EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION
Bryssel den 25.8.2003 KOM(2003) 499 slutlig
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN
STRUKTURFONDERNA OCH DERAS SAMORDNING MED SAMMANHÅLLNINGSFONDEN
REVIDERADE VÄGLEDANDE RIKTLINJER
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Europeiska rådet - kommissionens uppföljning... 5
1.1. Sysselsättning och investeringar i humankapitalet ... 5
1.2. Hållbar utveckling, riskförebyggande och miljö... 8
1.3. Forskning och utveckling... 11
1.4. Informationssamhället... 12
1.5. Näringslivspolitiken ... 12
2. Politikområden vars rättsliga ram har ändrats efter antagandet av de vägledande riktlinjerna 1999 ... 14
2.1. Jordbrukspolitiken och politiken för landsbygdsutveckling ... 14
2.2. Fiske ... 16
2.3. Energi ... 17
2.4. Konkurrens... 18
2.5. Forskning och utveckling... 20
3. Gemenskapspolitik i förändring... 20
3.1. Transeuropeiska energinät ... 20
3.2. Transportpolitiken ... 21
4. för större effektivitet i genomförandet av strukturpolitiken... 22
4.1. Förenklingarnas inverkan på översynen efter halva tiden... 22
4.2. Partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn ... 23
4.3. Finansiering av stora projekt... 23
DEN RÄTTSLIGA RAMEN
I enlighet med bestämmelserna i artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 1260/19991 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna antog kommissionen den 1 juli 1999 allmänna vägledande riktlinjer2 för strukturfonderna baserade på relevant och antagen gemenskapspolitik. Dessa riktlinjer syftade till att hjälpa medlemsstaternas nationella och regionala myndigheter att utarbeta programplaneringsstrategier inom ramen för strukturfondernas mål 1, 2 och 3 och koppla dessa till Sammanhållningsfonden. Det är på detta sätt som kommissionen har presenterat sina prioriteringar, som baserar sig dels på tidigare erfarenheter från programmens genomförande och dels på gemenskapens politik i samband med strukturåtgärderna.
I den ovannämnda förordningen anmodas kommissionen att se över dessa vägledande riktlinjer före översynen efter halva tiden. Denna översyn är en avgörande etapp i den sjuåriga programperioden (2000-2006). Den syftar till att ge medlemsstaterna möjlighet att anpassa sina programdokument med hänsyn till dels eventuella förändringar som inträffat i den sociala och ekonomiska situationen eller på arbetsmarknaden och dels slutsatserna från den utvärdering efter halva tiden som avses i artikel 42 i den ovannämnda förordningen.
Kommissionen anmodar medlemsstaterna att införa ändringar i välgrundade fall. Allmänt taget bör det betonas att de riktlinjer som antogs 1999 fortsättningsvis är giltiga. De reviderade riktlinjerna syftar endast till att erbjuda medlemsstaterna ytterligare vägledning för att underlätta fastställandet av sammanhängande och balanserade prioriteringar för utvecklingen av stödåtgärderna. De reviderade riktlinjerna syftar till att framhäva de viktigaste av de förändringar som inträffat i Europeiska unionens politik och som kan påverka programplaneringen för strukturfonderna. De kommer att vara till hjälp för de behöriga nationella och regionala myndigheterna vid en eventuell översyn av deras stödåtgärder.
Översynen efter halva tiden kan således ha en kvalitativ inverkan inom ett visst antal prioriterade områden. Strukturfondernas främsta syfte är att öka konkurrenskraften och därigenom investeringarna, men det är tydligt att det ekonomiska klimatet har försämrats märkbart sedan de vägledande riktlinjerna antogs. Enligt gjorda analyser utgörs ramen för gemenskapsstöd i huvudsak av offentliga investeringar. Dessa har en begränsad inverkan på den nationella budgetbalansen. Icke desto mindre kan det budgetmässiga läget i medlemsstaterna leda till ett mera selektivt urval av projekt och program.
Vid översynen kommer man även att ha nytta av de stora framsteg som gjorts genom de åtgärder som samtliga behöriga myndigheter vidtagit i syfte att förenkla, förtydliga och samordna förvaltningen av strukturfonderna samt göra den mer flexibel. Denna fråga behandlas i detta dokument.
I artikel 7.7 i den ovannämnda förordningen anmodas kommissionen att vid behov göra en teknisk justering av indexregleringen av de finansiella anslagen för åren 2004–2006 utifrån de senaste ekonomiska uppgifterna. Kommissionen har gjort beräkningar för en årlig teknisk justering av budgetplanerna fram till år 2004. Det framgår att skillnaden mellan den teoretiska
1 EGT L 161, 26.6.1999, s. 1.
2 KOM(1999) 344 slutig av den 1.7.1999
deflatorn för strukturfonderna (10,4 %) och den faktiska kumulerade deflatorn (10,7 %) är mycket liten. Om en anpassning till inflationen gjordes på denna bas efter halva tiden, skulle det resultera i ett tillskott till strukturfonderna på 90 miljoner för vart och ett av de tre senaste åren i programperioden och dessa belopp skulle behöva fördelas proportionerligt mellan alla de program som medfinansieras i de femton medlemsstaterna. Med beaktande av den ringa skillnad som noterats anser kommissionen att det inte finns anledning att revidera basen för indexreglering för strukturfonderna.
Kommissionen har fastställt att revideringen av riktlinjerna efter halva tiden skall baseras på följande fyra områden:
– Europeiska rådet – kommissionens uppföljning.
– Politik som har varit föremål för ändring av den rättsliga ramen.
– Gemenskapspolitik för vilken kommissionen har föreslagit ändringar.
– Åtgärder som syftar till att öka effektiviteten i genomförandet av strukturfonderna.
Det bör betonas att dessa riktlinjer endast är ett av de element som ingår i översynen efter halva tiden. Förvaltningsmyndigheterna och medlemsstaterna skall lämna förslag till ändringar av stödåtgärderna som skall godkännas av kommissionen med hänsyn framför allt till resultaten av utvärderingarna. Medlemsstaterna uppmärksammas på det faktum att varje ändring av programdokumenten i förekommande fall bör medföra en uppdatering av resultattavlorna för övervakningen av de statliga stödordningarna.
Kommissionen har för övrigt antagit kompletterande vägledande riktlinjer för kandidatländerna3 som beaktar deras särskilda situation och den kortare programperioden för deras deltagande i strukturfonderna.
3 KOM(2003) 110 slutlig av den 12 mars 2003.
1. EUROPEISKA RÅDET - KOMMISSIONENS UPPFÖLJNING
Vissa av gemenskapens prioriteringar framhävdes strax efter det att den nuvarande programperioden inletts. Kommissionen anser att de bör utvecklas vidare inom ramen för översynen efter halva tiden, särskilt med hänsyn till den utveckling som skett till följd av Europeiska rådets olika möten.
Vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000 fastställdes till exempel ett nytt strategiskt mål för Europeiska unionen för det kommande årtiondet: "att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning". För att uppnå detta mål krävs det en övergripande strategi som "är utformad så att unionen kan återskapa förutsättningar för full sysselsättning och för en stärkt social sammanhållning i Europeiska unionen".
Omprogrammeringen av strukturfonderna kan vara ett tillfälle att stärka gemenskapens bidrag till detta strategiska mål, särskilt genom medfinansiering av investeringar som syftar till att öka sysselsättningen, den ekonomiska och sociala sammanhållningen samt konkurrenskraften i unionens olika regioner. För att bidra till detta mål kan programdokumenten anpassas så att större betoning läggs på konkurrensfaktorer såsom tillgänglighet, kunskapssamhället, innovation, forskning och utveckling, miljö, sysselsättning, social integration samt utbildning och livslångt lärande, särskilt i ett sammanhang med ekonomisk och social omstrukturering till följd av tekniska förändringar och en process för ekonomisk återhämtning i unionen.
Det bör för övrigt noteras hur det mål som fastställdes i Lissabon har inverkat på vissa politikområden. Särskilt nedanstående effekter bör påpekas.
