I detta avsnitt beskrivs sådana förändringar i den rättsliga ramen som kan påverka genomförandet av programmen. De viktigaste förändringarna anges nedan.
2.1. Jordbrukspolitiken och politiken för landsbygdsutveckling
Vid utformningen av gemenskapspolitiken har landsbygdsutvecklingen, sedan kommissionens vägledande riktlinjer antogs, tilldelats en ännu viktigare roll när det gäller att främja en modernisering och diversifiering av jordbrukssektorn och en mer generell utveckling av landsbygdsekonomin, för att komplettera den pågående processen för reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken och säkerställa att mångfalden på den europeiska landsbygden skyddas och främjas.
I den strategi för hållbar utveckling som antogs av Europeiska rådet i Göteborg hänvisas särskilt till den gemensamma jordbrukspolitiken och dess framtida utveckling, som bör "bidra till att hållbar utveckling åstadkoms genom att ytterligare tonvikt läggs vid att främja hälsosamma produkter av god kvalitet, tillverkningsmetoder som är hållbara ur miljösynpunkt inklusive ekologisk produktion, förnybara råmaterial och skydd av biologisk mångfald". För genomförandet av dessa slutsatser krävs ökad betoning på den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare (landsbygdsutveckling).
I juli 2002 antog kommissionen ett meddelande om halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken21, som i januari 2003 följdes av offentliggörandet av ett paket av detaljerade lagstiftningsförslag22. Förslagen till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken speglar de mål för jordbrukspolitiken som anges i den i Göteborg antagna strategin för hållbar utveckling. De beaktar också slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel i oktober 2002 där man fastställde den framtida finansiella ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare fram till 2013. Vid toppmötet i Bryssel påminde man även om de mindre gynnade regionernas betydelse och jordbrukets multifunktionella natur och bekräftade betydelsen av den landsbygdsutvecklingspolitik som förs inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare.
Kommissionens förslag om reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken diskuteras för närvarande av institutionerna och mer allmänt i det civila samhället.
Rådet (jordbruk) nådde en politisk överenskommelse i juni 2003. När det gäller
20 Rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003, EUT L 124, 20.5.2003. s. 36.
21 KOM(2002) 394 slutlig av den 10 juli 2002.
22 Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken – En långsiktig politik för ett hållbart jordbruk, KOM(2003) 23 slutlig av den 21 januari 2003.
landsbygdsutveckling, innehåller överenskommelsen, förutom införandet av nya åtgärder, även ändringar som syftar till att stärka de befintliga åtgärderna och inleda moduleringen av stödet inom den första pelaren redan år 2005, vilket kommer att möjliggöra en överföring av ytterligare resurser till den andra pelaren från och med 2006. För detta krävs en mindre anpassning av budgetplanen för 2000–2006.
Den politiska överenskommelsen om reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till att fastställa ett tydligt långsiktigt politiskt perspektiv för den gemensamma jordbrukspolitiken och är inriktade på följande:
– Att göra EU:s jordbruk mer konkurrenskraftigt (genom ytterligare reformer av vissa marknadsordningar inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare).
– Att främja ett mer marknadsorienterat, hållbart jordbruk (genom att direktstödet till jordbrukare inom ramen för den första pelaren frikopplas från produktionen och ersätts med ett enhetligt jordbruksstöd som, för att undvika nedläggning av mark, är kopplat till stränga krav på jordbrukarna vad gäller skötseln av marken, som en del av de nya tvärvillkoren).
– Att stärka landsbygdsutvecklingen genom att under den innevarande programperioden införa vissa nya åtgärder för att uppmuntra jordbrukarna att delta i kvalitetssystem, uppfylla gemenskapens standarder för livsmedelssäkerhet, djurens välbefinnande, miljö och arbetsförhållanden och främja en djurhållning i hela EU som sträcker sig utöver standarderna och också genom att förstärka redan befintliga åtgärder.
Genom att försvara detta reformpaket har kommissionen ännu en gång betonat den långsiktiga politiken för att förstärka den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare ytterligare, både i fråga om ekonomiska resurser och räckvidd.
Medlemsstaterna och regionerna anmodas att i samband med översynen av planeringen för strukturfonderna efter halva tiden granska huruvida deras nuvarande programplanering för landsbygdsutvecklingen och de åtgärder som erbjuds är väl lämpade för att hjälpa jordbrukare såväl som andra aktörer på landsbygden att anpassa sig till den nya långsiktiga jordbrukspolitik som beskrivs ovan. I detta sammanhang bör uppmärksamhet fästas vid de sektorer för vilka bestämmelserna håller på att ändras. I vissa områden som är särskilt beroende av jordbruket kan det behövas en förstärkning av politiken för landsbygdens utveckling, och i andra områden kan det behövas en omfokusering av de åtgärder som erbjuds eller deras innehåll.
