av de frågor som handlar om anläggningsnyttjandet.
I frågeformuläret till de olika föreningarna uppmanades respondenterna att ta ställning till ett antal påstående om förhållandena inom svensk idrott. Påstående bemöttes med olika alternativ; instämmer helt, instämmer till stor del, instämmer till viss del och instämmer ej. Detta är en typ av svarsalternativ som används relativt frekvent när skattningsskalor av denna typ används.
Det första påståendet var - Flickor och pojkar kan idrotta på samma villkor!
Tabell 3:6. Fördelning för påståendet - Flickor och pojkar kan idrotta på samma villkor!
Antal % Flickor och pojkar kan idrotta på samma villkor! Instämmer helt 680 56,8 Instämmer till stor del 300 25,1 Instämmer till viss del 165 13,8
Instämmer ej 52 4,3
Total 1197 100,0
Tabellen visar att mer än hälften av respondenterna instämmer i detta påstående och sammantaget menar mer än 80 % att detta sker till stor del. Det som är anmärkningsvärt, är att så många (18 %) som till viss del instämmer eller inte instämmer. Det är respondenter från idrotter som konst-åkning, ridsport, korpen (benämns fortsättningsvis som en idrott även det inom detta är ett s.k. kategoriförbund), ishockey och segling som har den relativt största andelen som till viss del eller ej instämde i detta påstående. Det är viktigt att notera, att om man inte instämmer så betyder inte det att man inom den egna föreningen har ett icke jämställt förhållande. Man kan allmänt uppleva att situationen är av detta slag, eller att man möjligen råkat ut för orättvis behandling. De responden-ter som inte upplever att flickor och pojkar kan idrotta på lika villkor, dessa uppger också att man allmänt sett har ett större anläggningsbehov och man i större utsträckning skulle också kunna
utveckla verksamheterna ytterligare om man hade större tillgång till anläggningar. Om pojkar och flickor, män och kvinnor skall kunna idrotta på samma villkor är det ett måste att de också har lika tillgänglighet till idrottsanläggningar.
Nästa påstående var - Det är en manlig tradition som styr idrotten!
Tabell 3:7. Fördelning för påståendet - Det är en manlig tradition som styr idrotten!
Antal % Det är en manlig tradition som styr idrotten! Instämmer helt 176 14,8 Instämmer till stor del 417 35,1 Instämmer till viss del 377 31,8
Instämmer ej 217 18,3
Total 1187 100,0
Det är 18 % som anser att detta påstående inte stämmer. De flesta menar med andra ord att det är en manlig tradition som styr idrotten, dock i olika hög grad. De respondenter som i störst utsträck-ning instämmer i detta påstående kommer från förbund som konståkutsträck-ning, flygsport, segling och ridsport. De som inte instämde alls i detta var framför allt respondenter från roddförbundet, simförbundet, danssportförbundet och judoförbundet. Det visar sig också att de som instämmer helt också är de som i störst utsträckning skulle kunna utöka sin verksamhet om man hade mer disponibla anläggningstider. Betydelsen av att anläggningsfrågorna inte styrs av någon form av misskrediterande traditioner accentueras och är avgörande för allas möjlighet till att kunna idrotta. Det tredje påstående var - I vår förening har pojkar och flickor lika möjlighet att idrotta!
Tabell 3:8. Fördelning för påståendet - I vår förening har pojkar och fl ickor lika möjlighet att idrotta!
Antal % I vår förening har pojkar och flickor lika Instämmer helt 936 79,7 möjlighet att idrotta! Instämmer till stor del 130 11,1 Instämmer till viss del 63 5,4
Instämmer ej 45 3,8
Total 1174 100,0
Här kan vi konstatera att en överväldigande majoritet instämmer i detta påstående. Närmare 80 % instämmer helt. De mest negativa (instämmer ej) fanns bland brottnings-, bandy-, och ishockeyför-bundets respondenter. I de föreningar som pojkar och flickor inte uppfattas ha samma möjligheter att idrotta finns också en större andel föreningar, relativt sett, som kan utöka verksamheten om det fanns tillgång till fler tider i olika idrottsanläggningar.
Det fjärde påståendet formulerades på följande sätt - I vår förening har flickor bättre anlägg-nings-/halltider än vad pojkarna har!
Tabell 3:9. Fördelning för påståendet - I vår förening har fl ickor bättre anläggnings-/halltider än vad pojkarna har!
Antal % I vår förening har flickor bättre anläggnings-/ Instämmer helt 38 3,4 halltider än vad pojkarna har! Instämmer till stor del 41 3,6 Instämmer till viss del 62 5,5
Instämmer ej 990 87,5
Total 1131 100,0
Detta påstående avvisas av de allra flesta respondenterna. Dock är det några få procent som menar att detta förhållande delvis råder. Bland dem som i störst utsträckning instämmer i detta påstående är respondenter från handboll-, volleyboll-, gymnastik-, ishockey-, basket- och ridsportföreningar. De som instämmer helt har i större grad ett behov av anläggningstider och man kan också tänka sig att utöka verksamheten om det fanns större tillgång till tider i anläggningar. Tolkningen av detta påstående är att det råder relativt likvärdiga förhållanden i anläggningsfrågan mellan pojkar och flickor i de undersökta föreningarna. Dessutom måste påpekas att vissa idrotter domineras av antingen flickor eller pojkar vilket naturligtvis påverkar resultatet.
Respondenterna uppmanades också att ta ställning till påståendet om – Flickors idrott räknas inte som lika viktig!
Tabell 3:10. Fördelning för påståendet - Flickors idrott räknas inte som lika viktig!