1.1. Sysselsättning och investeringar i humankapitalet
Den nya europeiska sysselsättningsstrategin har utarbetats som ett nyckelverktyg som skall stödja Lissabonstrategin i EU efter utvidgningen. De nya riktlinjer som har antagits i juli 2003 gäller på medellång sikt och avsikten är att de inte skall ändras före 2006. De syftar till att uppnå de tre grundläggande målen i reformagendan från Lissabon: att uppnå full sysselsättning (i enlighet med sysselsättningsmålen från Lissabon), främja kvalitet och produktivitet i arbetet (eftersom det behövs bättre arbetstillfällen i en kunskapsbaserad ekonomi och eftersom EU:s konkurrenskraft måste förbättras) och främja sammanhållning och en arbetsmarknad som är öppen för alla (för att minska de sociala och regionala skillnaderna i fråga om möjligheterna till arbete). Tio prioriterade insatsområden har också fastställts för att uppnå de tre målen: aktivering och förebyggande, skapande av arbetstillfällen och företagaranda, anpassningsförmåga och rörlighet, humankapital och livslångt lärande, arbetskraftsutbud och aktivt åldrande, jämställdhet, integrering av mindre gynnade personer, göra det lönsamt att arbeta, odeklarerat arbete och regionala skillnader. I riktlinjerna uppmanas till ett effektivt genomförande, även på regional och lokal nivå. Vikten av effektiva operativa instanser för att uppnå bättre styrning betonas.
Medlemsstaterna uppmanas att utnyttja strukturfonderna fullt ut för att stödja genomförandet av åtgärderna och bygga upp den institutionella kapaciteten på sysselsättningsområdet.
Översynen efter halva tiden erbjuder en möjlighet att bidra bättre till prioriteringarna i den reviderade europeiska sysselsättningsstrategin och till uppnåendet av målen från Lissabon samtidigt som man beaktar erfarenheterna från den innevarande programperioden och varje medlemsstats särdrag.
Stärka en aktiv och förebyggande arbetsmarknadspolitik för att främja sysselsättningen
Fonderna skulle kunna användas för att stödja de tre delarna inom ramen för de förebyggande och aktiverande åtgärderna samt de motsvarande mål som anges i de reviderade riktlinjerna. Dessa tre delar består av individuellt utformad hjälp genast en person blivit arbetslös, en "ny start" före sex- respektive tolvmånaders tröskeln och aktiveringsåtgärder för långtidsarbetslösa. Aktiveringsåtgärderna bör göras tillgängliga för alla arbetslösa – både de som är registrerade som arbetslösa och de som är icke aktiva – för att bättre återintegrera dem på arbetsmarknaden. Större uppmärksamhet bör också fästas vid dem som riskerar att bli arbetslösa, särskilt i samband med omstruktureringar.
Fonderna bör fortsätta att stödja moderniseringen av och ökad effektivitet hos de offentliga arbetsförmedlingarna i medlemsstaterna, inbegripet deras verksamhet inom områdena information, förmedling och förändringar av arbetsmarknaden samt deras kapacitet för uppföljning och utvärdering.
Öka arbetskraftsutbudet och stödja de minst gynnade gruppernas integrering på arbetsmarknaden
Fonderna bör stödja initiativ som genom att utnyttja potentialen hos alla befolkningsgrupper, framför allt kvinnor och äldre arbetstagare, leder till ökat deltagande på arbetsmarknaderna, till exempel genom förbättrade arbetsförhållanden eller bättre arbetsorganisation. Eftersom år 2003 deklarerats som det europeiska handikappåret, bör större uppmärksamhet fästas vid åtgärder som främjar de funktionshindrades tillträde till eller återintegrering på arbetsmarknaden. Likaså kan strukturfonderna utnyttjas mer för att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden för lagliga invandrare och etniska minoriteter, särskilt kvinnor, för vilka det ofta är särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Fonderna bör fortsätta att uppmärksamma de långtidsarbetslösa, eftersom lång arbetslöshet ofta leder till ökad risk för fattigdom och social utslagning. Slutligen bör strukturfonderna även förbättra samarbetet mellan de sociala myndigheterna och arbetsförmedlingen för att underlätta socialt utslagna personers integrering på arbetsmarknaden.
Främja humankapitalet, livslångt lärande och aktivt åldrande
Även om utvecklingen av livslångt lärande sammanfaller med en del av prioriteringarna i de nuvarande stödprogrammen, kan detta prioriterade område förstärkas: fonderna kan bidra ytterligare till att förbättra utbildningssystemen och till att tillhandahålla enskilda personer och arbetsgivare nödvändiga incitament för att investera i humankapitalet.
Fonderna bör stödja nödvändiga investeringar för utformning och förbättring av utbildningssystem, särskilt i regioner där det råder brist på tillräckligt högutbildad
arbetskraft, så att ungdomar kan skaffa sig den kompetens som är nödvändig för att möta utmaningarna i ett samhälle och en ekonomi baserade på kunskap. I linje med målet från Lissabon att senast 2010 halvera antalet elever som hoppar av skolan, bör särskild uppmärksamhet fästas vid att säkerställa att fler ungdomar med inlärningssvårigheter går vidare till högre utbildning och minska andelen elever som hoppar av skolan.
Mot bakgrund av att befolkningen åldras och att tidig pensionering blir allt vanligare, är det viktigt att tillhandahålla nödvändiga stimulansåtgärder för att förbättra äldre arbetstagares arbetskapacitet och hålla dem kvar längre i arbetslivet. Fonderna skulle kunna stödja åtgärder som stimulerar livslångt lärande och utbildning för vuxna, särskilt för äldre arbetstagare, för att uppdatera deras kunskaper i syfte att främja ett aktivt åldrande och öka deras närvaro på arbetsmarknaden.
Främja företagande, anpassningsförmåga och rörlighet
Innovation och företagande är nyckelfaktorer när det gäller att öka konkurrens- kraften, tillväxten och sysselsättningen. Strukturfonderna bör utnyttjas fullt ut för att främja den sysselsättningspotential som finns i företagen, framför allt i nya företag, företag inom tjänstesektorn och företag som arbetar med FoU. Detta förutsätter bland annat ett mer aktivt främjande av entreprenörs- och ledarskapsförmågan samt stödtjänster för startandet av företag, särskilt företag som startas av kvinnor och arbetslösa.
Strukturåtgärderna bör fortfarande inriktas på att främja enskilda personers och arbetsgivarnas anpassningsförmåga med hänsyn till den ekonomiska och sociala omstruktureringen och en allt mer föränderlig arbetsmiljö. Arbetstagarna bör få bättre möjligheter till fortutbildning, särskilt lågutbildade arbetstagare och arbetstagare i små och medelstora företag. Innovativa arbetsorganisationsformer som bidrar till intern flexibilitet samt bättre produktivitet och kvalitet i arbetet bör uppmuntras, till exempel genom att tillhandahålla utbildning och rådgivning för arbetsgivarna. För detta ändamål skulle det vara bäst att fortsätta ansträngningarna i syfte att erbjuda anställda och då speciellt de inom SME:s, möjligheter till vidareutbildning och rådgivning där man tillvaratar det som nya teknologier kan erbjuda.
För att garantera kvalitet i arbetet och förebygga risker är det nödvändigt att arbetsmarknadens parter engagerar sig och deltar fullt ut. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid utbildning och vid att öka arbetstagarnas och företagarnas medvetenhet om arbetsmiljöfrågor.
Fonderna bör också stödja initiativ som syftar till att förutse ekonomiska omstruktureringar och hantera dem på ett positivt sätt. Yrkesmässig och geografisk rörlighet bör främjas av fonderna.
Lika möjligheter
Kombinationsstrategin för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män måste fortgå och förstärkas4: samtidigt som jämställdhetsintegrering är ett krav för alla åtgärder som stöds genom strukturfonderna, bör positiv särbehandling användas som ett komplement till denna integreringen.
Ansvaret för att ta hand om barnen och de äldre är fortfarande ett stort hinder för kvinnors integrering på arbetsmarknaden. Fonderna bör stödja medlemsstaternas ansträngningar för att förbättra tillgången till sådana tjänster och särskilt för att uppnå de mål för tillhandahållande av barnomsorg som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Barcelona.