Kommissionen har utarbetat ett förslag till "gruppundantagsförordning" för statligt stöd inom jordbruket, som kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att bevilja statligt jordbruksstöd utan att behöva ansöka om godkännande från kommissionen. Efter samråd med medlemsstaterna och aktörerna planerar kommissionen att genomföra denna förordning från och med januari 2004.
2.2. Fiske
Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken stadfästes av rådet den 20 december 2002. Rådet antog då tre nya förordningar som rör
– bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna23, – nödåtgärder från gemenskapen för skrotning av fiskefartyg24, – gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn25.
De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna ersätter de grundbestämmelser som har reglerat den gemensamma fiskeripolitiken sedan 1993:
– Målen för denna förvaltning har omorienterats mot hållbart utnyttjande av fiskeresurserna på basen av välgrundade vetenskapliga rön och försiktighetsprincipen. En mer långsiktig strategi för fiskeriförvaltningen har alltså antagits, som omfattar upprättande av fleråriga återhämtningsplaner för bestånd som befinner sig utanför säkra biologiska gränser och fleråriga förvaltningsplaner för övriga bestånd.
– Ett enklare system med begränsning av fiskekapaciteten för gemenskapsflottan har antagits. Det ersätter det tidigare systemet med fleråriga utvecklingsprogram.
Det överlåter större ansvar på medlemsstaterna när det gäller att uppnå bättre jämvikt mellan fiskekapacitet och tillgängliga resurser.
– Detta system kompletteras med bestämmelser om nödåtgärder som kan användas för att skydda fiskeresurserna eller de marina ekosystemen, bland annat genom beviljande av stöd för ett tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet.
Den nya förordningen om inrättande av en nödfond ("skrotningsfond"), som syftar till att uppmuntra att fartyg tas ur bruk, har införts som en förstärkning av den ovannämnda åtgärden. Enligt denna förordning kan skrotningsbidraget höjas med 20 % för fartyg vars fiskeverksamhet har minskat med minst 25 % till följd av antagandet av en återhämtningsplan för ett bestånd. De finansiella behoven för denna nya gemenskapsåtgärd kommer att bedömas av kommissionen, när medlemsstaternas ansökningar väl har inkommit. I artikel 7 i denna förordning fastställs emellertid att nya finansiella medel för perioden 2004–2006 skall göras tillgängliga inom ramen för omprogrammeringen av strukturfondsmedel i samband med översynen efter halva tiden.
I de nya bestämmelserna om gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn fastställs följande:
– Stödet till förnyelse av fiskefartyg och stödet till export av fartyg, inbegripet inom ramen för bildandet av gemensamma fiskeriföretag, kommer att beviljas under högst två år till (2003 och 2004) och kommer att vara begränsat till de
23 Förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002.
24 Förordning (EG) nr 2370/2002 av den 20 december 2002.
25 Förordning (EG) nr 2369/2002 av den 20 december 2002 om ändring av förordning (EG) nr 2792/1999.
medlemsstater som har nått sina övergripande mål vad gäller den kapacitet som föreskrivs i det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet. Det kommer dessutom att omfattas av olika villkor, särskilt vad gäller fartygens storlek.
– Stödet till modernisering av fartyg kommer också att omfattas av olika kriterier för stödberättigande, som bland annat syftar till att förbättra säkerheten och arbetsvillkoren ombord, fiskeredskapens selektivitet och produktkvaliteten.
– Stödet till tillfälligt upphörande av fiskeverksamheten på grund av oförutsedda händelser bibehålls och omfattas fortfarande av strikta begränsningar av bland annat det totala belopp som kan beviljas. Beloppet kan emellertid höjas om man även tillämpar en skrotningsplan.
– De socioekonomiska åtgärderna till förmån för fiskare i syfte att hjälpa dem att omskola sig har utvidgats så att de kan diversifiera sin verksamhet samtidigt som de fortsätter att fiska på deltid.
Den handlingsplan för att motverka de sociala, ekonomiska och regionala konsekvenserna av omstruktureringen av EU:s fiskeindustri26 som antagits av kommissionen visar att till följd av dessa förändringar och de ökande behov som skrotningsplanerna och de kompletterande socioekonomiska åtgärderna kommer att leda till, kommer de medlemsstater och regioner vars flottor kommer att påverkas mest av antagandet av återhämtningsplanerna och de fleråriga förvaltningsplanerna för bestånden att behöva utnyttja översynen efter halva tiden för att vidta en omprogrammering av de åtgärder som medfinansieras av strukturfonderna.
