Grände (2018) skriver att de hjälpbehov som en kvinna har varierar beroende på vad hon har varit med om och vem som har utsatt henne. Författaren skriver vidare att tålamod och tid är väsentligt för att ge adekvat stöd till de våldsutsatta. Socialstyrelsen (2016) nämner i sin handbok för arbete med våld i nära relation att socialnämnden borde beakta särskilda behov som en individ kan ha på grund av olika faktorer som kan vara ålder, funktionsnedsättningar eller sexuell läggning. De påpekar vidare att socialnämnden i planering med den enskilde borde ta hänsyn till dessa omständigheter. Utifrån svaren från våra informanter om vilka insatser och stöd som de våldsutsatta med intellektuell funktionsnedsättning erbjuds kunde vi kategorisera det såhär:
5.2.1. Skyddat boende
Ekström (2016) skriver att nästan alla kommuner i Sverige har kvinnojourer som erbjuder skyddat boende, därav 78 % kan ta emot kvinnor med en aktiv missbruksproblematik. Man kan undra om hur det skulle se ut om man skulle undersöka i vilken utsträckning
kvinnojourer är utrustat att erbjuda skyddat boende till kvinnor med intellektuella
funktionsnedsättningar. Kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning befinner sig likaväl i skärningspunkten mellan kön och funktionsnedsättning när det kommer till våld. För att kunna möta deras behov av stöd och hjälp kan det vara väsentlig att se både kvinnan men också funktionsnedsättningen och förstå vilka svårigheter det sistnämnda innebär för individen. På detta sätt kan det vara möjligt att göra socialt arbete. Att endast se kvinnan är oerhört viktig men inte tillräcklig när man jobbar med denna målgrupp.
“I det här fallet fick hon likadant stöd som vem som helst. Där var det ingen skillnad utan det blev ju kvinnojour och det blev ett jourhem eller vad det hette då. Det som är problematiken många gånger med kvinnor som är utsatta för våld som har en funktionsnedsättning är att de
många gånger inte kanske alltid förstår hur viktigt det är att de inte tar kontakt med förövaren igen eller att de måste hålla sig själva hemligt.”- Informant 1
“Det är ingen skillnad mot hur vi hanterar våldsutsatta kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning gentemot andra ärende. De flesta gångerna så träffar vi dem när andra
25
som jobbar med dem har gjort en anmälan på deras bekostnad. Vi utreder och kan bevilja vissa insatser men även hänvisa de till kvinnojourer (…).” - Informant 2
Två av våra informanter uttrycker att det inte är optimalt att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning går på en kvinnojour som inte har kunskap om våldsutsattheten som målgruppen upplever. De menar att stödet som dessa kvinnojourer erbjuder är otillräckligt för en kvinna som har en intellektuell funktionsnedsättning. En informant som jobbar på
kvinnojouren förklarar att målgruppen är oftast i behov av mer stöd än kvinnor utan
funktionsnedsättningar och eftersom de flesta kvinnojourer inte har personal på natten kan det bli svårt att ta emot målgruppen då dessa kvinnor kan behöva stöd dygnet runt. En annan informant uttrycker att på hennes verksamhet finns det lägenheter där kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning och kvinnor som har barn brukar placeras. Informanten menar att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning inte borde bo kollektiv på en kvinnojour då det finns risk att hon kan bli utsatt även där
“Vi ser inte det optimala att en kvinna med funktionsnedsättningar går på en “vanlig” kvinnojour. Inte i kollektiva boenden i alla fall, det beror ju helt och hållet på vilket funktionsnedsättning som hon har. Kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning inte kan vara i ett kollektiv på en kvinnojour då hon kan till och med bli utsatt på kollektivet på grund av att hon inte vet vad hon är utsatt för. Men däremot så kan de kvinnorna kanske placeras i
våra lägenheter och vi hjälper henne så gott vi kan. Vi har även ett samarbete med socialtjänsten som placerar kvinnorna på jourer.” - Informant 3
5.2.2. Stödsamtal