Fonderna kan spela en viktig roll när det gäller att åtgärda de fortsatta strukturella ojämlikheterna på arbetsmarknaden. De kan stödja särskilda åtgärder för att öka medvetenheten om behovet att minska könssegregeringen i olika branscher och yrken och minska löneklyftan mellan könen. Vidare kan fonderna stödja medlemsstaternas och regionernas ansträngningar för att främja kvinnligt företagande. Kommissionen har redan identifierat ett antal fall av god praxis i EU och Efta-/EES-länderna5 som kan användas som exempel när man planerar sådana stödåtgärder.
Fonderna bör fokusera mer på att främja återintegrering och kompetenshöjning för äldre kvinnor, vilkas integrering på arbetsmarknaden märkbart försvåras emedan de diskrimineras på grund av både kön och ålder.
Regionala skillnader på sysselsättningsområdet
Att bekämpa regionala skillnader på sysselsättningsområdet är fortsättningsvis en av de viktigaste prioriteringarna. Fonderna bör stödja initiativ som utnyttjar den lokala potentialen att skapa arbete, särskilt inom den sociala ekonomin. Förhållanden som främjar den privata sektorns verksamhet och investeringar i regioner som släpar efter bör stödjas. Offentliga investeringar i humankapitalet är nödvändiga, liksom lämplig infrastruktur.
1.2. Hållbar utveckling, riskförebyggande och miljö Hållbar utveckling
I juni 2001 antog Europeiska rådet i Göteborg en strategi för hållbar utveckling i EU. Strategin för hållbar utveckling är ett svar på Lissabonstrategins politiska åtagande att uppnå en hållbar utveckling.
Strategin för hållbar utveckling erbjuder Europeiska unionen en positiv långsiktig vision av ett samhälle som är mer välmående och rättvist. För detta krävs i praktiken att den ekonomiska tillväxten främjar sociala framsteg och tar hänsyn till miljön, att socialpolitiken stimulerar den ekonomiska utvecklingen och att miljöpolitiken är
4 KOM(2002) 748 slutlig av den 20 december 2002 om genomförandet av jämställdhetsintegrering i de samlade programdokumenten för strukturfonderna 2000–2006.
5 Se http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/craft/craft-women/bestproject-women.htm
kostnadseffektiv6. Kommissionen har därför lanserat ett nytt verktyg för konsekvensanalys för att förbättra kvaliteten och samordningen vid utformningen av politik. Genom konsekvensanalys identifieras de viktigaste positiva och negativa effekterna av föreslagna åtgärder och belyses vilka mål som är oförenliga. Verktyget kommer att börja tillämpas stegvis från och med 2003 för alla viktigare initiativ7. Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 antogs det sjätte miljöhandlingsprogrammet. Detta program har gett kommissionen en ram för genomförandet av miljöpelaren i strategin för hållbar utveckling.
Mot denna bakgrund har kommissionen inlett en utvärdering av strukturfondernas bidrag till en hållbar utveckling. Syftet var att identifiera hur man bättre kan integrera de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av hållbar regional utveckling i programplaneringen för strukturfonderna.
Problem har identifierats till exempel vad gäller de effekter som vägbyggen har på markanvändningen och utsläppen, de effekter som exploatering av grönområden har på den biologiska mångfalden och utsläppen samt turismens påverkan på de naturliga livsmiljöerna.
Men stödåtgärderna kan även förbättra mer än en utvecklingsaspekt samtidigt:
investeringar i outnyttjad mark och byggnader kan leda till både ekonomisk utveckling och bättre miljö, investeringar i humankapital kan leda till både ekonomisk utveckling och social integration och investeringar i ekoturism kan leda till både ekonomisk utveckling och miljömässiga förbättringar.
Många regioner har redan slagit in på en mer hållbar väg i sin programplanering för strukturfonderna. Det rekommenderas att man vid översynen efter halva tiden mer bestämt överväger åtgärder som förbättrar mer än en utvecklingsaspekt samtidigt.
Det är vidare tillrådligt att se över förvaltningsprocesserna kring utformningen och urvalet av projekt i syfte att uppnå målet med hållbar utveckling. Vissa åtgärder för landsbygdsutveckling är redan direkt inriktade på att främja hållbar utveckling i landsbygdsområden, i linje med dagordningen från Göteborg: till exempel ges stöd till investeringar i jordbruksföretag som syftar till att bevara och förbättra den naturliga miljön, eller till skydd av miljön i samband med jordbruk, skogsbruk och bevarande av landskapet inom ramen för de åtgärder som anges i artikel 33 i förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 19998.
Förebyggande av risker
De naturkatastrofer som inträffade framför allt 2002 och som berörde regioner i flera medlemsstater och kandidatländer föranledde kommissionen att lägga fram ett förslag för rådet om antagande av en förordning om skapande av en solidaritetsfond för gemenskapen.
Syftet med denna fond är att hjälpa katastrofdrabbade regioner, framför allt för att de omedelbart skall kunna iståndsätta skadad infrastruktur och anläggningar. Fonden är
6 "Hållbar utveckling i Europa för en bättre värld: En strategi för hållbar utveckling i Europeiska unionen", meddelande från kommissionen, KOM(2001) 264 av den 15 maj 2001.
7 "Konsekvensanalys", meddelande från kommissionen, KOM(2002) 276 av den 5 juni 2002.
8 EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.
således avsedd för att reparera skador som orsakats av större katastrofer, framför allt naturkatastrofer.
De ekologiska katastroferna, exempelvis de som orsakades av oljetankrarna Erika och Prestige, har föranlett gemenskapen att förstärka sitt regelverk för att bekämpa bekvämlighetsflagg och skydda Europa mot riskerna för oljekatastrofer, särskilt genom ett snabbare inrättande av en europeisk byrå för sjösäkerhet. Dessa initiativ omfattar skapandet av en fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (COPE-fonden), som för närvarande behandlas av rådet. De effekter som de nyligen inträffade katastroferna haft på näringslivet i de drabbade regionerna överstiger kapaciteten hos de befintliga mekanismerna för ersättning. En förbättrad trafikövervakning i förebyggande syfte kommer att kräva att medlemsstaterna förstärker och samordnar sina resurser genom att till exempel inrätta nödhamnar. De strukturella finansieringsinstrumenten bör bidra till denna nya politiska prioritering.
Dessa katastrofer inträffar allt frekventare, även om alla inte är lika allvarliga.
Kommissionen anser därför att nödvändiga åtgärder bör vidtas för att undvika att dessa katastrofer omintetgör de insatser som regionerna, kommunerna och städerna vidtagit, ibland med stöd från strukturfonderna, för att skapa en ny dynamism i ekonomin eller för återuppbyggnad av territoriet. Den regionala utvecklingen kan inte tryggas om man inte förebygger risken för naturkatastrofer och miljökatastrofer samt teknologiska risker. Kommissionen kommer inom kort att lägga fram ett förslag till en europeisk strategi för förebyggande av risker, men vill redan nu uppmuntra medlemsstaterna att vidta förebyggande åtgärder. I samband med översynen efter halva tiden har medlemsstaterna möjlighet att lägga större betoning på denna problematik.
Åtgärderna bör särskilt inriktas på kollektiva näringstillgångar. En förstärkning av en regions näringsliv kan lyckas endast i en sund miljön som har bevarats för regionens invånare. Strukturfonderna skulle kunna användas för att medfinansiera åtgärder som syftar till att förebygga risken för naturkatastrofer. Dessa skulle kunna omfatta till exempel genomförande av geologiska undersökningar eller undersökningar avseende stabiliseringsåtgärder, inrättande av åtgärder för att förebygga skogsbränder inom ramen för åtgärderna för landsbygdsutveckling eller skydd av jordbruksmark mot naturkatastrofer såsom översvämningar. Det bör för övrigt betonas att planer för förebyggande av risken för naturkatastrofer är det viktigaste verktyget för genom- förande av förebyggande åtgärder.
Miljö
En av de viktiga prioriteringarna i sjätte miljöhandlingsprogrammet är att upprätta nätverket Natura 2000 och skydda de områden som det omfattar. Investeringarna och åtgärderna för att skydda dessa områden skulle kunna medfinansieras genom strukturfonderna.