2.3. Energi
Direktiv 2001/77/EG om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el antogs den 27 oktober 200127. I direktivet fastställs ett vägledande genomsnittligt mål på 22 % senast 2010 för de förnybara energikällornas bidrag till bruttoenergianvändningen.
Den 16 december 2002 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2002/91/EG28 om byggnaders energiprestanda. Detta direktiv syftar till att realisera potentialen för ett minskat energibehov för uppvärmning, kylning och belysning i privatbostäder och kontorsbyggnader med upp till 20 % senast 2010, genom energieffektiviserings-åtgärder och integrering av förnybara energikällor. Direktivet är tillämpligt på nya och befintliga byggnader, varav de sistnämnda kräver avsevärd ytterligare finansiering, främst vid renovering av gamla stadsområden.
Europaparlamentet och rådet har informellt godkänt ett förslag från kommissionen om att främja biobränslen för transport. I direktivet, som antogs den 8 maj 2003, fastställs som vägledande mål att av den totala volymen bränsle som säljs för vägtransport i medlemsstaterna skall 5,75 % utgöras av biobränsle senast 2010.
Strukturfonderna skulle kunna användas för att hjälpa till att uppnå dessa mål.
26 Dokument KOM(2002) 600 av den 6 november 2002.
27 EGT L 283, 27.10.2001, s. 33.
28 EGT L 1, 4.1.2003, s. 65.
2.4. Konkurrens
Inom detta område är följande fem punkter särskilt viktiga i samband med översynen efter halva tiden:
– Ändring av riktlinjerna om statligt stöd för regionala ändamål29
Ändringen består i att riktlinjerna om statligt stöd till de yttersta randområdena gjorts smidigare. Detta innebär att driftsstöd som inte är avtagande och tidsbegränsat kan beviljas inte endast i de yttersta randområden som är stödberättigade enligt undantaget i artikel 87.3 a, utan också i de yttersta randområden som är stödberättigade enligt undantaget i artikel 87.3 c, i den mån som det bidrar till att kompensera för sådana merkostnader för utövande av ekonomisk verksamhet som är förenade med de faktorer som anges i artikel 299.2 i fördraget och vilka på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar utvecklingen i dessa områden (avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden, ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter). Det planerade stödet skall dock motiveras med hänsyn till stödets art och dess bidrag till den regionala utvecklingen, och dess nivå skall stå i proportion till de merkostnader som det är avsett att kompensera för.
– Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön30
De nya riktlinjerna, som ersätter riktlinjerna från 1994 som upphört att gälla, beaktar den utveckling av miljöåtgärderna som skett både på initiativ av medlemsstaterna och gemenskapen samt också på global nivå, särskilt efter det att Kyotoprotokollet antogs. De ändringar som införts jämfört med de tidigare riktlinjerna gäller främst stödet till energiområdet (energibesparingar, kraftvärmeproduktion, förnybara energikällor). I de nuvarande riktlinjerna tillämpas även positiv diskriminering för att gynna stödområden, genom ett förhöjt stöd till företag i sådana områden.
– Statligt stöd och riskkapital31
De gällande reglerna om statligt stöd var inte anpassade för de typer av åtgärder som vidtagits av medlemsstaternas myndigheter i syfte att stimulera en tillväxt av verksamheten inom området riskkapitalinvesteringar. I detta meddelande anges därför hur riskkapitalfrämjande åtgärder skall bedömas med tillämpning av reglerna om statligt stöd. För att främja riskkapitalinvesteringar kan de offentliga myndigheterna vidta ett stort antal åtgärder som inte utgör statligt stöd. När en offentligt åtgärd däremot utgör ett statligt stöd, kontrollerar kommissionen att denna åtgärd tjänar till att lösa ett bestämt marknadsmisslyckande. Detta villkor anses vara uppfyllt när det gäller små transaktioner (högst 500 000 €, eller 750 000 € respektive 1 000 000 € i regioner som är berättigade till regionalstöd enligt artikel 87.3 c eller a i EG-fördraget). Om villkoret avseende ett marknadsmisslyckande är uppfyllt, bedömer kommissionen åtgärden med hänsyn till vissa kriterier, särskilt de berörda företagens storlek (det skall helst röra sig om småföretag i startfasen eller på ett tidigt utvecklingsstadium), åtgärder för att minimera en snedvridning av konkurrensen mellan investerarna, investeringsbeslutens lönsamhetsmål (vilket särskilt framgår av
29 EGT C 258, 9.9.2000, s. 5.
30 EGT C 37, 3.2.2001, s. 3.
31 EGT C 235, 21.8.2001, s. 3.
det faktum att ett betydande kapitaltillskott från privata investerare förutses för en åtgärd).
– Sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt 32
Förenklingar har åstadkommits genom de nya rambestämmelserna, dels genom en omarbetning av de sektorsspecifika bestämmelserna om bilindustrin, syntetfiber-industrin och stålsyntetfiber-industrin, och dels genom en mycket kraftig minskning av antalet projekt som måste anmälas, tack vare ett system för automatiskt fastställande av stödnivåerna.
Inom ramen för det nya systemet minskas stödnivåerna enligt en skala baserad på investeringsbeloppet. Den verkliga stödnivå som ett stort projekt kan åtnjuta bestäms enligt de nya rambestämmelserna automatiskt enligt en sjunkande skala som fungerar på samma sätt som en progressiv skattesats: de förutbestämda högsta stödnivåerna minskas progressivt vid varje ökning av investeringsdelen. Medlemsstaterna måste dock enskilt anmäla varje fall där det föreslagna stödet är större än det högsta tillåtna belopp som ett investeringsprojekt på 100 miljoner € kan beviljas. Stöd kan inte beviljas för sådana projekt, om det stödmottagande företaget kommer att höja sin produktionskapacitet motsvarande mer än 5 % av marknadens storlek, eller kommer att ha en marknadsandel på mer än 25 % av marknaden. I de nya rambestämmelserna erkänns emellertid också att stora investeringsprojekt kan bidra effektivt till den regionala utvecklingen. Detta är anledningen till att det föreskrivs om ett sammanhållningstillägg som kan beviljas för stora projekt som medfinansieras med medel ur gemenskapens strukturfonder. För dessa projekt tillämpas en koefficient på 1,15 på den tillåtna stödnivån, som beräknats enligt den ovannämnda skalan. I det nya systemet beaktas således det mervärde som dessa stora medfinansierade projekt medför för den ekonomiska och sociala sammanhållningen i gemenskapen. Med denna metod är det möjligt att förena, å ena sidan, målet att minska de former av statligt stöd som medför de allvarligaste snedvridningarna och, å andra sidan, de sammanhållningsmål som fastställs i fördraget.
– Kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpning av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd33 Genom denna förordning inrättas ett system för gruppundantag för stöd till skapande av sysselsättning och stöd som syftar till att främja anställning av mindre gynnade kategorier av arbetstagare och funktionshindrade upp till vissa tak, vilket betyder att medlemsstaterna inte längre måste göra en anmälan till kommissionen för att erhålla dess godkännande. I förordningen fastställs även kriterier för bedömning av andra typer av stöd, exempelvis stöd som syftar till att bibehålla befintliga arbetstillfällen eller uppmuntra omvandling av anställningsavtal för tillfällig anställning eller visstidsanställning till tillsvidareanställning, som fortfarande måste anmälas till kommissionen.
Enligt den nya förordningen kan medlemsstaterna bevilja ett ytterligare stöd för anställning av långtidsarbetslösa och andra mindre gynnade kategorier av
32 EGT C 70, 19.3.2002, s. 8.
33 EGT L 337, 13.12.2002, s. 3.
arbetstagare med upp till 50 % av lönekostnaderna och de obligatoriska arbetsgivaravgifterna för ett år. Medlemsstaterna kan stå för upp till 60 % av dessa kostnader vid anställning av funktionshindrade arbetstagare. Det bör betonas att stödnivån för en nettoökning av antalet anställda är högre för arbetstillfällen som skapas i stödområden.
2.5. Forskning och utveckling
Sjätte ramprogrammet erbjuder möjligheter som bör gripas: vid översynen efter halva tiden bör samverkan med FoU-verksamhet som godkänts inom ramen för ett av de nya instrumenten i sjätte ramprogrammet (särskilt de nya instrumenten för expertnätverk och integrerade projekt inom ramen för de sju prioriterade områdena) eftersträvas i form av kompletterande finansiering eller direkt medfinansiering för forskningsaktörer från mål 1-områden. Särskilt organisationer som har sitt säte i mål 1-områden och vars förslag har antagits efter utvärdering kan erhålla extra medel från strukturfonderna i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1260/1999 och i överensstämmelse med lagstiftningen om statligt stöd34.
Ytterligare samverkan bör eftersträvas med ramprogrammets åtgärder för inrättande av det europeiska området för forskningsverksamhet, särskilt vad gäller FoU-infrastruktur, innovativ verksamhet, verksamhet som rör små och medelstora företag (forskningssamverkan och kollektiv forskning), regional framsyn och åtgärder inriktade på forskarnas rörlighet. De regionala myndigheterna bör dessutom undersöka de möjligheter som erbjuds genom ERA-NET35, som utformats specifikt för att stödja samordning och ett ömsesidigt öppnande av forskningspolitiken på regional, nationell och europeisk nivå.