3. Metod 15
4.2 Populärkulturens betydelse för elevers lärande 32
4.2.1 ”Hur gör man en smiley?”
Under vår observation utbrister Tim högt: Hur gör man en smiley? Rita återupprepar frågan till klassen: Ja, hur gör man en smiley? Nästan alla i klassen räcker nu upp handen och har blicken fram mot smartboarden, en del av eleverna viftar fram och tillbaka. Rita går fram till smartboarden och visar med hjälp av elevernas vägledning hur man gör en smiley. Efter en stund står två pojkar, en flicka och Rita vid en dator där en pojke försöker göra en smiley. Pojken lyckas och jubel utbrister från flertalet av eleverna. En flicka, längre fram i klassrummet utbrister: Kolla, jag kan också göra
smileysar!! Nu har mer än hälften av eleverna gjort smileysar i sina brev. Under hela
lektionspasset går Rita runt till eleverna, pratar med dem och läser vad de skrivit. Vi lägger märke till att eleverna sällan räcker upp handen för att fråga om stavning. Under intervjuerna med eleverna tar mer än hälften upp ”det röda”. Ali och Lisa beskriver i följande intervjuutdrag vad ”det röda” innebär.
”Om man skriver fel på datorn och ordet inte är rätt så kan man trycka på förslag och då kommer förslagslista upp på olika ord[…] och då kan man ju hitta orden själv”, säger Ali.
”Aha, hur tror ni att ni hade gjort annars om ni inte haft förslagslistan?” frågar Sandra (intervjuare).
”Då hade man kallat på Rita..”, svarar Ali.
”Men nu behöver man inte det lika ofta, tror jag”, säger Lisa. ”Så det här röda… ”(Ali avbryter), säger Sandra (intervjuare).
”Betyder att datorn inte känner igen det orden[…] trycker man på förslagslistan så kommer ju ordet fram och då slipper man sudda”, säger Ali.
4.2.2 ”Man har ju ingen dator i öknen..”
Eleverna på Trageton använder datorn dagligen i undervisningen. Datoranvändning är även något som alla elever vill samtala om på olika sätt under intervjun. Flertalet av eleverna använder även datorn hemma när de skriver och menar att det är lättare att använda datorn än pennan. När eleverna skriver hemma skriver de till olika mottagare.
”Jag brukar skriva mycket på datorn. Ibland brev… Och till min komps Jenna i Afrika”, berättar Ida, Trageton.
”Hur kan det komma sig att du ofta skriver på datorn när du skriver hemma?” Undrar Jennie (intervjuare).
”Jo, för jag skickar till min kompis Jenna”, svarar Ida.
”Jag har ingen egen dator hemma men på mammas dator skriver jag en bok till klassen”, berättar Philip.
Vi frågar Språkbiten-eleverna hur deras datoranvändning i skolan ser ut. Eleverna svarar att det inte är ofta de sitter vid datorn i skolan. När de använder datorn i skolan jobbar de enskilt med olika matteprogram, ofta med klockor. När vi frågade eleverna om deras läs- och skrivvanor utanför skolan var det mindre än hälften som nämnde datorn.
Montessori-eleverna jobbar ibland med något som de kallar för ”forska”. Att ”forska” innebär att eleverna väljer ett ämnesområde som de vill ta reda på fakta om. Ofta framställer eleverna det färdiga resultatet i form av ett collage med faktatext och illustrationer. Det är främst i samband med att Montessori-eleverna ”forskar” som de använder datorn. På Internet kan de söka fakta om ämnet de valt att skriva om. Dock är det av elevernas svar att döma sällan de skriver texter på datorn. Av intervjusvaren att döma används datorn i övrigt till olika läromedelsprogram.
”Om ni sitter vid datorn i skolan, vad gör ni då”? frågar Sandra (intervjuare). ”Asså, sånt man lär sig av”, svarar Kevin.
”Ja, spelar nåt spel”, fyller Ola i’ (utdrag ur Montessoriintervju).
Montessori-eleverna talar om sina läs- och skrivvanor utanför skolan där det framgår att det mest är flickor som läser och skriver hemma. Pojkarna gör det ibland eller när de har läxa. Det är enbart två pojkar av de intervjuade som talar om datoranvändning.
”På datorn kan man ju skriva mejl till någon som bor längre bort”, säger Jan. Men man har ju inte dator i öknen!” utbrister Conny.
4.2.3 Teoretisk förankring av empirin samt slutsats
I dagens samhälle finns det en ny typ av literacy, och därmed också populärkultur, som allt mer tar över vårt vardagliga liv (Molloy, 2007). Denna typ av literacy innefattar multimodala medier. Unga behärskar denna form av literacy bättre än vad många vuxna gör. Molloy menar att den literacy som finns i skolan ofta skiljer sig från den literacy som unga omges av idag. Denna nya form av literacy innefattar även ett nytt språk vilket vi fick erfara under vår observation då Tim från Trageton ställde frågan: ”hur gör
man en smiley?”. Björk och Liberg (1996) belyser vikten av att elever kan relatera sin
läs- och skrivinlärning till det verkliga livet för att se en mening i sitt lärande. Av elevernas berättelser att döma verkar Trageton-eleverna ha en djupare förståelse för nyttan med sin läs- och skrivinlärning kopplad till den nya formen av literacy, exempelvis flickan som skriver till sin kompis i Afrika, men också användningen av förslagslistan. Montessori-eleverna använder inte datorn i skolan på samma sätt som Trageton-eleverna gör utan använder datorn främst vid sökning av information när de ”forskar” eller när de övar vissa färdigheter, vilket då görs via olika läromedelsprogram. Detta kan bidra till att Montessori-eleverna inte kan koppla samman datoranvändandet med sin läs- och skrivinlärning och därmed inte heller kan förstå nyttan av denna nya form av literacy på det sätt som Trageton-eleverna verkar göra. Språkbiten-elevernas datoranvändning är begränsad i skolan och används, precis som Montessori-eleverna gör, för färdighetsträning i olika ämnen, vilket inte ger samma möjlighet för eleverna att förstå hur de kan koppla datoranvändningen till sin läs- och skrivinlärning.
Slutsatsen är att elevernas varierade beskrivningar av hur literacys som multimodala medier, bidrar till ett meningsfullt lärande, skiljer sig beroende på hur datorn används i elevernas läs- och skrivinlärning.