I ramdirektivet om vatten9 införs en ny modell för vattenskydd baserad på en integrerad förvaltning av avrinningsområden. Samtidigt som särskilda åtgärder inriktade på rening av avloppsvatten och dricksvattenförsörjning kommer att fortsätta
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 327 , 22/12/2000 s. 1
att prioriteras, måste dessa åtgärder ses som en del av en övergripande strategi för att säkerställa den ekologiska och kemiska statusen i hela avrinningsområdet.
Integrerade program för förvaltningen av avrinningsområden, inbegripet utformning av de förvaltningsplaner som föreskrivs i ramdirektivet om vatten kommer också att berättiga till stöd.
1.3. Forskning och utveckling
För genomförandet av målen från Lissabon krävs det att man för strukturfondernas program antar en mer strategisk metod för främjande av innovation samt forskning och utveckling på regional nivå. I början av 2003 hade 122 regioner av sammanlagt 156 inrättat ett program under rubriken "innovativa åtgärder". Dessa åtgärder baserar sig på en strategi som utvecklats genom regionalt partnerskap för att öka konkurrenskraften och påverka innehållet i de viktigaste strukturfondsprogrammen inom områdena FoU, informationssamhälle och hållbar utveckling. Översynen efter halva tiden erbjuder ett tillfälle att utvidga denna typ av åtgärder till övriga regioner.
Enskilda regioner bör också säkerställa att de i sin översyn efter halva tiden beaktar de erfarenheter som erhållits genom befintliga program för innovativa åtgärder, och undersöka hur god praxis kan införlivas i huvuddelen av programmen. Av denna anledning har tre särskilda nätverksprogram (ett för varje prioriterat område i riktlinjerna för innovativa åtgärder10) inrättats för att erbjuda ett mer systematiskt utbyte av erfarenheter mellan regionerna. Denna typ av samarbete skulle kunna utvidgas till regionerna i de blivande medlemsstaterna.
Ytterligare ett område som är av intresse inom ramen för översynen efter halva tiden är projektet för utveckling av ett europeiskt område för forskningsverksamhet11. I oktober 2001 antog kommissionen meddelandet "Det europeiska området för forskningsverksamhet och den regionala dimensionen"12. Den bakomliggande idén är att införa en lokal, skräddarsydd forsknings- och innovationspolitik som beaktar mångfalden av situationer i regionerna. Tanken bakom ett europeiskt område för forskningsverksamhet är att effektiva insatser skall vidtas på olika administrativa nivåer och organisationsnivåer: på europeisk, nationell, regional och till och med lokal nivå. På detta sätt kommer åtgärderna att vara inte endast förenliga med varandra utan också bättre anpassade till regionernas egen potential. Genom att granska varje aktörs roll (såväl offentliga som privata aktörer), skapa samverkan och dra fördel av komplementariteten mellan europeiska, nationella och regionala instrument kan man uppnå ett förstärkt partnerskap mellan alla involverade parter.
Samverkan bör eftersträvas också mellan gemenskapens sjätte ramprogram för forskning och utveckling (2002–2006) och strukturfonderna.
Vid sitt möte i Barcelona år 2002 granskade Europeiska rådet de framsteg som gjorts mot Lissabonmålen och enades om att investeringarna i forskning och teknisk utveckling (FoTU) i EU måste ökas, med målet att senast år 2010 närma sig 3 % av BNP, jämfört med 1,9 % år 2000. Ökade investeringar från företagen är också nödvändiga och bör, från den nuvarande nivån på strax över hälften, öka till två tredjedelar av de totala FoU-investeringarna. Regionerna bör ha en viktig roll när det
10 KOM(2001) 60 av den 30 januari 2001.
11 "Mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet", KOM(2000) 6 av den 18 januari 2000.
12 KOM(2001) 549 slutlig av den 3 oktober 2001.
gäller att uppnå detta mål13. En handlingsplan för åtgärder på gemenskapsnivå och med rekommendationer till medlemsstaterna som antogs den 30 april 200314 kommer inom kort att läggas fram av kommissionen.
1.4. Informationssamhället
Europeiska rådet enades vid sitt möte i Sevilla (den 22 juni 2002) om handlingsplanen e-Europe 2005, som är kopplad till Lissabonstrategin. Det övergripande målet är att göra anslutning till bredbandsnät och därmed relaterade Internetbaserade tjänster allmänt tillgängliga på EU:s hela område. I åtgärdsplanen påpekas att huvuddelen av investeringarna i bredbandsnät bör komma från den privata sektorn. Strukturfonderna kan tillhandahålla stöd när det gäller att nå detta mål i mindre gynnade områden, varvid särskild uppmärksamhet bör fästas vid landsbygdsområden och avlägset belägna områden.
Översynen efter halva tiden är ett tillfälle för medlemsstaterna att ytterligare främja utvecklingen av sektorn för elektronisk kommunikation, särskilt fast och trådlös bredbandsinfrastruktur, för att bekämpa den ökande digitala klyftan mellan de europeiska regionerna.
Vid anpassningar av nuvarande program bör man eftersträva att föra in infrastruktur- utvecklingen i en regional strategi för informationssamhället som skapar balans mellan åtgärder på efterfrågesidan (innehåll och tjänster) respektive utbudssidan (infrastruktur) och beaktar lokala förhållanden och behov. Strukturfondernas investeringar kommer att göras med beaktande av konkurrensreglerna och den nya rättsliga ramen för elektronisk kommunikation samtidigt som teknisk neutralitet säkerställs.
Medlemsstaterna uppmuntras att anta lämpliga regionala indikatorer och system för benchmarking (särskilt för efterfrågan på informations- och kommunikationsteknik) som speglar regionala utvecklingsplaner och, om möjligt, nyttjar indikatorerna för eEurope 2005. Kriterier och genomförandeföreskrifter för strukturfondernas medel för stöd till sektorn för elektronisk kommunikation har fastställts i arbetsdokumentet
”Guidelines on Criteria and Modalities of implementation of Structural Funds in support of Electronic Communications” SEC(2003)895 daterat den 28 juli 2003.
1.5. Näringslivspolitiken
I kommissionens rapporter om konkurrenskraften från 2001 och 200215 identifieras svagheter i näringslivet i Europa, inbegripet otillräcklig innovativ verksamhet och dålig spridning av informations- och kommunikationstekniken, som i egenskap av nyckelorsaker till Europas alltför långsamma produktionstillväxt kan riskera det mål som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon. Dessa svagheters regionala dimension kommer att behandlas i 2003 års rapport om konkurrenskraften, som även bör innehålla ytterligare uppgifter om de problem som återstår att åtgärda på regional nivå.
13 SEC(2003) 813/2 of 8.07.2003 : "An initiative for growth : investing in Trans European Networks and major R & D projects"
14 KOM(2003) 226 slutlig "Investering i forskning: en handlingsplan för Europa".
15 SEK(2001) 1705 av den 29 oktober 2001 och SEK(2002) 528 av den 21 maj 2002.
Näringslivspolitiken har stimulerats genom att Europeiska rådet vid sitt möte i Feira den 20 juni 2000 godkände den europeiska stadgan för småföretag. I stadgan anmodas de offentliga myndigheterna att vidta åtgärder för att stödja och främja småföretag inom tio nyckelområden, såsom utbildning för entreprenörskap, billigare och snabbare etablering, bättre reglering, förstärkning av den tekniska kapaciteten och en starkare representation för småföretagens intressen. Genom denna stadga har medlemsstaterna och kommissionen åtagit sig att föra in de frågor som rör småföretagen i centrum av sin politik. Vid användningen av strukturfonderna bör man därför fokusera mer på småföretagens och mikroföretagens behov. En bättre förståelse för och analys av småföretagens behov samt ökad spridning av god praxis är nyckelfaktorer i detta sammanhang. Ett annat område där framsteg behövs är främjande av företagandet. Grönboken om entreprenörskap16, som bygger på nyligen genomförda analyser av framstegen i Europa, inbegripet rapporterna om genomförandet av stadgan17, har gett upphov till en bred debatt om hur man skall uppmuntra företagande och motverka hindren för etablering och utvidgning av företag. Denna debatt bör leda till en handlingsplan, i vilken man fastställer de relevanta politiska åtgärderna på olika nivåer.