Socialstyrelsen (2011) hävdar att när man är utsatt för våld i nära relation kan man vara i behov av stöd för att bearbeta skuld- och skamkänslor, stärka självförtroendet och ta kontroll över sitt liv. Stödsamtal är en av insatserna som kan erbjudas till våldsutsatta kvinnor. Under intervjuerna har samtliga informanterna fått svara på vilka stöd och insatser som erbjuds i respektive verksamheter. De flesta informanterna berättar att de erbjuder någon form av stödsamtal till kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning då de tycker att det är ett användbart verktyg som hjälper kvinnorna att prata ut. Ekström (2016) skriver att stödet som erbjuds till den våldsutsatta kvinnan kan variera beroende på vem kvinnan har som
socialarbetare då det kan förekomma olika krav på hur och varför kvinnan ska få stöd. Vissa socialarbetare vill hjälpa den våldsutsatta kvinnan när hon redan har lämnat eller vill lämna våldsutövaren medan andra är villiga att ge stöd till alla kvinnor oavsett om de vill lämna eller inte. En av informanterna ger nedan en beskrivning av det stödsamtal som erbjuds i hennes verksamhet:
“Vi erbjuder stöd till kvinnan även om hon vill inte lämna och det tycker jag är jätteviktigt. Dem kan man ju hjälpa väldigt mycket på hemmaplan. Jag har en kvinna som jag har hjälpt i 7 år eller något som har en funktionsnedsättning, hon får hjälp i form av stödsamtal. Det kan
26
eller vad hon ska säga i en viss situation. Det kan vara sådana små enkla saker liksom men hon känner en trygghet i det då hon kan ringa och fråga om en sak, det är hon
jättevälkommen att göra, absolut (...).” - Informant 3
Resterande informanter delar liknande uppfattning som ovanstående citat om vilket stöd de kan erbjuda. En av fyra informanter menar att det stöd som de kan erbjuda den våldsutsatta kvinnan med intellektuell funktionsnedsättning är samtalskontakt med psykolog eftersom dessa kvinnor är i behov av behandlande insatser som verksamheten inte kan erbjuda. En annan informant uttrycker att stödsamtalet de erbjuder i deras verksamhet är anpassat till kvinnans behov och att det därmed är individanpassat stöd.
“(...) Att komma till rätt person som ser ditt behov och hjälper dig utifrån det tror jag är jätteviktigt. Att varje människa ska bedömas utifrån sitt eget behov. Jag kan inte generalisera
och dra alla kvinnor över en kam, var och en människa behöver ha olika stöttning och hjälp och det är jätteviktigt att alla ser det.” - Informant 3
Kvinnor som har varit utsatt för våld har varierande hjälpbehov beroende på graden av utsattheten och andra faktorer. Alla informanter är överens om att målgruppen behöver stöttning för att kunna lämna våldet men också för att bearbeta det de har varit med om. När det kommer till kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning specifikt kan allt detta vara svårt när de i första hand inte har en aning om att de är utsatta för våld. Två informanter uttrycker att dessa kvinnor behöver motivation att lämna då de inte ser farligheten i situationen. En informant berättar:
“(...) Det är konstig, när man har brännmärken som ser ut som strykjärn men ändå var det inte våld för henne. Det är inte lätt att förklara till dem. Det är jättejättesvårt att motivera
henne att lämna när hon inte ser farligheten i det hela.” - Informant 4
När man diskuterar vilket stöd som erbjuds för denna målgrupp råder det otydligheter om vart man kan vända sig till för att få stöd. De yrkesverksamma kan ha brister i kunskap om hur arbetet med denna målgrupp ska se ut och utföras. Grände (2018) skriver dock att vi inte kan vara experter på allt men att det viktigaste är att man vet vart kunskapen finns ifall man skulle behöva det. Grände (2018) förklarar även att våldsutsatta med intellektuell
funktionsnedsättning inte har tillgång till samhällets stöd och insatser i samma utsträckning som kvinnor generellt. Hon fortsätter med att inspektionen för vård och omsorg under 2013 hade påpekat att socialtjänsten brast i förmåga att erbjuda stöd och insatser. Vi kan tolka detta som att det viktigaste arbetet är att utbilda personer med intellektuell funktionsnedsättning om våld i nära relationer. De måste även ha kännedom om att socialtjänsten finns där för dem när det kommer till mer än LSS-insatser.
27