Antal % Flickors idrott räknas inte som lika viktig! Instämmer helt 93 8,0 Instämmer till stor del 104 8,9 Instämmer till viss del 150 12,9
Instämmer ej 818 70,2
Total 1165 100,0
Sju av tio respondenter instämmer ej i påståendet, medan cirka 30 % av respondenterna menar att så är fallet helt eller delvis. Respondenter från förbund som konståkning, ridsport, gymnastik, handboll, innebandy och dans är de som i högre utsträckning instämmer helt. De som inte instäm-mer i påståendet ovan är de som skulle kunna utveckla sin verksamhet om så fanns möjlighet till mer tider i olika anläggningar.
I skriften Idrotten vill talas om jämställd idrott och RF.s ambitioner om att göra idrottsutövandet mer jämställt. Nästa påstående var formulerat sålunda - I vår förening arbetar vi för en jämställd idrott på alla plan (styrelse, ledare, mm)!
Tabell 3:11 Fördelning för påståendet - I vår förening arbetar vi för en jämställd idrott på alla plan (styrelse, ledare, mm)!
Antal %
I vår förening arbetar vi för en jämställd idrott på Instämmer helt 788 66,9 alla plan (styrelse, ledare, mm)! Instämmer till stor del 206 17,5 Instämmer till viss del 126 10,7
Instämmer ej 57 4,8
Total 1177 100,0
Det är enbart 5 % som tillstår att man inte gör detta, medan de allra flesta menar att man arbetar för en jämställd idrott. För detta påstående finns inga större skillnader mellan förbundstillhörigheten. Ytterliggare en viktig aspekt framlagd i RF:s skrift Idrotten Vill är hur idrotten bedrivs utifrån ett åldersperspektiv, tillika ett delsyfte i denna undersökning. Påståendet var formulerat - I vår förening är det seniorernas behov av träningstider som går först!
Tabell 3:12: Fördelning för påståendet - I vår förening är det seniorernas behov av träningstider som går först!
Antal % I vår förening är det seniorernas Instämmer helt 72 6,2 behov av träningstider som går först! Instämmer till stor del 114 9,8 Instämmer till viss del 175 15,0
Instämmer ej 808 69,1
Total 1169 100,0
Fördelningen visar att sju av tio respondenter ej instämmer i detta men att tre av tio gör det, dock i olika hög grad. Ser man till fördelningen på föreningarnas/sektionernas förbundstillhörighet så är det ishockey och innebandy som har största andel instämmer helt (29 resp. 21 %) och instämmer till stor del (22 resp. 21 %). Det är föreningsrepresentanter som inte instämmer i detta påstående som också har störst behov av mer anläggningstider och också skulle kunna tänka sig att utveckla verksamheterna om mer anläggningsresurser fanns.
Är det då ungdomsverksamheten som prioriteras?
Tabell 3:13. Fördelning för påståendet - I vår förening är det ungdomsverksamheten som prioriteras vad gäller tillgång till anläggningar!
Antal % I vår förening är det ungdomsverksamheten som Instämmer helt 396 34,1 prioriteras vad gäller tillgång till anläggningar! Instämmer till stor del 258 22,2 Instämmer till viss del 265 22,8
Instämmer ej 242 20,8
Mer än 50 % av respondenterna instämmer helt eller till stor del. De förbund där respondenterna ej instämmer är rugby, skridsko, bowling, korpen och kanot. Om man inte instämmer i påståen-det ovan innebär inte påståen-detta med automatik att man nedprioriterat ungdomsverksamheten. Det kan vara så att man inte har någon alls.
Är det så att man upplever att det finns grupper av idrottare som är diskriminerade i anläggnings-frågan? Påståendet som ställdes var formulerat på följande sätt - Det finns grupper av idrottare i vår kommun som är diskriminerade utifrån perspektivet - tillgång till idrottsanläggning!
Tabell 3:14. Fördelning för påståendet - Det fi nns grupper av idrottare i vår kommun som är diskri-minerade utifrån perspektivet - tillgång till idrottsanläggning!
Antal % Det finns grupper av idrottare i vår Instämmer helt 170 15,7 kommun som är diskriminerade utifrån Instämmer till stor del 166 15,3 perspektivet - tillgång till idrottsanläggning! Instämmer till viss del 357 32,9
Instämmer ej 391 36,1
Total 1084 100,0
Ungefär 30 % menar att det i deras kommuner finns grupper av idrottare som helt eller delvis är diskriminerade, medan 33 % påstår att det är så till viss del och övriga 36 % inte instämmer alls. De län som har den största relativa andelen som instämmer i detta påstående är (Västerbotten, Västmanland, Stockholm, Örebro, Södermanland och Skåne – alla över 20 % instämmer helt). Att utifrån detta dra slutsatsen att man i dessa län har liten anläggningstillgång vore förhastat.
Är det så att vissa idrotter har företräde när det gäller att få tider i anläggningar. Respondenternas uppfattningar fördelade sig som följer i tabellen nedan.
Tabell 3:15. Fördelning för påståendet - Vissa idrotter har företräde när det gäller att få tider i vår kommuns idrottsanläggningar!
Antal % Vissa idrotter har företräde när det Instämmer helt 343 31,4 gäller att få tider i vår kommuns Instämmer till stor del 291 26,6 idrottsanläggningar! Instämmer till viss del 279 25,5
Instämmer ej 179 16,4
Total 1092 100,0
Mer än 50 % instämmer helt eller till stor del i detta. Respondenter från förbund som cykel, korpen, handikappidrott, innebandy, badminton och basket är de som i störst utsträckning instäm-mer. De som anser att vissa idrotter har företräde, de har också ett större behov av mer tider och skulle också i större utsträckning kunna utöka verksamheten om man hade större tillgång till anläggningar. Det är i län som Uppsala, Gotland och Jönköping som i störst utsträckning instäm-mer (dessa hade alla över 70 % som instämde helt eller till stor del).