En viktig pelare i näringslivspolitiken har inrättats genom meddelandet om industripolitiken18, där innovation och entreprenörskap identifieras som nyckelfaktorer för den europeiska konkurrenskraften. I meddelandet betonas också vikten av att industripolitiken tar hänsyn till olika sektorer och den inverkan som andra politikområden, till exempel sammanhållningspolitiken, har på industrin.
Meddelandet om innovationspolitiken19, som är en första uppföljning, bygger på den systemiska modellen för utveckling av strategier för att förbättra Europas resultat på det innovativa området. Genom att utnyttja den europeiska resultattavlan för innovation kan man också främja antagandet av mål och prioriteringar.
Strukturfonderna kan bidra till att förstärka innovativ verksamhet, små och medelstora företag samt industriell och regional konkurrenskraft bland annat genom följande åtgärder:
– Uppmuntra och underlätta tillkomsten av regionala eller lokala företags- grupperingar (kluster) och innovativa produktionsnätverk. För att göra detta kan investeringar, specifikt riktade till företagsgrupperingar, uppmuntras inom följande områden: infrastruktur (fysisk infrastruktur, kunskapsinfrastruktur), utbildning, yrkesutbildning, nätverksbildande, ekonomiskt stöd till företagsprojekt etc.
– Skapa tekniska plattformar som säkerställer samverkan mellan offentliga myndigheter, användare, lagstiftare, industri, konsumenter och high tech-centra och betraktas som platser där grundforskning och tekniköverföring är nära sammankopplade.
16 KOM(2001) 122 slutlig av den 7 mars 2001, KOM(2002) 68 slutlig av den 6 februari 2002, KOM(2003) 21 slutlig av den 21 januari 2003.
17 KOM(2003) 27 av den 21 januari 2003.
18 "Industripolitiken i ett utvidgat Europa" KOM(2002) 714 av den 11 december 2002.
19 "Innovationspolitiken: en uppdatering av Europeiska unionens ståndpunkt inom ramen för Lissabonstrategin", KOM(2003) 112 slutlig av den 11 mars 2003.
– Främja effektiva finansieringsinstrument för företagen och inrätta stödtjänster för företag, särskilt småföretag.
Det bör slutligen betonas att kommissionen har antagit en rekommendation om ändring av rekommendation 96/280/EG om definitionen på små och medelstora företag20.
2. POLITIKOMRÅDEN VARS RÄTTSLIGA RAM HAR ÄNDRATS EFTER ANTAGANDET AV DE VÄGLEDANDE RIKTLINJERNA 1999
I detta avsnitt beskrivs sådana förändringar i den rättsliga ramen som kan påverka genomförandet av programmen. De viktigaste förändringarna anges nedan.
2.1. Jordbrukspolitiken och politiken för landsbygdsutveckling
Vid utformningen av gemenskapspolitiken har landsbygdsutvecklingen, sedan kommissionens vägledande riktlinjer antogs, tilldelats en ännu viktigare roll när det gäller att främja en modernisering och diversifiering av jordbrukssektorn och en mer generell utveckling av landsbygdsekonomin, för att komplettera den pågående processen för reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken och säkerställa att mångfalden på den europeiska landsbygden skyddas och främjas.
I den strategi för hållbar utveckling som antogs av Europeiska rådet i Göteborg hänvisas särskilt till den gemensamma jordbrukspolitiken och dess framtida utveckling, som bör "bidra till att hållbar utveckling åstadkoms genom att ytterligare tonvikt läggs vid att främja hälsosamma produkter av god kvalitet, tillverkningsmetoder som är hållbara ur miljösynpunkt inklusive ekologisk produktion, förnybara råmaterial och skydd av biologisk mångfald". För genomförandet av dessa slutsatser krävs ökad betoning på den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare (landsbygdsutveckling).
I juli 2002 antog kommissionen ett meddelande om halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken21, som i januari 2003 följdes av offentliggörandet av ett paket av detaljerade lagstiftningsförslag22. Förslagen till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken speglar de mål för jordbrukspolitiken som anges i den i Göteborg antagna strategin för hållbar utveckling. De beaktar också slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel i oktober 2002 där man fastställde den framtida finansiella ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare fram till 2013. Vid toppmötet i Bryssel påminde man även om de mindre gynnade regionernas betydelse och jordbrukets multifunktionella natur och bekräftade betydelsen av den landsbygdsutvecklingspolitik som förs inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare.
Kommissionens förslag om reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken diskuteras för närvarande av institutionerna och mer allmänt i det civila samhället.
Rådet (jordbruk) nådde en politisk överenskommelse i juni 2003. När det gäller
20 Rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003, EUT L 124, 20.5.2003. s. 36.
21 KOM(2002) 394 slutlig av den 10 juli 2002.
22 Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken – En långsiktig politik för ett hållbart jordbruk, KOM(2003) 23 slutlig av den 21 januari 2003.
landsbygdsutveckling, innehåller överenskommelsen, förutom införandet av nya åtgärder, även ändringar som syftar till att stärka de befintliga åtgärderna och inleda moduleringen av stödet inom den första pelaren redan år 2005, vilket kommer att möjliggöra en överföring av ytterligare resurser till den andra pelaren från och med 2006. För detta krävs en mindre anpassning av budgetplanen för 2000–2006.
Den politiska överenskommelsen om reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till att fastställa ett tydligt långsiktigt politiskt perspektiv för den gemensamma jordbrukspolitiken och är inriktade på följande:
– Att göra EU:s jordbruk mer konkurrenskraftigt (genom ytterligare reformer av vissa marknadsordningar inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare).
– Att främja ett mer marknadsorienterat, hållbart jordbruk (genom att direktstödet till jordbrukare inom ramen för den första pelaren frikopplas från produktionen och ersätts med ett enhetligt jordbruksstöd som, för att undvika nedläggning av mark, är kopplat till stränga krav på jordbrukarna vad gäller skötseln av marken, som en del av de nya tvärvillkoren).
– Att stärka landsbygdsutvecklingen genom att under den innevarande programperioden införa vissa nya åtgärder för att uppmuntra jordbrukarna att delta i kvalitetssystem, uppfylla gemenskapens standarder för livsmedelssäkerhet, djurens välbefinnande, miljö och arbetsförhållanden och främja en djurhållning i hela EU som sträcker sig utöver standarderna och också genom att förstärka redan befintliga åtgärder.
Genom att försvara detta reformpaket har kommissionen ännu en gång betonat den långsiktiga politiken för att förstärka den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare ytterligare, både i fråga om ekonomiska resurser och räckvidd.
Medlemsstaterna och regionerna anmodas att i samband med översynen av planeringen för strukturfonderna efter halva tiden granska huruvida deras nuvarande programplanering för landsbygdsutvecklingen och de åtgärder som erbjuds är väl lämpade för att hjälpa jordbrukare såväl som andra aktörer på landsbygden att anpassa sig till den nya långsiktiga jordbrukspolitik som beskrivs ovan. I detta sammanhang bör uppmärksamhet fästas vid de sektorer för vilka bestämmelserna håller på att ändras. I vissa områden som är särskilt beroende av jordbruket kan det behövas en förstärkning av politiken för landsbygdens utveckling, och i andra områden kan det behövas en omfokusering av de åtgärder som erbjuds eller deras innehåll.
Kommissionen har utarbetat ett förslag till "gruppundantagsförordning" för statligt stöd inom jordbruket, som kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att bevilja statligt jordbruksstöd utan att behöva ansöka om godkännande från kommissionen. Efter samråd med medlemsstaterna och aktörerna planerar kommissionen att genomföra denna förordning från och med januari 2004.
2.2. Fiske
Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken stadfästes av rådet den 20 december 2002. Rådet antog då tre nya förordningar som rör
– bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna23, – nödåtgärder från gemenskapen för skrotning av fiskefartyg24, – gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn25.
De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna ersätter de grundbestämmelser som har reglerat den gemensamma fiskeripolitiken sedan 1993:
– Målen för denna förvaltning har omorienterats mot hållbart utnyttjande av fiskeresurserna på basen av välgrundade vetenskapliga rön och försiktighetsprincipen. En mer långsiktig strategi för fiskeriförvaltningen har alltså antagits, som omfattar upprättande av fleråriga återhämtningsplaner för bestånd som befinner sig utanför säkra biologiska gränser och fleråriga förvaltningsplaner för övriga bestånd.
– Ett enklare system med begränsning av fiskekapaciteten för gemenskapsflottan har antagits. Det ersätter det tidigare systemet med fleråriga utvecklingsprogram.
Det överlåter större ansvar på medlemsstaterna när det gäller att uppnå bättre jämvikt mellan fiskekapacitet och tillgängliga resurser.
– Detta system kompletteras med bestämmelser om nödåtgärder som kan användas för att skydda fiskeresurserna eller de marina ekosystemen, bland annat genom beviljande av stöd för ett tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet.
Den nya förordningen om inrättande av en nödfond ("skrotningsfond"), som syftar till att uppmuntra att fartyg tas ur bruk, har införts som en förstärkning av den ovannämnda åtgärden. Enligt denna förordning kan skrotningsbidraget höjas med 20 % för fartyg vars fiskeverksamhet har minskat med minst 25 % till följd av antagandet av en återhämtningsplan för ett bestånd. De finansiella behoven för denna nya gemenskapsåtgärd kommer att bedömas av kommissionen, när medlemsstaternas ansökningar väl har inkommit. I artikel 7 i denna förordning fastställs emellertid att nya finansiella medel för perioden 2004–2006 skall göras tillgängliga inom ramen för omprogrammeringen av strukturfondsmedel i samband med översynen efter halva tiden.
I de nya bestämmelserna om gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn fastställs följande:
– Stödet till förnyelse av fiskefartyg och stödet till export av fartyg, inbegripet inom ramen för bildandet av gemensamma fiskeriföretag, kommer att beviljas under högst två år till (2003 och 2004) och kommer att vara begränsat till de
23 Förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002.
24 Förordning (EG) nr 2370/2002 av den 20 december 2002.
25 Förordning (EG) nr 2369/2002 av den 20 december 2002 om ändring av förordning (EG) nr 2792/1999.
medlemsstater som har nått sina övergripande mål vad gäller den kapacitet som föreskrivs i det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet. Det kommer dessutom att omfattas av olika villkor, särskilt vad gäller fartygens storlek.
– Stödet till modernisering av fartyg kommer också att omfattas av olika kriterier för stödberättigande, som bland annat syftar till att förbättra säkerheten och arbetsvillkoren ombord, fiskeredskapens selektivitet och produktkvaliteten.
– Stödet till tillfälligt upphörande av fiskeverksamheten på grund av oförutsedda händelser bibehålls och omfattas fortfarande av strikta begränsningar av bland annat det totala belopp som kan beviljas. Beloppet kan emellertid höjas om man även tillämpar en skrotningsplan.
– De socioekonomiska åtgärderna till förmån för fiskare i syfte att hjälpa dem att omskola sig har utvidgats så att de kan diversifiera sin verksamhet samtidigt som de fortsätter att fiska på deltid.
Den handlingsplan för att motverka de sociala, ekonomiska och regionala konsekvenserna av omstruktureringen av EU:s fiskeindustri26 som antagits av kommissionen visar att till följd av dessa förändringar och de ökande behov som skrotningsplanerna och de kompletterande socioekonomiska åtgärderna kommer att leda till, kommer de medlemsstater och regioner vars flottor kommer att påverkas mest av antagandet av återhämtningsplanerna och de fleråriga förvaltningsplanerna för bestånden att behöva utnyttja översynen efter halva tiden för att vidta en omprogrammering av de åtgärder som medfinansieras av strukturfonderna.
2.3. Energi
Direktiv 2001/77/EG om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el antogs den 27 oktober 200127. I direktivet fastställs ett vägledande genomsnittligt mål på 22 % senast 2010 för de förnybara energikällornas bidrag till bruttoenergianvändningen.
Den 16 december 2002 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2002/91/EG28 om byggnaders energiprestanda. Detta direktiv syftar till att realisera potentialen för ett minskat energibehov för uppvärmning, kylning och belysning i privatbostäder och kontorsbyggnader med upp till 20 % senast 2010, genom energieffektiviserings- åtgärder och integrering av förnybara energikällor. Direktivet är tillämpligt på nya och befintliga byggnader, varav de sistnämnda kräver avsevärd ytterligare finansiering, främst vid renovering av gamla stadsområden.
Europaparlamentet och rådet har informellt godkänt ett förslag från kommissionen om att främja biobränslen för transport. I direktivet, som antogs den 8 maj 2003, fastställs som vägledande mål att av den totala volymen bränsle som säljs för vägtransport i medlemsstaterna skall 5,75 % utgöras av biobränsle senast 2010.
Strukturfonderna skulle kunna användas för att hjälpa till att uppnå dessa mål.
26 Dokument KOM(2002) 600 av den 6 november 2002.
27 EGT L 283, 27.10.2001, s. 33.
28 EGT L 1, 4.1.2003, s. 65.
2.4. Konkurrens
Inom detta område är följande fem punkter särskilt viktiga i samband med översynen efter halva tiden:
– Ändring av riktlinjerna om statligt stöd för regionala ändamål29
Ändringen består i att riktlinjerna om statligt stöd till de yttersta randområdena gjorts smidigare. Detta innebär att driftsstöd som inte är avtagande och tidsbegränsat kan beviljas inte endast i de yttersta randområden som är stödberättigade enligt undantaget i artikel 87.3 a, utan också i de yttersta randområden som är stödberättigade enligt undantaget i artikel 87.3 c, i den mån som det bidrar till att kompensera för sådana merkostnader för utövande av ekonomisk verksamhet som är förenade med de faktorer som anges i artikel 299.2 i fördraget och vilka på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar utvecklingen i dessa områden (avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden, ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter). Det planerade stödet skall dock motiveras med hänsyn till stödets art och dess bidrag till den regionala utvecklingen, och dess nivå skall stå i proportion till de merkostnader som det är avsett att kompensera för.
– Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön30
De nya riktlinjerna, som ersätter riktlinjerna från 1994 som upphört att gälla, beaktar den utveckling av miljöåtgärderna som skett både på initiativ av medlemsstaterna och gemenskapen samt också på global nivå, särskilt efter det att Kyotoprotokollet antogs. De ändringar som införts jämfört med de tidigare riktlinjerna gäller främst stödet till energiområdet (energibesparingar, kraftvärmeproduktion, förnybara energikällor). I de nuvarande riktlinjerna tillämpas även positiv diskriminering för att gynna stödområden, genom ett förhöjt stöd till företag i sådana områden.
– Statligt stöd och riskkapital31
De gällande reglerna om statligt stöd var inte anpassade för de typer av åtgärder som vidtagits av medlemsstaternas myndigheter i syfte att stimulera en tillväxt av verksamheten inom området riskkapitalinvesteringar. I detta meddelande anges därför hur riskkapitalfrämjande åtgärder skall bedömas med tillämpning av reglerna om statligt stöd. För att främja riskkapitalinvesteringar kan de offentliga myndigheterna vidta ett stort antal åtgärder som inte utgör statligt stöd. När en offentligt åtgärd däremot utgör ett statligt stöd, kontrollerar kommissionen att denna åtgärd tjänar till att lösa ett bestämt marknadsmisslyckande. Detta villkor anses vara uppfyllt när det gäller små transaktioner (högst 500 000 €, eller 750 000 € respektive 1 000 000 € i regioner som är berättigade till regionalstöd enligt artikel 87.3 c eller a i EG-fördraget). Om villkoret avseende ett marknadsmisslyckande är uppfyllt, bedömer kommissionen åtgärden med hänsyn till vissa kriterier, särskilt de berörda företagens storlek (det skall helst röra sig om småföretag i startfasen eller på ett tidigt utvecklingsstadium), åtgärder för att minimera en snedvridning av konkurrensen mellan investerarna, investeringsbeslutens lönsamhetsmål (vilket särskilt framgår av
29 EGT C 258, 9.9.2000, s. 5.
30 EGT C 37, 3.2.2001, s. 3.
31 EGT C 235, 21.8.2001, s. 3.
det faktum att ett betydande kapitaltillskott från privata investerare förutses för en åtgärd).
– Sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt 32
Förenklingar har åstadkommits genom de nya rambestämmelserna, dels genom en omarbetning av de sektorsspecifika bestämmelserna om bilindustrin, syntetfiber- industrin och stålindustrin, och dels genom en mycket kraftig minskning av antalet projekt som måste anmälas, tack vare ett system för automatiskt fastställande av stödnivåerna.
Inom ramen för det nya systemet minskas stödnivåerna enligt en skala baserad på investeringsbeloppet. Den verkliga stödnivå som ett stort projekt kan åtnjuta bestäms enligt de nya rambestämmelserna automatiskt enligt en sjunkande skala som fungerar på samma sätt som en progressiv skattesats: de förutbestämda högsta stödnivåerna minskas progressivt vid varje ökning av investeringsdelen. Medlemsstaterna måste dock enskilt anmäla varje fall där det föreslagna stödet är större än det högsta tillåtna belopp som ett investeringsprojekt på 100 miljoner € kan beviljas. Stöd kan inte beviljas för sådana projekt, om det stödmottagande företaget kommer att höja sin produktionskapacitet motsvarande mer än 5 % av marknadens storlek, eller kommer att ha en marknadsandel på mer än 25 % av marknaden. I de nya rambestämmelserna erkänns emellertid också att stora investeringsprojekt kan bidra effektivt till den regionala utvecklingen. Detta är anledningen till att det föreskrivs om ett sammanhållningstillägg som kan beviljas för stora projekt som medfinansieras med medel ur gemenskapens strukturfonder. För dessa projekt tillämpas en koefficient på 1,15 på den tillåtna stödnivån, som beräknats enligt den ovannämnda skalan. I det nya systemet beaktas således det mervärde som dessa stora medfinansierade projekt medför för den ekonomiska och sociala sammanhållningen i gemenskapen. Med denna metod är det möjligt att förena, å ena sidan, målet att minska de former av statligt stöd som medför de allvarligaste snedvridningarna och, å andra sidan, de sammanhållningsmål som fastställs i fördraget.
– Kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpning av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd33 Genom denna förordning inrättas ett system för gruppundantag för stöd till skapande av sysselsättning och stöd som syftar till att främja anställning av mindre gynnade kategorier av arbetstagare och funktionshindrade upp till vissa tak, vilket betyder att medlemsstaterna inte längre måste göra en anmälan till kommissionen för att erhålla dess godkännande. I förordningen fastställs även kriterier för bedömning av andra typer av stöd, exempelvis stöd som syftar till att bibehålla befintliga arbetstillfällen eller uppmuntra omvandling av anställningsavtal för tillfällig anställning eller visstidsanställning till tillsvidareanställning, som fortfarande måste anmälas till kommissionen.
Enligt den nya förordningen kan medlemsstaterna bevilja ett ytterligare stöd för anställning av långtidsarbetslösa och andra mindre gynnade kategorier av
32 EGT C 70, 19.3.2002, s. 8.
33 EGT L 337, 13.12.2002, s. 3.
arbetstagare med upp till 50 % av lönekostnaderna och de obligatoriska arbetsgivaravgifterna för ett år. Medlemsstaterna kan stå för upp till 60 % av dessa kostnader vid anställning av funktionshindrade arbetstagare. Det bör betonas att stödnivån för en nettoökning av antalet anställda är högre för arbetstillfällen som skapas i stödområden.
2.5. Forskning och utveckling
Sjätte ramprogrammet erbjuder möjligheter som bör gripas: vid översynen efter halva tiden bör samverkan med FoU-verksamhet som godkänts inom ramen för ett av de nya instrumenten i sjätte ramprogrammet (särskilt de nya instrumenten för expertnätverk och integrerade projekt inom ramen för de sju prioriterade områdena) eftersträvas i form av kompletterande finansiering eller direkt medfinansiering för forskningsaktörer från mål 1-områden. Särskilt organisationer som har sitt säte i mål 1-områden och vars förslag har antagits efter utvärdering kan erhålla extra medel från strukturfonderna i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1260/1999 och i överensstämmelse med lagstiftningen om statligt stöd34.
Ytterligare samverkan bör eftersträvas med ramprogrammets åtgärder för inrättande av det europeiska området för forskningsverksamhet, särskilt vad gäller FoU- infrastruktur, innovativ verksamhet, verksamhet som rör små och medelstora företag (forskningssamverkan och kollektiv forskning), regional framsyn och åtgärder inriktade på forskarnas rörlighet. De regionala myndigheterna bör dessutom undersöka de möjligheter som erbjuds genom ERA-NET35, som utformats specifikt för att stödja samordning och ett ömsesidigt öppnande av forskningspolitiken på regional, nationell och europeisk nivå.
3. GEMENSKAPSPOLITIK I FÖRÄNDRING
Följande förändringar av politiken inom vissa sektorer kommer att påverka strukturfondernas program:
3.1. Transeuropeiska energinät
Kommissionen lade den 20 december 2001 fram en handlingsplan som syftar till att avlägsna överbelastningen och flaskhalsarna i distributionen av el och gas i unionen.
Denna handlingsplan kommer att möjliggöra en bättre fungerande inre marknad, samtidigt som man uppnår en hög nivå av försörjningstrygghet för konsumenterna och minskar skillnaderna mellan de olika regionerna på detta område.
Den viktigaste punkten i handlingsplanen är att bygga och förstärka gränsöverskridande sammankopplingar mellan de nationella näten. Investeringar i de 12 prioriterade projekten avseende de transeuropeiska energinäten skall privilegieras av de nationella myndigheterna såväl som av gemenskapens finansiella instrument och, naturligtvis, strukturfonderna. Kommissionen har för övrigt föreslagit att den högsta stödnivån skall höjas till 20 % för stödberättigande kostnader inom ramen för de statliga stödordningarna, eftersom det är troligt att denna åtgärd kommer att
34 Se bilaga III i beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet, EGT L 232, 29.8.2002, s. 1.
35 http://europa.eu.int/comm/research/fp6/era-net.html
medföra ändringar i de stödåtgärder som genomförs i de regioner där dessa prioriterade projekt kommer att förverkligas.
Kommissionen föreslog i mars 2001 nya åtgärder för att garantera öppnandet av gas- och elmarknaderna i unionen fram till 2007. För att uppnå detta har kommissionen ändrat direktiven om den inre marknaden för gas och el och har föreslagit följande tidsplan för genomförandet:
2003: Frihet för alla kunder, utom privatpersoner, att välja elleverantör.
2004: Frihet för alla kunder, utom privatpersoner, att välja gasleverantör.
2007: Alla konsumenter, utan undantag, bör kunna välja sina gas- och elleverantörer.
I samband med översynen efter halva tiden bör det vara möjligt att, inom ramen för ett stegvis öppnande av marknaderna, omorientera vissa av strukturfondernas bidrag mot de prioriterade projekten avseende de transeuropeiska energinäten, samtidigt som man beaktar höjningen av den högsta nivån för statligt stöd.
3.2. Transportpolitiken
I vitboken "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden" som antogs i september 2001 föreslår kommissionen en rad åtgärder som syftar till att återupprätta balansen mellan transportsätten, avlägsna flaskhalsarna och åstadkomma transporter av högre kvalitet för användarna.
I detta sammanhang har kommissionen vidtagit en revidering av riktlinjerna för det transeuropeiska nätet, vilken bör resultera i ett förslag som baserar sig på det arbete som utförts av en högnivågrupp bestående av företrädare för medlemsstaterna och kandidatländerna och med Karel Van Miert som ordförande. Resultaten av högnivågruppens arbete offentliggjordes den 30 juni 200336. Kommissionen kommer nu att genomföra en ingående konsekvensanalys av det rekommenderade programmet. Under hösten kommer den att föreslå en revidering av beslutet om riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet.
Denna revidering kommer att göra det möjligt att inrikta sig på de projekt som har det största europeiska mervärdet och som kan antas bidra till en uppgång för de intermodala transportsätten på de stora trafiklederna. Detta bör leda till främjande av infrastruktur som har verklig potential för en överföring av godstrafiken från vägarna till järnvägstransport, transport på inre vattenvägar och sjötransport samt utveckling av det transeuropeiska snabbtågsnätet för persontransport och dess förbindelser med flygplatserna.
Strukturfonderna bör stödja de transportpolitiska prioriteringarna37, men även förbättra de sekundära näten och deras anslutningar till de stora trafikleder i det transeuropeiska nätet som anges i de framtida riktlinjerna.
36 http://europa.eu.int/comm/ten/transport/revision/hlg_en.htm
37 SEC(2003) 813/2 of 8.07.2003 : "An initiative for growth : investing in Trans European Networks and major R & D projects"
Kommissionen har inlett en övergripande diskussion om finansieringen av det transeuropeiska nätet. Diskussionen handlar dels om att öka effektiviteten och samordningen av gemenskapens olika finansieringskällor och dels om att undersöka genomförbarheten hos nya rättsliga och finansiella instrument för att bland annat uppmuntra bildandet av partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn. Ett meddelande torde läggas fram av kommissionen inom kort.
Inom ramen för ett hållbart transportsystem har kommissionen, för att placera användarna i centrum för transportpolitiken, lagt fram ett förslag till direktiv som syftar till att förbättra säkerheten i långa vägtunnlar. Andra åtgärder som bidrar till att öka säkerheten på vägarna kommer också att uppmuntras (införande av ny teknik, föreskrifter). Transporternas kvalitet förutsätter även att de olägenheter som uppstår på grund av stadstrafiken minskas genom främjande av kollektiva transporter och nya transportsätt. Målet är att utveckla kollektiva transporter av hög kvalitet och framhäva bra metoder. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att främja alternativa bränslen enligt kommissionens strategi.
Kommissionen avser att främja följande verksamheter:
– Stöd till städer och regioner som deltar i försöksverksamhet för införande av integrerade strategier och innovativa åtgärdspaket.
– Ökad tillgång till miljövänliga fordon som använder alternativa bränslen.
– Införande av kollektiva transportsystem som är tillgängliga för alla användare (inbegripet personer med begränsad rörlighet), i städernas och regionernas tågtrafik såväl som i förvaltningen av infrastruktur.
– Identifiering och spridning av de bästa metoderna i stadstrafiksystemen.
Ändringar i strukturfondernas program är således tänkbara även i detta sammanhang.
4. FÖR STÖRRE EFFEKTIVITET I GENOMFÖRANDET AV STRUKTURPOLITIKEN
4.1. Förenklingarnas inverkan på översynen efter halva tiden
Översynen efter halva tiden är ett tillfälle att införa förenklingar, enligt andan i det meddelande som nyligen antagits av kommissionen38, särskilt genom beaktande av proportionalitetsprincipen i genomförandet av strukturfonderna.
När det gäller förenklingarna av programmens förvaltning skulle program- dokumenten (operativa program och samlade programdokument) kunna göras kortare genom att utelämna ett antal detaljer i syfte att undvika en överlappning med programkomplementet, som i allmänhet är på en ganska detaljerad nivå. Den största fördelen med att förkorta dokumentens längd skulle vara att antalet begäranden om ändringar skulle minska vad gäller faktorer som normalt inte bör ingå i programdokumenten, utan endast anges i programkomplementen.
38 Meddelande "Simplification, clarification, coordination et flexibilité de la gestion de 2000 à 2006" (om förenkling, förtydligande, samordning och flexibilitet i förvaltningen 2000–2006) av den 25 april 2003.
Eftersom översynen efter halva tiden koncentreras på stödåtgärden/program- dokumenten ser kommissionen till att garantera samordning av helheten. Behovet av samordning finns på flera nivåer: samordning mellan strukturfonderna, mellan medlemsstaterna och mellan stödformerna. När en ändring av ett av kommissionens beslut förutses för att uppnå en sund förvaltning, inbegripet den finansiella förvaltningen, eller genom införande av åtgärder eller instrument som syftar till uppnående av de strategiska målen för stödet och den gemenskapspolitik som det omfattas av, måste ändå de offentliga finansiella åtagandena, de nationella såväl som gemenskapens, bibehållas, utan att det påverkar bestämmelserna om den finansiella förvaltningen av strukturfonderna.
De preliminära resultaten av utvärderingen efter halva tiden (som antogs i juni 2003 ) kommer att beaktas av kommissionen och förvaltningsmyndigheterna vid det förberedande arbetet inför översynen. Kommissionens avdelningar bör emellertid inte inleda de interna förfarandena beträffande beslut om att ändra programmen innan den slutliga utvärderingsrapporten för stödåtgärden i fråga inkommit officiellt till kommissionen och denna har bedömt utvärderingens kvalitet. Stödåtgärderna kommer att modifieras endast för att beakta anslagen i resultatreserven och översynen efter halva tiden.
4.2. Partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn
I samband med översynen efter halva tiden kommer kommissionen att, när detta är möjligt, uppmuntra bildandet av partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn för genomförande av åtgärder som erhåller stöd från strukturfonderna.
Partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn skulle kunna uppmuntras särskilt inom ramen för projekt avseende de transeuropeiska transportnäten (TEN), vilket skulle göra det möjligt att påskynda deras förverkligande.
På grundval av erfarenheterna från de kontrakt för offentlig-privata partnerskap som finansierats främst genom det strukturpolitiska föranslutningsinstrumentet (Ispa) och Sammanhållningsfonden har kommissionen utarbetat en vägledning för att lyckas med offentlig-privata partnerskap39.
4.3. Finansiering av stora projekt
I juli 2002 lade kommissionen fram ett meddelande för kommittén för utveckling och omställning av regioner om förenkling, öppenhet och samordning vid utvärderingen av stora projekt, vilket hade utarbetats i nära samarbete med medlemsstaterna. I detta meddelande beskrevs fyra grundregler för gemenskapens medfinansieringsgrad avseende offentliga infrastrukturprojekt som erhåller stöd från ERUF, Samman- hållningsfonden och Ispa. Reglerna är följande:
– Tillämpning av en finansiell diskonteringsränta på högst 6 % i faktiska termer (eventuellt förhöjd till 8 % för vissa projekt). Diskonteringsräntan väljs av varje medlemsstat med beaktande av dess samtliga projekt.
– Inga reserver för oförutsedda händelser, eller reserver medräknade endast i den stödberättigande kostnaden, men inte i den totalkostnad som används för att
39 Finns på webbplatsen Inforegio på adressen htpp//europa.eu.int/comm/regional_policy
bestämma gemenskapsstödets nivå, och begränsade till 10 % av totalkostnaden, utom reserver.
– I vissa välmotiverade fall, möjlighet till undantag från den strikta, inkrementella metoden40 i den finansiella analysen genom att beakta återstoden av anskaffningskostnaderna beräknade som beloppet av de lån som återstår att återbetala.
– Avseende projekt för sanering och avfallshantering: tillämpning av den ändrade metoden med "finansieringsgap" som uppmuntrar tillämpning av principen att förorenaren betalar.
Dessa regler gäller för de två ekonomiska analysmetoder som beskrivs i vägledningen om kostnads- och intäktsanalys för investeringsprojekt41.
Tillämpningen av dem från och med början av 2003 kommer att leda till en bättre hävstångseffekt av gemenskapsstödet, samtidigt som bättre jämvikt kan uppnås mellan gemenskapsbidragen och nationella finansieringskällor och tillämpningen av principen att förorenaren betalar uppmuntras. För vissa medlemsstater kommer detta att ta sig uttryck i en ändring av nivån på gemenskapsstödet till stora miljöprojekt, jämfört med de förfaranden som tillämpats hittills. Detta bör beaktas i samband med översynen efter halva tiden.
40 Skillnaden mellan kostnader och intäkter i ett scenario med ett projekt jämfört med ett scenario utan ett projekt.
41 Vägledningen finns på adressen
http://europa.eu.int/comm/regional_policy/sources/docgener/guides/guide_en.htm
